Det enda riktiga måttet på en banks lönsamhet?

Kommer börja alla nya blogginlägg med att hänvisa till bloggboken:

”Penningsystemet för Dummies – eller – du är inte dum i huvudet för att du ser att Kejsaren är naken”

Kom gärna med förslag till ändringar och tillägg.

——————————–

Vad sägs om den här definitionen på en banks lönsamhet (L):

Hur mycket Svenska kronor banken har fått in i Ränta R genom att lägga X Svenska kronor i reserv på det egna kontot i Riksbanken för att “låna ut” K bankpåhittade skulder på Svenska kronor (=krediter) till “låntagare”. Lönsamheten L blir då räntan R då det banken lagt i reserv i Riksbanken  X kvarstår inom banken. Mao är räntan R på  bankens ”utlånade” påhittade skulder (=krediter) måttet på bankens lönsamhet L.

Så Lönsamheten=Räntan på krediterna (=bankskulderna) som ”lånats ut”.

Skulder på Svenska kronor (=krediter) ser ju bankerna inte ens själva, sinsemellan,  vara dugligt betalmedel – och de har givetvis rätt – de är inga dugliga betalmedel fastän banksystemet självt med statens hjälp fått oss att tro det. Och om inte ens bankerna internt ser sina egna påhittade skulder på Svenska kronor(=krediter) som pengar, se bilden nedan, ska givetvis inte deras vinster heller räknas i det som de inte ser som pengar (men som de likt förbannat ”lånar ut” och gör allt för att folk/företag/stat ska tro att de är pengar).

Tillägg:

Som Håkan så riktigt påpekade kommer banken med största sannorlikhet betala räntan till den som har krediten(=bankens skuld på Svenska kronor till kontoinnehavaren)  genom att hitta på mer skulder på Svenska kronor (=krediter) som det stoppar in på kontot. Sannolikheten för att kunden plockar ut dessa i Svenska kronor (kontanter) är ganska liten) så det kan man i princip bortse från.

21 thoughts on “Det enda riktiga måttet på en banks lönsamhet?

  1. K = 2500 miljarder (M3, total kredit i Sverige)
    X = ca 15-20 miljarder Svenska kronor
    R (ränta på skapad kredit?) = 0,66% (utgår från Handelsbankens siffror)
    L = 16,75 miljarder, 100% avkastning/år

    Lönsamheten på insatta Svenska kronor hos Riksbanken är ca 100% för Svenska banker. Bra jobbat!

    • Ja det är fan inte illa! VARJE ÅR – ÅR EFTER ÅR! Snacka om avkastning på ICKEsatsat kapital!
      Jag vill också kunna låna ut mina egna påhittade skulder och ta ränta på påhitten. Men det får jag inte😦

      • Självklart inte, det är bara några få utvalda banker som får göra detta.

        De pengar de tjänar använder de till att köpa statsobligationer (låna ut till Svenska staten plus ränta), Handelsbanken har tydligen 500 miljarder i räntebärande papper som ger vinster utöver den 100% avkastningen på Svenska kronor hos Riksbanken.

        Lägg på detta derivat banken skapar ur tomma intet som de tar avgifter på så att deras kunder kan skydda sig mot deras egna påhittade produkter.

  2. Vid 6.45 ca i morse så satt det en herre (såg inte namnet) i soffan på Gomorron Sverige och var lite allmänt kritisk till Anders Borg å bankchefer.
    Borg för att han var lite velig och sagt vissa saker om att man ska byta bank mm, och bankcheferna fick sig en släng av sleven för att de inte bemötte kritiken och missnöjet från kunderna. Det var fel att bankernas personal skulle stå och bemöta frågor mm från ilskna kunder..
    Det kommer säkert på svtplay under dagen..

