”Crash course” i hur penning och banksystemet fungerar

Min mer kreativa blogg:

The possibility to use a Boolean sphere in order to create a Von Neumann universal constructor

————–

”Crash course” i hur penning och banksystemet fungerar

En bok om vad som är pengar, vad som är skulder på pengar och hur vi använder skulder som betalmedel istället för pengar.

 

Innehåll:

Förord

Kapitel 1) Det idiotiska med att bankerna tillåts ”låna ut” sina egna skulder

Kapitel 2) Hur vi ”betalar” varandra med bankernas skulder som substitut för kronor.

Kapitel 3) Hur clearingen mellan bankerna går till

Kapitel 4) Nollsummespelet på RIX mellan riksbankskontona samt stibor och reporäntans funktion

Kapitel 5) Hur vi kan skapa ett ärligt bank och penningsystem

Ovan fem kapitel kan ses som en grund. Resterande kapitel är fördjupningar samt olika perspektiv på bankernas pyramidspel som de kallar ”penningsystem”.

Kapitel 6) Att bankernas skulder, dvs ditt och mitt kontoinnehav, ingår i penningmängden är grunden för bankernas bedrägeri

Kapitel 7) Historien om bankernas skapande av skuldslavsamhället.

Kapitel 8) Det finns ingen bostadsmarknad – det är skuldslavsauktioner som bankerna anordnar!

Kapitel 9) Bankens ansamlande av skuldslavar samt skuldslavarnas egendom genom räntan

Kapitel 10) Vi är alla skuldslavar åt bankerna – om inte annat så genom skatten

Kapitel 11) Staten bör ta över penning och betalsystemet från bankerna då de är naturliga monopol

Kapitel 12) Riksbankens förslag om införandet av E-kronan skulle döda bankerna genom digitala bankrusningar

Förord

Detta är en ”Crash course” i hur penningsystemet fungerar. För att förstå hela systemet måste man utgå från att bankerna ”lånar ut” sina egna skulder till kundkonton. För bankerna är givetvis detta faktum något som de till varje pris vill dölja – det låter ju inte så trovärdigt att man ”lånar ut” sina egna skulder.

Jag tror inte det finns en enda förklaring som utgår från att bankerna ”lånar ut” sina egna skulder till kundkonton (inte ens från penningreformister – jag tror jag är ganska ensam om att tjata om vi använder bankernas skulder som  som substitut för pengar). Men har man inte den utgångspunkten förstår man inte hur betal och clearingsystemet fungerar eller vilken funktion Riksbankskontona har.

Bankerna vill att vi istället ska tala i termen ”fordringar”. Om jag är skyldig dig 100 kronor så kan du fordra (kräva) att jag ska betala av skulden. Att du har en fordran på mig innebär att jag har en skuld till dig – det är bara två olika sätt att uttrycka samma sak.  Men i dagligt tal skulle vi aldrig säga:

-”Du har en fordran på mig på 100kr”

Vi säger rakt av:

-”Jag är skyldig dig 100kr”

Vi skulle tycka det skulle låta extremt krystat att tala i termen ”fordran” istället för att säga rakt av att man är skyldig någon annan person pengar.

Bankerna vill dock aldrig säga att de är skyldiga dig de pengar som står skrivet på ditt konto. Mao bankerna krystar alltid till det genom att säga:

-”Du har en fordran på banken på 1000kr”

istället för att rakt av säga:

-”Banken är skyldig dig 1000kr”

Båda uttrycken ovan säger precis samma sak – att ditt konto bara berättar hur mycket banken är skyldig dig (banken kan betala sin skuld genom att du t.ex går till bankomaten och plockar ut 1000-lappen).  Men genom att använda uttrycket ”fordran” istället för skuld försöker banken dölja det faktum att ditt konto omöjligt kan innehålla pengar (kronor) – ditt konto kan, som sagt, bara innehålla bankens skuld på pengar till dig.

Och faktiskt blir omskrivningen i termen ”fordringar” än mer krystad när man kollar in bankens balansräkning (eller vilken balansräkning som helst). En balansräkning är uppdelad i vad man har i Tillgångar och vad man har i Skulder – den är inte uppdelad i Tillgångar och ”Fordringar”. Fordringar är en del av tillgångssidan på en balansräkning och det gäller även för banker. Balansräkningar låter avskräckande svårt för många (för att inte säga tråkigt 🙂 ) Men vi går igenom det här med bankens balansräkning med väldig många illustrationer för det är i grunden extremt enkelt.

Jag kommer av ovan anledning strikt använda balansräkningens indelning  i ”Skulder” och ”Tillgångar” och inte beskriva något  i termen ”fordringar”. Jag hoppas också att det klart kommer framgå att det är bankernas avsikt att snurra till begreppen och flytta fokus från bankernas skulder på balansräkningen genom att de alltid talar i termen ”fordringar” istället.

The study of money, above all other fields in economics, is one in which complexity is used to disguise truth or to evade truth, not to reveal it.

Ekonomiprofessor John Kenneth Galbraith

Kapitel 1)

Det idiotiska med att bankerna tillåts ”låna ut” sina egna skulder

Det här med balansräkningar skrämmer många så därför börjar vi tvärsimpelt. Säg att du har en fattig månad och lånar en 1000-lapp av Nisse så du kan köpa mat. Nedan förändring av din balansräkning borde vara självklar utan att jag sätter mer ord på den:

1

Om du försökte låna ut dina skulder skulle du ses som en galning och bedragare:

2

Nedan är således en självklarhet när det gäller oss vanliga dödliga

3

Men som vi ska se nedan vänds det ut och in på logiken när det gäller banken. Då blir du plötsligt en dåre om du ifrågasätter logiken i att man kan ”låna ut” sina egna skulder.

För bankens balansräkning ser precis ut som din. Säg att du sätter in en 1000-lapp på din bank (säg SEB). Då gäller nedan:

4

När banken tar emot 1000-lappen lägger personalen den i bankens kassavalv samtidigt som hen skriver upp på ditt konto att banken nu är SKYLDIG DIG 1000-kronor. Ditt konto kan mao ALDRIG innehålla kronor – kontot kan ENBART innehålla en notering om bankens skuld TILL DIG och inget annat.

Om du kollar ovan bild är den exakt likadan som den första bilden. Skillnaden är, som sagt, bara att banken är låntagare av 1000-lappen och att banken har en skuld till dig på 1000kronor (=ditt konto).

Men det är här trolleriet, lögnerna och bedrägeriet kommer in från bankens sida. Säg att du ska köpa ett hus. Du skriver på den påhittade ”låne”handling som banken lägger på sin tillgångssida samtidigt säger bankpersonalen att de två miljonerna kronorna finns på ditt konto. Men det är ju, som visas nedan, en omöjlighet då ditt konto bara kan innehålla bankens skuld och inget annat.

5

Bankpersonalen ljuger (troligen helt omedvetet – hen tror på det själv) genom att påstå att 2 miljoner kronor finns på ditt konto.

6

Bankpersonalen är, som sagt, troligen helt omedvetna om att de ljuger. Men Riksbankschefen Ingves måste vara fullt medveten om att han ljuger när han påstår att bankerna ”lånar ut” kronor till konton. Jag beskrev det i föregående inlägget (där finns även referenser till Richard Werner, Bank of England, Hyman Minsky för de som hellre vill tro på auktoriteter än sin egen logik ).

Jag hoppas att det av ovan enkelt framgår hur totalblåsta vi blivit av bankerna och att bankerna satt hela samhället, ja hela världen, i skuld genom att ”låna ut” bankernas egna skulder. Det är också därför som banksystemet är så instabilt och rasar vid minsta störning – bankerna är sammanlagt lika skuldsatta som hela världen tillsammans. Det enda skälet till att bank och penningsystemet fortfarande står upp är för att politiker och centralbankschefer låtsas att det är logiskt uppbyggt och att kejsaren har kläder (pengar). 97% av ”penning”mängden består av bankernas skulder till kontoinnehavarna – endast 3%  är kronor. En mer strikt redogörelse för det perversa med att låta bankernas skulder ingå i den sk ”penningmängden” finns i Kapitel 6).

“Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money”

  Ekonomiprofessor Hyman Minsky

—————————————-

Kapitel 2)

Hur vi ”betalar” varandra med bankernas skulder som substitut för kronor.

1) Säg att Per betalar Nisse och båda har SEB som bank. SEB överför då bara bankens skuld från Pers konto till Nisses konto direkt som bilden visar nedan (det är därför överföringar mellan konton i samma bank går mycket fortare än mellan två olika banker) SEB:s sammanlagda skuld ändras inte så inget händer på SEB:s tillgångssida.

1

2) Om det är två banker blir det krångligare och tar längre tid (oftast 1 bankdag). SEB (som blir av med sin skuld) måste betala Swedbank 1000 kronor genom Riksbankskontona. Notera att endast Riksbankskontona kan innehålla kronor. Notera också att bankerna internt inte ser varandras skulder till kontokunder såsom de vore pengar – de kräver betalt genom Riksbankskontona för att ta över varandras skulder. Inte heller vid en kontotransaktion mellan två olika banker betalar Per Nisse med kronor.

2

————————————–

Kapitel 3)

Hur clearingen mellan bankerna går till

Säg att kontoöverföringen mellan Per och Nisse sker som vi beskrev i förgående kapitel. Vi tar den bilden igen.

2

Av ovan kan man få intrycket att bankerna alltid betalar varandra genom Riksbankskontona för varje kontoöverföring. Men i verkligheten sker ett flöde mellan bankerna av kontoöverföringar.

Säg att Ulla och Lisa gör en kontoöverföring som går ut motsatta hållet till Pers och Nisses Kontoöverföringarna kan då kvittas mot varandra som bilden beskriver nedan.

3

Då det sker 100000 överföringar åt båda hållen mellan bankerna och de flesta kan kvittas bort så är det extremt små belopp kronor från Riksbankskontona som bankerna behöver hålla för att kunna fixa clearingen (kvittningen) i slutet av en bankdag.

För att sammanfatta hur långt vi kommit hitintills:

Vi ”bollar” bankernas skulder mellan våra konton när vi ”betalar” genom kontosystemet. Vid slutet av varje bankdag kvittas de flesta av  skulderna bort av bankerna vid clearingen  Då storbankerna har monopol på Riksbankskontona kan inga kronor från Riksbankskontona ”rinna ut” till kundkontona (som, som sagt, bara kan innehålla bankens skuld och aldrig kronor) Nedan bild visar detta:

2

Då kronorna på Riksbankskontona (det gröna på bilden ovan) är helt inneslutna av storbankernas monopol innebär detta att clearingen på banken vid dagens slut alltid är ett nollsummespel där banker som hamnar på plus alltid kommer motsvaras av de banker som hamnar på minus. I nästa kapitel går vi igenom detta nollsummespel lite noggrannare.

Proportionerna i bilden ovan får det att framstå som om bankerna har många kronor i förhållande till bankernas skulder till kontoinnehavarna ( sk täckning). I verkligheten består den sk ”penningmängden” till 97% av bankernas skulder till kontoinnehavarna och endast 3% är kronor (dvs endast 3% är egentliga pengar).

——————————————-

Kapitel 4)

Nollsummespelet på RIX mellan riksbankskontona samt stibor och reporäntans funktion

Storbankernas monopol på Riksbankskontona som vi beskrev i föregående kapitel kan även beskrivas som nedan :

2

De röda cirklarna är kundernas kontoinnehav hos bankerna som ALLTID är bankernas skulder – det finns inga pengar på ditt konto.

I en intressant artikeln i affärsvärlden om krisen som de svenska bankerna gick igenom 2008 beskrivs detta nollsummespel:

”Varje dag vid 16-tiden ringer handlarna på de fem bankerna varandra för att de som ligger på plus ska låna ut pengar över natten till dem som ligger på minus. Allt för att systemet ska sluta dagen på noll.”

För att klara clearingen lånar minusbankerna således av plusbankerna till den sk stiborräntan så att alla storbankerna hamnar på plus-minus noll, såsom bilden nedan visar: Stiborräntan är mao en internränta bankerna tar för att låna av varandras riksbankskonton. Detta nollsummespel kallat clearing utspelas varje bankdag.

14

Plus-minus-nollsträcket kallas med ett ”finare” ord för det ”likviditetskrav” varje bank måste nå upp till vid dagens slut.

15

Swedbank skulle även kunna försöka sälja en bostadsobligation för att komma upp till likviditetskraven. Men det förutsätter att någon vill ha deras statsobligationer.

När bankerna inte litar på varandras bostadsobligationer måste minusbankerna låna till stibor eller låna genom Riksbankens till reporäntan då Riksbanken kan då kliva in som mellanhand som bilden nedan visar som förklarar vad reporäntan är:

2

Men om plusbankerna inte ens vill lämna in sitt överskott till Riksbanken kommer inte ens ovan fungera heller. Den sk internlåningen (Interbank Lending på engelska) mellan storbankernas riksbankskonton ”fryser fast” och hela betalsystemet hotas. Då kan Riksbanken skapa kronor som de köper upp t.ex bostadsobligationer för så att alla banker hamnar skyhögt över likviditetskravet (plus-minus-noll-sträcket) och bankerna kan klara clearingen utan att låna av varandra. Det var det som hände 2008 då hela betalsystemet enligt IMF var en hårsmån från att få en hjärtinfarkt. Bilden nedan visar detta:

4

(Artikeln ovan i affärsvärlden beskriver detta också, citat:

”Sedan i höstas ser Riksbanken till att det finns en sådan överlikviditet, så att bankerna slipper låna ut pengar till varandra.”)

Efter den akuta krisen 2008 köpte bankerna tillbaka bostadsobligationerna och ”överflödet” på bankerna konton försvann och de var tvungna att börja låna av varandra till igen till stibor-räntan eller av Riksbanken till reporäntan och samtidigt bolla bostadsobligationer som pant.

Men säg nu att Riksbanken inte vill göra om samma sak denna gång. Ingves har uttryckligen sagt att han inte vill ha bankernas bostadsobligationer:

”– Vi tycker inte att det är lämpligt att bankerna ska kunna pantsätta sina egna bostadsobligationer hos oss”

Ingves: Läget farligare för varje dag som går

Vi kollar nu vad den negativa reporäntan innebär för plusbanken och minusbanken. Nedan bild visar vad som sker:

24

Plusbanken kommer mao få betala mer för att låna ut till Riksbanken än minusbanken behöver betala för att låna samma pengar av Riksbanken.

Det finns mao inget som helst skäl för plusbanken att gå genom Riksbanken och få betala för att låna ut. Plusbanken kommer då sitta med sitt överskott och kräva högre stiborränta av minusbanken, se bilden nedan:

24

Systemet hamnar mao i ett läge där minusbankerna inte längre kan sälja sina bostadsobligationer och inte kan låna till reporäntan av Riksbanken – minusbankerna blir hänvisade till att acceptera den plusbankerna sätter på stiborräntan.

Om detta händer dagligen kommer Swedbank dräneras fort. Swedbank höjer då bo”låne”räntorna för boskuldslavarna för att den vägen kunna komma upp till likviditetskravet. SEB tjänar också på att höja sina räntor för att öka sin vinst varvid Swedbank inte får ihop tillräckligt och måste suga ut än mer från sina boskuldslavar för att komma ikapp och spiralen går uppåt (kom ihåg att clearingen är ett nollsummespel – får SEB mer på sitt riksbankskonto måste någon annan av storbankerna få mindre).

