Hur bankparasiterna skinnar oss alla!

Banker är inga företag – för riktiga företag kan inte hitta på krediter från luften som de skuldsätter allt med. Men låt oss jämföra ett riktigt företag med en bank och se hur mycket bankerna kan plocka ut från oss alla genom påhittande av skulder och krediter.

Antag att Nisse startar ett företag som säljer kläder. Säg att Nisse köper upp kläder för 2800kr.  Nisse kan sedan sälja alltihop och får ihop, säg 10 000 kr. Nisse gör då en vinst på 10 000 – 2 800=7 200 kronor.

Så eget kapital som Nisse stoppade in var 2 800 kronor och avkastningen blev 7 200kr netto.

Ok låt oss nu kolla på en bank som hittar på krediter och skuldsätter en presumtiv boskuldslav med. Enligt  Riksbankschefs Ingves exempelräkning så behöver banken bara ha 2800kr i eget kapital i reserv (de behöver inga insättningar) för att skuldförslava en presumtiv bohyrare (som inbillas tro han/hon äger huset) med 1 miljon kr i nypåhittade krediter. Låt säga att banken tar 4% ränta på dessa 1 miljon påhittade kreditkronor. Då får de 40 000 kronor i avkastning varje år – ÅR EFTER ÅR UTAN ATT DE GJORT ETT SKIT MER ÄN HITTAT PÅ KREDITER SOM DE SKULDSATT NÅGON STACKARS BOSKULDSLAV MED! (ursäkta att jag skrek men det här är parasitism som jag blir arg på).

OK, banken måste ge lite i ränta på den miljon som de hittat på på andra  sidan balansräkning men räntan på t.ex lönekonton är ju nästintill noll så det är inte mycket som försvinner där. Men låt oss ta i och säga att banken kommer få över 30 000 kronor efter att de gett ut räntan.

Så, för att sammanfatta:

Banken stoppar in 2 800 kronor som de BEHÅLLER och får 30 000 kronor i avkastning på dessa 2 800 kronor i eget kapital som inte ens är satsat (det ligger ju som sagt kvar som reserv i banken) . Inte nog med det! VARJE ÅR får de en avkastning på detta ickesatsade kapital på 30 000kr om kunden inte börjar amortera på påhitten. Och vad har banken gjort för att få denna groteska avkastning på ickesatsat kapital? ÅTERIGEN: INTE ETT SKIT MER ÄN HITTAT PÅ KREDITER FRÅN LUFTEN SOM DE SKULDFÖRSLAVAT NÅGON BOSKULDSLAV MED!

Nu kan ju ovan tyckas vara groteskt! Men det är ”peanuts” jämfört med vad bankerna kan skinna stater och kommuner på. För enligt Basel2 reglerna behöver bankerna inte ha ett öre i eget kapital att lägga som reserv för att hitta på obegränsat med krediter som de skuldsätter stat och kommun med.

Så om en bank hittar på sig 1 miljard kronor till staten i form av krediter behöver banken inte ha ett öre i eget kapital. Låt säga att de tar 4% ränta av staten på denna påhittade miljard kronor. Då har banken satsat NOLL kronor och får in 40 miljoner kronor VARJE ÅR på dessa påhitt (om inte staten betalar av påhitten utan bara ränta). Snacka om avkastning på ickesatsat kapital!

Kan någon enda vettig person förklara varför vi som skattebetalare (eller överhuvudtaget) ska betala för dessa fullständigt påhittade krediter som banksystemet diktar ihop? (alla bankkramare duckar för denna fråga som pesten) Varför har Grekland och alla andra länder statsskulder när de lika gärna kunde ha hittat på pengar själva? (i Sverige har bankerna till större delen skuldförslavat bostads”ägarna” istället – så vår stadsskuld är ganska liten men istället har vi en megabostadsbubbla )

Låt oss riva denna parasitism, förstatliga bankerna, avskriva de påhittade skulderna, omfördela parasitrovet och starta ett ärligt penningsystem där staten skapar pengar som inte skuldsätter allt och alla. Staten kan skapa och spendera ut pengar till allmänna nyttigheter. Staten och kommuner skulle då inte ( såsom nu) behöva ”låna” fullständigt påhittade krediter som bankerna skuldsätter dem med för att t.ex bygga en väg eller ett sjukhus. Vi skulle då knappt behöva betala någon skatt (som idag går till att betala på de påhittade krediterna till bankerna). Husen skulle ägas av husägarna i de flesta fall – istället för som nu då bankerna äger dem och ”husägaren” hyr dem av banksystemet (banksystemet har dessutom trissat upp priserna vid den boskuldslavsauktion som kallas budgivning genom att hitta på alltmer krediter – det ökade boinflationen har bankerna sedan marknadsfört såsom ”värdeökningar”). Det samma gäller företagen.

