En skuld-preskriberings-lag?

Egentligen är det riktigt sjukt att det är som det är. Man kan i princip råna en bank, betala sina skulder och i värsta fall få något år på kåken – straffet på kåken har ju en ”sista förbrukningsdag”. Men skuldstraffet varar livet ut och sätter även trälbojorna på barnen.

Så kanske en skuld-preskriberings-lag? En skuld har bara laglig giltighet i säg 5 år, sedan avskrivs den automatiskt? Fram till dess kan den som lånar ut kräva att få utmäta det den skuldsatte kan undvara (ner till existensminimum). Men efter fem år får den som skuldsatt någon skylla sig själv och skuldslaven går fri. Skulder skulle med andra ord ha en ”sista förbrukningsdag” då de blir ogiltiga.

Bankerna skulle givetvis spy på en sådan lag då deras hela existens bygger på att skuldsätta maximalt många maximalt länge med ”pengar” de inte har. Jag tycker i och för sig också att bankernas rätt att få hitta på krediter från ingenting ska tas ifrån dem men en skuld-preskriberings-lag skulle vara ett skydd mot alla försök till att försätta människor i evig skuldträldom.

Skulle det vara något?

Tillägg:

Kom att tänka på skatteskulder och enligt nedan preskriberas skattefordringar efter fem år:

Vad gäller skattefordringarna så preskriberas de normalt efter fem år ( d.v.s. fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll till betalning) enligt 3 § lag om preskription av skattefordringar, som du hittar http://www.lagen.nu/1982:188 .”

http://lawline.se/answers/6401

Så det är väl bara att vidga den lagen till allt? Snacka om att bankerna skulle bli glada🙂

————–

Tillägg 2

La upp ovan på DI och fick en ganska skoj kommentar som jag inte vet om det stämmer:
”Preskriptionstiderna är olika beroende på typ av skuld!

Vad jag vet så preskriberas skulder som längst efter tio år om fodringsägaren inte lyckats häva preskriptioneninom 10 år!

Preskriptionen kan hävas genom betalning av den skyldige, den skyldige erkänner skulden genom kontakt med banken eller rekommenderat brev med begränsad liggetid ……..

Man kommer inte undan men man kan ju alltid undvika kontakt med banken …..

Men det är ju inte politiskt gångbart!”

Funkar det så är det ju i alla fall ett sätt att smyga från skuldslaveriet. Så, fan! ”Belåna” huset maximalt med bankernas påhittade krediter – hyr ut huset – flytta utomlands i 10 år och gör dig totalt oanträffbar (köpa ett hus i något ”remote corner”?). Kom tillbaka efter de 10 åren och huset är ditt utan att du betalat ett öre mer till banken men kammat in hyra (du ska inte ta så mycket – kanske bara så att det täcker underhåll – hyresgästen ska ju vårda huset åt dig så egentligen ska du kanske inte ta ut något alls). Kanske lite långsökt för de flesta. Omoraliskt?Det är ju givetvis relativt men, nä,  inte jämfört med vad bankerna sysslar med.

14 thoughts on “En skuld-preskriberings-lag?

  1. Det blir nog tufft att öht ha kvar huset i 10 år om man inte pytsar in ”lånen”.
    Fogden kommer å kickar ut hyresgästen rät så omgående antar jag, någon bestittningsrätt har de troligen inte. Så även om det låter lockande, så är nog reglerna sådana så att banken kan få in vad de ”lånat” ut..

    En undran..
    I USA så följer skulden huset, inte låntagaren har jag fattat det som. Ändå är de som blodtörstiga bestar med att få ut de som bor i huset om de inte pallar betala ”lånen”, vilket får till effekt att det blir fler hus till salu och därmed så sjunker priserna.
    Såg något om att det var flera tusen hus i en stad som skulle rivas maa att de var förstöda då de stått tomma, vilket i sig ger kostnader för rivning. Vart någonstans är det en bra ekonomi för bankerna att göra så? Verkar ju helt hjärndött. I kubik..
    Det vore ju i bankernas intresse att de som bor kan bo kvar så priserna inte sjunker, slippa riva osv osv.. Att då hellre gå med på att ”låntagarna” betalar 150$ istället för 500$, och få in 150$ istället för 0$ OCH ökade egna kostnader..

