Det finns ingen Fractional Reserve Banking

Tyvärr är det fortfarande många som ältar denna, som jag ser det, andra försvarsmur från bankerna sida kallad ”fractional Reserve Banking”. Det är olyckligt då det skapar en massa feltolkningar.

Fractional reserve banking-modellen hävdar att bankerna ”lånar ut” PENGAR till konton  som insättare stoppat in på andra konton. Detta ger en lögnaktig legitimitet då bankernas konton per definition inte kan vara pengar. Bankernas konton är bankernas SKULDER på pengar. Bankerna har lyckats dupera folk till att tro att bankernas skulder på pengar ÄR pengar så till en grad att de nu t.o.m i det närmaste lyckats eliminera pengar (kontanter) i systemet.

Här är två bevis på att bankernas skulder på pengar (=kundernas kontoinnehav som de t.ex kan plocka ut från bankomaten – än så länge) inte ÄR pengar.

1) En skuld på pengar (=bankkonton) kan inte per definition vara pengar

2) När banken påstår att den ”lånar ut” pengar kluddar banken dessa siffror på kundens konto och påstår att kunden är skyldig beloppet och att beloppet nu är ”insatt” på kundens konto. Men samtidigt är ju kundens konto bankens skuld på pengar till kunden – så med andra ord – banken har tagit tillbaka vad de nu stoppade in på kontot i samma stund de kluddade dit det. Detta är ekvivalent med att jag ”lånar ut” en hammare till dig men tar tillbaka den i samma stund (du hinner inte ens se om jag har en hammare eller inte) – jag kan då inte hävda att jag ”lånat ut” någon hammare till dig – det vore absurt att påstå det.

Det andra beviset är även ett bevis på att fractional reserve banking är en myt. Detta då banken inget lånat ut överhuvudtaget – och absolut inga pengar. Återigen har bankerna genom att älta samma lögner om och om igen fått folk att tro på sagor. Ingen skulle ju med någon form av logik kunna hävda att jag lånar ut en hammare om jag i samma stund tar tillbaka den.

Det banken gör när den hittar på summor på kontot som de påstår sig ”låna ut” är att de hittar på två fiktiva skulder på samma summa: Kunden påstås vara skyldig banken de pengar som påstås blivit ”insatta” på kontot samtidigt som banken är skyldig kunden samma påstådda belopp (som aldrig har funnits). Storbankskartellen  har sedan, med mamma staten som hjälpreda, sett till att deras skuld på pengar (återigen; bankkonton är bankernas skulder på pengar och INGET annat) aldrig ska behöva betalas tillbaka genom att de internt kan bolla sina skulder mellan varandras konton och ge en illusion av att kontokunder betalar varandra pengar (när kontoöverföringar de facto bara innebär att du får mer eller mindre av bankernas SKULDER på pengar på ditt konto – kontona innehåller aldrig pengar). Hur denna bollning praktiskt går till redogör jag för här:

QE, Interbank Lending och andra ”obegripligheter”

Den andra delen av de två påhittade skulderna som skapades vid kontokluddandet,  den som skuldslaven bär på, ska dock ALLTID till vilket pris som helst, ”betalas” till bankerna. Det finns givetvis inget moraliskt skäl till att betala skulder till en part som inget lånat ut mer än påhittad skuld och som dessutom gör allt för att undvika betala sin del av den påhittade skulden.

Hoppas att det av ovan framgår att fractional reserve banking är ett sätt att legitimera bankerna. Bankerna kan på så sätt fortsätta använda begrepp som ”inlåning” och ”utlåning” av pengar till konton – när det aldrig överhuvudtaget funnits några pengar alls på ett konto. De försvinner från kontot i samma stund banken kluddar dit dem då banken ”lånar” tillbaka dem – att ”låna” tillbaka det man ”lånat ut” är givetvis inget lån – men med skitsnack som fractional reserv banking kan bankerna fortsätta hävda att de ”lånar ut” pengar till konton.

Kom igen nu bankkramare! Visa att det finns pengar på bankernas konton och logisk bevisa att bankernas skulder på pengar är pengar.

Tillägg:

Genom att blunda för att bankernas konton är bankernas skulder på pengar blir skuldfrågan enkelriktad. Koncentrationen hamnar på hur skuldslaven ska kunna betala sin påhittade skuld och bankkramarma kan hävda att det är moraliskt förkastligt att skuldslaven ska slippa undan sin skuld. Men om vi koncentrerar oss på att bankkonton de facto är bankernas samtidigt påhittade skulder på pengar och att bankerna gör absolut allt för att slippa betala sina påhittade skulder kan man enkelt påvisa att om bankerna slipper ska även skuldslaven slippa betala sin påhittade skuld.

Tillägg 2

För att slippa det tröttsamma argumentet som bankkramare alltid brukar dra till med svarar jag på det argumentet innan någon kommer dragandes med det.

Argumentet lyder

”Även kontanter är skuldsedlar”

Svar från mig:

Jovisst, du kan gå upp till Riksbanken med en 1000-lapp och begära att Riksbanken ska betala sin ”skuld” åt dig. Ta med någon som filmar så att vi får se när de på Riksbanken hånler åt dig – du kommer inte få ett skit – mao du har ingen skuld att utkräva från Riksbanken för din 1000-lapp  -du får påvisa vad du anser att Riksbanken är skyldig dig (en cykel kanske eller vad ska du kräva😉 ). Om Riksbanken är snäll ger dom dig en nytryckt tusenlapp i utbyte mot din gamla (samtidigt som de lite överseende klappar dig på axeln).

