Fictional Reserve Banking – exempelräkningar

Den här blogginlägget bör revideras, läs Riksbankchefen Stefan Ingves redogörelse istället. Kommentarerna i detta inlägg är dock bra även om min redogörelse inte är helt korrekt.

Tänkte följa upp min förra blogg ”Snabbkurs i Fictional Reserve Banking” med konkreta räkneexempel på ”Fictional Reserve Banking” som har tagits över större delen av ekonomin och skapat en fiktionsekonomi. För Sveriges ekonomi är uppblåst av dessa fiktiva tillgångar och det är genom denna fiktiva dimridå man ska försöka se den reella ekonomin.

Vi kan ta räkneexemplet som Riksbanken redogjort där 1 krona i framtida reserver kan blåsas upp till 357 kronor i krediter som de kan skuldsätta en presumtiv botorsk med på den s.k bostadsmarknaden . Sättet de trissar upp bopriserna genom sitt Fictional Reserve Banking rinner även över på andra ”tillgångsmarknader” (t.ex aktier, guld etc) där inflation döps om till ”värdeökningar” för att kunna dra in fler skuldtorskar in i pyramidspelet.

Det enkla sättet är att ta Riksbankens siffror som e24 anger i artikeln:
”Låg andel eget kapital i boutlåning – risk för banker”

Enligt denna Riksbanksberäkning behöver bankerna hitta 2 800kr (efter ett år) i reserv för att kunna hitta på 1 miljon kr i krediter som de kan skuldsätta botorskar med. 1000000/2800=357 dvs de kan hitta på 357 gånger mer än de lägger dit som reserv runt 1 år senare.

Det lite jobbigare sättet (men inte mycket då det är väldigt enkel matte) är att utgå från Basel2 och komma fram till samma resultat som Riksbankens exempelräkning.
Olika ”riskgrupper” har olika ””påhittrisker” (bankerna kallar det mer neutralt för Riskvikter) på sig enligt Basel2:

1. Stat, centralbank 0%
2. Kommuner och jämförbara myndigheter 0%
3. Företag 4-12%
4. Hushåll 6%
5. Hushåll med säkerhet 2.8%-8%
6. Fonder 4%-12%

Formeln de använder för att ta reda på hur mycket reserver de måste hitta (ett år senare – de behöver alltså inte ha dem för stunden) är busenkel

Storleken på påhittade lånet * Täckningsgraden * Riskvikten = Krävda reserver

Låt oss ta de första bokstäverna i ovan och göra en formel

S*T*R=K

Antag att:
Storleken på påhittade krediter/skulder (S) = 1 miljon kronor
Täckningsgraden (T) = 10%
Riskvikten (R) för bostäder (se tabellen) = 2,8%
Storleken på reserven (K)= okänd

Vi trycker in dessa värden i formeln. Då gäller att:
1000000*0,1*0,028=K
Vilket ger
K= 2 800 kr krävs i reserv (efter ett ungefär år) för att hitta på 1 miljon kronor i krediter som en boskuldtorsk kan fjättras med-  dvs samma siffra som Riksbanken kom fram till

Av samma formel kan man oxå att räkna ut reservkravet (som de skaffar 1 år senare) för påhittning till stat och kommun. Enligt tabellen är Riskvikten satt till 0% för påhittning till stater och kommuner. Låt säga att banken ska hitta på 500 miljoner till staten. Vi trycker in siffrorna i formeln

500000000*0,10*0=K

Då något gånger noll alltid är noll kommer vänstra ledet bli noll (oavsett hur mycket banken hittar på) varvid Reservkravet (K) blir 0 kronor. Dvs bankerna kan hitta på obegränsat med krediter/skulder till stat och kommun utan att behöva ett öre i reserv någonsin.

Lite skoj är att räkna ut räntan på påhittning till bostäder (första exemplet). Låt säga att de tar 4% ränta på den miljon de hittade på och ”lånade” ut. På ett år får banken in 40 000 kronor i ränta! Då kan de ju lugnt ta 2 800 kr av detta och lägga i reserven.

Man kan då lätt förstå varför bankerna vill få folk att tro att de lånar ut folks insättningar och försöka få det till att de bara tjänar på mellanskillnaden mellan ”inlåningsräntan” och ”utlåningsränta” – den sk ”räntemarginalen”.

Man kan då även förstå varför bankparasiterna vill att vi ska använda kontokort då deras påhitt endast existerar på konton och då de nästan inga pengar (kontanter) har.