Så negativ reporänta kan innebära högre bo”låne”ränta. Såsom skett i t.ex Schweiz:

“Perverse, Unpredictable Effects” of Negative Interest Rates: Mortgage Rates Soar in Switzerland”

Sammanfattning av vad vi kommit fram till hitintills:

Som synes är det ett extremt komplicerat system där kontokunder bollar storbankernas skulder mellan varandra konton. Kontokunderna ser varandras konton som pengar men bankerna internt ser inte varandras kundkonton som pengar utan måste betala varandra med kronor genom riksbankskontona vid kontoöverföringar. Varje dag kvittas betalningarna mellan bankerna i nollsummespelet kring clearingen mellan riksbankskontona inom RIX-systemet..

Då vi använder bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) som betalmedel är mao systemet uppbyggt så att storbankerna helst aldrig ska behöva betala sina skulder till kontoinnehavarna. Det enda sättet bankerna kan betala sina skulder till kontokunderna är genom kunden gör kontantuttag genom t.ex bankomaten. I nästa kapitel tar vi upp hur systemet kan reformeras så att bankerna inte längre kan ”låna ut” sina egna skulder (såsom beskrevs i kapitel 1) och där bankerna, liksom alla andra, tvingas till att betala sina skulder och sluta upp att vara ett frälse.

Staten skulle skapa skuldfria pengar som de satte i omlopp genom att spendera ut till allmännyttiga ändamål. Vi skulle kunna ha nästintill ingen skatt.

Överkurs

När centralbankerna fyller på storbankernas centralbankskonton, såsom Riksbanken gjorde 2008, kallas det felaktigt för QE (ekonomiprofessor Richard Werner som myntade begreppet QE är ganska arg för att förfarandet kallas QE, men då bankens och Riksbankens främsta uppgift är att ljuga så borde man inte vara förvånad). Notera att trots att Riksbanken fyllde på storbankskontona med 500 miljarder kronor så rann inget av detta ut  från riksbankskontona och skapade inflation i ekonomin – detta då riksbankskontona, som sagt, är ett helt slutet system.

——————————–

Kapitel 5)

Hur vi kan skapa ett ärligt bank och penningsystem

När vi betalar med kontanter betalar vi varandra med kronor utan att någon mellanhand i form av en bank finns. Du får 1000-lappen direkt i handen av mig. Om vi väljer att betala genom kontosystemet borde samma sak gälla – jag kan betala dig med kronor direkt från mitt konto till ditt konto utan att någon bank finns där som mellanhand.

Som vi sett är systemet idag uppbyggt så att vi inte kan betala varandra med  kronor genom kontosystemet  – vi bollar bankernas skulder mellan våra konton istället. Detta gör att det krävs massa mellanhänder och dessutom två kontotransaktioner för att göra en kontotransaktion (dels den mellan kundkontona och dels den mellan bankernas riksbankskontona vid clearingen). Själva clearingen är också den i sig extremt överkrånglig.

För att skapa ett mer funktionellt system måste alla konton vara riksbankskonton så att de kan innehålla kronor. Riksbanken skulle du sköta överföringarna mellan kontona. Jag skulle då kunna betala dig direkt  med kronor från mitt konto till ditt, såsom bilden visar nedan:

4

Bankerna skulle då inte längre kunna ”låna ut” bankens egna skulder till kundkonton. Bankerna skulle då tvingas syssla med vad de påstår att de sysslar med nu – ta emot insatta kronor och låna ut dem till de som behöver låna kronor. Dessutom skulle ärliga småbanker, såsom JAK, kunna konkurrera på samma villkor med storbankerna (småbankerna är idag bara annex till storbankerna -jag beskriver det mer ingående här). Se bilden nedan

5

Storbankernas skulle mao inte kunna ha egna separata kontosystem och ”låna ut” bankens egna skulder mot ränta längre.

Överkurs:

Vissa ”penningreformister”, såsom desinformatören Henning Witte, brukar förorda att en guldmyntfot eller 100% reserve banking är en lösning. Men båda dessa förslag är egentligen bara räddningsplankor för bankerna så att de kan behålla sina egna kontosystem.

Jag förklarar ingående varför en guldmyntfot är samma system som idag här:

Guld är inte pengar

100% banking betyder att bankerna ska ha kvar sina utanpåliggande konton  men de måste hålla lika mycket på riksbankskontot. Det innebär att vi kommer fortsätta bolla bankernas skulder mellan våra konton och att vi även i fortsättningen inte kommer kunna betala med kronor. Dessutom måste samma överkrångliga clearingsystem finnas. Och dessutom så kommer det vara omöjligt att hålla koll på om banken har mer egna påhittade konton än de håller på sina riksbankskontona så länge clearingen går ihop mellan riksbankskontona.

Så varken en guldmyntfot eller 100% reserv banking är någon lösning – de är,som sagt, räddningsplankor som bankerna halar ut för att de ska kunna fortsätta samma bedrägeri med egna konton men i  annan klädsel.

Tillägg:

Såväl Riksbanken, Bank of England, BIS etc har bekräftat att bankerna är de som skapar 97% av penningmängden. T.ex beskriver Bank of England att bankerna skapar ”pengarna” i nedan skrift. BoE beskriver också betalsystemet på samma sätt som jag men förklarar aldrig varför två kontotransaktioner måste ske (ett mellan kundkontona och ett mellan bankernas centralbankskonton) – troligen för att de inte vill att det ska framgå att bankerna “lånar ut” sina egna skulder och inte ens själva ser kundkontona som pengar.

” This article explains how,rather than banks lending out deposits that are placed with them, the act of lending creates deposits — the reverse of the sequence typically described in textbooks. ”

http://www.bankofengland.co.uk/publications/documents/quarterlybulletin/2014/qb14q1prereleasemoneycreation.pdf

Kapitel 6

Att bankernas skulder, dvs ditt och mitt kontoinnehav, ingår i penningmängden är grunden för bankernas bedrägeri

Föregående kapitel utgör en grund för förståelsen kring mekaniken kring bankernas bedrägeri kallat ”penningsystem”. Kommande kapitel är fördjupningar:

Jag tror de flesta som plågat sig fram till det här kapitlet redan är på det klara med det sjuka i att bankernas skulder ingår i den sk ”penningmängden”. Men låt oss använda extremt enkel mängdlära för att illustrera detta (de som blivit allergiska mot mängdlära genom läroböcker som ”Hej matematik” kan vara lugna – jag kommer bara använda extremt enkla Venn-diagram)

Vi börjar lite enkla mängdbegrepp kring äpplen för att sedan gå över till vad den sk ”penningmängden” består av. Nedan bild borde vara självklar:

1

På samma sätt kan ju mängden skulder på kronor ALDRIG vara kronor:

2

Som synes ovan består mängden kronor av sedlar/mynt samt konton på Riksbanken. Dessa konton på Riksbanken som går att använda inom betalsystemet (Riksbankens clearingsystem) har storbankerna ett oligopol på (inte ens staten kan använda dem för att betala med).

Ovan bild gäller givetvis även bankernas skulder. Bankernas skulder på kronor kan inte heller vara kronor. Mao nedan bild är också sann:

3

För att göra det glasklart att ditt konto enbart innehåller bankens skuld: När du går till bankomaten betalar banken av på sin skuld till dig och du får kronor i handen.

Men bankerna har fått in sina skulder (ditt och mitt kontoinnehav) att ingå i den sk penningmängden. Och då vi kan använda bankernas skulder som betalmedel genom våra konton kan vi inte skilja mängden ”bankernas skulder på kronor” från mängden kronor. Nedan bild illustrerar detta:

4

Det är givetvis ett jätteprivilegium att få sina skulder inräknade i den sk ”penningmängden” såsom bankerna fått. Att de dessutom fått rätt att hitta på sina egna skulder genom sk dubbel bokföring och påstå sig ”låna ut” kronor till konton är ett än större privilegium baserat på en stor lögn – av ovan framgår det ju klart att en bank ALDRIG kan ”låna ut” kronor till ett kundkonto. Mängden ”skulder på kronor” är ju, som vi visat, per definition alltid skild från mängden kronor på samma sätt som mängden äpplen alltid är skild från mängden ”skulder på äpplen”.