Det här är ett ganska tröttsamt ickeargument som bankkramare alltid kör med.

29 thoughts on “Det finns ingen Fractional Reserve Banking

  1. Hej Lincoln
    Jo, det är nog sant som du skriver att många fortfarande påstår följande:
    ”att bankerna sysslar med Fractional reserve banking-modellen där de hävdar att bankerna ”lånar ut” PENGAR till konton hos låntagare som insättare tidigare stoppat in på andra konton, samt att bankerna ”dock” bara lånar ut ca 92% av dessa (i vart fall inte så mycket som hundra procent, då de sägs måsta ha en ”fraction” kvar), och så lägger många till Multiplikatormodellen som går ut på att dessa påstått utlånade PENGER blir insatta på annat konto i samma bank eller annan (spelar ingen roll för själva modellen), och där blir i sin tur ca 92 % utlånat (i vart fall inte hundra procent, då de sägs måsta ha en ”fraktion” kvar), och detta fortgår om och om igen så att av en insatt 100-lapp från början till slut kanske gett upphov till 1000-tals köpkraftsmedel, å andra sidan har ju också en hel del insatta medel genom denna kedja tillkommit.”

    De dokument som jag sett har istället hävdat att Bankerna får skapa krediter/köpkraftsmedel som man t.ex. kan handla hus, bilar, nya kök, resor, mat och you-name-it för, i flerfaldig proportion till sitt egna kapital (där det egna kapitalet är bankens/bankens ägares kapital, och ej att beblanda med ev. inlåning), där bankerna, som sagt, har ”getts” rätten att skapa och hantera väldigt mycket mer krediter/köpkraftsmedel än det egna kapitalets storlek, och att de på dessa skapade och utlånade krediter/köpkraftsmedel ”givits” rätten att kräva mer än 100 % tillbaka genom att de lägger på ränta. Skapandet följer som jag fått det beskrivet ett regelverk där olika slags aktörer/låntagare, med allt från stater till inivider givits olika riskvikter i %, t.ex. har staten givits riskvikt noll, vilket innebär att de får låna ut precis hur mycket som helst, medans de till andra aktörer måste ha t.ex. 2 % av det utlånade beloppet täckt av sitt egna kapital (summa summarum kan de alltså skapa och låna ut VÄLDIGT många gånger fler krediter/köpkraftsmedel än sitt egna kapitals storlek). Det går till som så att från noll, skapar banken två konton, varav ett konto med t.ex. +1 000 000:- krediter/köpkraftsmedel, och ett motsvarande skuldkonto med -1 000 000:-. Kunden kan då ”köpa” t.ex. 1/4 ”etta” (Lgh) i centrala Sthlm, och om denna i sin tur amorterar så minskar och försvinner så sakta siffrorna, till att till slut försvinna helt (om amortering sker förstås, vilket vare sig bankerna eller kunderna verkat vela under de senaste deccenierna), men samtidigt växer ett 3e konta tillhörande banken där de succesivt matar in räntepengar från kundens ränteinbetalningar. Summa summarum har banken från början ”givits” rätten att från noll inlånade medel (fast med visst eget kapital) kunnat skapa och låna ut en väldigt massa krediter/köpkraftsmedel, som de dessutom tjänat pengar på genom kundens ränteinbetalningar (om nu inte kunden är kapitalist och också tjänat sina medel till räntan på någon slags förmögenhet/tjänat pengar på pengar, men det är ett sidospår till denna diskussion om bankerna).

    Denna, ovan närmaste, beskrivning, ser jag som en variant av din beskrivning ovan, som säger detsamma – alltså att det är skandal att det får fortgå.

    MEN, som jag förstår dig, så tillkommer utöver det att Bankerna givits rätten att skapa väldigt mycket mer krediter i förhållande till sitt eget kapital, ytterligare ett sätt för banken att skapa krediter, och det har att göra med/bygger på, de medel som kund satt in på banken, som banken i sin tur OCKSÅ kan skapa flerfaldigt mycket krediter ifrån, vet dock inte riktigt hur den modellen ser ut.

    Så mina frågor och förslag:
    1. Stämmer skapandemodellen utifrån bankens egna kapital som jag beskrivit ovan enligt dig, ja eller nej (om inte på vilket sätt är den fel/helt fel, och vad grundar du det på?)
    2. Är det så att bankerna utöver den modell som ger dem rätten att skapa krediter utifrån sitt egna kapitals storlek med olika riskvikter för olika aktörer/låntagare (se 1 ovan), också givits rätten att utifrån kundernas inlåning också skapa krediter utifrån inlåningens storlek x ?, och om så kan du beskriva den så konkret som möjligt utan sarkasm (så att fler kan förstå, än vad som nu kanske är fallet)?
    3. Vore det inte en god idé att du en gång för alla skriver ner exakt hur bankerna fungerar, och ha det på en klickbar länk, och från den dagen istället strukturerat börja snickra på Alternativet med dess olika delar, där vi alla som tittar in då och då kanske kan tillföra och hjälpas åt att ”snickra” på Alternativet – då jag utgår ifrån att vi vill ta oss från kritik av det sjuka(rådande) tiil det Aternativt friskare!