När man går igenom språkbruket är det båg och bluff alltihop. Det hela bygger helt på att snurra upp folk på läktaren med ett fullständigt ogenomträngligt språkbruk. När man tar bort skitsnacket återstår bara ett bedrägeri i stil med kejsarens nya kläder.

Källor

1) Jag vill tacka Sunda pengar för hans redogörelse och stora jobb för att visa hur Basel2 fungerar.

2) Centralbanken (Riksbanken i Sverige) skapar reserverna ungefär 1 år efter bankernas kreditpåhittandet, detta är bl.a bevisat av två nobelpristagare i ekonomi.

———————————
“of all the many ways of organising banking, the worst is the one we have today.”

Mervyn King –  Chef för Bank of England

1 2 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

22 thoughts on “Fictional Reserve Banking – exempelräkningar

  1. Får passa på att tacka janneg oxå! Det där med att banken kan plocka av det de fått i ränta på krediten och stoppa det som reserv hade jag inte kommit på om inte du frågat. Frågor är bra.

    @farfar
    Jo, den är bra! Är faktiskt med på ett hörn jag med, fast jag var redigt mycket okunnigare än Slupen (sunda pengar) då. Det kanske märks vem som är jag🙂 Det var ganska frustrerande/förvirrande med all uppsnurrning som bankkramarna körde med.

  2. Tydligt och konkret, snyggt!

    INGEN kan tycka detta är skäligt – det närmaste man kan kalla de räntor som tas ut för, de ur intet skapade, pengarna är ocker och lurendrejeri!

    • Tack!

      Visst är det bedrägeri så det visslar om det. Om du skulle kunna göra samma sak skulle du kunna ta din tomma plånbok trolla fram 1 000 000 som du hetsar budgivare vid ett husköp mot varandra med genom att erbjuda att ”låna ut” dessa påhitt. Botorsken kommer då betala dig 40 000 i ränta på ett år och från dem kan du fylla din fortfarande tomma plånbok med de 2 800 för att få ihop till reserven. (Ok, du måste ge säljaren en del av dina 40 000 kr i ränta så att han inte får för sig att plocka ut pengarna som du inte har på hans konto, men räntan på konton är ju nästintill obefintlig).

      Då nobelpristagarna bevisat att reserverna tillsätts senare så går den procentuella avkastningen på eget kapital (dvs inget alls) mot oändlighet. Den funktionen är i och för sig inte definierad (avkastning delat med noll är inte definierat) men tar man gränsvärdet då eget kapital går mot noll går funktionen mot oändligheten. Det är ingen dålig deal! Så länge ingen synar pyramidspelet såklart!

  3. Mycket intressant är också att reservkravet är 0% för kategorin stat.
    Detta gäller självklart även mer eller mindre bankrutta stater som Grekland och Irland.

  4. Du har blandat ihop täckningsgrad och riskvikt i det exempel som anges i denna artikel och därigenom blir den beräknade multiplikatoreffekten mycket större än vad som är fallet i verkligheten. Täckningsgraden är i grunden 8% för lån med säkerhet, men sedan varierar riskvikten mellan 35% till 100% beroende på lånets typ och säkerhetens värde. Som lägst är riskvikten 35%, vilket ger en total täckningsgrad om 2.8% (8*0,35=2,8). I ditt exempel blir alltså multiplikatoreffekten 10 ggr så stor som i verkligheten.

  5. Det stämmer med vad Riksbanken har kommit fram till i sin beräkning (vilket inte ditt gör). Enligt Riksbanken kan banken hitta på 357 gånger mer och enligt dig 35,7 gånger mer (men även en påhittefaktor på 35,7 är inte lite). Observera att Riksbanken har angett den maximala påhittefaktorn, enligt artikeln nedan är bankerna lite ”bättre” än det. Jag antog att Riksbanken använde de 10% som täckningsgrad som brukar användas då den påhittade sk multiplikatormodellen beskrivs – modellen vilken du oxå felaktigt hänvisar till.

    Om nu formeln stämmer (vilket tydligen en docent i nationalekonomi säger enligt Sunda pengar) så enligt Sunda pengar:

    The risk weight mechanism is very simple. Say a company wants a loan for 1000SEK. They are given the risk weight of 10%. Total capital base needed by the bank to cover the loan will then be; (10%*8%) *1000 = 8 SEK

    I will list some of the actual risk weights for different loan categories in Sweden.

    From 1 Jan 2007 enl. BASEL II
    1. State, centralbank 0%
    2. Municipalities and similiar authorities 0%
    3. Companies 4-12%
    4. Households 6%
    5. Households with security 2.8%-8%
    6. Funds 4%-12%

    The capital base needed will then be calculated according to this formula.