För att folk inte ska se bedrägeriet måste mao bankerna och Riksbanken ljuga i kombination med att använda ett alkemiskt språk (faktiskt har Bank of Englands fd chef Mervyn King  just jämfört bankernas verksamhet med alkemi). Ordet kronor suddas därför ut och de mer flytande begreppen ”centralbankspengar” och ”pengar” används istället då varken bankerna eller Riksbanken vill låtsas om att kronor existerar (helst undviker de termen ”centralbankpengar” så mycket som möjligt också – de vill helst bunta ihop allt i termen ”pengar”). Sedan slänger de in lite mumbo jumbo-begrepp som M1, M2, M3 och så vidare för att snurra upp folk än mer (de som blir mest uppsnurrade är ekonomer som inte ens fattar den mest elementära mängdläran)

Bankerna har sedan trängt ut mängden kronor med mängden ”bankernas egna skulder” i den totala sk penningmängden, se animationen nedan:

anigif

Idag består därför den sk ”penningmängden” till 97% av bankernas skulder till kontoinnehavare och endast 3% av kronor, se bild nedan:

5

Riktiga pengars uppgift är att döda skulder. Kronor är riktiga permanenta skuldfria pengar. Av ovan följer att om folk använder de permanenta skuldfria kronorna för att betala av på sina PÅHITTADE skulder till bankerna så kommer den sk penningmängden krympa – dvs det blir en depression i ekonomin då det blir mindre med betalmedel att köpa för. Se animation nedan:

anigif

För att den sk ”penningmängden” inte ska kollapsa måste mao nya skuldslavar tillföras systemet i  samma takt som folk befriar sig från bankernas skuldslaveri. Idag hålls mao 97% av den sk ”penningmängden” upp av skuldslavar till bankerna:

6

Och då staten enligt Maastricht-avtalet är förbjudna att skapa kronor för att finansiera sin verksamhet måste bankerna skaffa fler skuldslavar för att den sk penningmängden ska växa för att ekonomin ska växa. Staten och kommunerna måste också ”låna” av bankerna enligt Maastricht.

Den sk tillväxten är mao tvunget att ske genom att mängden skuldslavar till bankerna ökar – antingen skuldsätts privatpersoner och företag eller så skuldsätts staten och kommunerna. Därav följer att ALLA är skuldslavar till bankerna – om inte annat så genom skatten.

Då bankerna ”lånar ut” sina egna påhittade skulder till kundkonton genom dubbel bokföring sätter sig banken i sig i lika stor skuld.

14

Nedan animation visar hur bankerna trängt undan kronorna som betalmedel i penningmängden.

anigif7

Resultat blir en en upp och nedvänd gigantisk pyramid som balanserar på en extremt liten bas i form av kronor/fiat (”fiat” är också ett fisförnämt ord för kronorna. Ett annat ord för kronorna är ”monetär bas” – det gäller att skapa så många begrepp för samma sak som möjligt om man vill maximera förvirringen). Pyramiden blir mao alltmer instabil ju mer bankerna får hålla på. Därför har Riksbanken som uppgift att ljuga så mycket som möjligt för att ”värna den finansiella stabiliteten”. För fattar folk att allt är ett stort bedrägeri och vill att bankerna ska betala sina skulder (en sk bankrusning) så välter bedrägeriet (se animation nedan):

anigif

Lösningen på det här är givetvis att bankerna fråntas sin rätt att ”låna ut” sina egna påhittade skulder till kundkonton och på så sätt anskaffa skuldslavar. Bankernas skulder ska inte ingå i penningmängden lika lite som någon annans skuld (finns inget riktigt företag som kan få sina skulder inräknade i den sk penningmängden). Riksbankens kronkontosystem ska öppnas upp för alla och storbankernas oligopol på riksbankskontona inom betalsystemet RIX ska tas ifrån dem. Bankerna bör  åtminstone över en övergångstid förstatligas och ska de någonsin åter privatiseras ska de syssla med vad de ljuger om att de gör idag – låna ut insatta kronor! Samtidigt bör alla skulder avskrivas samt de parasiter som tjänat på detta enorma bedrägeri skattas ned till existensminimum.

Tillägg: För att slippa tjatet från bankkramare om att även Riksbankens kronor är ”skulder” bemöter jag dravlet här:

Sedan guldmyntfoten avskaffades 1931 får man ingenting av Riksbanken om man lämnar in en 1000-lapp. Möjligen får man byta den mot en ny tusenlapp och en klapp på axeln. Att det skrivs som en skuld på Riksbankens balansräkning är mao bara en kvarleva från guldmyntfoten då Riksbanken var skyldig guld. Jag drar igenom detta med skuldsedlar (IOU:s) väldigt ingående i nästa kapitel.

Kapitel 7

Historien om bankernas skapande av skuldslavsamhället.

Nedan är en historisk förklaring till hur vi hamnat i det skuldslavsamhälle som bankerna håller i.

Vi börjar med 1800-talet då privatbanker kunde ge ut skuldsedlar. För enkelhetens skull antar vi att alla banker ställde ut skuldsedlar på guld. Nedan bild förklarar hur det hela ”fungerade”. Vi tar även nutida namn på bankerna för att få det enkelt.

12

Att det fanns många olika utgivare av skuldsedlar innebar dock att fler växlingar mellan de olika bankernas skuldlappar måste ske. Detta kallas clearing – jag drar igenom problemet med att låta banker fritt få hitta på (och ”låna ut” ) sina egna skulder på guld samt problemet  att vi ska använda dessa påhitt som betalmedel i nedan inlägg:

Guld är inte pengar

(jag tror inte det är nödvändigt att läsa det för att hänga med i det jag skriver i det här blogginlägget men det kanske underlättar förståelsen – massa illustrationer där med 🙂 )

Ett alternativ för att lösa clearingproblemet skulle kunnat ha varit nedan lösning:

2

För att slippa flytta guld härsan tvärsan mellan valven varje dag efter clearingen fick varje bank istället ett kontoinnehav hos Riksbanken och Riksbanken blev 1903 ensam utgivare av skuldlappar på guld. Bilden nedan visar uppbyggnaden:

3

Av ovan ser man att det nu fanns två olika sorters skuldsedlar om man räknar med bankernas  riksbankskonton. Om vi tar SEB bara skulle de två skulderna på guld se ut som nedan:

4

På sedlarna ända fram till åtminstone 1960 stod det att man kunde växla skuldsedeln mot guld hos Riksbanken (kolla bilden nedan):

guldmynt

Men fler lager av skuldlappar skapades,. Folk lämnade in Riksbankens sedlar på banken som en insättning  och banken stoppade dessa i ett kassavalv samtidigt som banken noterade på kundens konto att banken var skyldig kunden dessa Riksbankssedlar, såsom nedan bild beskriver:

5

Nu var det tre lager av skuldsedlar ned till guldet på Riksbanken. Vi exemplifierar med SEB igen:

6

Notera att bankens kundkonton var en skuldlapp på en skuldlapp, eller med fikonspråk – en IOU på en IOU.

Guldet var mao inbäddat i flera lager av skuldsedlar och ingen använde guld överhuvudtaget för att betala med – guld var den relik den är. Ovan är ett överkomplicerat system. 1931 övergavs guldmyntfoten och det gick inte längre att växla Riksbankens sedlar mot guld. Riksbankens sedlar var genom lag pengar. Så som bilden nedan visar

7

Detta förenklade och minskade den överkomplicerade kedjan av skuldsedlar. Visat nedan igen med SEB som exempel:

8

Men bankerna såg till att vi kunde använda deras ”skuldsedlar”, dvs våra kontoinnehav hos banken som betalmedel. Bankerna ”lånade” dessutom ut sina egna skulder till kundkontona (hur man nu kan ”låna ut” sin egen påhittade skuld). Genom datoriseringen har bankerna kunnat expandera ”utlåningen” av bankens egna påhittade skulder till kundkonton som animeringen nedan visar:

anigif

Bankerna har i princip sett till att de enda betalmedel som existerar är bankernas skulder (dvs ditt och mitt kontoinnehav). Idag består 97% av alla betalningsmedel av bankernas skulder till kontoinnehavare och endast 3% är pengar. Bilden nedan är proportionell:

9

Bankernas mål är att vi överhuvudtaget inte ska kunna använda pengar, såsom bilden nedan visar:

10

Bankerna har mao gjort allt och alla till skuldslavar till bankerna genom att de ”lånat ut” sina egna påhittade skulder till kundkonton.