    Att GRUNDPROBLEMET inte togs upp är naturligtvis självklart, det att bankerna lurat och lurar oss så in i h-e hela tiden med att det är de som skapar pengar..
    Det är upp till oss att skapa en förändring, för media och politiker gör det inte i alla fall. De är i bästa fall groteskt okunniga och i värsta fall (å mest troligt) en del i det stora bedrägeriet.

    Jag tror att de bästa sätten är att påverka och utbilda de i sin egen närhet. Familj, släkt, vänner, arbetskamrater.. Att prata om giriga banker gillar de flesta, å få spy ur sig galla över bankerna gör väl alla förutom de som har en egen girig vinning på dem.
    Väldigt få vet om sanningen, orsaken till alla problem, att bankerna skapar pengarna.
    På bloggar som den här så blir det tyvärr så att där samlas ”de redan vakna” och ibland ramlar det in några vilsna desinformatörer som med olika härskartekniker försöker ”omvända” oss till å återigen tro på att deras sagor om inlåning, utlåning, räntenetton å annat mumbojumbo är den regelrätta sanningen..
    Så visa upp den vidriga sidan av de skuldskapande/penningskapande bankerna för de närmaste, med enda önskan att de även gör det för sina vänner mm i sin tur..

    Ett mer aktivt sätt är att ge sig in i lejonets egen lilla kula och ställa till rabalder.
    I kassan på banken, fråga med tydlig röst (så du hörs till fler kunder) svåra men väldigt enkla frågor. Man kan fråga vart de får sina pengar från som de lånar ut, och ställa enkla frågor beroende på svaret. Man kan ju undra varför i hela friden jag ska betala för att kunna använda mina egna pengar, och beroende på om svaret är ”bra” så kan man be om att få ta ut allt i kontanter. Man kan vara nlåögd å säga att man vill ha ett bankfack för att lägga in kontanter i, och bli förbannad när de säger att man inte får ha kontanter i bankfacket.. Ja, vilka frågor man vill ställa är ju upp till var och en, bara man ser till att vara TYDLIG så man hörs till flera..:):)

    För att vara ännu mer aktiv kan man lägga ut lite blad med sanningar på inne hos banken.
    Enkel och lättfattlig information, men ändå riktigt sprängstoff.

    Vara lite mer aktiv tror jag är en metod, men dock med lugna medel.
    Sen att skaka liv i de omkring oss för att skapa fler personer som är förbannade på rätt saker gällande bankerna, politikerna, media och systemet i sig är också ett bra och viktigt sätt att nå ut..

    • Helt riktigt HCA!
      En akilleshäl som bankerna har är just att de inte ens ser sina egna krediter själva som pengar – hur kan de då vara pengar? Om bankerna sinsemellan inte accpeterar sina krediter som betalmedel hur fan kan det då vara betalmedel?

      Det är en fråga man kan ställa till en bankanställd (som givetvis kommer se ut som ett levande frågetecken):
      ”Hur kan krediter vara pengar när bankerna själva inte ens anser dem vara pengar?”

      • Särskilt syns ju det vid överföringar mellan olika banker…
        Om en kund i Nordea vill föra över 1000:- till kund i Swedbank, så är ”pengarna” på Swedbank-kontot tidigast dagen efter. Vid större transaktioner troligen längre tid..
        När man betalar räkningar via nätet, så har jag märkt att vissa betalas direkt och andra tar upp till ett dygn innan de är reglerade.
        Kan det bero på att den ”snabba” räkningen betalas till ett konto i samma bank, och de andra hör hemma i andra banker och måste därför först ”tvättas” i RIX-tvätten över natten?
        Det är mer än en gång som jag blivit irriterad över att en räkning legat kvar obetald sas, medan andra är betalda. Särskilt i nuläget när det går reptilsnabbt med tekniken som finns…
        Tidigare så ”köpte” man argumentet att det tog tid att bokföra räkningar mm om man skickade via bankgiro/postgiro pappersvägen, men nu kan de inte dölja sanningen med det argumentet. Kan det sen vara så illa att bankerna ser även de olika bankgirokonton som finns som tillgångar, och därmed räknar samma slantar yterligare en gång som bas för utlåning?