    Med all välmening, och med förväntad saklig ev. kritik, alltså ej ”snömosig” förnedring!

    • Jag tror att det är viktigt att man har klart för sig definitonerna på vad som är pengar och vad som inte är pengar. Det samma gäller ordet kredit (inte heller här stämmer definitionen då en kredit i ekonomisk hänseende kräver att banken lånat ut något – vilket de inte gör). Folk i allmänhet tror att bankerna ”lånar in” pengar från kunder som banken sedan lånar ut – bankerna gör allt för att underhålla den myten och pratar om inlåningsränta och utlåningsränta. Men som jag visade stämmer inte detta – bankerna lånar inte ut någonting alls då de i samma stund de påstår sätta in de sk lånet som en insättning tar banken lika snabbt tillbaka det de lånat ut då kontot är en skuld för banken (se även punkt 2 i mitt inlägg – av vad jag förstått har du inget att invända mot det så då är vi ense om att bankerna inget lånar ut alls så ordet ”låna” är dessutom helt lögnaktigt från bankernas sida).

      Jag tycker också att man ska ha klart för sig att JAK (som jag har fatta att du företräder) är en Tier2-bank och har egentligen inga konton som är direkt anslutna till betalsystemet som jag redogjorde för i mitt föregående blogg. JAK har jobbat för att RIX (där, som sagt, de digitala kontanterna finns som bara storbankskartellen har har tillgång till) ska bli öppen så att även JAK kan få tillträde. Jag håller med JAK i deras kritik om att betalningsvägarna ska vara något som alla har tillgång till och stöder JAK fullkomligt i sin strävan att kunna komma åt centralbankspengarna (de digitala kontanterna) på RIX. Men, som du säkert redan har märkt, motarbetar storbankskartellen alla sådana försök då JAK skulle bli grogrunden till en digital bankrun på storbankerna – inte bara JAK skulle överföra sina kontoinnehav på storbankerna (som är storbankernas skulder på pengar till JAK och inget annat) utan troligen skulle flykten från storbankerna bli väldigt omfattande när folk förstår att storbankskartellen inga pengar har – bara en massa skulder på pengar (=kundernas kontoinnehav). Jag har i övrigt mycket sympatier för många av JAk:s tankar – om JAK bara blir en Tier1 bank så kommer den bli riktigt bra (men, som sagt, storbankskartellen kommer aldrig gå med på det).

      Nä, banken skapar inte tvilling eller trillingkonton när de hittar på siffror som de kluddar på kontot. Kanske du blandar ihop det med balansräkningen? Banken kluddar bara en siffra på kundens konto som de påstår sig låna ut som de skriver som en skuld på bankens balansräkning och på andra sidan balansräkningen sätter de kundens påskrivna skuldpapper som en tillgång.

      Jo, det finns krav på hur mycket bankerna måste hålla för att kunna stå emot en bankrun då folk kräver ut sina fordringar på banken. Men det behöver inte ens vara centralbankspengar, en del kan vara prylar som de kan sälja för att få ihop till pengar (värdepapper t.ex och det du kallar kapital som är geggamoja i mängdlära som skulle få vilken mellanstadielärare som helst att gråta). De måste också ha en del pengar för att kunna bolla sina skulder på pengar (=kundernas kontoinnehav) mellan sig i clearingprocessen. reserven fylls dessutom på vartefter – det är inte som du beskriver att reserverna finns och sedan hittar bankerna på skulder till kontona (som bankerna felaktigt kallar kreditexpansion). Bl.a de två ”nobel”pristagarna Prescot och Kydland har visat att reserven läggs till ungefär 1 år efter påhittningen av bankens kontoskulder.Efter ett år kan de ju dessutom lägga räntan i reserven så den blir i princip självgående.

      Som jag visade (se punkt 2 i inlägget) lånar bankerna inte ut pengar eller någonting alls. Som jag visade i mitt föregående inlägg anser inte ens bankerna att deras skulder på pengar (=kunderna kontoinnehav) är pengar då de måste kompensera varandra för att överta varandras skulder vid clearingen i RIX (så internt använder sig storbankerna av sund förnuft – skulder på pengar är inte pengar). Dessutom sker ingen betalning av pengar mellan kontoinnehavarna – bankerna övertar bara varandras skulder (när en konto ökar har den ”kunden” fått mer av sin banks skulder på sitt konto – när det kontosaldot minskar har kunden mindre av sin banks skulder på sitt konto). Hela systemet är således helt uppbyggt på att bankerna ska slippa betala sin del av de två lika stora påhittade skulderna vid kontopåhittning – skuldslaven å sin sida ska avkrävas sin påhittade skuld till varje pris.

      3) Jag tycker det här inlägget tillsammans med föregående täcker vad bankerna sysslar med. Jag gav dig Alternativ (t.ex Gessels ruttnande valuta, förra gången du skrev om jag inte missminner mig).