Grekerna har fattat det här – det är dags för oss att fatta det också! Men först måste nog tyvärr bostadsbubblan spricka och alla boskuldslavar vakna och inse hur djävla lurade de blivit av parasiten.

e24 ab1 ex dn svd ekot svt gp  1   2  3  4  5  6   7  8  9

Bloggar

Jonas Sjöstedt

29 thoughts on “Hur bankparasiterna skinnar oss alla!

  1. Folk tror att de äger lägenheten när de köper en nstadsrätt. Äger lägenheten gör bostadsrättsföreningen. Man köper en andel i en förening och samtidigt köper man s a s ut den förre bostadsrätts innehavarens andel.

    • Japp och banken äger föreningen och både föreningen och bostadsrättsinnehavaren hyr av banken. Ordet rent (hyra) på engelska är ju egentligen mer riktigt att säga än ränta – men troligen kommer väl ordet ränta från just ordet rent.

      • @Ingmar……jag blev tvungen att sätta mig in i detta med bostadsrätt för bara några veckor sedan p.g.a att flera hyresgäster i grannskapet vill ombilda från hyresrätt till bostadsrätt. Det var första gången jag ens ens funderat på hur det fungerar. Jag blev då varse om att man oftast blir personligt ansvarig både för sitt eget lån (till insatsen) och för föreningens lån. Man blir alltså PERSONLIGT ansvarig för två lån med amorteringar och räntor till banken.

        Att man blir ansvarig för det ”personliga lånet” vet ju alla. Men att man även blir personligt ansvarig för föreningens lån verkar väldigt få ens ägna en tanke på.
        Anledningen till ansvaret för föreningens lån är att man genom att föreningen tar lånet som ett s:k ”fördelat lån” (kallas även ”strimlat lån”) så kan man reducera räntekostnaden med 30% i.o.m att du som låntagare av ”strimlan” kan dra av dessa 30% i din deklaration. Den stora nackdelen är att du blir till 100% personligt ansvarig för det lånet.

        Det betyder alltså att om föreningen går i konkurs och marknadspriserna sjunker
        avsevärt så är det du som är personligt ansvarig BÅDE för ditt eget lån och den del som
        ”strimlan” utgör i föreningens lån. Dessa två lån kan du aldrig komma ifrån.
        Om du söker på internet om detta med ”fördelade eller strimlade” lån så finns det nästan ingen information alls om denna negativa effekt. Det framställs istället som något positivt
        p.g.a de 30% man kan dra av i deklarationen på ”på strimlans” räntekostnad. Det var endast genom en god vän som berättade om hur ”strimlor” fungerar som jag blev uppmärksam på det.

        Janne

      • De har ju ”en lång väg att vandra” innan de kan få igenom detta, minst 1 år. De skall ju få ihop 67% ja-röster och sedan skall bostadsbolaget godkänna det hela. Båda sakerna kan bli svåra. Så jag hoppas att det inte blir av. Dessutom kanske de själv drar öronen åt sig om det visar sig att en bostadsbubbla kreverar. Så jag hoppas på att det rinner ut i sanden på ena eller andra sättet.

        Janne

  2. Undrar hur världen skulle sett ut om det inte fanns något internet, liksom om det skulle bli bättre eller sämre.

  3. Om man nu i detta lägger in en dimension till, så blir det hela ens mycket snuskigare..

    Som privatperson och med konto i t.ex. Nordea som jag har, så innebär det avgifter. Avgift för kortet 24:-/mån samt 12:-/mån för att jag kan betala räkningar via mitt konto i deras bank..
    Detta är avgifter som jag antar att alla deras privatkunder har.
    Sen har man kostnaderna som företagen har för kassaterminaler samt kortköp. Debatterna har ju funnits en del om de små handlarna som, för att överleva, känt sig tvingade att ta ut en kortavgift på 3:- för varje köp (oftast under 100:-).
    Mao så bör varje kortköp kosta handlaren 3:-, även om drakar som ICA troligen har förhandlat ner sina avgifter.
    Sen har vi andra avgifter, som att kolla saldo via en bankomat (3:-), uttagsavgifter utomlands, växlingsavgifter, uppläggningsavgifter för lån osv osv osv..