      • Tydligen försöker RIX bolla de Svenska kronorna mellan bankernas en transaktion i taget, dvs när seb ska ta över en skuld från SWEDbank (t.ex när du betalar en räkning) fixas de med en gång. men ibland samlar de ihop allt över hela dagen och kollar efteråt hur mycket varje bank är skyldiga varandra i centralbankspengar (=Svenska kronor). Om t.ex en massa betalar räkningar under dagen går från Swedbank till SEB så sker ju även ett flöde åt andra hållet också dvs folk betalar från swedbank till SEB – om de väntar en hel dag har många av de där flödena tagit ut varandra och då kan bankerna bara plocka centralbankspengar(Svenska kronor) från varandra på det beloppet (den sk clearingen).

        Så japp, RIX är ett Forexkontor där bankerna växlar krediter till Svenska kronor då ingen bank ser en annan banks krediter som pengar (=Svenska kronor).

  3. Hmm, det finns dock en stor bokförd inlåning som genom inlåningsränta är bestämd att växa exponentiellt.

    Så här resonerade jag angående räntenetto för ett par år sedan:

    Hur skall en bank egentligen kunna betala räntor på insatta pengar?
    Det finns två sätt – via kontanter eller via ökning av kontoinnehavarens fordringar/insättningar. Kontanter – nja, de betalas mycket sällan ut permanent från en bank, i synnerhet inte specifikt som just inlåningsräntor. Det skulle i så fall vara om någon tömde sitt konto helt och ville ha ut allt i kontanter.
    Kvar står alltså det andra alternativet, ökning av skulden till insättaren. Vad sägs om följande resonemang:
    En skuld som är betald kan ju inte gärna fortsätta bokföras som skuld. En bank har alltså inte ”betalt” sina inlåningsräntor så länge de bokförs som ökade skulder till insättarna.
    En banks skulder ju våra pengar, så betalningen sker därför sannolikt genom att banken skapar inlåningsräntan á priori ur tomma intet (1) Den bokförda inlåningen ökas alltså, precis som vid kreditgivning, och motsvarande tillgång skrivs då följdriktigt in i bokföringen genom att bankerna behåller hela utlåningsräntan som vinst, i stället för att räkna av inlåningsräntan och få fram ett s k räntenetto.

    Det klassiska räntenettot är alltså inte en korrekt beskrivning av bankernas vinst – närmare sanningen är att säga att hela utlåningsräntan är bankens vinst.

    Begreppet ”räntenetto” används förmodligen enbart vid prognoser och vilseförande årsredovisningar etc.

    • @Håkan

      Är det korrekt att säga att bankens räntenetto är kostnaden för inlåning av Svenska kronor (det som banken har hos Riksbanken) som är ca 1% och vinsten banken gör genom att låna ut dessa Svenska kronor (ca 0,66% på 2500 miljader i kredit)?

      Isf är räntenettot runt 100% då bankerna bara håller ca 15-20 miljarder Svenska kronor hos Riksbanken och kostnaden för dessa är väldigt låg, inlåningsräntan gånger 15-20 miljarder.

      Exempel: Jag har 15-20 miljarder i fysiska Svenska kronor, sätter in dem hos Handelsbanken och får en inlåningsränta på någon procent. Handelsbankens vinst på dessa inlånade Svenska kronor är ca 100% per år och de betalar mig endast 1% i ränta.

      • Dave, nej egentligen är det väl inte korrekt. Traditionellt definieras räntenetto som skillnaden i samtliga ränteinkomster och ränteutgifter under en period. Bankens ränteutgifter utgörs bl a av ränta på den lilla delen lånade centralbankspengar (SEK för clearing och kontanthantering) – samt vår vanliga ”ränta på insatta pengar” som vi får på bankens skapade krediter som vi har på kontot. Den senare menar jag dock nästan aldrig behöver betalas ut vilket gör hela begreppet räntenetto missvisande.

