De två frågor som bankkramare aldrig besvarar

Här är det två centrala frågorna jag ALDRIG har fått ett svar från bankkramare när jag ställt dem:

“Vill du att storbankerna ska ha kartellmonopol på de digitala kontanterna med mamma staten som hjälpreda i form av Riksbanken;  eller tycker du att betalningssystemet ska vara allmännyttigt och alla ska ha rätt till tillgång till de digitala kontanterna på Riksbanken?”

Hitintills har alla bankkramare duckat från den frågan. Den andra frågan som man aldrig får svar på är:
“Varför måste staten “låna” bankernas skulder på pengar som bankerna hittar på och vi ska betala skatt för dessa påhitt  när staten kan skapa pengar och vi knappt skulle behöva betala någon skatt alls?”

De frågorna ignorerar bankkramare ihjäl tämligen raskt. Att ignorera ihjäl saker är en dolt aggressiv handling och det är inget man ska acceptera. Corny (som tidvis låtsas vara kritisk till banksystemet och penningsystemet) svarar inte på sådana frågor och fortsätter man att fråga  går han  på person istället och kallar en för sinnessjuk penninghaverist etc – allt för att undvika svara på frågorna. En annan teknik Corny använder är att predika inlärd hjälplöshet – ”Det finns inget vi kan göra åt det – resistance is futile – finn dig!” – vilket i sig borde räcka för att bevisa vem han tjänar.

Så lyssna på den mäktiga tystnaden från bankkramarnas sida i detta inlägg – de flyr som råttor från ovan frågor. Det är i tystnaden man ska lyssna för där finns ofta det sagda.

15 thoughts on “De två frågor som bankkramare aldrig besvarar

  1. Har märkt detta också, det talas gärna om det faktum att ” det uppfyller vad pengar är” eller något annat som inte hör till saken, eller klassikern: ”Skyll dig själv, ingen har tvingat dig att låna”.

    Faktum är ju att väldigt många faktiskt tvingas att låna, då systemet är uppbyggt på det sättet. Ska du köpa ett hus eller en bostadsrätt i någon av de större orterna, pga att du fått jobb där och ej hittar hyreslägenhet(jag vet att det är svårt, då jag själv har ett hyreshus med ca 50 lägenheter i en större ort) då måste du låna pengar. Eftersom det är nästan omöjligt att spara ihop till din första bostad, då tillräckligt med många andra lånar och då trissar upp prisnivåerna.

    Sedan har självklart massor med människor lånat mer än de behöver, men där ser man ju kopplingen mellan media och banker, bara man letar litegrann. Ex Bonnier som är tokbelånade av Wallenberg och Proventus eller för all del ”Journalistkartan”. När man läser om ”köplägen”, ”låg ränta långt framöver” och ”ingen idé att amortera” etc så bidrar det till skuldkulturen för de som inte förstår penningsystemets uppbyggnad.

    Allt är uppbyggt av ett skuldsystem som ytterst få styr över, och det har kommit fram efter ett väldigt fult spel genom historien, det är enligt mig inte ok. Jag är ingen haverist men jag är en penningsystemreformist!

    (Undrar vad peak-oilare är, är de oljesystemhaverister?)

    • Japp och än sjukare blir det av att banken egentligen inte ”lånar ut” ett skit. Banker skapar inte pengar – banker skapar skulder på pengar som de inte har som de “lånar ut” till kontoinnehavare för att i samma stund “låna” tillbaka samma påhitt så att två skulder på påhittade pengar finns på ömse sidor om bankens balansräkning. “Kunden” och banken “lånar” således samma påhitt av varandra samtidigt – men banken anser att de aldrig ska behöva betala sin skuld – bara kunden tvingas betala för sin påhittade skuld. Det är bank/penningsystemet i ett nötskal.