    • Jo, troligen kan banken fiffla till sig huset på något sätt ändå – men frågan är om de inte måste delge beslutet och är man borta kan det ju vara svårt. Men banken hittar nog kryphål eller börjar med förfalskningar som bedrägerifabrikerna bankerna skapat i USA:

  2. Har för mig att om de kan bevisa att de gjort sitt yttersta för att få fatt i en person/delge så räcker det och de kan gå vidare.. Ska de vänta på dödförklaring så handlar det om minst fem år.
    Vi ska ju inte heller glömma bort att lagarna inte är till för att skydda privatpersonen, utan det är främst banker e.d. som har bäst och mest skydd. Det som finns för den lilla människan är bara utsmetad kosmetika för att hålla oss på mattan.

    • Jo, de djävlarna ser nog till att få slakta fårskocken efter behag! Så du har nog helt rätt – men ett jag tänkte jag skulle tända ett litet litet hopp till boskuldslavarna🙂 (och jag skäms över att säga att jag är en av de som skott mig på deras bekostnad – jag gick ur pyramidspelet i tid). Men som du skriver så är det nog nattsvart för dom i förhållande till banken. Kanske är det t.o.m fel att ge dem hopp. kanske är det bättre att de inser hur djävla lurade de blivit och att de blir förbannade istället! Kanske är just ”hoppet” om att de kommer få rättvisa utan kamp något som jag bör undvika att uttrycka. Men jag känner i vilket fall med alla dessa skuldslavar som kommer få gå i skuldträldom och inte minst deras barn som kommer få dela skuldstraffet som bankerna utverkat i sin psykopatiska girighet.

  3. ”Den fria marknaden”, är som att släppa in en räv i en hönsgård, stänga dörren, stå där med en klok min, och vänta på att de ekologiska krafterna i naturen ska balansera sig själva.
    Ungefär, eller en varg i en fårflock kanske.

  4. Bostadsmarknaden. Man lockar och lurar in en så stor fårflock som möjligt i en hage. En jättestor fårhage, stora fält, ängar och kullar med grönt gräs, höga staket så långt borta att ingen kan se dem. Vallhundar i regnbågens färger motar fåren i olika flockar, försöker få så många med sig som möjligt, allt sker lite på måfå. Tillvaron för fåren ser ok ut, gräset är gott, man får välja vilken flock man vill leva i. Det är lugnt. Utom då några svarta får, som löper i utkanterna och har upptäckt staketet. De ser att gräset kommer ta slut, de leter efter luckor och ser ut genom revorna. Utanför stryker vargarna omkring. De svarta fåren försöker varna sina vänner, men möts av idel korkade kommentarer.
    Vargarna listar omkring allt närmare, tysta och baksluga. Vargar i människohamn. (det är nu lite orättvist mot de riktiga vargarna i den riktiga naturen). Vargar i människohamn, varulvar och vampyrer, suger omärkligt livskraften ur de djupt sovande fåren. Vargarna bidar tyst sin tid.
    Men allt kanske inte slutar så som utsugarna tänkt sig. De minsta lamm kan växa upp till ilskna baggar, som tillsammans kan stånga ner det högsta staket. Om det händer så får nog diverse vargar lära sig att klättra i träd.

  5. Det var meningen att jag skulle försöka formulera en fråga. Jag har frågat om obligationer förut, men så länge det känns oklart så har jag inte fattat förmodar jag. Illusionen slår till då och då.
    Jag måste förenkla för att fatta, du kanske vill belysa det som blir fel här.
    Om det bara finns tre aktörer, jag som vill köpa ett hus, hussäljaren och banken.
    Jag får en kredit från banken, påhittad ur ingenting. Jag betalar hussäljaren.
    Förutom räntan så amorterar jag till banken. Varje gång jag amorterar så kvittas skulden mot krediten. Kreditkronorna dras in från hussäljaren (?). När jag betalat hela skulden så är alltså hussäljaren helt black (??)
    Banken har från den stund ”lånet” betalades ut haft skulden som en tillgång (obligation) att göra affärer med. När banken har fått in alla amorteringar så äger också banken hela summan, obligationen förvandlades till pengar. (Eller gradvis till pengar på något vis).
    Krediten som gavs ut var alltså en gåva till banken själv,(ren stöld). Jag äger visserligen mitt hus nu, huset bytte ägare, men säljaren blev utan. Allt om det bara fanns tre aktörer.
    Nu finns det ju inte bara tre aktörer utan väldigt många så det märks inte.
    Det finns ju väldigt mycket krediter som täcker upp, och det går dåligt med amorteringarna så ingen märker något. Men är det så här? Det sk kreditflödet täcker upp bankens stölder och vi i befolkningen får leka med och handla för kreditkronorna så länge de lever, När vi amorterar så dör de, och banken har fått motsvarande inkomst. Plus minst lika mycket till i ränta.
    Tacksam för svar.
    P.s. Om jag ljuger för en människa i hela hans liv utan att han märker något, är det ok? Det han inte förstår eller inte vet om, det lider han väl inte av heller? (Det här behöver du inte svara på)
    Jag anser att mänskligheten lever i en livslögn och att Lincoln är en drakdödare.