Vi måste förstatliga bankerna, erkänna bedrägeriet, konfiskera parasitrovet, ha skuldavskrivningar samt skaffa ett ärligt penningsystem där inte bedragare tillåts hitta på och ”låna ut” sina egna skulder – såsom sista bilden visar

11

Kapitel 8)

Det finns ingen bostadsmarknad – det är skuldslavsauktioner som bankerna anordnar!

Att det finns något som kan kallas  bostadsmarknad grundar sig på lögnen att bankerna bara sysslar med att vara en mellanhand mellan de som kan avvara kronor till banken (genom att sätta in pengar på banken som banken lånar) och de som vill låna kronor (dvs bankens utlåning av samma kronor). Banken påverkar mao inte den sk ”bostadsmarknaden” alls enligt denna extremt naiva modell. Så här tror folk i allmänhet att det går till när man köper ett hus :

1

När du köpt huset av Nisse tror du att du betalat huset med kronor då banken (ljugit) och sagt att ditt konto nu innehåller kronor som överförts till Nisses konto, se bilden nedan:

2

Men ovan är, som sagt,  EN TOTAL LÖGN. Ditt konto hos banken kan inte innehålla kronor – det kan bara innehålla bankens skuld till dig. Nedan bild visar detta:

3

Banken kan mao OMÖJLIGT ”låna ut” kronor till ditt konto då ditt konto PER DEFINITION enbart kan innehålla bankens egna skuld TILL DIG! När banken påstår sig ”låna ut” till ditt konto hittar därför banken på sin egen skuld som den sedan ”lånar ut” till ditt konto. Observera orden ”HITTAR PÅ” – för de 4 miljoner  på bilden nedan som kommer in på ditt konto HITTAR banken PÅ vid det likaså PÅHITTADE LÅNETILLFÄLLET (återigen: notera att jag INTE skriver 4 miljoner kronor då bankens skuld på kronor omöjligt kan vara kronor):

4

Du betalar sedan Nisse med BANKENS PÅHITTADE SKULD. Nisse får 4 miljoner mer av bankens skuld på sitt konto medans ditt innehav av bankens skulder raderas (dvs, det står 0 på ditt konto) – se nedan bild:

5

Säg att det är fler som bjuder på Nisses hus. Säg att du och Per bjuder över varandra. Då gäller nedan:

6

Säg att du ”vann” budgivningen över Per. Banken hittar då på 4 miljoner av sina egna skulder som de skriver på ditt konto. Du betalar sedan Nisse med dessa 4 miljoner av bankens egna skulder såsom nedan bild beskriver:

7

Det är mao banken, såsom mellanhand, som sätter priset på ditt kommande skuldslaveri till banken genom att trissa upp priset i skuldslavsauktionen där du och Per deltog. Det är mao ingen ”bostadsmarknad” – det är ett gigantiskt parasitärt bedrägeri där bankerna kan mjölka skuldslavar genom att få skuldslavarna att bjuda över varandra i sitt kommande skuldslaveri till banken. Bankerna anordnar mao skuldslavsauktioner  som är så parasitära att Shylock framstår som en ren amatör .  Banken har ju inget gjort mer än hittat på sin egen skuld som banken ”lånat ut” – Shylock lånade ju i alla fall ut något!. Se nedan bild:

8

Faktum är att ovan bara är en variant av det parasitära feodala system som t.om klassiska liberala ekonomer, såsom Stuart Mill och Adam Smith ville bort från. Både Smith och Stuart Mill ansåg att feodal parasitism inte hade något med marknad att göra. Nyliberalerna har istället vänt ut och in på allt som dessa herrar skrev och gjort parasitism till ekonomins mål och mening.

Feodalherrarna hyrde ut land till livegna bönder och kunde leva i lyx genom att suga ut dessa (Tolstoj mådde så dåligt av att vara en feodal parasit att han gick ut på åkern och arbetade med bönderna). Dagens feodalherrar, bankirerna, parasiterar genom att hyra ut bankernas påhittade egna skulder (sk IOU:s) till kundkonton till framför allt boskuldslavar. Samma parasitism – bara olika förklädnad. Och som sagt -t.om de klassiska ekonomerna Mill och Smith  var emot denna form av parasitism där parasiterna fick sin inkomst i sömnen medan andra arbetade åt dem. Stuart Mill ansåg t.ex att dessa parasiters inkomst skulle skattas så maximalt  som möjligt:

”They grow richer, as it were, in their sleep, without working, risking, or economizing. What claim have they, on the general principle of social justice, to this accession of riches? In what would they have been wronged if society had, from the beginning, reserved the right of taxing the spontaneous increase of rent, to the highest amount required by financial exigencies?”

Mill skrev också:

If some of us grow rich in our sleep, where do we think this wealth is coming from? It doesn’t materialize out of thin air. It doesn’t come without costing someone, another human being. It comes from the fruits of others’ labors, which they don’t receive.

Ekonomiprofessor Andrew Sayer beskriver i sin bok ”Why We Can’t Afford the Rich”vad Mill och Smith tyckte om feodal parasitism. Likaså beskriver ekonomiprofessor Michael Hudsons i sin bok ”Killing the Host: How Financial Parasites and Debt Bondage Destroy the Global Economy” samma sak. Två böcker som alla (framför allt hjärntvättade ekonomer) borde läsa.

Kapitel 9)

Bankens ansamlande av skuldslavar samt skuldslavarnas egendom genom räntan

Som jag tjatat om och om igen ”lånar” bankerna bara ut sina egna skulder till kundkonton och inget annat. Bankerna hittar på sina egna skulder vid det likaså påhittade ”lånetillfället”:

1

Bankerna får på så sätt alltmer av de verkliga fysiska tillgångarna medan kontoinnehavarna får alltmer i ”tillgångar” i form av bankens skulder på sina konton:

23

Banken kräver sedan att få ”tillbaka” vad de aldrig lånat ut PLUS ränta:

31

Alltfler hamnar då i skuld till bankerna (bankerna är i sin tur skyldiga kontokunderna samma påhittade belopp). Mao kundernas ”tillgångar” i form av bankskulder måste öka för att täcka den ökade räntekostnaden. När så skuldslavarna ”lånar” bankens skulder till sina konton lämnar de ifrån sig ytterligare panter till banken samtidigt som de skriver på en skuldhandling där de förpliktar sig att ”betala tillbaka” det banken aldrig lånat ut. Dvs alla tre ”bubblorna” ovan växer som animationen nedan visar:

1ni2

Men den enda bubblan som egentligen innehåller något som existerar i verkligheten är bankernas tillgångsbubbla:

text4515

Systemet är mao riggat så att bankernas skulder aldrig ska betalas för då dödas den sk ”penningmängden” . Ska penningmängden öka måste bankerna mao hitta på än mer av sina skulder som de ”lånar ut” till kundkonton. Dvs banken måste anskaffa fler skuldslavar som ”lånar” bankernas egna påhittade skulder. Bankerna blir på så sätt ägare av alla reella värden:

6

Och räntans funktion i detta är just att ansamla allt till banksystemet. Att det är totalt absurt att bankerna kan ansamla alla reella värden genom att hitta på sina egna skulder som de påstår sig kunna ”låna ut” till kundkonton borde vara solklart nu.

