Kommer börja alla nya blogginlägg med att hänvisa till bloggboken:
Kom gärna med förslag till ändringar och tillägg.
——————————–
Bankerna vill att vi ska tro att bankerna lånar ut något som de lånat in. De flesta, t.om de s.k ”finansexperterna”, tror att det är så det fungerar också. Hela bankens trovärdighet bygger på denna lögn.
Låt oss börja med ett enkelt exempel på vad ett lån är och vi stoppar in en mellanhand i exemplet också. Säg att Per lånar Nisses bil och att Per sedan, mot en avgift, utan Nisse medgivande, lånar ut bilen till Urban som visas nedan.
Märk att innehavet av bilen överflyttas vid varje lån. Nisse skulle då känna sig utnyttjad av att Per lånat ut hans bil och tjänat pengar på detta. Detta är ett exempel på när en mellanhand utnyttjar situationen för att parasitärt utnyttja en långivare.
Men det finns ju tillfällen då man kanske kan tänka sig behöva en mellanhand. Som t.ex om man ska åka bort under en längre period. Man kanske då lånar ut huset till en mäklare som tar hand om huset och ser till att den som i sin tur lånar huset av mäklaren sköter sig. Husägaren är då medveten om att mellanhanden, mäklaren, tjänar pengar på hans hus men tycker att fördelarna med det är större än nackdelarna. Det är mao inget parasitärt utnyttjande.
Notera också ovan att innehavet av huset flyttas för varje lån av huset.
Nu går vi över till bankerna. Precis som i exemplet ovan vill bankerna framstå som en förmedlare. De påstår att de ”lånar in” pengar som de sedan ”lånar ut”. Insättaren får en ränta och låntagaren får betala en högre ränta – banken vill på detta sätt påskina att banken bara är en förmedlare av pengar och bara tjänar på mellanskillnaden. Om det fungerade så skulle banken inte parasitärt utnyttja någon. Det är ju också så folk (och sk finansexperter) i allmänhet tror att det fungerar.
Observera i animeringen nedan att innehavet av pengarna flyttas, precis som i fallen ovan, vid varje lån.
Men det är ju inte så det fungerar. Banken har inte ”lånat in” insättningar som de lånat ut. Banken är påhittare av krediter, dvs sina egna skulder på pengar, som de ”lånar ut”. Dessa krediter existerade inte utan hittades på av banken i samma stund som ”låne” handlingarna skrevs på. Inget innehav av pengar har mao flyttats från någon till någon annan. Bilden nedan illustrerar detta:
I fallet ovan är det uppenbart att banken agerar som en parasitär mellanhand som kan sätta människor/företag/stater/kommuner i skuld med sina egna skulder och dessutom kräva ränta på påhitten. För att detta parasitära utsugeri inte ska synas är det mao viktigt för bankerna att framstå som att de bara är en mellanhand som förmedlar pengar mellan två parter.
Nedan berättar ekonomiprofessor Richard Werner om just detta – att bankerna inget lånar ut ”there is no such thing as a bank loan”
Werner har bland annat varit rådgivare åt Japanska staten samt är myntare av begreppet QE – så han vet vad han talar om – till skillnad från t.ex skämtet Cornucopia som i sin enfald hävdar att Werner jagar väderkvarnar :