      Lite motfrågor
      1) Anser du att de två bevisen i inlägget i ovan är riktiga eller har du en avvikande uppfattning? Vad är i så fall fel i härledning och slutsatser?
      2) Anser du att en kund betalar pengar när kunden bara ökar sitt innehav av sin banks skuld på pengar?
      3) Om så, varför ska någons skuld på pengar (för det är ju vad bankkonton är – bankens skuld på pengar till kontoinnehavaren som kontoinnehavare kan hämta ut i pengar, kontanter) användas som betalmedel?
      4) Om så, varför får inte allas skulder, din elräkning t.ex, räknas som ett allmänt betalmedel?
      5) Vad har du själv för alternativ?

      Ledsen att du inte gillar mitt sätt att skriva på. Jag kan banka fel ibland och då ber jag om ursäkt. Ofta kommer det väldigt arroganta kommentarer som inte diskuterar det jag skriver utan försöker diktera tolkningsföreträdet med överteknokratiserat snömmos – dem brukar jag försöka ha ihjäl så fort som möjligt. Men som sagt, ibland träffar jag fel och då ber jag om ursäkt.

      MVH
      Lincoln

    • @Tom Strömberg

      Jag kan svara på hur jag anser att det är. För enkelhetens skull så köper jag då din förklaringsmodell fast jag tycker att Lincolns är mycket mer klargörande om vad som egentligen sker. Då gäller det det här med riskvikter och det egna kapital som bankerna skulle behöva för att ”låna ut”. Kapitaltäckningen alltså.

      Det är en ganska ovidkommande detalj för att vid ett huslån så behöver banken bara 0.28% av den utlånade summan, alltså t.ex bara 2.800 kronor för att låna ut 1 miljon kronor. Dessa 2.800 kronorna behöver inte bankerna vid utlåningsögonblicket ut det räcker att de får in dem inom ett år. Och inom ett år så har ju banken tjänat in kanske 40.000 bara i ränta och då kan de använda dessa pengar till kapitaltäckningen på 2.800 kronor. Så där finns inga problem för bankerna. Läs gärna Steve Keens förklaring av detta. ”Their empirical conclusion was just the opposite: rather than fiat money being created first and credit money following with a lag, the sequence was reversed: credit money was created first, and fiat money was then created about a year later:”

      http://www.debtdeflation.com/blogs/2009/01/31/therovingcavaliersofcredit/

      Men tycker du inte att Lincolns förklaringsmodell är mycket mer slående och
      pedagogiskt förklarande än din……?

  2. Som jag förstått det, rätta mig om jag har fel, är det förvisso sant att ränteinbetalningar och amorteringar tillfaller bankens kassa och att de därmed ökar bankens kapital. Dessa pengar (för det är riktiga pengar) kan således också ligga till grund för ytterligare ”skapande av köpkraft” (eller ”kluddande” som Lincoln brukar kalla det). MEN, en amortering eller ränteinbetalning kan inte öka den totala mängden riktiga pengar totalt i samhället, dvs penningmängdsmåttet M0. Detta eftersom en ökning av bankens kapital i och med en insättning (ränta, amortering eller annan insättning) på en bank alltid sker på bekostnad av någon annan bank, som minskar sitt kapital med motsvarande belopp. Detta sker genom clearingen i RIX.

    • Jo, vid en amortering dödas den påhittade skulden och den totala skuldmängden minskar och då den sk ”penningmängden” (M3) inte är nästan något annat än en bankskuldmängd så minskar även den.

      Sant är också att centralbanken fyller på med riktiga pengar när så behövs, ekonomiprofessor skrev i texten som Janne referarade till:

      If the entire banking system is at its reserve requirement limit, then the Federal Reserve has three choices:

      refuse to issue new reserves and cause a credit crunch;
      create new reserves; or
      relax the reserve ratio.

      Since the main role of the Federal Reserve is to try to ensure the smooth functioning of the credit system, option one is out—so it either adds Base Money to the system, or relaxes the reserve requirements, or both.

    • Hej Magnus
      Du skriver ”Bankens kapital” på några ställen, och det finner jag olyckligt och otydligt. Bankens Egna Kapital, har inget med inlåning att göra, utan det är vad Banken själva/Bankernas Ägare äger.
      Bankers inlåning, bör man därför kalla något annat än Bankens kapital, kanske finns det en korrekt term!?

      Vad gäller amorteringar, så förstår jag dem ”kvitta” och succesivt sudda ut de redan från början skapade betalningsmedlen som banken skapat och ”lånat” ut (därav vill bankerna som skapar dessa betalmedel inte att kunden skall amortera, utan bara betala ränta, då amorteringarna som sagt minskar de skapade betalningsmedel som far runt i samhället – vilket inte är ”bra” i den ekonomi som nu råder där hjulen ständigt måste snurra med hjälp av detta smörjmedel), så har jag förstått det, i alla fall.

      Däremot ränteinbetalningarna förstår jag som ren förtjänst för bankerna (- deras omkostnader).

      • Jo, kapital är ett väldigt luddigt begrepp där ekonomer blandar friskt i olika mängder så att soppan blir redigt rörig och troligen skulle Cantor fått magsår om han försökt reda ut det.