        Enligt f d bankdirren Karl-Henrik Pettersson (läste hans böcker för länge sen) skiljer bankerna på bokförd inlåningsränta och ”verkligt betald” inlåningsränta. Sedan vet jag inte om han menade SEK-räntor eller vanlig inlåningsränta på våra konton, men jag gissar på det senare.

      • Ok, nä jag vet att det inte är det man idag kallar räntenetto, men kan inte det vara en mer korrekt definition av vad är bankens verkliga netto mellan inlånade Svenska kronor och skapad kredit? Kanske redan har framgått av ditt inlägg tidigare iofs🙂

        Ang inlåningsränta på kredit, ”verkligt betald” ränta är att banken betalar den i fysiska Svenska kronor? Det gör banken aldrig. Däremot kan kontoinnehavaren begära att banken betalar ut räntan som de ökade kontot med i fysiska Svenska kronor efter att banken skrev in motsvarande siffra på kontot, något som kontoinnehavaren som du säger sällan gör.

    • Blir faktiskt lite snurrig av ditt resonemang Håkan.
      Håller med om att bankerna kommer betala ränta till de som sitter med krediter på sitt konto genom att dessa får än mer krediter på sina konton (dvs de får än mer av bankens påhittade skulder på Svenska kronor på sitt konto). Och jag håller med dig om att hela utlåningsräntan är banken vinst (det var vad jag också kom fram till). Men det jag skulle vilja ha svar på är följande:

      Mängden Svenska kronor som finns i systemet (=monetära basen) är runt hundra miljarder kronor. Mängden krediter dvs, skulder på Svenska kronor är runt 2500 miljarder kronor.
      1) Menar du att det finns mer Svenska kronor än den monetära basen på 100 miljarder (som Riksbanken skapat genom sedlar, mynt och genom att fylla på bankernas Riksbankskonton)?
      2) Menar du att bankers skulder på Svenska kronor (=krediter) ÄR Svenska kronor? För det måste de ju rimligtvis vara så om du anser att det finns mer Svenska kronor än de som Riksbanken skapat till monetära basen. Hur mycket av M3 (ung 2 500 miljarder kr) är Svenska kronor enligt dig utöver den monetära basen?
      3) Vilket leder till: Hur kan en skuld på Svenska kronor (krediter) vara Svenska kronor? De är ju per definition mängdmässigt varandras motsatser.
      4) Om bankerna inte ens ser krediter som Svenska kronor (vilket teckningen entydigt bevisar) hur kan de då vara Svenska kronor?
      5) Om bankerna inte ens själva ser sina skulder som pengar varför ska folk, företag, stat/kommun se dem som pengar?
      6) Varför ska vi låna bankernas skulder på Svenska kronor och använda dessa som pengar?

      Jag tror vi delar uppfattning även om frågorna ovan, Håkan, men jag vill bara ha det klart för mig hur du tänker.

  4. Nå, är det inte så här (eller snurrar jag till det?):

    Som fastslaget så skapar banken en skuld som den lånar ut mot ränta. Alltså; varje ”utlånad” (dvs i stort sett varje existerande, i vårt skuldbaserade system) krona har så satt säga två aspekter (förutom att den inte är en krona utan bara en bokföringsuppfinning), en för banken positiv (dvs den är utlånad och inbringar därmed utlåningsränta) och en negativ (dvs den är bankens skuld och banken måste betala ränta på den). I o m att skulden bokförts så kan den börja leva sitt eget liv i systemet genom allsköns transaktioner, men den behåller sina ursprungliga två egenskaper till den dagen då innehavaren amorterar ner den då den förintas och försvinner till samma plats den kom ifrån; Intets Oändliga Mysterium. Under sin livstid tjänar banken pengar på MELLANSKILLNADEN mellan de båda räntorna, alltså ”räntenetto”. Då detta netto endast kan betalas av andra likadant påkomna skuld/krediter så har vi skapat ett pyramidspel för förmögenhetsöverföring; den dagen inga nya krediter skapas för att betala de gamla ”nettoräntorna” så imploderar systemet. Då skyller vi på några fattiga stackare (se Grekland) så att vi kan fortsätta lura folk och slippa berätta hur det ligger till.