    The size of the loan * (Capital Adequacy Ratio * Risk weight) = needed capital base. ”

    I exemplet ovan av Sunda pengar blir påhittekvoten 1000/8=125 för ett exempelföretag. Banker gnäller över att de måste hitta mer reserver till företag än bostäder varvid antagandet att påtittefaktorn > 125 på bostäder verkar rimligt.
    http://www.e24.se/business/bank-och-finans/darfor-lanar-bankerna-ut-mindre-till-foretag_1926917.e24

    Enligt nedan artikel har bankerna 10 miljarder i eget ”riskkapital” för att ha hittat på 1 755 miljard, dvs en påhittekvot på 1775/10=175 gånger. För Handelsbanken gäller tydligen:
    ”Handelsbanken tjänar exempelvis runt 3 miljarder kronor om året på sin bolåneportfölj på 449 miljarder kronor (med en marginal på 0,65 procent och före avdrag för kostnader). Det kan jämföras med de 2,4 miljarder kronor man behöver hålla i eget riskkapital för att backa upp utlåningen. Avkastningen på eget kapital blir alltså mycket hög. ”
    – vilket ger en påhittekvot på 449/2,4=189 gånger – dvs 5 gånger mer än du säger att de max kan ha. Är inte Handelsbanken dessutom kända för att var lite mer modesta med att hitta på än de övriga bankerna?
    http://www.e24.se/business/bank-och-finans/darfor-lanar-bankerna-ut-mindre-till-foretag_1926917.e24

    Som jag ser det har du två olika definitioner på täckningsgrad där den ena går in i den andra. Kan du ange och definiera formlerna som du använder där riskvikt, täckningsgrad klart definieras , vore det tacksamt. Bristen på stringenta definitioner (vilket verkar var en helt medveten strategi – likaså att ekonomer överlag är helt värdelösa på matte) gör ju inte direkt beräkningarna lättare.

    Någon multiplikatoreffetkt existerar inte då multiplikatorteorin är ett påhitt (återigen hänvisar jag till de två Nobelpristagrna som bevisat detta). En påhittefaktor finns däremot.

    Skulle gärna vilja se riksbankens beräkningar men har inte lyckats få tag på dom.

  6. hej, jag funderar på samma sak som Wilhelm Steinitz om ihopblandning av täckningsgrad och riskvikt. Jäkligt klurigt det här alltså.

    Om du kollar Sunda Pengars inlägg här…..
    http://sundapengar.bloggagratis.se/2008/12/08/1176068-fractional-reserve-banking-sa-fungerar-det-del-2/

    Och här citat ifrån just den sidan…..en liten bit ner på sidan hittar du det.

    ”Hur man beräknar de faktiska reserverna blir nu sa här.

    Storleken på lånet * (Tackningsgraden * Riskvikten) = Krävda reserver.

    För hushåll som är aktuellt för de flesta är detaljreglerna följande:

    “För exponeringar med säkerhet i fastighet ges riskvikten 35% för den del som motsvarar 75procent av fastighetens värde, medan överskjutande del ges 75%. För exponeringar i annan
    fastighet än bostadsfastighet ges riskvikten 100 %.”

    Exempel.

    Hus med pantsäkerhet. Lånebelopp 1,000,000SEK

    (1,000,000*75%)*(35%*8%)=21,000SEK plus
    (1,000,000*25%)*(75%*8%)=15,000SEK.

    Om banken nu ska vara tillåten att skapa ett lån på 1,000,000 till en presumtiv låntagare måste den ha i reserver (inte enbart likvider utan en mix av säkerheter) i storleken 36,000SEK.”

    janne

  7. Ja, du ser! Dessa ekonomer verkar inte ha en aning om vad de sysslar med angående mattematik.Inga härledningar, inga definitioner utan bara ett joxande. Sunda pengar använder två helt skilda beräkningssätt för dessa exempel. Ändå är Sunda pengar en ärlig ekonom som i alla fall försöker få ordning på detta och han har haft hjälp av en nationalekonom som har doktorerat. Hur är det med resten av denna skara kvacksalvare?

    Helt klart är i alla fall att bankerna har en betydligt högre påhittfaktor än de 35,7 som Wilhelm Steinitz kommer fram till. Detta framgår ju ganska tydligt av siffrorna som e24 redogör för bl.a Handelsbanken och beräkningen från Riksbanken som e24 oxå redogör (som jag inte lyckats få tag på). Inte heller Wilhelm har någon härledning men, som sagt, det är han inte ensam om.

