Ehrenberg på ETC vet lika lite som Cornucopia

Kommer börja alla nya blogginlägg med att hänvisa till bloggboken:

”Penningsystemet för Dummies – eller – du är inte dum i huvudet för att du ser att Kejsaren är naken”

Kom gärna med förslag till ändringar och tillägg.

———————–

Signaturen Perre ( Tack, Perre) tipsade i en kommentar om en krönika om statsskulder skriven av Johan Ehrenberg. Och även om Ehrenberg och Cornu har rätt i mycket  så har de en totalt ut och invänd bild på  hur pengar skapas (men Cornu är betydligt mer arrogant och överlägsen så honom har jag svårare med). Jag vet att jag tjatar om detta men om man håller käften så kommer ju missuppfattningen tjatas vidare. Missuppfattning är dessutom fel ord – det är medveten desinformation från bankerna för att det ska verka som om bankerna lånar ut pengar.

För jag tror inte Johan Ehrenberg vet vad han talar om faktiskt. Bankerna lånar inte ut något  då deras krediter är påhittade av ingenting (troligen tror han på sagorna om att bankerna lånar ut insättningar). Om bankerna fungerade på det sätt som han tror – att bankerna lånar ut pengar som de har – så skulle inte jag heller ha något emot banker. Ska man sammanfatta så tror han:
1) Staten skapar pengar
2) Folk eller företag får tag i dessa och sätter in dem på banken
3) Bankerna lånar ut dessa insatta pengar

De flesta tror att det är på detta sättet och det verkar ju vettigt att bankerna lånar ut det insättarna stoppar in och kan avvara. Och jag har, som sagt, inga problem med banker om det var som ovan de fungerade men det är så här de fungerar (och som Ehrenberg antagligen inte har en susning om – Cornu har redan skrivit att han tror på sagorna ovan om att bankerna lånar ut kunders insättningar):

1) Bankerna hittar först  på krediter från luften som de “lånar ut” (hur man nu kan “låna ut” ingenting) genom att skuldsätta allt
2) Staten skapar sedan pengar, Svenska kronor, efter ungefär 1 år, som täcker upp för att Interbank Lending i RIX ska fungera då bankerna omöjligen kan växla sina skulder (=krediter) med varandra

Så processen är den omvända mot var Johan tror. Det är inte staten som skapar pengar först som bankerna sedan lånar ut. Det är bankerna som skapar krediterna först från luften och staten som skapar pengar efter ungefär ett år för att olja Interbank Lending-systemet åt bankerna. Staten ”lånar” bara bankernas skulder (=krediter) på de Svenska kronor som bara staten kan skapa. Staten är t.o.m, enligt EU-lag, förbjuden att skapa egna Svenska kronor till sig själv utan måste ”låna” bankernas skulder på Svenska kronor som banksystemet har skapat från ingenting (=krediter).

Johan Ehrenberg borde hjälpas inse att ”statsskulderna” är totala påhitt från ett parasitiskt penningsystem.

31 thoughts on “Ehrenberg på ETC vet lika lite som Cornucopia

  1. Även jag har undrat hur en sån ”antikapitalist” som Ehrenberg mäktat med att inte förstå hur det ligger till efter så många år. (Har haft med honom att göra i energisammanhang, där han gör bra nytta.) Jag visste ju inte heller i början, för det tillhörde inte mitt gebit. Men han som orerat i en massa år om stygga kapitalister & ekonomi, borde rimligtvis till slut hajat.
    Sålunda finns misstanken att han tillhör den desinformationstyp som vill få ett folk att bråka sinsemellan, och använder den judisk bolsjevikiska uppfinningen -kommunism-, där man delar upp folket i ”klasser” som vimsar omkring med sina klasskamper o dyl.
    Poängen med metoden är som vanligt, att ta bort fokus på alla folks gemensamma fiende, den girige (……..) bortcensurerat, av mig själv!
    Kan ju också vara att han bara blivit hemmablind, eller inte vill erkänna att han haft fel i alla år.

  2. Det har varit mycket skriverier om att bankerna borde sänka bolåneräntan nu när Riksbanken sänkt reporäntat. Bankerna slår tillbaka med att ökade kostnader och krav gör att de inte kan sänka. Men om nu bankerna kan skapa krediter från luften så finns det väl ingen koppling alls till reporäntan? Vad har reporäntan för effekt på bankerna enligt dig Lincoln?