        Som jag skrev tidigare (och jag inväntar fortfarande svar på de motfrågor jag ställde) så är det inget lån då ett lån förutsätter att något lånas ut – vilket det ju inte har gjorts då banken tar tillbaka vad de nu kluddar på kontot och kallar ”lån” (se bevis 2 ovan som jag vill att du motbevisar). Jag vill också att du visar hur en skuld på pengar kan vara pengar i enlighet med bevis 1 ovan.

        Och, som sagt, storbankskartellen (detta innefattar inte JAK som endast har konton på storbankerna och inte kan växla i RIX) ser inte ens själva sina egna skulder (=kundernas kontoinnehav) såsom giltiga betalmedel – hur kan de då vara giltiga betalmedel? Hur kan en ökad mängd av någons skuld (vilket ökat kontoinnehav är) vara ett giltigt betalmedel? Att betala måste väl rimligen betyda att man betalar sin skuld? Hur kan man betala en skuld med någon annans skuld? Eller hur definierar du ”betala”?

        Jag glömde att kommentera en sak i din tidigare kommentar. Du får det att låta som om det är den gängse akademiska uppfattningen är att bankerna hittar på ”lånen” (kontokluddet). Det stämmer inte alls – den gängse uppfattningen bland ”mainstream” ekonomer är att bankerna ”lånar ut” insättningar. De hävdar därmed att bankerna är en nyttig neutral mellanhand som bara förmedlar pengar som inte används så att de kan cirkulera. Krugman (”Nobel”pristagare) hade nyligen t.ex en debatt med Steve Keen där han hävdade just ovan. Så det är den gängse, felaktiga, uppfattningen bland Kalle Anka-professorerna.

      • Kapital = Tillgångar – skulder. Tycker inte det är speciellt luddigt🙂 En insättning ökar bankens tillgångar och därmed kapital. Amorteringar minskar INTE M0. Däremot minskar M3. Rätt eller fel?

      • Och vilka mängder ingår i begreppet ”tillgångar”? Där är det en härlig kortslutning av mängder. Du får gärna reda ut begreppen i den heffaklumpen, Magnus.

        En insättning ökar bankens skulder då insättningen blir bankens skuld till kunden men du har rätt i att banken pular in kontanterna in i reserven och de kan ses som bas för ytterligare skuldpåhittning till konton (som bankerna lögnaktigt kallar ”utlåning av krediter”) då kontanter är ”base money” som Steve Keen skrev om, se kommentaren ovan.

        Så, som sagt, nog är det en heffaklump alltid.

      • Ja, jag menar inte att jag tycker det är enkelt. Du har helt rätt i att det är mycket diffust vad som kan räknas till bankens tillgångar. Tycker fortfarande, efter att ha intresserat mig i frågan i ett par år nu, att det heller inte är glasklart vad som händer rent bokföringstekniskt hos banken vid skyffling av pengar och skulder hit och dit. Tror det är extremt få som verkligen har full koll (om ens någon)🙂 Men det är kanske dit de vill komma?

      • De vill att vi ska gräva ned oss i detaljer för att krångla till det och göra det obegripligt. Grunden är ju väldigt enkel. Bankerna hittar på det de kluddar på kontot och sätter skuldslaven och banken i skuld p samma påhittade belopp. Bankerna har sedan sett till att deras skuld helst aldrig ska betalas (bankerna kan i dagsläget bara betala sin skuld genom att någon gör ett kontantuttag – och den vägen försöker ju bankerna stänga så mycket det går). Skuldslaven som sitter på den andra delen av det påhittade kluddade beloppet på kontot åläggs dock att till varje pris betala sin påhittade skuld.

        Hur bankerna fixar så att de slipper betala sina skulder till kunderna genom att bankerna bollar dem emellan sig är också lätt och det beskriver jag här:
        https://parasitstopp.wordpress.com/2012/11/12/6390/

        Komplexiteten som bankerna bygger upp med en massa snömossnack är endast till för att dölja bedrägeriet.

  3. Har ni märkt att man ältar det där med miljö och ”rädda planeten” i tid och otid? Särskilt barnen drillas i detta, rädda planeten återvinn paketen, väg soporna etc. etc. Barnen ska minsann tidigt lära sig att det är deras fel.

    Jag har en annan devis: ”rädda planeten, fängsla bankirerna”

  4. Hej Lincoln,

    Ber om ursäkt för att din kommentar inte kom in i tid på min blogg häromdagen som svar till Bullion. Mitt spamfilter hade stoppat din kommentar, ingen aning om varför!?

    Då jag ej är webmaster och helt ny på bloggandet, fattade jag inte hur jag skulle göra förrän nu, då jag helt plötsligt såg att det låg något låg i ”spamfiltret”.

    Har avmarkerat dig som ”spamare” nu och hoppas att det inte händer igen.

    Tack för din kommentar, den är inlagd nu, utförlig och bra.