    Dessutom så är det ju inte helt klart vad som är ”reserver” då de också delas in i olika kategorier ( Isländska banker hade t.ex väldigt i sig ”påhittiga” reserver utan reellt värde – och jag tror knappast de är ensamma). Om du kollar här:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Capital_requirement#Common_capital_ratios

    ”Tier 1 capital ratio = Tier 1 capital / Risk-adjusted assets >=6%
    Total capital (Tier 1 and Tier 2) ratio = Total capital (Tier 1 and Tier 2) / Risk-adjusted assets >=10%”

    Där ingår något som heter Tier1 och Tier 2 och ska tillsammans vara minst vara 10% av bankens samlade påhitt (vad som nu kan anses vara reellt i det). Tier 1 ska vara det primära kapitalet från aktieägarna men även en massa annan geggamoja. Tier2 ska vara, ja va då? Saker som innehåller ändå mer geggamoja än Tier1 verkar det som. Så hur mycket som är t.ex kontanter av dessa reserver har man ingen aning om.

    Jag förstår att Nobelpristagaren i kemi, Fredrick Soddy, gav upp efter ha försökt förstå detta i två år och kallade hela skiten för bedrägeri. Ju mer snurrigt man gör det desto mer ekonomer som låtsas kunna matte men som inte har en aning om vad de surrrar om – desto mer förvirrande blir det – vilket säkert är avsikten.

    Om man kulle definiera Påhittskvoten (P) som den mängd påhittade krediter (K) som banken har på sina konton och dela det med hur mycket Kontanter (C – som i Cash) banken har (detta då banken har lovat att kontoinnehavare kan plocka ut kontanterna från sina konton när de vill) skulle man kunna få en ganska bra indikator på hur många gånger mer banken har hittat på än den har. Dvs P=K/C

    Men en sådan uträkning skulle vara alldeles för svår för en ekonom att räkna ut. Framför allt skulle den avslöja alldeles för mycket. Mängden påhittade krediter delat med mängden faktiska kontanter är alldeles för avancerat för en ekonom. dessutom alldeles för genomskinligt.

  8. ha ha, det är lite grand som om Joe Labero visar tydligt hur han kan få en guldring att försvinna. Och när man tror att man förstår så plockar han likt förbannat fram en guldring till som han hittar bakom ens ena öra.

    Ben Bernanke är ju i varje fall ”ärlig” när han nu föreslår att vi ersätter alla
    siffror om kapitaltäckning med en nolla (0 % alltså), d.v.s ”en bank kan
    låna ut så mycket påhittade pengar som den kan finna låntagare till”.

    Vad Fredrick Soddy måste ha kämpat innan han insåg hur det låg till.
    En bra informationsansvarig för Riksbanken vore väl förresten ”Kalle sändare”.

    janne

    • Jo, eller Fredrik Lindström kanske kan vägleda i Djungeln🙂

      När det gäller påhitt till stat och kommun gäller i alla fall att de kan hitta på obegränsat utan att leta reda på en reserv precis som Bernanke vill göra med alltihop. Principen är ändå densamma och man kan ju tycka att Riksbanken borde veta hur den har räkna ut påhittefaktorn 357 till bostäder. Men snurrigt är det – med avsikt. Man kanske skulle ta och ringa upp Riksbanken och se hur uppsnurrad man blir.

  9. tycker att vi låter Fredrik ringa istället -:)

    Fast varför inte maila snubben på E24 och fråga om
    han kunde skicka den där exempeluträkningen ifrån
    Riksbanken som han tydligen hade tillgång till.

    Olle Zachrison
    olle.zachrison@svd.se
    08-725 9831

    Jag hittade förresten en länk på Stans blogg till ett urval ifrån den klassiska bloggen ”Tankar om pengar” som tyvärr försvann ifrån nätet helt abrupt.
    Synd att den bloggen bara försvann så plötsligt, fanns massor av bra på den.

    http://standelion.webs.com/tankompeng/kont.htm

    janne

    • Du är smart du! Bra på att lägga pussel! Jo, jag är den skyldige till ”tankar om pengar”. Kontot försvann från Aftonbladet (först så godkändes inte vissa inlägg). Blev lite nojig efter det men har kopior på det jag skrev. Tänkte starta om på ny kula med den här bloggen (som de inte kan stänga ner, tror jag).
      Tror jag inte de gillar det språk jag använder🙂 Var det mitt bullriga språk som acvslöjade mig?