      Sedan tar bankerna och hetsar t.ex ”bostadsköpare” mot varandra så att den som blir den största skuldslav till banken får hyra bostaden av banken (då det de facto är banken som ”äger” bostaden). Boskuldslaven ska åläggas betala sin del av skulden som banken hittade på och som står på ena sidan av bankens balansräkning – banken å sin sida, anser sig aldrig behöva betala sin uppkomna skuld på andra sidan av balansräkningen. Det enda sättet storbankerna kan betala sina skulder till kunder på är genom att folk/företag/stat/kommun plockar ut dem i fysiska kontanter (från t.ex bankomaten) – så det hålet försöker ju bankerna förtala och helst avskaffa genom införandet av det ”kontantlösa samhället”. Monopolet storbankskartellen har på de digitala kontanterna vill de inte släppa – det skulle ju innebära att folk begärde att bankerna betalade sina skulder till dem och att folk skulle förvara pengar som digitala kontanter på Riksbanken – mao en digital Bank run (det finns ingen ”Skyll dig själv”-klausul för bankerna – tvärtom – de ska ALDRIG tvingas betala sin skuld). Därför vägrar bankkramare överhuvudtaget besvara frågan om varför digitala kontanter på Riksbanken och hela betalsystemet ska kontrolleras av och vara ett privilegium för en liten klick storbanker. Att de sedan, såsom Corny, kallar sig ”liberala” medan de försvarar ett kartellmonopol bekymrar dem inte ett smack.

  2. Bra frågor som måste ställas – och allt fler tvingas att svara på dem i takt med att överskottsparadigmet havererar. Filosofen Derrida menar att man kan stjälpa ett system genom att dra undan fundamenten för det. Om alla tar ut sina pengar från bankerna och samtidigt struntar i att betala sina lån så borde det vara ganska snabbt ordnat. Just nu sker detta i slow motion – folk blir av med sina jobb i konsumismens dödsryckningar samtidigt som det finns allt fler villor/bostadsrätter till salu. Det borde snart uppstå en kritisk massa som tvingar fram en allmän skuldavskrivning. Frågan är vad ”snart” innebär i tid…?

    • Jo, för om folk verkligen förstod att det bankerna predikar – det kontantlösa samhället- i verkligheten är en total skuldavskrivning för bankerna tror jag det skulle vara svårt för bankerna med sina marionetter politikerna att lura i folk genom moralpredikningar att deras skulder till banken måste betalas. Det är egentligen helt otroligt att denna ensidighet kan råda – att storbankerna är nästintill helt befriade från att betala sina skulder (och, som sagt, med det kontantlösa samhället blir banksystemet ett frälse som ALDRIG behöver betala sina skulder). Det är ju direkt fånigt att kalla storbankerna ”företag” – det finns inga företag som kan smita ifrån sina skulder. En suverän stat skulle kunna smita ifrån sina skulder men det finns ju inte längre några suveräna stater – de är också skuldslavar allihopa åt banksystemet – det sjuka är i dagsläget är bankerna mer suveräna än de enskilda länderna. Jag förstår Grekerna och Spanjorerna att de tappat förtroendet helt för systemet och att deras lojalitet mot systemet är noll – varför ska man vara lojal mot en parasit?

      Så, visst, kräv att bankerna ska betala sina skulder genom att plocka ut dina pengar. Samtidigt borde folk/lokala företagare även skapa lokala valutor som helt går förbi penning/bank-systemet och politikerna.

  3. Ser att Positive Money har tagit upp din idé med översättning av bankorwellska, riktigt bra
    http://www.positivemoney.org.uk/2012/08/how-the-bbc-is-misleading-the-public-about-the-financial-crisis/

    En annan sak som bankisterna alltid påstår är att om staten skulle skapa sin valuta själv istället för att låna av banker så kommer detta ALLTID att skapa inflation. De har inga som helst förklaringar på varför det skulle göra detta men de VET liksom att det automatiskt skapar inflation.

    • Bra! Just att låta dem ha språket ger dem tolkningsföreträdet.