      • Men nu vet jag om det så då ska jag hålla koll. Bra beskrivning ovan. Det som gör att folk har svårt att förstå är att det låter för enkelt, det kan liksom inte vara så enkelt. Det har ju ”chefsekonomerna” på TV hela tiden sagt, de pratar ju väldigt krångligt med ord som kapitaltäckningskrav, riskvikter och Basel 3 regler…så då måste det ju vara en enormt krånglig process att öka penningmängden;)

        Kan rekommendera gårdagens Capital Account, där Chris Whalen belyser det roliga faktum att Basel 2 reglerna var det som satte oss i den ”nuvarande” skuldhärvan. Men Basel 3 ska nu rädda oss enligt den samlade makrokören, ty BIS är så fruktansvärt mycket smartare denna gång…

      • Japp, att maximera snurrigheten är basen för att de ska kunna utföra trolleriet/bedrägeriet. Ekonomiprofessor John Kenneth Galbraith uttryckte det väl bäst tycker jag:
        “The study of money, above all other fields in economics, is one in which complexity is used to disguise truth or to evade truth, not to reveal it. The process by which banks create money is so simple the mind is repelled. With something so important, a deeper mystery seems only decent.”

        Jo, men det är klart att skurkarna som sett till att det är som det är är de som är bäst på att fixa det. De borde avskeda alla poliser och ersätta dem med inbrottstjuvar – det är lika logiskt.

  5. Funderade lite på det skrev.

    ”3) Om så, varför ska någons skuld på pengar (för det är ju vad bankkonton är – bankens skuld på pengar till kontoinnehavaren som kontoinnehavare kan hämta ut i pengar, kontanter) användas som betalmedel?
    4) Om så, varför får inte allas skulder, din elräkning t.ex, räknas som ett allmänt betalmedel?”

    Rätta mig om jag har fel😉

    Under punkt 3 är det väl inte banken som använder skulden som betalmedel utan kontohavaren?

    Punkt 4, så vitt jag vet så kan elbolaget sälja kundens skuld(fakturan) till någon annan? , visserligen med en lägre ersättning och inte som ett allmänt betalmedel..

    • Punkt 3
      Nä, kunden betalar ingenting till en annan kontoinnehavare. Den mottagande kontoinnehavaren får bara ett ökat innehav av sin banks SKULD på pengar på sitt konto (detta då bankkonton ALLTID är bankens skuld på pengar till kontoinnehavaren). Genom att bankerna bollar relativt små belopp av digitala kontanter mellan sig i RIX kan storbankskartellen slippa betala sina skulder till kunderna och hålla sina skulder (=kunderna kontoinnehav) internt. Om ett kontantlöst samhälle införs behöver banken aldrig betala sina skulder till kontoinnehavarna – det vill säga det blir en total skuldavskrivning för bankerna.

      Tydligen bollas det runt 500 miljarder kr i bankskulder (=kundernas kontoinnehav) i RIX, fram och tillbaka mellan bankerna dagligen . Och för att kunna bolla dessa 500 miljarder av storbankskartellens skulder internt så behöver storbankskartellen bara ha några miljarder i digitala kontanter på sina RIX-konton. Detta då flödena går åt båda hållen och tar ut varandra så att i slutet av dagen när clearing ska fastställas är det relativt små belopp av digitala kontanter som behövs för att storbankskartellen ska slippa betala sina skulder till kunderna. T.ex: säg att det finns bankskuldsöverföringar (kontoöverföringar) från SEB till SwedBank MEN det finns även bankskuldsöverföringar (kontoöverföringar) åt andra hållet, från Swedbank till SEB – dessa flöden åt båda hållen mellan bankerna tenderar under dagen att ta ut varandra så att väldigt små belopp digitala kontanter i slutet av dagen måste plockas från den ena banken till den andra banken för att kompensera för att någon bank har fått överta mer bankskulder (kontoöverföringar) än den andra banken.

      4)
      Jo, elbolagen kan sälja sin fordran till en indrivare men det är ju för att få skulden betald (jag kan inte tänka mig att det indrivande företaget inte försöker driva in skulden – men du får rätta mig om jag har fel – det kanske finns t.ex inkassoföretag som bara tycker om att samla på skulder av rent estetiska skäl). Det finns inget sätt som den som är skyldig elbolaget (eller inkassoföretaget) kan undkomma sin skuld genom att bolla runt dem som storbankskartellen kan (se ovan).

    • Centralbankspengar är mängden fysiska kontanter (sedlar och mynt) pluss mängden digitala kontanter som bankerna håller på Riksbanken.Storbankerna håller några miljarder på sina centralbankskonton. Runt 100 miljarder finns i sedlar och mynt.

      Men det mesta av de 100 miljarderna ligger redan hos allmänheten så bankerna håller bara max runt 8 miljarder i kontanter (troligen betydligt mindre än så då finansinstitut som inte är banker också är medräknade i dessa 8 miljarder). Samtidigt sitter bankerna på skulder till kontoinnehavare på runt 2800 miljarder så det blir omöjligt för bankerna att betala sina skulder till kontoinnehavarna om kunderna vill plocka ut dem (genom bankomaten t.ex).
      Så systemet bygger helt på att bankerna ska få vara ett frälse som aldrig behöver betala sina skulder. Man kan också förstå att storbankerna inte vill öppna dörren för allmänheten att hålla konton på Riksbanken – då skulle ju storbankerna tvingas betala sina skulder digitalt (det skulle bli en digital bankrusning).
      Signaturen Nod gjorde en snygg graf över mängden:
      m0

  6. Ok, tack för svaret. En sak till, varför vill banken att jag sätter in mina pengar hos dem när det då bara skapas en skuld för dem. Varför lånar de av varandra? Är det centralbankspengarna de vill åt när de tex emmitterar bostadsobligationer?