    Och bostadsobligationer, som bankerna säger sig behöva för att finansiera för bundna lån. Vad har de för roll egentligen?

    • Det hänger ihop med Interbank Lending alltihop. Bankerna har ju bara en liten pöl av Svenska kronor som de ”swappar” mellan varandra i Riksbanken för att de ska kunna ta emot en annan banks skuld (=kredit -det bankerna har på kontona är ju skulder till kontoinnehavarna på Svenska kronor och INTE Svenska krono) ). Bostadsobligationer används som pant av en bank som fått taskigt med riktiga Svenska kronor i Riksbanken och behöver låna Svenska kronor av en annan bank i denna sk Interbank Lending (bankernas interna låningssystem).

      Reporänta är räntan på de Svenska kronor Riksbanken kan skapa och låna ut i Interbank Lending för att olja maskineriet i Interbank Lending. Så det påverkar den lilla pöl av riktiga Svenska kronor banken har (återigen – det banken har på ditt konto och påstår är Svenska kronor är INTE Svenska kronor – det är bankernas skuld, till dig, på Svenska kronor).

      Kolla gärna in det jag skrev om Interbank Lending:
      Därför kan inte bankerna byta sina falskmynt med varandra

  3. Att Johan Ehrenberg skulle tro att bankerna bara förmedlar pengar och inte veta att bankerna skapar pengar är ganska absurt (jag har en ovana att använda ganska i dess ursprungliga tyska betydelse – ganz – kan leda till problem, som när min fru kommer hem med en ny tröja och frågar vad jag tycker och jag svarar ”ganska snygg”).
    Nå! Johan och jag skriver i Ekonomihandboken (sid 312):

    ”Alla banker lånar pengar från riksbanken. Det är orsaken till att denna faktiskt kan styra räntan. Men lever inte en bank på sina egna pengar? De som du och jag som löntagare satt in för att spara eller för att förvara tills räkningarna ska betalas?
    Nej. Hela poängen med en bank är att den lånar ut mycket mer pengar än den har. De flesta av oss tycker nog spontant att det är konstigt. Den bild av banker vi fått lära oss i skolan är ju att man som sparare sätter in pengar som sen banken lånar ut till låntagare. För att kunna sköta det hela tar banken ut ett litet pris på sitt arbete. Ränta.
    Det här är en djupt bedräglig bild av vad banker egentligen gör. Om detta var bankers verkliga funktion skulle inga kapitalgrupper vilja äga banker och vi skulle aldrig ha finanskriser på grund av utlåning till spekulation.
    Banker lånar inte ut dina insatta pengar. De skapar krediter, det vill säga de skapar nya pengar.
    När någon, vi kallar honom person A, sätter in 500 kr i en bank så betyder det att banken ökat sitt värde med 500 kr. De pengarna skickar banken in till centralbanken.
    Beroende på reglerna i landet får nu banken ökat kreditutrymme och kan plötsligt låna ut en betydligt större summa. För enkelhets skull säger vi att 500 kr ger rätt att låna ut 9 500 kr. Dessa pengar får nu person B låna. Men lån tar ju inte människor för att stoppa i sin madrass. Personen B kommer köpa något för pengarna vilket gör att person C nu har 9 500 kr. Dessa går C till banken med och sätter in.
    Banken har nu å ena sidan lånat ut 9 500 kr och samtidigt fått tillbaka samma summa. Luftpengarna som gick till lån har kommit tillbaka in i banken som ett nytt värde. Och karusellen fortsätter.
    Om någon frågar banken vad den har för säkerhet för lånen så blir svaret att man ju fått in lika mycket pengar som man lånat ut.
    Banker kan helt enkelt öka mängden pengar genom att låna ut gång på gång.
    (Detta är givetvis synnerligen förenklat. Men principen är viktig. En bank har inte de pengar den lånar ut. Banken skapar pengar som den sen lånar vidare.)”