      Fast de borde skilja på bankernas skulder på pengar (=kundernas kontoinnehav) och pengar. Sedan borde de inte skriva credit då det inte är kredit då en kredit förutsätter att något lånas ut – vilket ju bankerna inte gör. Bankerna hittar ju på ickeexisterande pengar—–> ”lånar ut” dessa till kunden genom att kludda det på kundens konto —-> ”lånar” i samma stund tillbaka samma påhitt av kunden iom att kundens konto är bankens skuld till kunden. Så banken och kunden ”lånar” samma påhittade skuld av varandra samtidigt – de står dessutom på var sin sida om bankens balansräkning som två olika skulder på samma påhittade pengar. Så inget lånas ut, således är det ingen kredit (egentlige inget lån eller skuld heller)

      Dessutom är det ju omöjligt att förstå förstå betalsystemet om man felaktigt säger att bankernas skulder på pengar ÄR pengar. Kompenseringarna bankerna måste göra inom RIX för att överta varandras skulder blir obegriplig om man säger att bankernas konton ÄR pengar. Håller man tungan rätt i munnen och vet att kontoinnehaven endast är bankernas skulder på pengar (som kunden kan ta ut genom bankomaten) så förstår man ju att en bank vill ha kompensation för att ta över skulden vid kontoöverföringar från en annan bank då den mottagande banken sätter sig i djupare skuld till sin kontoinnehavare iom övertagandet. Denna kompensation sker genom att den mottagande banken får lika mycket digitala kontanter. Då blir det också solklart att de digitala kontanterna använts internt för att storbankskartellen som helhet ska slippa betala sina skulder till kunderna och bara bolla skulderna mellan varandra. Man förstår också hur otroligt viktig makten över de digitala kontanterna är för storbankskartellen – då de utan den kontrollen skulle utsättas för en digital Bank run och tvingas betala sina skulder.

      Om man inte skiljer bankernas skulder på pengar från pengar utan blandar ihop dem i samma begrepp – pengar – blir det en enda obegriplig soppa av allt – vilket iofs är deras syfte.

      ”de VET liksom att det automatiskt skapar inflation.”

      Japp, sedan brukar de dessutom missa halva historierna. De brukar dra till med continental, Franska Assignats, och Weimar. I continental-fallet misssar de alltid att skriva att det var Britternas förfalskningar som skapade inflationen, i Frankrike gav de penningmakten till en Engelsk storsvindlare och att Weimar hade en privat centralbank och banksystem osv.
      Zarlenga skriver utförligt om historieförfalskningen som framför allt Österrikiska skolan hänger sig åt i ”The lost science of money”.

      • Håller helt med dig i detta. Speciellt fånigt blir det ju att förklara betalsystemet i RIX.

        Men det finns en sak som jag inte fattar riktigt och det gäller RÄNTAN. Det verkar ju som alla penningreformförslag som Positive Money, AMI (Zarlenga) och Irving Fishers vill att ALLA pengar skall skapas av staten och att bankernas rätt att ”skapa krediter” skall förbjudas (kallar det ”skapa krediter” nu för enkelhetens skull). Alltså skall det bara finnas centralbankspengar i omlopp.

        Men samtidigt så vill alla dessa reformerare att privata banker skall få finnas kvar under FÖRUTSÄTTNING att de bara får låna ut pengar på det sätt som alla tror att de gör. D.v.s att någon först måste göra en insättning av centralbankspengar för att de skall
        kunna låna ut denna insättning. ”So far so good”.

        Men förutsättningen för detta är ju att de kan ha en inlåningsränta och en utlåningsränta
        för att de överhuvudtaget skall kunna driva denna privata utlåningsverksamhet.

        Så det jag funderar på är skillnaden mellan räntesystemet som det fungerar NU och som
        det SENARE skulle fungera i det reformerade penningsystemet. Just nu är ju det här med ränta ohållbart p.g.a sin exponentiella ”ränta-på-ränta” effekt.

