Dirigentens dissonans hörs allt tydligare

Allt fler börjar se och känna trycket på pianotangenterna och förstå att melodin de spelar inte är deras egen eller till medmänniskors fromma.
För det finns en enfald i pianospelandet från dirigenten sida och allt fler börjar se de mänskliga bristerna i detta. De som sitter i toppen kan spela piano men de saknar fantasi, medmänsklighet och är okänsliga.

Visst, det är ett raffinerat stycke de spelar och en tid kan man bli förödmjukad till tystnad av den tekniska briljansen. Men med tiden lär man sig se upprepningarna och deras dragande i känslotrådarna och deras känslospelande ger mindre anklang i själen. När man väl förstår spelandets mekaniska mekanismer på själen blir man immun och ser den humana bristen hos dirigenten. Dirigenten är inte vald av våra känslor – dirigenten spelar på våra känslor. Och i området mellan mekanisk perfektion och den verkliga känslan hör man allt tydligare dissonansen i samhället och mellan människor som dirigenten orsakar. Psykopatens leende och falskspel blir alltmer synligt.

Det här var från början en kommentar på Eriks blogginlägg och jag tackar Stan för videon.

1 2 3 4 5

6 7 8