    Summa summarum, banken har inga problem alls att via avgifter få in dessa 2800:- för att täcka ”lånet” på en miljon.
    Sen har bankerna kostnader också såklart, verkliga kostnader, men jag känner mig tämligen säker på att de gör feta vinster ändå..

    Funderat på om man egentligen borde se det som att vi alla tvättar pengar åt bankerna?
    Att de kränger ut en jäkla massa falska pengar, men att de via oss får tillbaka riktiga pengar istället.. Kanske fel synsätt, men så känns det iaf..

    • Helt rätt!
      Jo, då bankerna inte ser annat än centralbankspengar som pengar medan vi måste krypa efter deras substitut krediter så kan man man väl se det som penningtvätt av bankernas falskmyntade krediter.

      • Mmm, fast egentligen är penningtvätt ett för snällt ord. Kriminella som ska göra pengarna vita har ju faktiska pengar i alla fall, och brukar gå back när de ska få dem rena. Bankerna ska ju dessutom ha ränta på de riktiga pengar de lurar av oss…

  4. Hej Lincoln

    Ska jag lägga till dig som författare på nya Solidaritetstanken.
    http://solidaritetstanken.wordpress.com/
    Vi börjar bli ett bra gäng där nu men vi saknar en riktig bultbrädesbankare 🙂
    Reglerna är enkla, du skriver när du har lust. Inga särskilda dagar eller något
    sådant utan bara om eller när du känner för det. Enda är att vi vi försöker vänta med att lägga
    in ett inlägg till c:a 2 timmar har gått sedan föregående inlägg.

    Jag trivs mycket bättre själv med denna helt fria bloggning, att ha en viss dag
    att skriva på var betydligt sämre. Just den dagen kanske jag höll på med något annat.
    Säg bara till så lägger jag in dig direkt, din email-adress har jag ju redan via dina
    kommentarer på min egen blogg.

    Janne

  5. Men bankerna har väl också vissa transaktionskostnader för att tjäna de där pengarna, anställda som ska ha lön, hyra för lokaler mm. Det förändrar ju inte poängen i resonemanget ovan, men vinsten blir något mindre än som föreslås i exemplet. Med tanke på vad de har råd att betala ut i bonusar och aktieutdelning så verkar ju vinsterna väl tilltagna dessutom.

    Man måste väl också erkänna att den tillhandahåller en tjänst, den som handlar om att förse samhället med medel för handel, byggnation, teknologisk utveckling mm. Sedan ska banker förstås vara statliga i alla fall.

    Eller vad missar jag här?

    • Kostnader har de som vilket företag som helst, skillnaden är väl mer på hur de får in intäkterna att betala kostnaderna med.
      De tjänster de har handlar mycket om att skapa kontroll, då i skenet av att det är tryggt, snällt och enkelt. Som exempel, så kan man på vilken hemsk ledare som helst finna att de gjort positiva saker, och att det är det de säljer sig själva med sas.

      Kikade på Nordeas årsredovisning lite snabbt.
      En massa nya ord samt märkliga meningar finns det att gotta sig åt..:)
      ”Kärnprimärkapitalrelation..” ”Viktat genomsnittligt antal utspädda aktier..”

      Deras tillgångar är 580 839 miljoner euro.
      Deras ”Kassa och tillgodohavanden hos centralbanker” är 10 023 miljoner euro.
      Om det nu har relevans i sammanhanget, förutom då att om alla banker vore statliga så skulle vi inte behöva ha ett skattetryck på kanske som högst 10%..
      http://www.nordea.com/sitemod/upload/root/www.nordea.com%20-%20se/Investorrelations/nordea_annual_report_2010_se.pdf

      • Alltså runt 1,5% riktiga pengar. Resten är tillgångar som kanske har ett värde eller kanske inte, det vet man inte innan de realiseras. Men det ser säkert helt OK ut i balansräkningen, och resultatet räcker nog till bonusarna i år också.