    Sten Ljunggren

    • Ledsen Sten men din beskrivning är fel.
      Det du beskriver är just multiplikatorteorin som är felaktig. Mao när du skriver:
      ”Beroende på reglerna i landet får nu banken ökat kreditutrymme och kan plötsligt låna ut en betydligt större summa. För enkelhets skull säger vi att 500 kr ger rätt att låna ut 9 500 kr. Dessa pengar får nu person B låna. Men lån tar ju inte människor för att stoppa i sin madrass. Personen B kommer köpa något för pengarna vilket gör att person C nu har 9 500 kr. Dessa går C till banken med och sätter in…………………”

      så är detta fel.

      Lyssna på Ekonomiprofessor Richard Werner som berättar om detta här väldigt enkelt och klart:

      Så ”karusellen” där inlåningar blir utlåningar är felaktig. Det var det jag trodde att både du och Johan missförstått och det är förståeligt då det är vad högskolor och universitet lär ut. Bankernas ”utlåning” kommer sig inte av ”inlåning” utan banken sätter allt i reserv (det är egentligen mer en växlingsvaluta mellan bankerna i RIX) i riksbanken och behöver t.ex, i enlighet med Riksbankschefen Ingves exempelräkning (läs gärna om den här) bara ha 2 800 Svenska kronor som de trycker in i kärnkapital hos Riksbanken för att hitta på 1 miljon kronor i krediter till en presumtiv boskuldslav. När banken hittar på krediter till staten är ”riskvikten” (vilket mer riktigt borde kallas påhittrisken) satt till noll varvid bankerna kan hitta på obegränsat med krediter utan att ha en enda Svenska krona.

      För krediterna som bankerna hittar på är inte ens Svenska kronor utan bankernas skulder på Svenska kronor, dvs vad kontoinnehavarna har att fordra av banken i Svenska kronor. Det är även så de redogörs på bankernas balansräkning – bankernas krediter skrivs som skulder. Då alla banker skapar olika skulder och en bank inte kan acceptera en annan banks skulder (=krediter) som betalmedel räcker detta för att bevisa att inte ens bankerna själva ser sina egna krediter som Svenska kronor. Bankerna måste växla sina sinsemellan inkompatibla skulder (=krediter) i RIX och använder Interbank Lending för att täcka upp för varandra – för ingen bank vill ju givetvis överta en annan banks skuld (=kredit, kundens fordran på Svenska kronor). Du få gärna läsa om det här
      Därför kan inte bankerna byta sina falskmynt med varandra

      Så summa summarum så lånar bankerna inte ens ut Svenska kronor utan varje bank ”lånar ut” sina skulder på Svenska kronor (=krediter) och ingen banks skulder är direkt inväxlingsbara till en annan banks skulder (=krediter) utan de måste växlas genom RIX där bankerna håller växeln i form av det alla banker kan enas om vara giltigt betalmedel – nämligen Svenska kronor.

      PS.
      Den där reserven kan bankerna vänta med i ett år med att pula in i reserv/växlingsvaluta – enligt de två ”Nobelspristagarna” Kydland och Prescot, bl.a. Ekonomiprofessor Steve Keen har skrivit väldigt bra om att multiplikatorteorin är helt nattmössa i den här umärkta artikeln som jag starkt rekommenderar:
      “The Roving Cavaliers of Credit”

      Ekonomiprofessor Richard Werner är också initiativtagare till PositiveMoney i Storbritannien som vill att staten skapar skuldfria pengar och sätter i omlopp genom allmännyttiga projekt istället för att stat/kommun tvingas sätta sig i skuld för att ”låna” bankernas skulder (=krediter). Jag tror både du och Johan kommer tycka det är väldigt intressant!

      • Hej Sten…!

        Det som står i er ”Ekonomihandboken” med upprepade utlåningar och inlåningar som utökar penningmängden stämmer inte. Det är en otroligt omständlig beskrivning för EXAKT samma sak som Richard Werner beskriver på ett otroligt enkelt sätt i videon som Lincoln lade in.

        Du förstår omedelbart varför det är så om du skriver in Werners transaktion (siffror) i formeln för kreditmultiplikatorn…

        X=Antalet pengar som kan skapas.
        D=Deposits (insättningar) 100 kronor
        C=Cash reserve ratio (kapitaltäckningsgrad) 1%

        X=D*(1-C)/C
        X=100*(1-0.01)/0.01
        X=100*(0.99)/0.01
        X=9.900 kronor.

