Hur kan vi få mer sociala pengar? del 2

Kommer börja alla nya blogginlägg med att hänvisa till bloggboken:

”Penningsystemet för Dummies – eller – du är inte dum i huvudet för att du ser att Kejsaren är naken”

Kom gärna med förslag till ändringar och tillägg.

——————————–

Det här är en fortsättning av blogginlägget  ”Hur kan vi få mer sociala pengar?” där jag beskrev ruttnande pengar samt hur staden Wörgl blomstrade upp under djupaste depression på 1930-talet tack vara ruttnande pengar (pengar som staden gav ut som förlorade värde stegvis och efter ett år inte var värda någonting) . Jag tror att det går att hänga med i det här inlägget ändå men annars kan ni alltid hoppa tillbaka och läsa det tidigare inlägget.

Centralbanken i Wien stoppade Wörgl från att fortsätta ge ut sin ruttnande valuta. Andra städer i Österrike var också på gång att införa ruttnande lokala valutor men dessa kom aldrig till skott då centralmakten tog ifrån städer rätten att skapa en ruttnande valuta. Man kan fråga sig varför centralbanken makten fick kalla fötter?

Jag tror jag förstår en del av anledningarna. De kan snabbt sammanfattas i

1a) De ruttnande pengarna förblev lokala och såg till att lokala värden som producerades stannade lokalt

1b) Kanske bara ett annat sätt att formulera ovan. Kapitalflykt minskas i ett system med ruttnande valuta.

2) Centralbanken kunde inte skatta Wörgl då stadens innevånare började betala skatt i den lokala valutan hellre än i den Österrikiska riksvalutan vilket innebar att utsugningen av lokala värden från staden till centrum (banksystemet) inte längre fungerade.

3) Detta ledde till att centralbankssystemet skulle förlora sina lokala vasaller .

4) Lokala ruttnande valutor skulle bli svårare att konvertera in i varandra med växande avstånd  vilket hade förstört centralbankens centralstyrande makt genom penningväxling. Lokala samhällen med ruttnande valutor skulle vara tvungna att hitta andra sätt att växla värden på – t.ex byteshandel, där reella värden utbyts.

Om vi börjar med skattesystemet så är INTE skattesystemet i dagsläget till för att staten ska få in pengar utan för att banksystemet ska kunna skatta folket (det är inte ens staten som håller i skattekontona – det gör Wallenberg då alla skattekonton ligger på SEB). Staten/kommuner måste ”låna” bankernas påhittade krediter enligt Maastricht och får inte skapa sina egna pengar. Vi betalar sedan skatt för att staten/kommunerna  ”lånat” dessa påhittade krediter från banksystemet. För att vi ska tycka det är ”häftigt” att betala skatt (som den nyttiga idioten Mona Sahlin uttryckte det)  inbillas vi att tro att vi behöver skatt för att finansiera välfärden – vilket, som sagt, är skitsnack i kvadrat – om staten/kommunerna skapade sina egna pengar istället för att ”låna” bankernas påhittade krediter skulle staten/kommunerna inte behöva ”låna” bankernas påhitt överhuvudtaget och vi skulle knappt behöva ha någon skatt.

Vilken funktion har då skattesystemet för bankerna och penningsystemet som centralmakt? Tänk ett system där banken har rätt att skapa betalmedlet pengar. Banken (centralmakten) kan då köpa upp de lokala värdena som skapas och ge pengar i utbyte. Pengar kommer då hamna hos de lokala samhälle som behöver dessa pengar för att de ska kunna handla med varandra inom det lokala samhället. Centralmakten (med banksystemet som grund) kan då se till att få verkliga varor i utbyte mot papperslappar – ingen dålig deal.