    • Av samma anledning som de inte vill att du ska plocka ut dem – bankerna har ju extremt mycket mer skulder till kontoinnehavare än de har svenska kronor (centralbankspengar) att betala kontoinnehavarna med.

      Nä bankerna skapar inte en skuld av dina insatta pengar – de lånar ALDRIG ut insättningar till konton. Kontopåhitten hittas på från ingenting och ”lånas” ut (banken avvarar ingenting så det är grovt språkmissbruk att använda ordet låna) De centralbankspengar (fysiska kontanter) du stoppar in använder banken på ett av följande två sätt.

      1) Banken lägger dem i reserven så att de ska kunna motstå bankrusningar (dvs att de tvingas betala sina skulder till kontoinnehavare)
      2) Banken växlar om dem till digitala centralbankspengar som bankerna använder för att kompensera varandras när de övertar varandras skulder vid kontoöverföringar (se videon nedan om det verkar kryptiskt).

      Bostadsobligationer (och andra skuldpapper) hittas på för att användas istället för digitala centralbankspengar när bankerna kompenserar varandra vid kontoöverföringar.

  7. Har det alltid fungerat så här? Vi hade väl inga finanskriser under en lån period under efterkrigstiden?

    • Nä, när staten kunde ge ut egna pengar kunde staten sköta nedgångar i enlighet med Keynes multiplikatormodell genom att finansiera bostadsbyggande, infrastruktur etc. 1985 kom den sk novemberrebvolutionen då sosseregeringen såg till att det blev en kreditavreglering. Bankerna började blåsa upp en bostadsbubbla som sprack i början av 90-talet. Runt 90 000 företag gick i konkurs pga av den krisen skapad av bankerna, läs gärna Dan Josefsons artikel om detta. Han har också gjort en bra dokumentär om Novemberrevolutionen:

      Numer får staten enligt Maastricht artikel 104 inte skapa egna pengar utan måste ”låna” kontopåhitt av bankerna för att finansiera statens utgifter. Inte ens skatten får staten ha hand om – skattekontona ligger på SEB (bankgiro 5050-1055). Så det finns ingen suveränitet i staten Sverige överhuvudtaget. Bankerna har tagit över alltihop – inte bara folks hus och hem som de flesta numer hyr av banken (fast de inbillas tro att de äger huset) – bankerna har även tagit över hela staten som måste stå med kepsen i handen och tigga om att få ”låna” kontopåhitt från bankerna. Företag och bönder får givetvis stå med kepsen i handen de med.

  8. Har alltid uppfattat det som att bankerna bara har två problem. 1 Klara kapitaltäckningen. Tror att storbankerna följer en av FI generös modell som bara kräver ca 5 % i EK. När banken gör en förlust, vilken slår mot EK så måste lånestocken minskas med 20 ggr så mycket (20×5=100). Det är därför bankerna nu i begynnande orostider börjar bli nervösa och t.o.m drar in/minskar checkkrediter för lönsamma små företag etc 2. De måste kunna ge kunderna kontanter när de kräver det. 500 kr kostar ju 500 kr + tryckkostnaden för banken. Då blir det lätt att förstå ivern att avskaffa kontanterna och intresset för ”bolån” då ju dessa sällan kräver kontanter.
    Önskar kommentarer

    • Som oftast när man diskuterar bankenras förehavanden är det svårt att diskutera då begreppsförvirringen medvetet närmast är total.

      Ta ordet ”kreditförluster” – det innebär att kunden inte kan betala den ”kredit” som banken påstår sig ”lånat ut”. Men har banken skapat någon ”kredit” då den bevisligen inte skapat något lån?
      Kunden är satt att betala det som är satt på kontot av banken vid det påhittade ”låne”tillfället. Men vad är kundens konto? Jo, det är bankens skuld på svenska kronor (som banken kan betala genom att kunden gör bankomatuttag t.ex) – mao banken har lånat ut sin egen skuld till kunden på de aldrig existerande svenska kronor som kunden samtidigt ”lånar” av banken. Det är även så det skrivs på balansräkningen – påhittet på kundens konto skrivs på bankens skuldsida medan kundens skuldpapper skrivs på bankens tillgångssida – samma ickeexisterande svenska kronor ”lånas” ömsesidigt samtidigt av både kunden och banken. Så när banken påstår att den gjort en förlust, på vad har den då gjort en förlust? Banken har ju bevisligen inget lånat ut hur kan den då göra en förlust på det den inte lånat ut? Vad är enheten på den förlusten då den omöjligtvis kan vara i enheten svenska kronor när banken inga svenska kronor lånat ut? Måste man inte låna ut något för att man ska kunna förlora något?

      Banken skapar bara två skulder på balansräkningen på svenska kronor som banken aldrig lånat ut – that’s it. Banken och kunden hamnar i ömsesidig skuld på samma summa icke utlånade svenska kronor som banken diktat ihop vid ”låne”tillfället.

