Bankerna ser inte sina ”pengar” som pengar!

Bankerna vill inte att vi ska veta vad pengar är och de vill att vi ska tro att deras krediter är pengar. De gör det krångligt genom att blanda ihop begreppen mellan pengar och fordringar på pengar.

Bostadsobligationer är t.ex inte pengar, krediter är inte heller pengar. Bankernas bostadsinstitut hittar på bostadsobligationerna där bostäderna utgör ”säkerhet” – men obligationer är inte pengar utan fordran på pengar. Krediterna som finns på kundens konton är också fordringar på pengar som kunden har på banken. Men banken vill att kunderna ska tro att  bankens påhittade krediter är pengar. Och de gör allt för att vi ska använda deras påhittade krediter som pengar.

Var är då pengarna? Jo, i primärkapital i kärnan av banken och består att aktiekapitalet och upparbetade vinster. Resten (bl.a bostadsobligationer) är papper som bankerna tror att de kan VÄXLA till pengar. Men vad händer med växlingsvärdet på dessa bostadsobligationer om priserna på bostäder går ner? Jo, växlingsvärdet till riktiga pengar minskar så klart.

Om kunderna börjar tvivla på att banken verkligen har så mycket pengar (med all rätt) och plockar ut sina riktiga pengar vid t.ex en bankrusning så tar de DIREKT från den lilla plutt riktiga pengar bankerna har. Banken måste då försöka växla (sälja) t.ex sina bostadsobligationer (eller, än värre, värdelösa statspapper om de sitter med t.ex Grekiska statsobligationer om Grekland går i kk) för att få pengar att ge sina kunder. Så för att få riktiga pengar att ge sina kunder måste bankerna sälja alla sina säkerheter som ingen riktigt vet vad de går att sälja för (-”För det kanske ingenting finns där” som Riksbankschef Ingves sa i ett tal)

Ett bevis på att bankerna själva inte ser sina krediter (som de hittat från ingenting)som pengar är att om du överflyttar säg 10 000 kr från ditt Nordea-konto till din dotters SEB-konto så tar inte SEB emot Nordeas krediter såsom pengar då SEB inte ser Nordeas krediter såsom pengar. SEB ska ha Nordeas centralbankspengar.

Så om du flyttar krediter från Nordea till SEB är gången INTE så här:
10 000 kr Nordea krediter på kontot överflyttas till —-> 10 000 kr SEB-krediter på kontot

Gången är så här:
10 000 kr Nordea krediter—–> RIX växlar till 10 000 av Nordeas centralbankspengar —-> SEB får 10 000 av Nordeas centralbankspengar

RIX ovan är m.a.o ett växlingskontor som staten håller i för att falskmyntarna ska kunna växla  sina falskmynt med varandra mot riktiga pengar som staten genom Riksbanken skapat.

Så om många flyttar sina pengar från Nordea till SEB och/eller andra banker är det samma sak som en bankrusning mot Nordea. Nordeas riktiga pengar  skulle fort försvinna och Nordea måste försöka sälja av  sina mer eller mindre påhittade tillgångar (t.ex bostadsobligationer) för att få loss riktiga pengar att ge till de andra bankerna.

Så allt är lager av påhitt där bankerna begreppsmässigt suddar ut gränsen mellan pengar och deras påhittade krediter som de skuldsatt hela samhället med såsom de parasiter och falskmyntare de är.

En konsekvens av att varje enskild bank skapar sina egna falskmyntade surrogat till pengar är att det finns förfalskade SEB-kronor, Handelsbanks-kronor, Nordea-kronor, SBAB-kronor o.s.v i form av krediter som inbördes ser varandra som falskmynteri då de inte accepterar att ta emot andra bankers krediter – de ska ha riktiga PENGAR i utbyte.

Att falskmyntarna sedan samarbetar och säger att riktiga pengar i form av kontanter är samhällsfarliga är kanske då inte så svårt att förstå. Falskmyntarna vill givetvis att vi ska använda deras påhittade krediter som pengar som de själva inte ser som betalmedel inbördes.

Man skulle ju kunna tänka sig att då ingen av bankerna ser sina krediter som pengar så borde ju inte heller staten se krediterna som pengar. Man skulle kunna tänka sig att om staten/kommuner behöver pengar så kan Riksbanken skapa dessa i form av riktiga pengar (de enda som bankerna också accepterar som pengar). Men ack nej! Staten måste ”låna” krediter från bankerna och bankerna får en statsobligation för det ”stora” arbetet att hitta på krediten och skulden från ingenting. Staten skulle aldrig behövt ge banken en statsobligation och behöva sätta sig i skuld för att få bankernas falskmyntade krediter. Staten kunde, och skulle, ha skapat riktiga pengar själva istället. Nu får vi istället betala skatt till falskmyntarna för fullständigt påhittade ”lån”.

Dessa falskmyntare bör ställas inför rätta och dömas tillsammans med de politiker som möjliggjort detta bedrägeri. Alla politiker kan inte ta skydd längre bakom att de är naiva och okunniga. Vi har rätt att kräva att de slutar krypa efter bankerna. Oavsett politisk färg måste denna parasitverksamhet stoppas.

Jag vill bara påpeka att det jag skrev ovan givetvis inte gäller de anställda på banker som säkert inte haft en aning om vilka syften de tjänat – de är lika bedragna som resten av oss.

————-

7 kapitlet i 1734-års lag:

Falskmyntning, den som präglar mynt som yrke; Mister ära, liv och egendom. Annan falskmyntare förlorar ära och straffas med fyrtio par spö eller en månads fängelse på vatten och bröd.