        Så istället för att göra uppåt hundra utlåningar och inlåningar för att utöka penningmängden till 9.900 kronor ifrån reserven på 100 kronor så gör banken detta i EN enda transaktion som i Werners video. Resultatet blir exakt detsamma och balansräkningarna också.

      • Japp, och lägger man därtill att det är bevisat att bankerna hittar på och ”lånar ut” sina skulder (=krediterna) t.o.m före Riksbanken skapar Svenska kronorna till att täcka reserverna så är det ju i princip inget kvar av multiplikatorteorin.

        Bankernas kreditpåhittande (eller ”utlåning” av bankens egna skulder) kommer först och staten skapar genom Riksbanken reserver/växlingspengar i form av Svenska kronor efteråt. Dvs precis tvärtemot multiplikatormodellen.

        Man kan ju tycka att bara det faktum att krediter är bankernas skulder på Svenska kronor borde vara bevis på att de inte är Svenska kronor. Om jag inga pengar har utan, tvärtom, är skyldig folk pengar är det inte vidare troligt att jag lyckas övertala någon att mina skulder ÄR Svenska kronor som det går att handla med på Konsum. Men Bankerna lyckas ju faktiskt lura i folk just detta – att bankernas skulder (krediterna som står på folks konton) ÄR Svenska kronor! Helt otroligt om man tänker efter!

        Inte illa, Janne! Du har den senaste veckan visat att du utklassar Cornu, Johan Ehrenberg och hans medförfattare ekonomen Sten Ljunggren i kunskap. Inte illa pissat!🙂

      • Tackar.

        Jag känner att Johan Ehrenberg är en juste person som vill ha ett bra och solidariskt samhälle. Däremot så går jag liksom ”vilse” i det han skriver. Läste t.ex en bok på 90 sidor om den isländska finanskrisen vilken innehöll ungefär 89 sidor prosa och mytologi och endast 1 sida (utspridda rader på alla 90 sidorna) handfast ekonomi. Blev inte ett dugg klokare av den.

        Undrar om han menar att vi skall ha ett penningsystem som grundar sig på FRB men fönsterstyrt av centralbanken som den japanska krigsekonomin. Eller också vill han ha ett helstatligt FRB-system. Det går tyvärr inte att förstå hur han vill ha det genom att läsa det han skriver. Är övertygad om att han står på människornas sida gentemot ett korrupt banksystem men längre än så har jag aldrig kommit när det gäller att förstå vad han menar.

      • En liten fråga bara jag håller i stort med dig och tycker det är oerhört viktigt att belysa det sätt som banker skapar penningmängden och vilka konsekvenser detta får på ekonomin. Tror dock du kan ha missuppfattat en mindre detalj.

        Så här förstår jag skillnaden mellan kapitaltäckningsregler och reservkrav för bankerna.

        Kapitaltäckningsreglerna i Sverige framförallt kapitaltäckningslagen och föreskrifter från FI ( i huvudsak FFFS 2007:1) ställer krav på att bankerna ska ha en viss andel eget kapital i förhållande till sin riskvägda utlåning. Eget kapital är skillnaden mellan tillgångar-skulder. Det egna kapitalet behöver inte placeras på någon specifik plats utan kan bestå av i princip vilka tillgångar som helst(fordringar, bankkontor, datorer osv)
        Det grundläggande kapitalkravet är 8 % av den riskvägda utlåningen(exponeringsbeloppet). På grund av att riskvägningen får göras hos bankerna enligt en metod de själva väljer, under förutsättning att metoden godkänns av FI, har vi i Sverige bland annat för bostadslån genomsnittliga riskvikter som är löjligt låga. Kapitalkraven behöver inte heller helt uppfyllas genom riktigt eget kapital(i huvudsak aktiekapital och kvarhållna vinster) utan en del kan uppfyllas genom sk. supplementärt kapital och primärkapital som inte är kärnprimärkapital. Det egna kapitalet av lägre kvalité(inte kärnprimärkapital) består av olika hybridinstrument alltså mellanformer mellan eget kapital och skuld. I stort sätt kan hybridformerna karaktäriseras som skulder(obligationslån) med väldigt långa löptider som genom vissa konstruktioner(ex efterställning i konkurs) i olika utsträckning kan användas för att absorbera kreditförluster hos bankerna.