        Så det jag funderar på är varför inte räntesystemet skulle bli lika ohållbart i ett sådant system som t.ex AMI (Zarlenga) eller Positive Money förordar. Räntan borde väl även där växa exponentiellt med en ”ränta-på-ränta” effekt.

      • Vad jag har förstått så vill de ha två konton. Ett 100% konto som banken inte kan röra (jag fattar iofs inte varför det överhuvudtaget ska vara på banken – varför inte direkt på Riksbanken?) Det andra kontot skulle vara ett investeringskonto där kunden kan stoppa in pengar som kunden kan avvara under en viss tid. Det kontot töms om banken agerar som förmedlare till någon som ska låna dessa. Dessa investeringskonton är inte garanterade av någonting utan om banken inte kan leverera en högre avkastning så får banken och kunden stå för det. Lite grann påminner det väl om ett Islamskt banksystem.

        Fast jag tycker fortfarande att Gesells ruttnande pengar är det bästa alternativet.

    • Läs IMF Working Paper wp/12/202 ”The Chicago Plan Revisited” speciellt map inflationsargumentet som helt saknar grund enligt forskning.
      Finns att ladda ner på
      http://www.imf.org/external/pubs/cat/longres.aspx?sk=26178.0

      ”IMF Working Paper Offers Support for Full Reserve Banking
      Mon, 13th Aug 2012 by Mira Tekelova (Positive Money)25 Comments

      We’ve been in a state of mild shock since Saturday, after discovering strong support for full reserve banking from a working paper by economists at the International Monetary Fund (IMF), an institution that many have come to see as preserving the status quo and protecting the banking sector against the interests of ordinary people.

      The discussion paper “The Chicago Plan Revisited” supports the proposals of Irving Fisher – those which are the basis for Positive Money’s proposals – using state of the art economic modelling.

      In their summary the authors write [our emphasis]:

      At the height of the Great Depression a number of leading U.S. economists advanced a proposal for monetary reform that became known as the Chicago Plan. It envisaged the separation of the monetary and credit functions of the banking system, by requiring 100% reserve backing for deposits.

      Irving Fisher (1936) claimed the following advantages for this plan:

      (1) Much better control of a major source of business cycle fluctuations, sudden increases and contractions of bank credit and of the supply of bank-created money.

      (2) Complete elimination of bank runs.

      (3) Dramatic reduction of the (net) public debt.

      (4) Dramatic reduction of private debt, as money creation no longer requires simultaneous debt creation.

      We study these claims by embedding a comprehensive and carefully calibrated model of the banking system in a DSGE model of the U.S. economy. We find support for all four of Fisher’s claims.

      Here are few extracts from the paper:

      We therefore conclude that Fisher’s (1936) claims regarding the Chicago Plan, as listed in the abstract of this paper, are validated by our model.

      The effectiveness of countercyclical policy would be further enhanced under the Chicago Plan relative to present monetary arrangements. [B]ank runs can obviously be completely eliminated… It would lead to an instantaneous and large reduction in the levels of both government and private debt, because money creation no longer requires simultaneous debt creation…

      By validating these claims in a rigorous, microfounded model, we were able to establish that the advantages of the Chicago Plan go even beyond those identified by Fisher (1936)…

      One additional advantage is large steady state output gains due to the removal or reduction of multiple distortions, including interest rate risk spreads, distortionary taxes, and costly monitoring of macroeconomically unnecessary credit risks.

      Another advantage is the ability to drive steady state inflation to zero in an environment where liquidity traps do not exist… This ability to generate and live with zero steady state inflation is an important result, because it answers the somewhat confused claim of opponents of an exclusive government monopoly on money issuance, namely that such a monetary system would be highly inflationary. There is nothing in our theoretical framework to support this claim. And as discussed in Section II, there is very little in the monetary history of ancient societies and Western nations to support it either.