    • Vad krävs det för att hitta på en miljard i skuld till t.ex stat som medför så stora kostnader för banken? Några tryckningar på ett tangentbord och plupp så finns en miljard på ett konto samtidigt med skulden. Vilka kostnader har bankerna jämfört med när man var tvungen att gå till banken eller posten och betala räkningar; såsom skedde för bara en 15-20 år sedan? Alla kassörskor är nästan borta och man sköter nästintill allt själv genom nätet Så, nä, de har inte stora ”transaktionskostnader” och det är ett system som borde vara allmännyttigt precis som vägar. Dessutom tar ju bankerna betalt för dessa ”kostnader” genom avgifter precis som HCA påpekade.

      Det du definitivt missade var den enorma vinsten som banken kan göra år från år på samma kapital som den själv BEHÅLLER. Om skuldslaven aldrig betalar av på den påhittade skulden kan banken år efter år kamma in räntan fastän banken HAR KVAR reserven/insatsen.

      Jämför det med klädhandlaren i exemplet jag gav. Han köper kläder för 2 800kronor, dvs han har INTE kvar dessa pengar han investerar . Sedan lyckas han sälja kläderna för 10 000 kronor och tjänar 10 000 – 2 800=7200 kr. Ska han sedan göra om det måste han ta 2 800 kronor av dessa och köpa nya kläder.

      Banken däremot har ALDRIG lånat ut de 2 800 konor de har som reserv, de har fortfarande kvar dem – men likt förbannat kan de kamma in räntan år efter år på den 1 miljon kronor som de hittat på och skuldsatt någon boskuldslav med. De 2 800 i reserv har de i alla fall kvar.

      Så bankerna har ett jättestor avkastning på något de aldrig satsat (de 2 800 kronorna) utan fortfarande behåller i reserv.

      Tycker också att du verkar missa detta med skuld. Bankerna maximerar skulderna i samhället – folket vill å sin sida minimera skulderna. Vilket parti politikerna tar i detta visar sig inte minst i Grekland.

      Kan du ge ett enda skäl till varför privata banker ska få hitta på fullständigt påhittade krediter till stat och kommun? Kan du i så fall motivera varför? när staten lika gärna kunde ha hitta på dem från ingenting.

      Tänkt dig att du kunde göra som bankerna. Du har en fullständigt tom plånbok (då bankerna inte behöver ha ett öre i reserv då de hittar på krediter och skuldsätter stat och kommun) och från detta intet hittar du på säg 1 miljard som du ”lånar” ut till, låt säga, Grekiska staten. Med 4% ränta skulle du kunna kamma in 40 miljoner från Grekiska staten VARJE ÅR. Jag kan förstå om du kanske skulle gilla ett ett sådant upplägg (jag måste erkänna, för egen del, att det skulle ju onekligen kittla i fingrarna att göra en sådan pryl om man kunde) men kan du förstå att Grekerna kanske blir rabiata när de kommer på hur totalt djävla rövknullade de blir ? (det blir vi också på samma sätt)

      För det är ju onekligen väldigt svårt att hitta något som går att moralisk försvara i ovan.

      • Lincoln, i din sista mening så nuddar du kärnan i det hela. Moral..
        Människan är oftast en bra individ, som ser rätt och fel och vill oftast göra rätt för sig.
        De ynka få procent som inte har denna moral utnyttjar den stora massan som har sund moral maximalt!
        Inte bara bankerna, utan detta sker i alla områden.
        Livsmedel: Ta så högt pris som möjligt för så dålig/billig mat vi bara kan göra, gärna under förespegling av att den är nyttig.. Maximera vinsten är enda ledstjärnan.
        Kläder/skor: Sälj det med modeller, flådig reklam men låt barn sy ihop skiten. Vinstmaximering..
        Mediciner: Behandla symptomen är så mycket mer lukrativt än att ta bort orsaken. Diabetes är en sjukdom som är ett klockrent exempel. Ta en spruta så du kan äta skitmaten vi serverar via våra dotterbolag. Att inte äta den mat som triggar sjukdomen så man slipper medicinen är inte det Big Pharma vill höra. Vaccinera folket, orsaka biverkningar. Denna affärsidë ger dubbel intäkt. Dels via vaccinet, men sedan eftersom samma bolag kan lindra symptomen av biverkningarna med andra mediciner. Jodå, den allenarådande guden här heter vinstmaximering till, faktiskt, vilken annan kostnad som helst.
        Finns inom alla områden..