Nobelpristagaren i kemi, Fredrick Soddys (märk väl! En RIKTIG nobelpristagare) studerade penningsystemet och förstod det här och hade helt rätt i att enda alternativet är att skapa ett ärligt penningsystem.
“There is nothing left now for us but to get ever deeper and deeper into debt to the banking system in order to provide the increasing amounts of money the nation requires for its expansion and growth.
An honest money system is the only alternative.”

Han skrev också:

”What is banking?…The most dangerous as it is the most ridiculous form of universal tyranny the World was ever called upon to destroy.”

Tillägg:

Ekonomiprofessor Steve Keen brukar påpeka att räntan kan betalas inom systemet utan att ytterligare skuldslavar anskaffas då systemet är ett flöde. Det finns en hel del saker som han dock missar i sina antaganden. Det första antagande är att ”avbetalningarna” sker i snabbare eller lika takt som bankernas ackumulering. Detta är ju empiriskt lätt att påvisa vara ett felaktigt antagande – skulderna till bankerna (och därmed även bankernas egna skulder) har ju skenat till det absurda.

Ett annat fel som Keen gör i sina modeller är att han inte enhetsmässigt skiljer bankernas skulder (kunders kontoinnehav) från valutan.

Kapitel 10)

Vi är alla skuldslavar åt bankerna – om inte annat så genom skatten

Vi lever i tron att vi lever i ett demokratiskt samhälle. Vi har partier som i huvudsak kan inordnas i en höger/vänster-skala där det är dragkamp om skatterna. Högern vill ha mindre med skatter – vänstern vill ha mer.

Det är en totalt konstlad dragkamp. En suverän stat kan skapa sina egna pengar utan att sätta sig i skuld till banksystemet. Mao en suverän stat behöver inte ta ut skatt för att finansiera sig. Den lilla skatt som en suverän stat skulle behöva ta ut skulle enbart vara till för att reglera penningmängden samt för att omfördela i enlighet med den demokratiska valda majoriteten vilja (högern skulle vilja omfördela mindre – vänstern skulle vilja omfördela mer). Om staten gav ut en ruttnande valuta i enlighet med Silvio Gesells tankar skulle staten inte ens behöva ta ut en skatt för att  penningmängden inte skulle börja skena – staten skulle kunna skapa nya i takt med att de gamla ruttnade bort..

Men vi har inte en suverän stat då även staten (och kommunerna) måste ”låna” bankernas skulder enligt Maastricht artikel 104(1). Staten får enligt detta avtal (Lissabonavtalet säger samma sak) inte skapa kronor för att finansiera sin eller kommunernas/landstingens verksamhet.

Så gången är:

  1. Staten och kommun behöver finansiera sin verksamhet
  2. De tvingas då ”låna” av banksystemet som ”lånar ut” sina egna skulder till staten/kommunen
  3. Statliga och kommunala myndigheter får ökat innehav av påhittade bankskulder på sina konton hos banken
  4. Staten och kommuner hamnar samtidigt i lika stor  påhittad skuld till banksystemet
  5. Vi måste betala skatt till det parasitära banksystemet för att betala av de påhittade ”lånen” samt ränta.

Bankerna mjölkar oss mao som rena parasiter genom skatten. Det finns ingen möjlighet för staten eller kommunerna ens att använda statliga pengar, dvs kronor, genom betalsystemet. De fem storbankerna har, såsom vi visat i föregående kapitel, ett oligopol på kronorna på Riksbankskontona som används för clearingen på RIX. Inte ens staten kan längre använda kronor för att betala något med.

Bankerna har inget skapat mer än sina egna skulder som de ”lånat ut” till statens och kommunerna konton. Bankernas skulder har sedan ersatt användandet av kronor som betalmedel. Bankerna gör detta genom några knapptryckningar på tangentbordet till datorn – mer ”arbete” krävs inte.

Genom att sätta staten/kommunerna i evig skuld till banksystem kan bankerna parasitera fritt genom skatten medan vi leker demokrati och röstar på högerns eller vänsterns skattepolitik i tron att skatten finansierar staten/kommunernas verksamhet. Men skatten finansierar bara bankernas verksamhet – inget annat. Så det spelar ingen roll om vad vi röstar då bankerna i vilket fall får fortsätta parasitera. De sk demokratiska ”valet” är mao bara en kuliss.

Enligt ekonomiprofessor Michael Hudson är  västvärldens moderna ”demokrati” kommen just av att bankirerna ville säkerställa skuldslaveriet. Om en kung var skyldig pengar kunde han få för sig att skita i att betala – när kungen dog dog ”skulden” med kungen. Genom att flytta skulden till det allmänna kunde bankerna göra skuldslavar av samhället. Den påhittade ”skuld” till bankirerna kunde tas ut på hela befolkningen och den var tidsmässigt obegränsad (bankerna mjölkar alla genom skatten mao – en suverän demokratisk stat behöver inte finansiera sig genom skatten – den kan skapa pengar själv). Därför har vår ”demokrati” blivit ett skuldslaveri-samhälle åt bankerna. Den fattigdom som sprider sig är ett resultat av denna parasitära utsugning. Hudson har skrivit:

““Anyone who gave credit to a prince knew that the repayment of the debt depended only on his debtor’s capacity and will to pay. The case was very different for the cities, which had power as overlords, but were also corporations, associations of individuals held in common bond. According to the generally accepted law each individual burgher was liable for the debts of the city both with his person and his property.”

The financial achievement of parliamentary government was thus to establish debts that were not merely the personal obligations of princes, but were truly public and binding regardless of who occupied the throne. This is why the first two democratic nations, the Netherlands and Britain after its 1688 revolution, developed the most active capital markets and proceeded to become leading military powers. What is ironic is that it was the need for war financing that promoted democracy, forming a symbiotic trinity between war making, credit and parliamentary democracy which has lasted to this day.”

Så för att sammanfatta så är vi alla skuldslavar åt banksystemet – om inte annat så genom skatten. Vill lever i en skendemokrati där finansparasiternas rätt att skuldförslava allt med påhitt är oinskränkt – oavsett vilket parti vi röstar på. Vi inbillas tro vi har valmöjlighet – men som Mark Twain så pricksäkert uttryckte det:

“If voting made any difference they wouldn’t let us do it.”

Det viktiga är att vi inbillar oss att vi är fria fastän vi alla är skuldslavar åt banksystemet – som sagt – om inte annat så genom skatten. Det är viktigt att de kan inbilla oss att vi lever i en demokrati  och har fria val för då kan de utnyttja vad Goethe beskrev:

None are more hopelessly enslaved than those who falsely believe they are free

Kapitel 11)

Staten bör ta över penning och betalsystemet från bankerna då de är naturliga monopol

I det här kapitlet tar vi upp vad tier1 och tier2-banker är för något. Vi börjar med att visa varför penning och betalsystemet är ett naturligt monopol som staten ska ha hand om.

Som vi övertydligt visat i tidgigare kapitel  används bankernas skulder såsom substitut för kronor när vi betalar varandra genom kontosystemet. Du får mer av din banks skulder på ditt konto och jag får mindre av min banks skulder på mitt konto om jag betalar dig genom bankernas kontosystem – detta då, som sagt, ett kundkonto hos en bank omöjligt kan innehålla annat än bankens skuld till kontoinnehavaren och ALDRIG kronor. Bankerna sköter sedan clearingen genom riksbankskontona genom RIX för att kvitta respektive banks skulder mot varandra.

97% av den sk penningmängden består därför av bankernas skulder och endast 3% är kronor. Att bankernas skulder (ditt kontoinnehav är mao bara en sk IOU och inget annat – minst av allt kronor) ingår i penningmängden är lika bisarrt som det låter. Bankernas skulder ska överhuvudtaget inte ingå i penningmängden – lika lite som någon annans skulder – penningmängden ska bestå av kronor.