Problemet för centralmakten blir att när pengarna tillförs till de lokala samhällena så kommer dessa till slut bli alltmer självständiga och sluta be om mer papperslappar. Befolkningen i de lokala samhällena skulle bli alltmer obenägna att ta emot fler papperslappar och sälja sina varor. Centralmakten skulle då få allt svårare att suga in varorna och värdena från den lokala ekonomin. Se nedan:

Sättet att råda bot för detta från centralmakten sida är att se till att pengarna återforslas till centralbanken så att det alltid råder penningbrist i de lokala samhällena. Att skapa pengar såsom skuld och skuldsätta kommuner är t.ex ett sätt att se till att kommunerna alltid måste tigga efter mer pengar då pengarna återforslas till centralmakten/bankerna genom skatten. Kommunerna betalar bankernas påhittade skulder genom att skatta kommunens innevånare. På så sätt kan både pengarna återforslas och det lokala samhället sugas ut av centralmakten (i realiteten banksystemet) i en evig rundgång. Se nedan:

Som jag hoppas framstår av ovan så är mao skatten (betalningen  av de påhittade bankskulderna) otroligt viktig för att centralmakten (banksystemet) ska kunna suga ut de lokala samhällena och de värden som skapas där.

Det här är ett gammalt utsugningstrick och det är ingen tillfällighet att t.ex Romerska mynt hittas lite överallt i ”deras” kolonier. Dollar fungerar globalt på samma sätt som en gigantisk damsugare som sväljer värdet av andra länders varor och tjänster och erbjuder tryckta papper kallat dollar istället (för att locka tillbaka dessa dollar erbjuder USA statspapper och hägringen börsen vars ”värde” pumpas upp av hemvändande dollar -kallas petrodollar recycling).

Nåväl, hur kom de ruttnande pengarna i Wörgl in i ovan? Jo, innevånarna fick betala kommunskatt med antingen den Österrikiska riksvalutan eller de ruttnande pengarna som staden skapade. Givetvis valde de flesta att betala kommunskatt med de ruttnande pengarna istället för rikspengarna (incitamentet att spara ruttnande pengar var ju väldigt lågt – hellre då betala skatten med dem – faktum är att skatterna börja t.o.m komma in i förtid – detta då pengarna var mer värda ju tidigare man betalade). Staden fick mao pengar så att det räckte för att bedriva den egna lokala ekonomin utan att behöva riksvalutan. Bankernas utsugningssystem genom skatterna  blev mao hotat.

Lokala rostande pengar är således ett skydd mot centralmaktens utsugning – något centralmakten inte såg med blida ögon på – de ville ju ha skuldlslavar som tigger om att få ”låna” deras påhittade pengar.  Det var en av anledningarna till att bankerna snabbt stoppade utgivningen av ruttnande pengar i Wörgl.

För att förstå hur centralbankens penningväxlingsmekanism hotades av rostande pengar får vi kludda lite till. Ruttnande pengar har ju en begränsning i tiden – låt säga att de stegvis förlorar sitt värde under 1 år. Men detta innebär ju också att de förlorar värde i avstånd räknat. Ju närmare man är den lokala ruttnande valutans utbreddningsområde desto mer skulle den accepteras som betalmedel. Om avståndet mellan två ruttnande valutor dock var långt skulle ingen vilja ha den andres ruttnande valuta.  Som i bilden nedan visar skulle befolkningen i Kiruna inte vara så benägna att acceptera ruttnande fjollträsk-kronor som kanske de i mer närbelägna Uppsala skulle vara.

Lokalt ruttnande pengar skulle alltså bli allt svårare att utöva penningväxling med med tilltagande avstånd (varför skulle en Kines som aldrig kommer sätta sin fot i Stockholm vilja acceptera ruttnande fjollträsk-kronor om dessa kronor kommer vara värdelösa om ett år?) . Så byteshandel skulle bli en allt större andel av handeln mellan två lokala platser med varsin ruttnande valuta med tilltagande avstånd. Byteshandel brukar snackas ned som ineffektivt men om det är större utbyten är byteshandel mer effektivt än på det individuella planet. I exemplet nedan har två företag fixat en byteshandel mellan timmer och ett parti apelsiner som de kan sälja på repressive lokala marknader (och, ja, om de ville använda guld, såsom guldbaggarna definierar pengar, så skulle det också kunna vara en av många varianter på byteshandel)

Att byteshandeln skulle öka skulle också innebära ett hårt slag för centralbankssystemet då penningväxlandet (clearingen) mellan olika valutor är en viktig del av centralmaktens maktutövande (faktum är att BRIC och SCO mer och mer går förbi västs centralbanksmonopol genom just byteshandel mellan länderna – en maktkamp vår ”fria” media är tyst om – de använder iofs inte ruttnande valutor men ändå).

