Sätta en sista förbrukningsdag på pengar? Finns i Tyskland

En uppföljning av mitt tidigare inlägg om att sätta en sista förbrukningsdag på pengar.

I Tyskland finns en framgångsrik lokal valuta som har en ”Sista förbrukningsdag” på sig. Den är inspierad av Silvio Gesell tankar som bl.a fick en stad i Österike, Wörgl, att blomsta när depressionen härjade som värst i världen. Den gången fick den Österrikiska ”självständiga” centralbanken kalla fötter då de var rädda för att idén skulle sprida sig och tvingade Wörgl att skrota sin valuta. Undrar hur länge det här får hålla på innan banksystemet reagerar för att de är rädda att fråntas sitt parasitföreträde.

”Unlike conventional currencies, the chiemgauer is only valid for three months, ensuring it is spent rather than saved.”

http://www.guardian.co.uk/money/2011/sep/23/local-currencies-german-chiemgauer

 

5 thoughts on “Sätta en sista förbrukningsdag på pengar? Finns i Tyskland

  1. Jag tror att valutan har lyckats för att den började som ett skolprojekt. Ett oskyldigt penningexperiment av någon som kallar sig lärare skulle kunna funka. Jag smider terrorplaner som ni märker. Skämt å sido så är det inte lätt att övertyga ens sina närmaste i vad pengar är. Man kan nog säga omöjligt förresten. Man skulle kunna skriva en saga om ett ont troll i skogen. Sagan som läses av de vuxna när de ska natta barnen och på så vis väcka den vuxne.

    • Jo, det finns en extrem respekt för det som lurar skjortan av större delen av världens befolkning. Det är ett illusionstrick på den högre skalan som skräddarna av inga pengar lyckats med.

  2. Hejsan, ett förslag till inlägg här.

    Det här med räntan är en sak som jag inte riktigt fattar. Det här med den exponentiella faktorn med ränta på ränta. Visst är det lätt att förstå att om jag sätter in 100 kr och väntar i 50 år så har summan vuxit till 269 kr vid 2% ränta eller till 710 kr vid 4% ränta-på-ränta.
    http://www.kalkyleramera.se/ekonomi/ranta-pa-ranta

    Men hur fungerar det inom penningsystemet som helhet och VAR någonstans inom kreditkarusellen är det som exponentiella faktorn gör att penningmängden måste öka (mer krediter måste lånas) för att betala skulderna. Exakt var någonstans och hur uppstår det här problemet alltså.

    Och hur skulle de fungera i ett system där INTE vårt betalningsmedel skapades som skuld. Borde det inte även där bli fel med ränta. Jag kan inte riktigt få en mental bild av räntans skadeverkningar och var, när och hur den exponentiella faktorn uppstår alltså.

    • Enligt Steve Keen kan räntan betalas med de krediter som redan ingår i systemet. Enligt honom gör t.ex Margerith Kennedy ett tankefel när hon tror att krediterna som finns i systemet är fixerat när det egentligen är ett flöde (det är därför han försöker använda liknande mattematiska modeller som man använder vid väderprognoser etc). Han menar att typ Kennedy tror att pengarna i ekonomin är som en liten snöboll som man släpper från en backe där nya krediter/skulder klistras på de gamla med hjälp av räntan vilket gör att snöbollen blir allt större. Krediterna inbundna i snöbollen är i det tänket frusna och kan liksom inget göra (vet inte om min liknelse var så djävla bra men säg till om jag skiter på mig). Men i verkligheten, enligt Keen, så flödar krediterna och är inte inbundna i en snöboll som rullar ned för backen. Steve Keen ser det mer som ett flödessystem där krediter kan tas från ett konto till ett annat och betala räntan och sedan flöda till andra ställen och göra andra saker. Som sagt, Steve Keen anser sig ha bevisat med sina modeller att det går att betala ränta inom systemet i en ren flödes-kreditmodell (sedan är det som sagt omöjligt att ha ett rent kreditsystem – som du och jag diskuterade förut – där tycker jag Steve Keen gör ett misstag som antar att det går).

      Så Steve Keen sätter igång sin modell och kollar hur krediter flödar hit och dit ungefär som en meteorolog bygger en modell av vädret och försöker kolla in hur flödena i olika variabler kommer påverka varandra (solinstrålning, vattentemperatur, vind, luftfuktighet, molntäthet och vad det nu kan vara som varierar). Det Steve Keen kommit fram till i slutändan är dock i princip samma sak som Kennedy, nämligen att systemet alltid kantrar och hamnar i ett läge där skulden växer ihjäl de de verksamma och nyttiga pengarna.

      Jag har inte så noggrant kollat in Steve Keens modellbyggande men han har trots allt en del poänger som jag ser det. Så din osäkerhet om det där med räntans exponentiella tillväxt är befogad men jag brukar inte gå in på det då de två olika synsätten i alla fall slutar i samma parasitära överblåsta skuldvarböld.

    • Det är mycket intressantare att studera dubbleringstiden i stället för att bara se till mängden som ökar. Orimligheten kommer fram på ett helt annat sätt då. Tre procent tillväxt, som ju anses vara en rimlig tillväxt enligt ekonomimaffian, innebär på Sveriges ekonomi att vi ska förbruka dubbelt så mycket om tjugotre år, fyrdubbelt om fyrtiosex, åttafaldigt om sextionio år…….Jag vet inte om ni sett Albert Bartlett,s föreläsning, men om inte gör det.

Kommentarer inaktiverade.