        De flesta med normal moral har väldigt svårt att göra andra människor illa, för det är moraliskt helt fel. Därför har de så svårt att se att det finns andra som hänsynslöst utnyttjar dem, för de med moral och rättvist tänkande säger att ”så kan väl ingen göra mot sina medmänniskor” och absolut inte om de är i en grupp..
        EXAKT så är det de gör!
        De dras till varandra som magneter eftersom de ser att tillsammans kan de tjäna ännu mer än var för sig, och sedan fortsätter det i en evigt negativ spiral.
        Vi normala finner det till slut som normalt att bli lurade, rånade och akterpenetrerade. Som att det är precis så det ska vara.
        Det är enbart bullshit, och folk måste fatta det innan det är för sent.

        Men de kämpar som galningar för att hålla dessa barriärer uppe. De rika, framgångsrika och berömda skall ses som övermänniskor. Halvgudar. Onåbara för oss vanliga..
        Så är det inte. De är oftast väldigt mycket sämre människor än alla oss andra, för de har inte de känslor som det krävs för att vara en riktigt god människa.
        Därför ser man dem köpa en yacht för 25 miljoner eller ett hus till för 55 miljoner, istället för att de pengarna skulle ha tagit kanske några hundra familjer ur fattigdom. Det är för de kan helt enkelt inte se något bra i att enbart göra något bra för andra.
        Tjänar de på det själv i någon form, ja då kan de vara givmilda. Men inte annars..

        Med de miljardärer vi har i Sverige, så skulle barnfattigdomen kunna utplånas inom en vecka. Detta utan att de knappt märker en minskning i sin förmögenhet..
        För mig räcker det för att se på dem som mycket sämre människor än de som lever i fattigdom..

      • Sant HCA!
        Tror de lider av psykopati hela gänget. Det är egentligen konstigt att det inte satsas mer på att ringa in emotionellt förståndshandikappade människor (psykopater) och avlägsna dem från systemet så att det gynnar alla. Men visst ja, det är ju psykopaterna som styr och de tror ju av olika anledningar att de är utvalda och högre än andra människor – ja, t.o.m att andra människor inte ens är människor utan boskap.

      • Att börja nysta i finanssystemet känns som att titta in i huvudet på en psykopat. Precis som den patologiske lögnaren måste täcka upp sina lögner med nya lögner måste bankerna täcka upp sina krediter med nya krediter. Känns nästan som om systemet vore uppfunnet av en psykopat…

  6. Apropå bobubblan och dess potentiella påverkan på den svenska ekonomin så hade jag följande konversation med Steve Keen härom dagen:

    Nebbiolo71:

    Regarding Sweden, it’s currently considered one of the European tiger economies but personally I think the economy is mostly fueled by the credit impulse injected by the still ongoing housing bubble. Of course, in addition, because of not being part of EURO, Swedish export industry has flourished when the currency has been floating/adapting but this doesn’t explain all.

    For years the increase in household debt has been in the range of 6-8 % of GDP and is now reaching 100% in total (of GDP), total private debt closing in on the 300% of GDP. The interesting is that this period of growth started by quite high unemployment (created during the last Swedish financial crisis in 1993 when the government tried to tie the currency to the EURO…) that hasn’t changed/improved despite the growth of GDP. The ratio between mean income and average debt is similar to the figures you’ve published on Australia, maybe even a bit worse.

    What worries me (an a whole bunch of others) is what happens once the increase in household debt declines or worse, if people starting to pay back loans instead of taking on new ones. Reading your work on the subject doesn’t really dispel these dark clouds… …when I think your analysis would point out a strong recession or even depression, given the magnitude of the debt (especially if the world is on a protectionism route, given the importance of export in Sweden) – am I right?