    • Om du inte skiljer på mängderna ”Svenska kronor” (som bankerna INTE lånar ut men är det enda som bankerna internt ser som Svenska kronor) och ”egna Skulder på Svenska kronor” (=krediter, som bankerna ”lånar ut” som Svenska kronor men som de själva inte ser som Svenska kronor) utan sammanblandar och skriver att de är samma sak så döljer du detta faktum
      Antingen gör du detta medvetet för att snurra till begreppen eller förstår du inte att de är åtskilda mängder (i samklang med hur bankerna vill sudda ut gränsen mellan dessa distinkt åtskilda mängder genom ett ogenomträngligt språkbruk). Hänvisa i din diskussion ovan till vilka av de två mängderna som du avser så att det klargörs.

      • I diskussionen ovan så talar jag inte om den lilla plutten verkliga SEK utan om de av bankerna kreerade krediterna, eftersom det är dessa som banken tjänar sina pengar på och suger ut frukterna av folks arbete med. Jag menar, återigen, att varje av banken skapad kreditkrona har (för banken) en inkomstsida (aka ”utlåningsränta) och en kostnadssida (”sparränta”), eftersom krediten ovillkorligen hamnar på någons plussaldo (t ex en hussäljare). Jag tycker det verkar vara en tankevurpa att säga att banken inte har några kostnader ALLS vid kreditskapandet, eftersom alla skapade krediter hamnar på någons plussaldo (som du säger så är det ju en SKULD banken ”lånar” ut). Det är där räntenettot kommer in; hade banken haft samma in- som utlåningsränta så hade krediternas båda ”egenskaper” tagit ut varandra och då hade man lika gärna kunnat köra med ren fiat-valuta från början.

        Rätta mig gärna om jag har missat något.

      • Vad kostar det banken att hitta på ytterliga en påhittad skuld på Svenska kronor (=dvs bankernas krediter som bankerna själva inte ser som Svenska kronor) jo några tagentryckningar på tangentbordet och ytterligare krediter står på kontona (återigen = något som bankerna INTE ser som Svenska kronor). Du skriver skapad kreditkrona som om det låg något ”skapande” i det – jag skriver påhittande då det enligt mig inte är så skapande att trycka på tangentbordet för att hitta på nya skulder på Svenska kronor. Faktum är att jag tryckt utav helvete för att få ihop det här svaret – och jag är modest – jag tror inte att jag skapat några skulder på Svenska kronor (=krediter) som jag kan låna ut till någon.

        Men det är klart – vill du skicka mig 500 000 Svenska kronor (kontanter) för detta idoga tangenttryckandet som jag avslutar nu, så varsågod – jag lovar – liksom bankerna – att jag kommer betala tillbaka dom när du ber att få dem tillbaka (om du undrar varför jag skriver anonymt så beror det på att jag har en djävla massa människor som letar efter mig för att jag gjort just detta en massa gånger – men det är lugnt – du kan lita på mig🙂 )

      • OK, vi säger så här. Jag säljer ett gammalt utedass för 1 Mkr och får betalt i krediter skapade f’låt påhittade gratis via en knapptryckning på SEB-kontoret. Eftersom jag har ett konto i samma bank så har jag nu 1 Milj SEB-krediter, dvs banken är skyldig mig 1 Mkr. Banken har nu, trots att det var gratis för den att skapa krediterna till den stackars dassköparen som nu står i livslång skuld till banken, en räntekostnad till mig. Det är alltså detta jag menar; krediterna torde ha två sidor, en intäkts- och en utgiftssida, och det är här räntemarginalen kommer in. Om banken lovat mig högre sparränta än vad dassköparen betalar på sitt lån så förlorar banken på affären i slutändan. Därför behöver banken ha skillnaden i ut och inräntor eftersom kreditpåhittandet också skapar en skuld för banken. och antagligen kommer de överösa mig med en massa fina ”råd” om hur jag ska placera min kreditmiljon i deras fiina fonder med dolda avgifter så jag inte får för mig att plocka ut dom kontant och äventyra bankens existens.