16 thoughts on “Hur kan vi få mer sociala pengar? del 2

  1. Jag vill bara passa på att framföra ett stort tack för din blogg Lincoln. Väldigt läsvärt och intressant. Ofta väldigt lärorikt också!

  2. Utomordentligt som vanligt!

    En reflektion:

    Din tes torde innebära att folk återigen skulle bli mer benägna att flockas kring naturresurser eftersom råvarorna som ger mat och energi är betydligt viktigare än tjänsteproduktionen i Fjollträsk😉 Det är ju exakt detta vi ser hända just nu – föreställningar om ett självhushållningsbehov med praktiska experiment genom gerillaodlingar och andra radikala lösningar har knappast uppkommit som ett rent nöje. Många förespråkar hamstring (individuell- och familjemässig lösning) men det leder ju ingen vart för samhället utan är ju en inkrökt och främlingsfientlig lösning. En lokal rostande valuta främjar inte bara lokalsamhällets utveckling utan också människors personliga utveckling genom ökad benägenhet att samarbeta kring olika former av problemlösning för att få tak över huvudet och mat för dagen. Denna utveckling bär därför en viktig socialpsykologisk och känslomässig betydelse med sig, d v s att människor blir mer empatiska.

    Om detta har jag skrivit i min text om Autentopia, men har inte redogjort för penningsystemet eftersom jag saknat en helgjuten lösning för detta. Nu kan jag ju ta tag i den delen av texten med hjälp av din pusselbit. Tack för det!🙂

    • Tack!
      Japp, en ruttnande valuta tar värdet från måttstocken och lägger värdet där det ska vara – i den fysiska varan eller tjänsten. Det finns ju inte något värde i måttet ”en liter” när man köper en liter jordgubbar – värdet ligger i jordgubbarna – samma sak borde gälla pengar – måttstocken i sig är totalt värdelös och kan inte användas till något mer än att mäta varor med.

      Först när det sista trädet huggits ned,
      Först när den sista floden förorenats,
      Först när den sista fisken blivit fångad,
      Då först kommer du förstå att pengar inte kan ätas.

      Cree-indiansk profetia

  3. En riktigt bra video eller vad tycker du/ni……tar upp skillnaden mellan skuld-valuta och skuldfri valuta……centralbankspengar vs kreditpengar.

      • Gör gärna det. Jag tror att det är den första video som jag sett som på ett grafiskt sätt tar upp skillnaden mellan centralbankspengar (gula penningkranen i videon) och bankernas kreditpengar (gröna penningkranen) på ett någorlunda åskådligt sätt.

        Detta tas nästan aldrig upp utom i din blogg och även väldigt noggrant och åskådligt i NEF boken ”Where Does Money Come From?” Väldigt viktigt att förstå eftersom det aldrig förklaras i andra ekonomiska bloggar eller böcker.

        http://www.positivemoney.org.uk/where-does-money-come-from-book/

        Janne

      • Jo, den var bra! Kollade på den men glömde/hann inte skriva.
        Det enda som jag tycker den missar är att den inte poängterar att de sk ”krediterna” är bankernas skuld på pengar. Det är något som jag aldrig sett tagits upp någonstans (mer än att jag tjatar häcken av mig🙂 ). Jag tycker det är viktigt då man annars får intrycket att krediter är en form av pengar – vilket det ju inte är – en skuld på pengar kan ju inte vara pengar lika lite som en skuldlapp på socker kan vara socker. Om man konsekvent byter ut ordet kredit med dess synonyma betydelse: ”bankernas skulder på pengar” så tar man bort det mesta av den legitimitet som ges i ordet ”krediter”. För varför måste vi tvingas till att använda och t.o.m skuldsätta oss med bankernas skulder på pengar såsom om de vore pengar? Det finns ingen som helst anledning i dessa digitala dagar då det går fortare att forsla digital kontanter utan mellanhänderna banker än att ha mellanhänderna bankerna där som måste skicka med en motsvarande summa pengar från sin lilla pöl i RIX som den skuld på pengar (kredit) som banken vill att en annan bank ska ta över. Att använda bankernas skulder på pengar(=krediter) är en parasitär onödighet i dessa dagar.