    Steve:

    Those sound like crisis level figures to me Nebbiolo–similar to the USA which is much worse than Australia on debt to GDP. And your export vulnerability sounds like a replay of Japan, which slumped very badly when the Great Recession began since its exports plummeted.

    Jag tror därför inte att vi direkt skall välkomna en bo-krash. Frågan är vad som är alternativet (förutom en reform av penningsystemet).

    • Tror inte det är så mycket vi kan göra åt det. Skuldmax är nästintill nått, har svårt att se hur de ska kunna pumpa upp bobubblan igen som de gjorde 2008 genom att paniksänka räntan. Då var det nästintill stiltje på boskuldslavsmarknaden och priserna började sjunka.
      Skuldsättningen av hushåll ökar i långsammare takt nu eligt SCB senaste finansmarknadsstatistik.
      scb
      http://www.scb.se/Pages/PressRelease____317748.aspx
      Nu höjer de räntan, ökar kapitaltäckningskraven och boskuldtaket (som de felaktigt kallar bolånetaket). Så jag kan inte se hur de ska kunna hålla liv i det länge till. Det är närmast stiltje på boskuldslavsmarknaden med. Liten intressant graf på mängden osålda villor på Hemnet.
      hemnet
      http://www.hemnet.se/tjanster/statistik

      Och hemnet döljer nog en del då de är mäklare. Enligt Booli.se är det än fler. Så det börjar bulla upp sig till en bokrasch ganska ordentligt.

      Tack för intressant information, Nebbilio. Och om Steve Keen säger att det är luktar kris ska man nog lyssna. Han blev ju utsedd till en av ett handfull ekonomer i hela världen som förutsåg finanskrisen.

      Hade vi haft en fungerande ekonomijournalistik skulle kommentaren du fick från Steve Keen vara ett Scoop! Du kanske kan slänga upp det här som ett inlägg? Jag snor länkar från Jinge.se ( han brukar ha en djävla massa länkar – fattar inte hur han kan få tag på alla)🙂 ) imorgon i så fall och slänger upp det.
      Kan ”Ekonomen som förutsåg finanskrisen tycker det luktar Svensk kris” vara en bra titel?

      • Jag är dock inte 100% säker på min tolkning av finansstatistiken, dvs hur nära vi är de 300% av BNP (har lite svårt att tolka siffrorna måste jag erkänna). Att vi närmar oss 100% för hushållens skuldsättning är dock ganska tydligt. Men precis som Irland var en tigerekonomi (byggd på CA, dvs ”Credit Acceleration” som Steve Keen numera kallar det han tidigare kallade för CI, dvs ”Credit Impulse”) så verkar Sverige också vara detta sedan ett knappt decennium… Bara vi själva inte går samma väg.