      The History of Monetary Thought in Section II is very interesting and certainly worth reading is the analysis of Government versus Private Control over Money Issuance (p 12).

      On the other hand, the historically and anthropologically correct state/institutional story for the origins of money is one of the arguments supporting the government issuance and control of money under the rule of law. In practice this has mainly taken the form of interest-free issuance of notes or coins, although it could equally take the form of electronic deposits.

      The historical debate concerning the nature and control of money is the subject of Zarlenga (2002), a masterful work that traces this debate back to ancient Mesopotamia, Greece and Rome. Like Graeber (2011), he shows that private issuance of money has repeatedly led to major societal problems throughout recorded history, due to usury associated with private debts. Zarlenga does not adopt the common but simplistic definition of usury as the charging of “excessive interest”, but rather as “taking something for nothing” through the calculated misuse of a nation’s money system for private gain.

      To summarize, the Great Depression was just the latest historical episode to suggest that privately controlled money creation has much more problematic consequences than government money creation. Many leading economists of the time were aware of this historical fact. They also clearly understood the specific problems of bank-based money creation, including the fact that high and potentially destabilizing debt levels become necessary just to create a sufficient money supply, and the fact that banks and their fickle optimism about business conditions efectively control broad monetary aggregates. The formulation of the Chicago Plan was the logical consequence of these insights.”

  4. @Lincoln

    Ok, det förklarar saken. Då skulle ju systemet kunna fungera. Har läst igenom Positive Moneys förslag men min engelska är bäst när det gäller att förstå vad John Wayne säger i en film och sådant. 🙂

    Förresten, en helt suverän historielektion om bland annat Ivar Kreuger på Carls blogg idag. Att Kreuger var så betydande i finanskretsar visste jag inte.

    http://carlnorberg.wordpress.com/2011/04/13/en-tidig-historias-aktualitet-idag/

    Hörs vidare
    Janne

  5. Ett enflik till eran debatt om andras föreslag med bara central banks pengar. Det är att om deras system innebär att penningmängden inte manipuleras så påstår jag att värdet kommer att höjas på pengarna som man har insatta på banken. Och detta på grund av att utvecklingen gör att vi rationaliserar och kan tillverka fler saker med mindre svett. Detta innebär att varor ökar i utbud och pressar priset. Och det är här den stora besparingen i utslitning av människor kan göras med ett parasit fritt samhälle. Och inte minst måste vi tänka resurssnålt vilket leder till att stora investeringar som görs lättvindligt idag med påhittepengar försvinner. Och naturen skulle förmodligen må bra av detta samt avreglering. Avreglering av vad staten idag lagfäster som max gräns för vad man får förstöra naturen. Istället drivs miljöbrotten i civil domstol där icke nedsmutsning måste bevisas av den miljöstörande parten.

    • Jo, vi skulle inte behöva tjäna penningen – penningen skulle tjäna oss. Vi skulle få mer fritid då vi skulle kunna hjälpa varandra och oss själva vilket skulle minska efterfrågan på pengar än mer. Det är helt sjukt att det inte är människorna och hur de mår i samklang med varandra och naturen som ges värde. Det som ges värde nu är abstraktionen pengar som vi alla måste jaga för att kunna leva. Det är ju givet att de som kan suga ut andra genom att hitta på skulder från intet och kalla det pengar vill få oss att fortsätta jaga dessa så att de kan fortsätta parasitera. De lyckas de ju ”bra” med då de skapar just påhittade skulder som de ”lånar” ut och som folk måste jaga ikapp i ekorrhjulet.

  6. ”Det är i tystnaden man ska lyssna för där finns ofta det sagda.”
    Jag skrev det en gång som att sanningen står skriven i det som inte står skrivet. Då det som står skrivet är lögn, och allt är tvärtom.

    Kämpa på!🙂

Kommentarer inaktiverade.