Bullshit= en verklig samhällsfara

 

Det finns politiker, ekonomer, de som kommenterar på bloggar etc som egentligen inte alls intresserade av en diskussion utan av att diktera åsikter genom att skaffa sig tolkningsföreträde. Bullshit-artister är ett bra ord för dessa. De blundar, förvanskar, ljuger och döljer ofta spåren genom att låta överpompösa (pompöshet är ett sätt att försöka utnyttja människors auktoritetsrädsla för att på så sätt diktera åsiktsutrymmet) En del är skickligare än andra men de har samma drag allihop och jag tycker den här artikeln summerar det ganska väl:
”Princeton professor Harry Frankfurt’s 2005 best-seller, defines “bullshit” as saying whatever necessary to dictate an audience’s interpretation of a subject. Bullshit is comprised of lies of omission and commission, of course, but shifts as needed to maintain the desired dictatorship (the literal “say” of what people perceive).

Frankfurt observes that bullshit is more prevalent in politics than ever before, has zero respect for the truth, and is intentional and ongoing to replace facts. ”

http://www.examiner.com/nonpartisan-in-national/bullshit-the-perfect-academic-word-for-us-debt-economic-war-policies

Så bli inte förnedrad av att vissa svamlar skit i förvridna former. Är det så att du tycker att du inte förstår så är just detta oftast det medvetna målet för bullshit-artisten – att få dig att känna dig liten, oförstående och dum så att bullshit-artisten kan diktera åsikterna som han/hon vill.

Pompöshet är som sagt ett sätt. Ofta kombineras pompösheten med en söndagsskolefröken-aktig nedlåtenhet (i stil med ”lilla du”). Andra former existerar säkert. Vad har du mött för bullshit-artister och hur har de försökt tvinga in dig i sina dikterade åsiktsfällor?

3 thoughts on “Bullshit= en verklig samhällsfara

  1. När man inte är en del av mönstret i en diskusion eller vad det man nu en är i för slags handling så blir man bullshit jag känner mig som bullshit för det mesta i det mesta, jag är liksom utsiders i det mesta.
    Liksom som en fluga på tapeten som inte passar in. Men visst låter det väl rätt tråkigt att man känner sig så, och ändå var ju mitt bullshit för andra det som var som det blev, jag har på senare år slängt ut en massa teorier om rätt kompliserade ting och sen har det ju visats att jag hade rätt och var inte bullshit (fast bullshit kan ju vara rätt förstås nu då!), fast jag är blockad i alla fall och ansedd som troll. Ville bara säga det är alltid minst två sidor om saker och ting även bullshit då som jag (Lincoln är d¨å inte under denna kritik som jag enligt texten säger, detta är mer ett fenomen i USA, vad jag märkt en avsevärd skillnad i respekt av människor alltså stor tumme ner för USA (mina upplevelser och önska ju att de varit anorlunda, fast det finns ju mycket gott där också som inte ens finns här liksom, och de som jag upplevt som dessa dåliga har varit liksom härifrån till och vara där och hävda sig mot sitt ursprung (skandivavia)

    • Jag ska vara ärlig! Jag fattar inte alltid vad du skriver (men uppskattar oftast det du skriver). Men prylen är att du inte försöker sätta dig på någon eller försöker diktera dina åsikter till att bli axiom. Du är istället öppen och kommer med avvikande tankar – vilket är en helt annan sak! Det du skriver är inte ämnat att låsa in folk i en tolkning utan tvärtom att vidga tolkningsutrymmet (även om det kanske inte alltid då blir så klart FÖR MIG vad du menar så skapar du nya tankar). Bullshit-artistens avsikt är den motsatta – att inhägna, begränsa, beskära och diktera. BIG DIFFERENCE!

Kommentarer inaktiverade.