  7. Det var en gång en enkel och ganska fattig man, han hade en liten fruga och några små barn.
    Familjen levde på en enkel liten gård, i en ganska liten by, i ett litet och ganska fattigt land. Mor- och farföräldrarna bodde i sina små stugor tätt inpå. Man levde av det jorden och djuren gav, och oftast fanns allt man behövde. Ungarna plockade smultron och farmor vispade grädde. Det fanns gott om arbete som skulle utföras. Oftast var allt gott och väl, men nog var det besvärligt ibland. Nog fanns det mycket man kunde önska sig, men som man bara fick drömma om. Då hörde man en dag talas om ett nytt slags husdjur, ett underbart och fantastiskt litet djur, ett litet tillväxtdjur, ja det hette faktiskt tillväxtdjur. Det blev vips väldigt populärt. Alla i byn ville nu skaffa sig ett, och den enkle mannen och hans familj gjorde precis likadant som alla andra. Dagen då den lilla tillväxten kom hem skulle man aldrig glömma på gården. Den var ju så otroligt gullig, ungefär som en ovanlig sorts hundvalp, tillgiven och lovande. Snart hade nästan alla familjer i det fattiga lilla landet som genom ett trolleri skaffat sig sitt egna lilla rara tillväxtdjur. Leverantören av det underbara framtidsdjuret hette Banken. Märkligt nog. Tillsammans med den lilla nya familjemedlemmen kom också en skötselanvisning som noga skulle följas. Banken var mycket allvarlig på den punkten. Ingen fick hantera tillväxten hur som helst. Den skulle matas rikligt och regelbundet för att frodas på bästa sätt. Man fick absolut inte ge den något annat än den mat som tillhandahölls av Banken. Tillväxten skulle ha något som hette krediter att äta. Lagom stora mängder krediter skulle tillhandahållas av banken, den enkle mannen skulle betala varje år. I gengäld skulle hela familjen få åtnjuta de fantastiska saker som tillväxten skulle ordna . Nästan genast började underverken också visa sig på gården i byn, ja i hela det lilla landet. Kossorna mjölkade så mycket att man kunde bada i mjölken, grisarna var så stora och feta att de nästan sprack, det guldgula vetet vällde fram på åkrarna, till och med själva åkrarna blev mycket större, på något konstigt vis. Exakt var allting egentligen kom ifrån kunde man inte förklara så noga, men vad gjorde det. Alla i byn kunde börja sälja av sina skördar och av alla sina produkter. Pengarna strömmade ner i börsen hos alla bönderna i byn, som nu var en mycket stor by. Människorna kunde köpa sig allt som de förut bara kunnat drömma om. Familjen körde varje dag i sin fyrhjulsdrivna Chevrolet, även om de bara skulle köpa glass. Frugan fick en röd Porsche, så att hon kunde se respektabel ut då hon skulle fara med väninnorna till shoppingcentret. Ungarna fick motorcyklar och vackra ridhästar. Bonden själv köpte sig traktorer och maskiner av alla slag. Det gick så otroligt lätt att köpa sig allt man önskade. Det nya boningshuset var stort som ett slott. Livet var fantastiskt och framtiden var ännu mer otroligt fantastisk. Man började faktiskt planera att skaffa ett flott fritidshus på månen. Åren gick och allting fungerade länge till stor belåtenhet. Varje år betalade man Banken för krediterna. Krediterna fanns alltid till hands just när tillväxten var hungrig. Den lilla söta tillväxten var dock inte riktigt sig lik längre. Den hade grävt ner sig i en håla på gårdsplanen, och numera kom den aldrig upp i dagsljuset. Det var länge sen man såg den ordentligt. Det inställsamma spinnandet och kurrandet, hade bytts ut mot irriterat morrande om inte färska krediter kom fort nog. Den var väldigt ofta hungrig numera. Bonden märkte en dag till sin förvåning att han inte kunde köpa allt han önskade sig. Han var nog tvungen att betala för de jättestora krediterna först, för tillfället bara, Snart skulle nog allt vara som vanligt igen. Ja, allt blev som vanligt igen, i alla fall på ytan. Allting fanns i överflöd. Men nu måste man planera mycket noga så att man kunde mata vilddjuret när det vrålade som mest. Det värsta var nog ändå Baksuget. forts.

  8. Om inte tillväxtmonstret ständigt fick mera näring utstötte det fruktansvärda vrål som fick hela landet att bäva. Men efteråt kom något ännu värre, Baksuget. Då var det bara att hålla i sig för glatta livet, i äppleträd eller husknutar, annars sögs man ner i vilddjurets håla. Några av de svagare byborna saknades redan, det var t.ex väldigt länge sedan någon såg till farmor. Några av de bångstyrigaste ungarna hade dumt nog gått för nära kanten och tappat fotfästet. De var också borta. Naturen såg solkig ut. Men ingen hade egentligen tid att bekymra sig så mycket över sådana saker. Allting handlade nuförtiden om att underhålla och göda den groteska besten som hotade att förgöra hela världen. Nu fanns det inte heller något utrymme att köpa trevliga saker, bara det ytterst nödvändigaste. I bondens huvud dök så småningom upp en yttepytteliten tanke. Vad gör man med detta olidliga husdjur? Vad gjorde jag förr om mina husdjur blev galna eller folkilskna? Rent av livsfarliga? Vem var det som sålde eller lurade på mig detta elände? Hur ska historen sluta egentligen?

  9. Jättebra skrivet, Mimmi! Odjuret som sväljer allt med sin påhittade skuldsättning är precis så grotesk som du skrev.

    Jag har lite problem Internet just nu så det blir lite tystare från min sida!

  10. För att förstå hur allt är sammanlänkat tycker jag att den här filmen är en bra sammanfattning.

Kommentarer inaktiverade.