    • @Mimmi, gör ett försök till förklaring, Lincoln får rätta om något blir galet.

      Det går inte riktigt till som du skriver. Gör några väldigt förenklade exempel.
      I första exemplet struntar vi i räntan och förutsätter att allt sker inom samma bank.
      Obligationer tar jag sedan.

      1. Endast tre aktörer, du, banken och säljaren. Ingen har några pengar (inte banken heller). Banken hittar på en kredit till dig, säg 1miljon. Denna förs över till säljarens
      konto. Om det bara finns du, banken och säljaren i hela världen så finns det endast den miljonen på säljarens konto som du kan betala med. Inga andra pengar finns. Du kunde ju då kanske hyra ut ett rum i villan till säljaren och lova att försörja honom med mat. Odla lite grönsaker och kanske ge honom lite pianolektioner eller så..🙂

      Huvudsaken är att du kommer åt hans pengar. Om vi säger att du får 200.000 kronor om året för detta ifrån säljaren så har du på 5 år tömt hans konto och pengarna blivit överförda till ditt konto (krediterna alltså). Då kan du betala din skuld. När du gör det så nollas bankens balansräkning och allt blir som det var innan du för 5 år sedan tog ”lånet” och köpte huset. Alltså, ingen har några pengar (inte banken heller).
      Enda skillnaden är att du äger huset och säljaren har haft 5 bra år med dig som anställd.

      Så banken tjänar alltså inga som helst pengar på detta. Det är räntan som banken tjänar pengar på. Så då tar vi ett exempel med ränta.

      2. Nu tar vi samma scenario men i ett större samhälle. Men när det gäller dig, banken och säljaren så är det samma premisser. Ingen har några pengar (inte banken heller). Banken hittar på en kredit till dig, säg 1miljon. Denna förs över till säljarens
      konto. Du åläggs att betala 5% ränta på lånet per år. Du har ett vanligt arbete så du tjänar pengar därifrån. När du då amorterat färdigt så nollas skulden (försvinner i tomma intet) och bankens vinst blir det du betalat in i ränta under tiden (minus eventuell ränta till säljaren om han skulle ha kvar någon del av köpsumman på sitt konto).

      Men det vanligaste är ju att man inte amorterar alls.

      3. Samma som i de andra exemplen. Vi kan för skojs skull säga att du är 30 år och får ett amorteringsfritt lån på 1 miljon på 50 år amorteringsfritt till 5% ränta. Under dessa 50 år betalar du då 50 x 50.000 = 2.5 miljoner kronor i ränta. Om vi då säger att du går ”till de sälla jaktmarkerna” (du är 80 år då) så har banken tjänat 2.5 miljoner kronor på dig minus eventuell ränta till säljaren. Men din skuld är inte kvittad/betald. Då använder banken pantbrevet på huset och kräver 1 miljon ifrån dödsboet och därmed kommer amorteringen och skulden och den miljonen ”går upp i rök”.

      SEDAN, bostadsobligation har egentligen inte med detta att göra men det använder bankerna mellan varandra för att täcka upp för clearingen mellan varandra. Det används alltså för att bankerna skall kunna överföra pengar mellan varandra. Jag går inte in på det nu utan det är bättre att du säger till om du vill ha det förklarat.

  6. Nä, när du amorterar så dras det ju inget av från kontot från den du ”köpte” huset från. Din ”skuld” till banken minskar med det belopp du betalar men bankens skuld till före detta husägaren är ju den samma – återigen så har du visat att bankerna inte enbart är någon välmenande mellanhand mellan ”köpare ” och ”säljare” av huset. Om du amorterar så kommer bankens tillgångar minska med detta belopp (då banken ser ditt skuldslaveri som en tillgång) medan bankens skulder (den förre ägarens krav på banken, dvs vad han har på kontot) kommer vara kvar. Därför är ju inte banken så intresserad av att du betalar ”skulden” då du samtidigt sabbar deras deras balansräkning genom att rycka bort en tillgång (din skuld) på samma belopp . Så, som sagt, tack igen för att du påvisar hur bedrägligt detta parasitsystem är där människors skuldslaveri ses som bankens tillgång (snacka om barbarism). Ett penningsystem där pengar skapas utan att låsa in folk i skuldträldom är givetvis extremt mycket ärligare.