  10. TILLÄGG

    Jag mailade till Olle Zachrison och frågade om han kunde ”ordna fram” exempelberäkningen ifrån Riksbanken, får se om svar kommer.

    janne

  11. Fick svar att han skulle kolla upp om det fanns något sådant.
    Själv så hade han hört detta i ett tal av Stefan Yngves.

    återkommer
    janne

  12. ha ha, angående ”Tankar om pengar”.

    Nja, det var någonting som fick mig att tänka på ”Tankar om Pengar” men jag tror att du var ”lite bullrigare” då -:)

    ”Tankar om pengar” var den första blogg i detta ämne som jag hittade efter att ha sett”Money as debt” och blev lite knäckt när den lades ner. Den var så bra.
    Skönt att du är tillbaka igen.

    ha det gott
    janne

  13. Hej

    Har inte fått något mer mail ifrån Olle men jag hittade Ingves tal själv.
    Längst ner på sidan 2 av talet nedan…..Pdf-fil

    Ingves: Finansiell stabilitet – vart är vi på väg?

    DATUM 2009-11-19
    TALARE Riksbankschef Stefan Ingves
    PLATS Bankföreningen, Stockholm

    Talet här…..
    http://www.riksbank.se/upload/Dokument_riksbank/Kat_publicerat/Tal/2009/091119.pdf

    Alla tal här…..
    http://www.riksbank.se/templates/YearList.aspx?id=10401

    Hörs
    Janne

  14. Tack Janne!
    Helt otroligt!
    Jag började faktiskt nästan tro att det var tryckfelsnisse som varit framme i e24 artikeln men det stämmer ju – helt SJUKT! Du är bra på att hitta prylar på internet! Sätt upp det på din blogg som ett nytt inlägg – det var duktigt detektivarbete! Kopierar texten om du kanske inte har en pdf-läsare som kan kopiera text:
    Från Ingves tal:

    ”Ett exempel kan belysa vad kapitaltäckningsreglerna tillät och fortfarande tillåter. Antag att vi har en husköpare som lånar 1 miljon kronor och belånar sitt hus till 100 procent. Riskvikten för bolån kan vi uppskatta till 10 procent. I så fall blir de riskvägda tillgångarna för lånet 100 000 kronor. Det totala kapitalkravet är på 8 procent, vilket innebär att banken måste hålla kapital på 8 000 kronor. Det mer relevanta primärkapitalkravet är 4 procent, så primärkapitalet måste motsvara 4 000 kronor. Av primärkapitalet kan 30 procent vara hybrider av olika former. Det innebär att en bank kan komma undan med ett eget kapital – riktigt aktiekapital och upparbetade vinster – på 2 800 kronor för en utlåning på 1 miljon kronor. Ger 2 800 kronor i förlustabsorberande kapital tillräcklig motståndskraft vid utlåning på 1 miljon kronor?
    Mitt svar är nej”

    Vilken slutledningsförmåga! Inte konstigt att de inte vill att folk ska plocka ut sina kontanter och gör allt för att terrorist och brottsförklara kontanterna – de har ju nästintill inga!
    Sjukt! Sjukt! Sjukt!

    Wilhelm Steinitz räknade tydligen efter de gamla reglerna. Nu kan de tydligen välja riskvikt själva för hushåll men det får inte vara lägre än 10%. Hittade det här:

    ”Man skulle kunna sammanfatta metoden med att det springer runt en hjord med zebror (hushåll) på savannen och sedan skattar man hur många av dem som kommer att bryta benen, bli uppätna av rovdjur eller allmänt dör, dvs orsakar kreditförluster minskat med hur mycket kött som statistiskt kan återvinnas ur kadavren. (En specialklausul ger dock vid handen att ingen bank får bedöma det som om mindre än 10% av köttet går förlorat i ett genomsnittligt kadaver.) Resultatet blir en löjligt låg riskskattning, ty inga tidsserier sträcker sig så långt tillbaka i tiden att den minns när en hel hjord senast sprang ner i en flod eller över ett stup. I själva verket lägger sig de flesta banker på 10-15% riskvikt resulterande i ett kapitalkrav på ca 1% och ett primärkapitalkrav på 0,5 % av utlånat belopp !”

    http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?f=44&t=33701&p=552646

    Kan man annat än hålla med Bank of England-chefen om att detta måste var det absolut värsta sättet man kan sköta banker på!

    Återigen tack, Janne! Det klarnar lite vartefter när man hjälps åt!

Kommentarer inaktiverade.