      Bankens kapitaltäckning för att inget låna ut är olika för olika grupper. Till stater och kommuner behöver bankerna inte ha något alls för att inget ”låna ut” enligt Basel2 (och tydligen enligt Basel3 också). Dessutom kan bankernas egna skuldpåhitt finnas inbakat kapitaltäckningen (och vad jag förstått är det ganska godtyckligt från bankernas sida vilka påhittade skuldpapper banken slänger in som kapitaltäckning , FI eller Riksbanken har ingen direkt koll). För bo”lån” behöver bankerna bara ha 2 800 kr i kapital (som sagt, det behöver inte ens vara svenska kronor – det kan även vara andra skuldpapper som bankerna hittat på) från vilket kan bankerna blåsa upp 1 miljon kr i kontopåhitt som de skuldsätter boskuldslaven med (och, som jag beskrev ovan, banken samtidigt sätter sig själv i skuld med till kunden – detta då banken ”lånar” tillbaka påhittet i samma stunden kunden ”lånar” det av banken) . Kolla gärna länken nedan
      Ingves om den vansinniga skuldsättningen

      Jo, att bankerna vill bli av med kontanterna för att de inte kan betala sina skulder till kontokunder (för, som sagt, det enda som finns på ett kundkonto är bankens skuld till kunden på svenska kronor – kontot i sig är INTE svenska kronor). Så bankerna vill ha bort kontanter för att:

      1) de svenska kronorna i samhället tas bort, det vill säga medborgare/företag/stat och kommuner i Sverige kommer inte längre använda svenska kronor som betalningsmedel

      2) bankerna får en total skuldavskrivning då de slipper betala sina skulder till kontoinnehavare

      Om vi vill ha kvar svenska kronor som allmänt betalmedel som alla kan använda och komma åt måste Riksbankens centralbankskonton öppnas upp så att alla kan ha konton på Riksbanken. I dagsläget har ett oligopol av storbanker monopol på digitala svenska kronor på Riksbanken (centralbankspengarana) så att bara storbankerna kan använda digitala svenska kronor. Endast genom att låta alla få ha konton på Riksbanken kan vi fortsätta använda svenska kronor som betalningsmedel tillgängligt för allmänheten – annars kommer det kontantlösa samhälle innebära ett avskaffande av den svenska kronan.

      Citat från Mattias Persson, chef för Riksbankens avdelning för finansiell stabilitet

      “–Det hela bygger på att Riksbanken kan skapa svenska kronor och det är vi de enda som kan göra. ”

      Mao det som står kluddat på bankkontona kan inte vara svenska kronor då Riksbanken bara skapar centralbankspengar. Centralbankspengar är runt 100 miljarder svenska kronor – bankerna har runt 2 800 miljarder i skulder till kontoinnehavarna på sina konton – klart som fan de vill ha det kontantlösa samhället. Tänk vilken bingovinst för bankerna att slippa betala 2 800 miljarder kronor i skulder!

      ———–

      ”Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money.”

      Hyman Minsky. professor i ekonomi

  9. ”För lite pengar i cirkulation i samhället = för hög arbetslöshet (mer än ca 3 procent) = lågkonjunktur = helt onödigt slöseri med samhällsresurser. Sveriges öppna arbetslöshet är för närvarande ca 7 % + en eller annan procent dold.

    Av staten själv producerade ränte- och återbetalningsbefriade pengar i sammhällsmaskineriet kan ses som oljan i en motor. För mycket olja och motorn storknar ( = superinflation och urholkat valutavärde). För lite olja i motorn och den skär ( = för hög arbetslöshet – som ju i princip alla länder i världen lider av i dags dato). Lagom med olja i motorn och den går som smort ( = låg eller ingen inflation alls, stabilt valutavärde och helt automatiskt en naturlig arbetslöshet på ca 3 procent).

    Det absolut snabbaste och effektivaste sättet för stater att öka mängden pengar i cirkulation = sänka arbetslösheten i samhället – är att höja ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare. De allra flesta av dessa lever sedan mer än 20 år tillbaka i Sverige under en rimlig ekonomisk överlevnadsnivå – och kommer därför att tämligen omgående spendera inkomstförbättringarna.

    Tre procents höjning av ersättningarna till pensionärer, sjukförsäkrade, arbetslösa och socialbidragstagare kan uppskattas ge ca en procents lägre arbetslöshet inom ett år. Räntefria pengar för att finansiera detta produceras av Riksbanken på uppdrag från Riksdagen = räntefria pengar som aldrig behöver återbetalas.

    Det finns INGEN risk för förhöjd inflation eller urholkat valutavärde i detta – så länge som staten ifråga ej låter arbetslösheten gå under ca tre procent. Den öppna och dolda arbetslösheten i Sverige är i dags dato ca tre gånger större. Vettigt eller nationalekonomiskt vansinne ?

    Enligt den svenska författningen är det bara staten själv som har rätt att via Riksbanken nyproducera pengar. Dock… – tack vare det av staten godkända Fractional-reserve banking-systemet på 1970-talet – så är det i dags dato istället affärsbankerna som i princip står för all nyproduktion av pengar = staten har i princip inget direkt inflytande över hur mycket pengar som nyproduceras – eller till vad de används.

    Den allt överskuggande delen av nyproduktionen av pengar går i dags dato till den gigantiska och icke produktiva = samhällstärande pyramidekonomiska finansiella sektorn – istället för till investeringar i infrastrukturen, varuproducerande företag, bostäder, ekonomisk och social välfärd för alla osv.”

    – slut citat härifrån .

    Sant eller falskt ?

Kommentarer inaktiverade.