    I Danmark skapas tydligen en bostadsobligation för varje hus. Detta skulle tydligen leda till att svenska banker skulle ta ut högre räntor (enligt en artikel – orkar inte leta upp den). Om varje enskild bostadsobligation, såsom i Danmark, är knuten till ett speciellt hus är det givetvis lättare att se vilka som luktar dasspapper än att gegga ihop flera boskuldslavar i en geggamoja som svenska bankers bostadsinstitut gör då de hittar på bostadsobligationer. Det svenska systemet påminner mer om det i USA i där bankerna skapade ”värdepapper” (vars värde var strax under begagnat dasspapper🙂 ) av bl.a Ninja loans (”no income, no job and no assets”) och geggade ihop dessa med diverse annan gegga och sa att det var oanvänt dasspapper av bästa sort.

    Dessa bostadsobligationer ska mest ses som en pant på en pant då huset redan är pantat en gång – dvs obligationer är en pant på de boskulslavar som redan pantat ”sina” hus. Tänk om du pantade ditt guldhalsband hos en riktig pantbank (som är under av hederlighet jämfört med banker) och skulle hämta ut din pant men upptäcker att pantbanken hade pantat din pant hos en annan pantbank. Pantbanker gör inte så då det är bedrägeri men för banker är det inga problem att panta en pant en gång till.

    Bankerna använder i alla fall dessa pant på panter (bostadsobligationer) och ger varandra för att täcka upp att de inga pengar har genom att tillfälligt låna av en annan bank (och lämna pant på panten, bostadsobligationen, som pant för att få låna dessa pengar). Vilket leder oss tillbaka till att bankerna inte har några pengar som täcker upp det de påstår att deras kunder har på sina konton och som kunderna påstås kunna hämta ut när de vill.
    Banker får fan Alice i Underlandet att verka som ett paradis av logik! Kan man annat än hålla med Mervyn King, Bank Of Englands chef, om att detta måste vara det absolut värsta sättet att sköta banker på. Fast för parasiterna är det givetvis optimalt – vilket förklarar att det ser ut och fungerar som det gör.

    Känner mig snarast som Don Quixote ibland!🙂 Men tack för stödet! Det uppskattas!

  7. Tack för bra svar, både Superzeke och Lincoln!
    Jag har gjort ett tankefel med att tänka att mina amorteringar skulle ses som riktiga pengar, som banken tar emot. Då skulle de inte kunna gå upp i rök. Men så är det givetvis inte.
    Jag har nog också blandat in detta att om alla skulle amortera alla sina lån så skulle hela ”penningmänden” (kreditmängden) försvinna.
    Nu ska jag nog fundera ett tag till. Men jag tror jag förstår obligationerna allafall.

  8. Hej. Vill tillägga att jag fattar mycket bättre nu efter att ha läst dina ett år gamla blogginlägg, och även inlägg hos Superzeke. Förut var återbetalningarna av ”krediter ur ingenting” oklara, nu fattar jag att det är just där krediterna dör/gåruppirök. Även om det är lite störande, det känns ju onödigt att betala. Alltså, skulden (som är tillgång för banken att göra bostadsobligation av), har då inget annat värde än som grund till ränteinkomsten. Det är denna grund för de förväntade ränteinkomsterna som bankerna pantsätter sinsemellan. Om jag fattar rätt nu?
    Förut har jag blandat in hur det är med vanliga skulder tex hyresskulder som fordringsägare kan sälja till inkassobolag osv.
    Alltså så existerar heller egentligen inte de enorma skuldbergen till banker överallt i världen som något annat än förväntade ränteinkomster? Ingen skulle komma att sakna amorteringarna om de uteblev, eftersom de i samma ögonblick de betalas kommer förintas?
    Nej, nu ska jag skynda till Hattmakar´n och dricka the´.