        Reservkrav(reserve requirements) har inget med kapitaltäckning att göra. Som jag förstått det är reservkraven krav på att bankerna ska hålla viss andel kontanter eller centralbankskrediter i centralbankens clearing. När man beskriver FRB brukar 10 % reserver nämnas. Sverige har inget sådant krav överhuvudtaget som jag förstått det, (i vart fall inte bland kapitaltäckningsreglerna). Bankerna håller som jag förstått det istället så mycket centralbankskrediter och kontanter som de anser att de behöver för att klara av clearingen med andra banker och kundernas behov av kontanter.

        Jag tror att de jag påstår ovan stämmer men kan i ärlighetens namn säga att jag inte har så stor koll på hur bankerna agerar med sina reserver(centralbankskrediter) för att reglera olika skulder mellan sig. Det mesta om detta har jag snappat upp här på denna blogg, däremot har jag skrivit en uppsats om kapitaltäckningsreglerna i Sverige och således läst ganska mycket om dessa och tror att jag fattat hur dessa fungerar och upptäckt att det bland dessa inte finns något krav på att placera tillgångar/låna av Riksbanken.

        Ps skrev tidigare och frågade om litteratur för en studiecirkel och glömde helt bort att tacka för bra tips från dig och superzeke(tror jag det var). Tack så mycket! Har dock inte kommit något längre med detta då intresset varit svagt, men funderar på denna bok kan vara något för en studiecirkel eller bara djupare självstudier: http://www.neweconomics.org/publications/where-does-money-come-from . Har någon läst den? Kan den rekommenderas? Ds.

      • Jo, det var en bra sammanfattning! Så har jag också fattat det. Dock tycker jag att det blir en röra när värderingar på panter ses som kapital. För det är ju inte pengar utan olika papper som anses kunna omvandlas till Svenska kronor. Det är samma logiska fel, tycker jag, som när ”bostadsägaren”, som egentligen hyr bostaden av banken, tror sig vara rik och äga säg 5 miljoner kronor i huset men i verkligheten äger de inte ens huset (som de, som sagt, hyr av banken som sitter med panten). ”Husägaren” inbillas tro att han sitter på X miljoner kronor i tillgångar samtidigt som han/hon är skuldsatt upp över öronen då det egentligen bara är en värdering som mellanhanden banken pumpat upp genom att dopa budgivningarna på skuldslavshandeln kallad bomarknad med bankernas egna skulder på Svenska kronor (=krediter). För alla dessa värderingar är ju mer eller mindre uppblåsta – inte av Svenska kronor- utan av bankernas egna skulder på Svenska kronor (=krediter).

        Så egentligen är det ju en väldigt liten mängd riktigt kapital – Svenska kronor, som bankerna håller som tillgångar – resten är värderingar som de själva blåst upp i allehanda pyramidspel med det de har på andra sidan balansräkningen – sina egna skulder på Svenska kronor(=krediter).

        Man kan inte annat än hålla med Bank Of Englands chef om att detta är det absolut sämsta sättet att sköta banker, betal och penningsystemet på! Totalt vansinnigt men givetvis maximerat för parasiten.
        Har inte läst den där boken men början verkar ju bra! Tack för lästipset!

      • Uj vad krångligt allt blir ! (ingen kritik av era resonemang)
        Men det är väl just att det här med pengar går att krångla till så otroligt som gör det så farligt. En perfekt arena för de smarta och giriga psykopaterna bland oss. Den vanliga hederliga människan blir uppsnurrad och kan inte genomskåda spelet.
        Man förstår därför behovet av att slå fast enkla regler som alla kan hålla kvar i bakhuvudet. T.ex. att förbjuda ränta. Men med tiden så har folket glömt bort varför det förbjöds och det står bara kvar som en rigid regel, som börjar ifrågasättas och sen kan raseras.
        Så frågan är inte bara att byta till ett sunt penningsystem, utan också hur man låser fast det.