Då komplexiteten i clearingen ökar dramatiskt om fler banker än de fem storbankerna deltar så bildar dessa en kartell som har ett oligopol på betalsystemet genom RIX  Nedan bild visar komplexiteten i clearingen på RIX med de fem storbankerna som en kartell har oligopol på betalsystemet genom RIX.

12

Mängden betalningsvägar för n-banker blir då 6b2be63a1b8e310465d1b538e2d7d71b11 – dvs det blir massor fler vägar bara man lägger till en endaste bank. Mängden banker som kan delta i clearingen måste därför begränsas till en liten kartell av storbanker i dagens system – dvs vi har därmed bevisat att betalsystemet genom Riksbanken är ett naturligt monopol som staten ska ha hand om.

Men komplexiteten stannar inte där för bankerna är uppdelade i tier1 och tier2 banker. Tier1-banker har Riksbankskonton medan tier2-bankerna bara har konton på en tier1-bank (men inga riksbankskonton). De fem storbankerna är inte de enda tier1-bankerna, det finns fler tier1-banker men dessa är utslängda från clearing genom RIX så dessa tier1 banker kan mer ses som tier 1,5-banker (dvs mitt emellan tier1 och tier2-banker) som inte kan använda sina kronor på riksbankskontona till att betala något. T.ex har Kommuninvest riksbankskonto men då de är utestängda från storbankernas clearing genom RIX kan Kommuninvest inte betala med kronorna Kommuninvest håller på sitt Riksbankskonto.

Men vi börjar med att förklara vad tier2 är. Notera att mängden kronor på Riksbankskontona på nedan bilder är mycket mycket överdrivna. Av utrymmesskäl har jag även tagit bort Danske Bank från storbankerna.

Storbankerna skapar skuldberg när de ”lånat ut” bankernas egna påhittade skulder till kundkonton och får sina skulder inräknade i den sk ”penningmängden.  Nedan bild visar detta:

. 1

Vi ”bollar” bara bankernas skulder mellan våra konton när vi betalar varandra genom kontosystemet. Bankerna clearar med kronorna på Riksbankskontona som är ett nollsummespel där kronorna bollas mellan storbankerna. Så för varje kontoöverföring måste två kontoöverföringar ske – en kontoöverföring mellan kundkontona och en kontoöverföring mellan bankernas Riksbankskonton, såsom bilden nedan visar:

2

På ovan sätt kan storbankskartellen som helhet slippa betala sina skulder till kontokunderna. Och det finns ingen möjlighet för varken allmänhet, företag eller ens stat och kommuner att betala med kronor genom kontosystemet.

Ovan är givetvis totalt skruvat och överkomplicerat (men maximerat för parasitism då vi inte längre använder kronor som betalmedel – vi använder bankernas skulder som betalmedel som bankerna dessutom ”lånar ut” till kundkontona).

Men det blir värre (för att parafrasera TV-reklam – fast tvärtom då såklart). För hur kommer småbankerna, tier2-bankerna in i bilden? Jo, dessa har vanliga kundkonton hos storbankerna (småbankerna kommer mao inte åt kronorna på Riksbankskontona de heller). Småbankerna blåser sedan upp sina egna skuldberg utanför storbankernas skuldberg genom att småbankerna ”lånar ut” sina skulder, såsom bilden nedan visar.

3

Hur en kontoöverföring sker mellan tier2 bankerna orkar jag inte ens visa (men de måste gå genom storbankernas clearingsystem och minst tre kontoöverföringar måste ske). Hela systemet är mao precis så vansinnigt som Bank of Englands fd chef Mervyn King påpekat genom att säga att detta är det absolut sämsta sättet att organisera betal och banksystemet på. Men, som sagt, för att parasitera är det optimalt och då i synnerhet för storbankerna då vi använder deras skulder som betalmedel istället för kronor.

Men vänta det blir t.o.m än värre! Alkemin (Mervyn King har också liknat bankernas verksamhet med alkemi – och det är ju vad det närmast är – en total soppa av lögner och bedrägerier) når nya höjdpunkter genom att det finns kastrerade tier1 banker (vi kan, som sagt, kalla dem tier1,5-banker). Dessa tier 1,5-banker har förvisso riksbankskonton men de kan inte betala med kronorna på riksbankskontona utan måste ha konton på någon av de fem storbankerna som sköter clearingen. Exempelvis Ålands-banken har riksbankskonto men de ingår inte i clearingen som sker på RIX. För att grafisk illustrera denna alkemisoppa:

path5463

Som synes sitter alla banker ihop och bildar en gigantisk kartell med olika rangordningar där allt på ett eller annar sätt måste var knutet kring de fem storbankernas clearing mellan Riksbankskontona på Riksbanken (tier betyder skikt på engelska – dvs kartellen har olika skikt av rangordningar)

Om du tappat bort dig i alkemin så är detta just avsikten med kartellbygget. Det ska utåt verka som om bankerna konkurrerar med varandra men i verkligheten sitter de alla ihop med de fem storbankerna som sköter clearingen på Riksbanken. Förvisso kan möjligtvis en mindre tier2-bank gå i konkurs och kapas av från kartellen under stor vånda  men ingen av de centrala fem storbankerna som sköter clearingen på Riksbanken kan falla för då faller hela kartellen (sen finns det en rangordning bland de fem storbankerna också). Mao de fem storbankerna är mer eller mindre garanterade att aldrig behöva betala sina skulder till kontokunderna då de håller hela betalsystemet som gisslan då vi använder bankernas skulder som betalmedel istället för att använda kronor.

Hela alkemisoppan ovan kan förenklas om staten förstatligar bankernas parasiterande pyramidspel och gör  alla konton till Riksbankskonton. Riksbanken skulle då sköta clearingen (betalningarna) mellan kundkontona som då skulle ske med kronor. Se bild nedan:

411

Om bankerna sedan privatiseras igen skulle de syssla med vad de ljuger om att de gör – ta emot insatta kronor som de hjälper till att förmedla till de som vill låna. Se Bild nedan:

32

Kapitel 12)

Riksbankens förslag om införandet av E-kronan skulle döda bankerna genom digitala bankrusningar

Det verkar ju faktiskt var som om Riksbanken vill införa e-kronor, dvs att allmänheten kan komma åt kronorna på Riksbankskontona. Faktiskt är Riksbanken liiite (med betoning på lite) ärliga i sin uppföljningsrapport om förslaget. De beskriver faktiskt den kartellbildning som det nuvarande systemet bygger på där de fem storbankerna har ett oligopol på de e-kronorna på Riksbankskontona (se föregående kapitel),  Riksbanken skriver det faktiskt ganska rakt av, citat:

Bankgirot är det enda svenska clearinghuset

Vidare nämner rapporten att Postgirot skapades 1924 som alternativ för att motverka bankernas oligopol på  betalningar genom konton (Nordea köpte upp Postgirot 2002 och stängde den dörren):

I och med att Postgirot inrättades 1924, etablerade staten en statlig standard för kontoöverföringar. Man ville göra betalningsprocessen säkrare och mer kostnadseffektiv för att på så sätt kunna utnyttja stordriftsfördelar och sänka transaktionskostnaderna.

Postgirot skapades mao för för att det skulle finnas ett alternativ till att betala genom kontosystemet utan att behöva gå genom bankernas binikemasksystem som både är extremt överkrångligt och maximalt parasitärt (se föregående kapitel). E-kronan skulle mao vara ett sätt för Riksbanken att se till att vi kan betala med kronor igen (istället för att som nu bolla bankernas skulder mellan våra konton). I rapporten säger Riksbanken också rakt ut att riksbankskontona innehåller  ”digitala kontanter” – dvs kronor och folk skulle kunna betala genom att allmänheten kan hålla konton på Riksbanken, citat:

En centralbanksutgiven kryptovaluta kan antingen göras tillgänglig för den breda allmänheten eller begränsas till stora och tidskritiska betalningar mellan banker. För en kryptovaluta som görs tillgänglig för allmänheten öppnar den nya tekniken upp möjligheten att genomföra anonyma betalningar i likhet med kontantbetalningar fast i en digital form. Om anonymitet inte är en avgörande/önskvärd egenskap för valutan kan allmänheten istället ges tillgång till konton i centralbanken för att få tillgång till kontanter i digital form. Detta är något som trots att det varit tekniskt möjligt under en längre tid ännu inte har introducerats av någon centralbank.