        Att bankerna agerar som en temporär mellanhand med sina skulder (krediter) är en kvarleva från när t.ex guld användes som pengar. Du kan redan det här, Janne, men om andra undrar vad jag snackar om klipper och klistrar jag från inlägget:
        Banksystemet beviljas total skuldavskrivning – därför ska ALLA beviljas total skuldavskrivning!

        ”För att helt klarlägga att krediter INTE är pengar så startar vi med ett enkelt exempel som visar vad krediter är – en skuld på pengar. Istället för att ta pengar tar vi guld (som en gång i tiden fungerade som pengar). Låt säga att Per ska åka till USA och har ganska mycket guld som han vill ta med sig. Per tycker det är jobbigt att släpa guldet med sig och är dessutom rädd för att bli rånad. Per går därför in på en bank och lämnar in sitt guld där och får ett skuldkvitto på guld som banken nu är skyldig Per (=kredit). Per åker till USA och går in på en av bankens kontor i USA, lämnar ifrån sig skuldkvittot (krediten) och får guld av banken. Händelslekedjan kan då beskrivas:

        Per lämnar guld på banken——->Per får ett skuldkvitto på guld av banken (=kredit)—–>Per åker till USA—–> Per löser in skuldkvittot (krediten)—–>Per får guld av banken

        Av exemplet ovan framgår det med all tydlighet att skuldkvittot (krediten) INTE ÄR guld. Krediten är bankens skuld på guld till Per och inget annat. Det samma gäller bankrediterna som står på allas konton idag – det du har på bankkontot är inte pengar – det är bankens skuld på pengar till dig (som du kan kräva ut genom t.ex bankomaten).

        Att bankerna får oss att tro att deras skulder på pengar (”krediter”) är pengar är viktigt för att de sa kunna stänga dörren och aldrig behöva betala sina skulder genom att införa ett kontantlöst samhälle.”

        Det var något som jag, som sagt, saknade i filmen- men å andra sidan verkar det ju, som sagt, bara vara jag som tjatar om det🙂

        Måst köpa den där boken från positive money! Verkar kanon!

  4. Hej Lincoln,
    Tack för en mycket bra blogg.
    Jag har en fråga till dig som jag hoppas få svar på;
    Min familj bor i en insatslägenhet sedan 15 år tillbaka och betalar f,n, 5760 kr i månadshyra.
    Lägenheten byggdes för 30 år sedan. Räknar man ihop alla de hyror som betalats till Riksbyggen under årens lopp måste lägenheten rimligtvis vara betald. Det som gått till underhåll, lön till vaktmästare etc. utslaget på samtliga som bor i bostadsområdet kan endast utgöras av några hundralappar varje månad. Det jag frågar mig är; När blir hyran några hundralappar i månaden/
    hur länge skall vi betala nuvarande hyra och var tar pengarna vägen ?
    Med bästa hälsningar
    Bengt

  5. Tack för svaret.
    Jag har nu fått reda på att bygget för 111 lägenheter kostade 27 miljoner, dvs ca. 243 000 kr per lägenhet för 30 år sedan. De första som flyttade in betalade 17 000 kr i insats samt 2250 kr i hyra/månad (rättare sagt i avgift till Riksbyggen). Rimligtvis borde de banklån som togs för 30 år sedan vara betalda och avgiften bli avsevärt lägre. Skall försöka få klarhet i detta vid nästa möte vi har i föreningen.

    • Ok, men det är inga banklån. Som ekonomiprofessor Richard Werner påpekar här lånar inte bankerna ut någonting – de hittar på sina egna skulder på pengar (=krediter) från ingenting som de ”lånar ut”.

      • Hej,
        du har helt rätt, men jag tror knappast att jag kan få ner avgiften till Riksbyggen genom att berätta att bankerna skapar krediter från ingenting.
        Skall det bli någon förändring så måste först det sovande folket vakna !

  6. Det enda felet med en ruttnade valuta är att vi har passerat peakoil. Vi har bara tiden fram till att energibristen slår till på allvar på oss. Sedan väntar en annan värld. Då kommer vi att sättas på prov, vi blir tvingade till samarbete vare sig vi vill eller inte.

Kommentarer inaktiverade.