        Rätta mig gärna om jag har fel.

      • Men banken har ju inte haft någon kostnad för att varken skapa krediterna eller räntorna på krediten – de bara kluddar ner dem. Att folk sedan måste jobba och och slita för att betala av banken för påhittet är ju heller ingen kostnad för banken. Vad kostar det banken att andra jobbar för dem och betalar av bankens egenpåhittade skulder?

        Vad är krediterna som bankerna hittar på från luften och ”lånar ut” som substitut för Svenska kronor? Jo bankens bankens skulder på Svenska kronor – är detta då Svenska kronor? Vi kan ju kolla med en fysisk vara, säg socker. Om jag inget socker har men lånar ut ickesocker och säger att Nisse får låna mitt påhittade ickeexisterande socker och Per är i skuld på det ickeexisternade sockret och kluddar ned det på två konton – vad har jag då som sockerbank haft för ”kostnader”? Inga!

        Säg att socker är betalmedel och jag lyckas få folk att acceptera mitt ickesocker som betalmedel istället för socker och får folk att tro att det är lika gott som socker. Om jag nu tar ränta på ickesockret (ut”låningsränta” eller in”låningsränta” – spelar ingen roll) så vad är mina kostnader? Inga! Däremot kan det ju bli problem Nisse som har massa ickesocker på sitt konto som jag inbillat honom att han kan plocka ut när han vill i form av riktigt socker verkligen vill plocka ut sitt socker som jag knappt har något av. Likaså blir det jobbigt om Per kommer på att han ”lånat” ickesocker och att jag pressat upp priset på hans hus genom att få köpare att bjuda över varandra med mitt ickesocker. Han kan ju bli förbannad när han fått jobba häcken av sig för att betala ränta i form något av existerande (sitt eget arbete) medan jag kunnat använda ickesockret som betalmedel i samhället och fått en fri lunch hela tiden.

        Låt säga att det finns fler ickesockerbanker som mig som ”lånar ut” sitt ickesocker till kontokunder i form av en skuld på socker. Dessa andra ickesockerbanker vet lika förbannat väl som jag att mitt ickesocker enbart är en skuld till ”kunden” på socker och att jag knappt har något socker. Kan jag lura de andra ickesockerbankerna om att mitt ickesocker är socker och ”låna ut” dem till dom? Nä, varför skulle de vilja ha ändå mer skulder på socker som de inte har – de har det nog djävligt att inbilla sina egna ”kunder” att deras ickesocker är socker som de kan plocka ut när de vill. Så ickesockerbankerna emellan accepterar inte varandra skulder på socker som betalmedel – de kräver att få betalt av varandra i riktigt socker som de alla förvarar i den centrala sockerbanken. Ickesockerbankerna själva ser mao inte sina egna skulder på socker (=ickesockret) som giltigt betalmedel och är tvärskraja för att folk ska kräva ut sitt socker. Därför sprider de skräckpropaganda om att använda socker som betalmedel – om du använder socker är du terrorist, skurk, svartjobbare etc.

        Ser du likheten med pengar, krediter och kontanter? Det finns inga kostnader för banken så länge folk använder deras ickesocker som betalmedel. Kostnaderna för banken kommer om/när folk synar bluffen och vill ha ut sitt socker. Det priset brukar väl sättas i mängd tjära och fjädrar. Det krävs ju egentligen bara att folk plocka bort S:et i ordet SOCKER så ser de vad det är: OCKER!

Kommentarer inaktiverade.