Lite roligt är att Riksbanken fortsätter låtsas som om innehavaren av kronor har en fordran på Riksbanken. Tar man bort fikonspråket betyder det att man kan kräva något av Riksbanken för t.ex en 1000-lapp . Men sedan guldmyntfoten togs bort 1931 kan man bara få en ny 1000-lapp i utbyte mot den gamla. Att kronorna skrivs som en skuld på Riksbanken är bara en kvarleva från guldmyntfoten. Kronan är en ren sk fiat-valuta (som ingen i princip använder längre mer än vid kontantbetalningar – när vi betalar genom bankernas konton betalar vi, som sagt, med bankernas skulder och inte med kronor). Rapportens analys av Riksbankens balansräkning blir därför mest bara en fiktion som egentligen inte spelar någon roll då Riksbanken i verkligheten inte har någon skuld.

Rapporten tar också upp konsekvenserna av att e-kronan införs och den eventuella digitala bankrusning som detta kan medföra (rapporten skriver dock inte ordet bankrusning -troligen för känsligt). Vid en fysisk bankrusning springer folk till bankomaterna och kräver att bankerna ska betala sina skulder på kronor i form av sedlar. Om e-kronan införs kan folk också göra digitala bankrusningar mot bankerna och bankerna måste betala sina skulder i digital form till folks riksbankskonton (e-kronor).

För att alla inte ska fly från bankernas kontosystem måste bankerna ha en högre ränta på sina kontopåhitt än vad Riksbanken erbjuder på sina riksbankskonton för e-kronor. Varför skulle annars någon vilja hålla i bankernas skulder på ett bankkonto när de kan ha riktiga kronor på ett riksbankskonto? Riksbanken omskriver detta till:

Däremot kan bankerna för att behålla sin inlåning behöva ha en något högre inlåningsränta om e-kronan har en positiv ränta än om den inte har någon ränta. I tider av finansiell oro eller kris kommer efterfrågan på e – kronor däremot att öka som en konsekvens av jakten på säkrare tillgångar, vilket gäller oavsett om e – kronan ger ränta eller inte.

Att Riksbanken låtsas att bankerna sysslar med inlåning och utlåning är också rätt skoj. Fast de har ju iofs rätt i att bankerna skulle vara tvungna att syssla med göra det de låtsas göra idag om e-kronan införs – dvs låna in kronor som de sedan lånar ut – i synnerhet om de tas ifrån rätten att ljuga om att de kan låna ut kronor till sina kundkonton – vem skulle vilja ”låna” av en bank som säger som det är?:

-”Nä, banken kan inte låna ut kronor till ditt kundkonto, ditt konto hos banken kan inte innehålla kronor. Men du kan få ”låna” bankens skulder till ditt konto som vi kan hitta på åt dig. Du kan få delta i vårt pyramidspel och få ränta i form av att du får än mer av bankens skulder på ditt konto om ett år”

Rapporten tar sedan lite vagt upp (eller det kanske inte är så vagt?) hur en digital bankrusning kan ske där bankerna dräneras på kronor från sina riksbankskonton när folk vill ha e-kronor istället:

För enkelhetens skull utgår vi från att allmänheten vill byta från att ha dessa pengar placerade som inlåning på bankernas konton till att i stället hålla e – kronor. Bankerna behöver då överföra pengar till Riksbanken vilket vi här antar att de gör via sina konton i RIX, vilket minskar deras tillgodohavanden i Riksbanken med 10 miljarder kronor

Mao bankernas skulle dräneras fort om de tvingades betala sina skulder till kunder med e-krono-konton på Riksbanken.

Givetvis kommer bankerna göra allt för att stoppa detta förslag då de faktiskt skulle tvingas betala sina skulder – de vill ju fortsätta var ett frälse som blåser ”låntagaren” genom ”låna ut” bankens egna skulder (sk IOU:s) till bankens kundkonton samtidigt som de ljuger kunden rakt upp i ansiktet genom att påstå att kunden fått kronor på sitt konto.

Jag tycker också att rapportens lista är bra där e-kronan jämförs med dagens betalningssystem där vi bollar bankernas skulder mellan våra konton:

screenshot-www.riksbank.se-2017-09-21-07-05-23

Raden ”Kredit-risk” är ett svamligt uttryck för att det finns en risk (mycket stor risk) för att bankerna inte kan betala sina skulder till kontokunderna vid t.ex en bankrusning.

Som sagt, en intressant rapport om en reform som bankerna kommer göra precis allt för att begrava då den hotar bankernas parasitära ”rättigheter”.

Annonser

9 thoughts on “”Crash course” i hur penning och banksystemet fungerar

  1. Är du *** i hela huvudet, eller? Har du ens gått grundskolan? Jävla rappakalja! Du vet fan inte vad du snackar om. Lär dig först och främst penningens och ekonomins ABC….

    • Har du sett en balansräkning? Vad är SAKLIGT fel? Diskutera utifrån en balansräkning och bevisa felaktigheterna annars framstår du precis så korkad som din kommentar ger uttryck för.

      Påvisa STRINGENT (ett ord som du troligen måste kolla upp vad det betyder) utifrån bankens balansräkning vad som logiskt är felaktigt. Troligen är du alldeles för dum i huvudet för att fatta vad jag skrev ovan så jag förväntar mig inget svar. Men får jag ingen FORMELL LOGISK argumentering från din sida raderar jag ditt intellektuella haveri.

      • Ett bevis på att detta troll inte överhuvudtaget läst inlägget är att han kommenterade bara några minuter efter det att jag publicerade det (gjort om det till en statisk förstasida). Det är ett låååångt inlägg och det tar betydligt längre tid att läsa det.

        Tyder på att jag trampar trollen på tårna. Så vid närmare eftertanke raderar jag inte hans kommentar då det så klart visar att banktrollen saknar all form av trovärdighet och inte har det minsta på fötterna. Den enda form av ”argumentering” dessa troll framför är att idiotförklara den som framför en logisk förklaring. Precis såsom skräddarna i Kejsarens nya kläder idiotförklarade alla som inte ”såg” att den nakne kejsaren hade ”kläder” på sig måste banktrollen idiotförklara alla som påtalar bankernas bedrägeri och nakenhet.

  2. Jag har också följt och försökt sätta mig in i penningsystemet och bankernas arbetssätt under flera års tid och jag kan inte se någonting felaktigt i din beskrivning. Det som du dock lämnat bort men som kunde vara med är ju räntorna som hela tiden rullar in (stora pengar) som alla som lånat dessutom ständigt betalar in till bankerna. Då man tar ut ett lån så skapas ju lånesumman men inte de pengar som som räntorna ska betalas med. Det här betyder ju rent matematiskt att alla inte någonsin kommer att kunna betala tillbaka sina skulder, då dessa pengar helt enkelt inte existerar. Det blir istället som i leken Hela havet stormar där någon alltid blir utan stol i slutändan. Någon måste helt enkelt gå i ”konkurs” på sitt lån för att de andra ska få sina lån betalda. Ränta betrakades ju tidigare som ocker och en stort brott och man kunde bli hängd om man blev fast för att ha krävt ränta på ett lån. Vi är dubbellurade!

    • Japp, Håller med! Ska ta upp räntan och den exponentiella ökningen av skuldförslavandet som blir dess konsekvens såsom du beskriver så bra.

      Jag har skrivit inlägg där jag tagit upp räntans ackumulerande och hur detta skapar än mer skuldslavar och orättvis fördelning som jag tror jag kan hitta (? 🙂 ) och använda. Tack för påpekandet! Uppskattad konstruktiv feedback!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s