  9. Hej. Saken är att nästa månad kommer jag vara på plats där det förut varit diskussion om ekonomi. Jag själv tycker mig ofta förstå grundproblemet, orsakerna till alla ekonomiska problem, precis som du Lincoln har beskrivit.
    Men inte så att jag lyckats få någon annan att förstå vad jag menar. Med risk för att bli tjatig, så hoppas jag du vill belysa vad som blir fel här nu. Jag kan bara fatta genom att formulera själv.
    Så här kan det kanske vara. Om pengar på eget bankkonto. Man undrar varför det inte går att få ut allt vid bankrusning. Jo man tror det beror på att pengarna givetvis är utlånade (jag är mycket dum som inte fattar det). Man undrar varför inte räntan är högre på eget konto då bankerna tjänar på denna utlåning (sur på bank).
    Då försöker jag med min förklaring och jag vill gärna att den ska var riktig (annars bäst vara tyst).

    Det har aldrig funnits några pengar på mitt bankkonto. Siffrorna visar bara hur stor min fordran på banken är. Alla pengar (97%) är fordringar på banken som aldrig har funnits någonstans som riktiga pengar (jag försöker så förklara hur krediten skapas ur ingenting). Sedan cirkulerar alla dessa kreditkronor runt på allas våra konton. När jag gör en betalning till ditt konto minskar min fordran på banken och din fordran ökar lika mycket. Men inga pengar har bytt plats, för några pengar har aldrig funnits. Inga pengar finns egentligen i samhället, vi är hänvisade att handla och betala genom att överlåta våra fordringar på banken, mellan varandra. Och vi kallar fordringarna för pengar, som om de vore kontanter.
    Alltså om jag vore en bank (mardröm) och var ute och gick på stan, så skulle jag vara skyldig varenda människa jag mötte hundratals och tiotusentals kronor. Många miljoner, miljarder. (Även om jag själv en gång ställt ut alla dessa krediter och inkasserar räntan så skulle jag aldrig någonsin kunna betala alla dessa människor.) Om jag vore banken så skulle jag nog tycka att det vore helt knäppt om alla som har fordringar på mig dessutom skulle ha ränta. Jag har ju aldrig lånat något av dem, det finns ju ingenting på kontona som jag har någon nytta av (men jag vet att de tror det).
    Tacksam för svar.

    • Jo det stämmer väl som du skrev.
      Jo, banken har dessa fordringar på pengar som de aldrig kan betala tillbaka (det är därför som de jobbar på att få bort kontanterna så maximalt det går så att så få som möjligt plockar ut dem från banken). Som du skriver är dessa krediter fullständiga påhitt och de flesta skulle få gå tomhänta från banken om alla samtidigt tog ut sin fordran från banken i pengar (kontanter) – så kallad bankrun. En bankrun är som du skriver bankens värsta mardröm. Och visst, banken betalar en fjuttränta till de som inte plockar ut sina konatnter utan fortsätter vara med i bankens Kejsarens nya kläder spel och låtsas att banken har pengarna de inte har. Och visst banken skulle helst inte ens vilja betala ränta på pengarna de inte lånat ut (=krediter) men om de inte gör det är ju risken stor att folk synar bluffen och försöker plocka ut pengarna banken inte har. Dessutom så skapas det ju alltid en lika stor påhittad skuld på andra sidan av balnsräkningen när banken hittar på en kredit. På denna påhittade skuld kan banken krama ut betydligt mycket mer ränta än de måste dela ut till de som har fordringar på banken (=krediter).

      ”När jag gör en betalning till ditt konto minskar min fordran på banken och din fordran ökar lika mycket. Men inga pengar har bytt plats, för några pengar har aldrig funnits.”
      Jo, om du och jag har olika banker kommer min bank kräva riktiga pengar för att ta emot din fordran på din bank. Din bank är ju skyldig dig säg 1 000kr – din fordran är ju en skuld till dig för din banken. Om min bank tog emot den rakt av och satte på mitt konto skulle ju min banks skulder öka med 1 000kr (till mig). Det skulle motsvaras av att jag lånar 1 000 kronor av min polare Nisse och vi skriver ned det på ett skuldpapper – jag tar sedan skuldpapperet och skickar det till dig, Mimmi, och säger att du får ta hand om skulden – inte fan skulle du acceptera det. Lika lite accepterar min bank att ta emot din banks skuld till dig och göra den till sin skuld till mig. För att min bank ska öka sin skuldsättning (till mig) kräver min bank att din bank även ger 1000 i centralbankspengar för att täcka skulden. Hoppas animeringen nedan hjälper:
      rix

Kommentarer inaktiverade.