      • Det är medvetet gjort för att skapa begreppsförvirring. Och som jag ser det nu är nog det faktum att någon överhuvudtaget får kalla sina skulder på Svenska kronor för Svenska kronor och ”låna ut” dessa (vilket bankerna de facto gör när det ”lånar” ut sina påhittade krediter) det som skapar mest begreppsförvirring. Att INGEN ska få göra sina egna skulder på pengar till pengar borde ju vara så basic så att det nästan är löjligt. Ändå är det just ett system där bankernas skulder (=krediter) utgör 97% av penningmängden och är det vi nästan uteslutande använder som betalmedel. Om man använder Svenska kronor=kontanter så målar banksystemet ut en som en skurk eller kanske t.o.m en terrorist.
        Helt sjukt om man tänker efter.

  4. Hej,
    Måste bara dela med mig av detta: (från Angelica)

    Den rika turisten klev in på ett hotell i en liten by på landet. Han lägger 1000 kronor i receptionen och går för att ta sig en titt på rummen.

    Hotelldirektören tar omedelbart 1000 lappen och går till slaktaren för att betala sin skuld där.

    Slaktaren, i sin tur, tar de tusen kronorna och kilar iväg till bonden för att göra sig skuldfri.

    Bonden tar traktorn iväg till macken och betalar för bränslet… han handlat på kredit.

    Mackägaren går till byhoran och ger henne äntligen den tusenlapp han var skyldig för senast.

    Byhoran går till hotellet och betalar sin skuld för rummet hon hyrde.

    Hotelldirektören lägger genast tillbaka 1000-lappen på disken.

    Turisten kommer tillbaka och tar tusen-lappen – rummet föll inte i smaken.

    Hela byn är äntligen skuldfri.

  5. Tack för rosen Helena!
    Nja, jag känner att jag kört lite för länge på det här nu. Jag har hittat något annat jag totalt börjar snöa in på🙂 Känner att jag inte skriver något nytt direkt (även om tjatet om .ex multiplikatorteorin behöver avfärdas så tycker jag det börjar bli tjatigt).
    Behöver nog lite time out från det här tror jag!

    • Lincoln, efter A kommer B vet du väl..
      Vad är detta nya du snöat in på? Något annat ämne som du kommer ”omvända” massvis med ”sanningar” inom?

    • Kanske du skulle skriva om något annat som är väldigt svårt att fatta, den exponentiellt ökande räntan som till sist kommer att göra penningsystemet helt ohanterbart.

      Jag har själv haft extremt svårt att fatta detta men igår kom plötsligt en bild till mig. Försöker förklara…

      Alla tillgångar motsvaras av en exakt lika stor skuld i vårt penningsystem. Gör då två
      kolumner. Den VÄNSTRA kolumnen innehåller alla pengar som är tillgångar för personer och
      företag på t.ex spar och lönekonton (alltså bankens skulder). Den HÖGRA kolumnen
      innehåller alla skulder (lån) som personer har tagit i banken (alltså bankens tillgångar).

      Anta sedan att den VÄNSTRA kolumnen har en ränta på 2% och den HÖGRA kolumnen har en ränta på 4%. Det blir då i den VÄNSTRA kolumnen som effekten med exponentiellt ökande ränta kommer att inträffa. I den HÖGRA kolumnen (där skuldslavarna finns) och betalar in ränta så betalas ju in en s.k ”enkel ränta” (rak ränta), den ökar ju inte exponentiellt.

      Så för att hålla ”jämna steg” med den exponentiellt ökande ”penningmängden” i den VÄNSTRA kolumnen så måste bankerna öka ”skuldmängden” i den HÖGRA kolumnen. De måste alltså öka antalet skuldslavar genom att skapa mer krediter som skall betalas ränta på.

      Eftersom penningmängden i den VÄNSTRA kolumnen (spararnas pengar alltså bankernas skulder) ökar exponentiellt så måste skuldsättningen i den HÖGRA kolumnen (skuldslavarnas kolumn) också öka exponentiellt. Och eftersom ränteinbetalningarna i den HÖGRA kolumnen INTE är exponentiella så måste istället SJÄLVA SKULDSÄTTNINGEN öka exponentiellt.

      Detta kan ju fungera ett tag men men för att hålla jämna steg med den ökande ”penningmängden” i den VÄNSTRA kolumnen så måste skuldsättningen i den HÖGRA kolumnen öka i en oavbrutet accellererande takt och till sist så kommer det hela att braka samman fullständigt. Det finns inga planer i världen att detta skall fungera i längden.

      Vore oerhört intressant att höra vad du tycker om den här förklaringen. Det känns nästan som om någonting i den är helt uppåt väggarna, det vore alldeles för enkelt om det fungerar så här…..🙂

      • Jo, det kan kanske vara intressant för det handlar om att se krediterna som en stock eller som ett flöde. Det du beskriver är stock-tänket där krediterna inte cirkulerar mellan konton. Enligt Steven Keen ska det mer ses som ett flöde där krediter kan betala räntor. Faktiskt illustrerar Sussies historia det tänket lite grann där krediter påstås flöda och kan betala av skulder. Flödesmodeller är lite komplicerade att beskriva i ord då matten är lite krångligare men jag kanske ska försöka. Men det finns stora luckor i Steven Keens modellbyggande också tycker jag. Framför allt att han förutsätter en helt kreditbaserat penningsystem. Men om det finns mer en en bank så är det omöjligt att ha en helt kreditbaserat penningsystem då ingen bank kan acceptera att ta emot en annan banks krediter (=skulder) såsom betalmedel utan måste ha en fiatvaluta som de alla kan acceptera som betalmedel.

      • Jag tror att man måste skilja på å ena sidan det rika flödet mellan olika konton (vid utbyte av varor och tjänster) och å andra sidan det stympade flödet mellan låntagare och bank.

        Keens misstag eller slarv är att han antar att det existerar ett 100-procentigt komplett flöde av räntor mellan låntagare och banker över tid. Det gör det INTE.

        Kedjan i SusSies exempel bryts direkt om någon amorterar pengarna till banken. Vad gäller inbetalda räntor så det är bara en mycket liten del som verkligen återcirkulerar till låntagarna. Huvuddelen går med matematisk nödvändighet till den finansiella sektorn som i sin tur kräver ny ränta på pengarna, och den lilla mängden inbetalda räntepengar som faktiskt återcirkulerar till låntagarna kommer helt eller delvis så småningom att ingå i amorteringsbelopp och löpande tas ur cirkulation. Flödet är alltså långtifrån komplett.

      • Janne, vänsterledet är bra. Och själva grundidén stämmer också, dvs att alla våra insatta pengar förräntas hela tiden vilket måste leda till en exponentiellt ökande skuldsättning. Sen är det oklart för mig om man skall se det som en balansräkning och i så fall hur bankerna egentligen skriver in sina räntekrav i balansräkningen. Jag säger inte att det är fel, jag vet bara inte hur de gör. Och utlåningsräntor räknas nog också exponentiellt över tid, men man har räknat fram ett konstant årligt eller månatligt belopp utifrån en given återbetalningstid.

      • @Håkan och Lincoln

        Tack för era tankar, det känns ändå som jag är på rätt väg med ränte-tänket.
        Det jag mest är ute är en någorlunda enkel förklaringsmodell, både för min egen skull och att kunna förmedla till andra. Ungefär som de modeller som Lincoln byggt upp runt RIX och dess funktion att med en liten plutt centralbankspengar sköta clearingen av sina egna krediter mellan bankerna.

        Men det är något med räntan och den exponentiella funktionen som gör detta svårt.
        Och särskilt då när man börjar gå in på flödesmodellen som ju är den som liksom är
        ”verkligheten”. Får tänka lite mer på det här…..🙂

  6. Intressant, jag har nöjt med med att veta att ränta-på ränta är en exponentiell funktion, alltså alltid sticker upp i himlen över tid. Detta kopplar ihop det med att skulderna måste öka hela tiden för att jag ska kunna förränta mitt kapital.
    Hudson skriver ju mycket om att ingen tillväxt i en ekonomi kan hålla jämna steg med denna exponentialfunktion.

  7. Nästan alla är lämlar ,Fast inga som går på dyra föreställningar kanske inte åker tunnelbana sånt vet ju inte jag men jag tror att en del gör det av praktiska skäl fast jag vet inget om om det är så tror och tro men resultatet blir vad det blir en då. Känner folk utifrån sig själva eller är det något som är ditklistrat?

    • Lämlar eller betingande giriga dreglande hundar? Roligt det du skrev om att ”Nobell”-ekonomipriset inte är ett Nobell-pris genom att skriva ”No bell”. Pavlov fick förresten Nobell-priset men han kanske skulle ha haft ”Yes bell”-priset istället?🙂

Kommentarer inaktiverade.