Finns det någon makthavare eller politiker som inte är känslolobotomerad?

Lyssnade på Carl Bildt och blev faktiskt rädd. Samma uttryck i ansiktet hela tiden – inte en min eller ansatts till förändring i känsloutspelet.  En krigshetsare som bland annat har på samvetet att han hjälp USA in i ett krig mot Irak som dödat miljoner människor  där Carl Bildt marknadsförde de lögner som USA matade honom med. Är det någon som sett Carl Bildt uttrycka minsta lilla ansats till ånger eller skuld för t.ex sitt bidrag till att miljoner Irakier fått sätta livet till? Nä, inte en ansats. Har någon sett något känslomässigt landskap när Carl Bildt talar? Inte jag i alla fall. Jag har sett Carl Bildt sedvanliga arrogans, nedlåtenhet och överlägsenhet men inget annat. Aldrig har jag sett ansatser till skuldkänslor, ånger eller ens antydan till riktig empati. Hur denna man kan tala om ”demokrati” och tills synes vara så känslomässigt stympad är för mig en gåta. Kan man ha en ”demokrati” där känslor inte ens finns hos de som ska representera oss?

Nu är inte Carl Bildt ensam om att vara känslomässigt uttryckslös. Reinfeldt tycks också vara en totalt emotionellt platt person. Men det samma gäller alla andra partier också. Löfven kanske har ett lite mildare tonläge än de andra men han kör samma tonläge och uttryck hela tiden – helt platt. Jag tror inte någon politiker skulle ge ifrån sig några utslag på ett känslomässigt EKG – jag får en nära döden upplevelse oavsett vilken politiker som uttalar sig. Finns det en enda levande politiker i högre position? Eller är de alla levande zombier som rabblar mantran?

Samma sak gäller andra makthavare. Finns det någon av dem som verkar ha ett känslomässigt liv överhuvudtaget?

Så kan en demokrati eller ett samhälle på sikt fungera när ”eliten” består av känslomässigt funktionshindrade? Är det inte ganska uppenbart att när vi styrs av av dessa känslolobotomerade varelser som inte ens kan känna skuld eller skam så kan det inte gå åt något annat håll än åt helvete?

Om Jörgen Andersson (M), suppleant i finansutskottet och näringsutskottet, är känslolobotomerad eller ej ska jag låta vara outsagt. Han kanske bara övar sig i att varken känna skuld eller skam då han fortfarande inte har besvarat frågorna jag och läsare ställt fastän han lovat besvara dem. Övning ger möjlighet till klättring på karriärsstegen. Han skäms tydligen inte ens när han censurerar.  Nedan är blogginläggen som han vägrar svara på:

Chicagoplanen diskuteras i Riksdagen

Jag käftar med riksdagsman J. Andersson om Chicagoplanen

(ovan inlägg är troligen viktigast då läsare ställde en massa bra frågor i kommentarerna)

Ekonomer har svårt med den enklaste logiken

J Andersson (M) tycker det är ”omstörtande” att börja använda kronor som betalmedel igen

Enklaste lösningen vore att tillräckligt många slutade betala sina “lån”

Slut på inlägget

————————-

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

Ovan filmer är nog bäst att kolla in före man kollar in nedan två som mer beskriver hur centralbanken är navet i storbankernas kartellbildning och hur RIX fungerar  (det blir lite upprepning)

Andra delen här:

 

 

16 thoughts on “Finns det någon makthavare eller politiker som inte är känslolobotomerad?

    • Jo, de duger ju inte ens som sömnpiller, så känslöst tråkigt är det – detta fast man blir ju så trött på allt runttuggande och nonsens inlindat i känslolobotomi. Jag orkar inte heller kolla.

  1. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker faktiskt att fler och fler börjar tröttna på det där eviga ältandet av helt irrelevanta frågor fram och tillbaka. Det är också fler och fler som märker att det finns ganska många frågor som är i det närmaste helt tabu.

    Jag gillar iallafall Birger Schlaug, men jag kan faktiskt tycka att han också är lite tyst och inte vill ta i vissa saker.

    • Jo, jag tror också att många tröttnat och jag gillar också Schlaug. Men han är ju inte politiker längre och precis som du skriver har även han en massa tabun som han inte gärna vill skriva om eller kommentera.

  2. Jag vet inte om ni hört talas om ”Wolfowitz-doctrinen”? Jag har något svagt minne från tiden då NY Times avslöjade den, men det var så länge sedan (1992). Jag råkade dock snubbla över den igen häromdagen. Den har senare döpts om till Cheney-doctrinen” och i sin senast version till ”Buch-doctrinen”. Den har i samband med varje omskrivning gjorts mindre aggressiv för att verka mindre skrämmande. Orginalet är här i alla fall: http://work.colum.edu/~amiller/wolfowitz1992.htm

    och som pdf: http://www.archives.gov/declassification/iscap/pdf/2008-003-docs1-12.pdf

    Jag har inte haft tid att läsa hela än, men agendan är inte svår att förstå.

  3. Jo, den doktrinen samt PNAC bär ju alla drag av psykopati. Och ska man ha en ”karriär” inom politiken måste man tydligen anpassa sig och sluta skämmas när man ljuger och hycklar. Det kanske kan vara bra att lära sig dra på ett smil däremellan i stil med John lennons ”Working class hero”:
    ”There’s room at the top they’re telling you still
    But first you must learn how to smile as you kill
    If you want to be like the folks on the hill”

    Skräckexemplet på en känsloamputerad ”människa” är nog USA:s fd utrikesminister, Madeleine Albright, som helt utan ånger, skuld eller antydan till empati tyckte att det var värt priset att 500 000 barn dött Irak som följd av USA:s dåvarande sanktioner.

    Om man spelade upp det här klippet för Carl Bildt skulle han säkert inte heller röra en min och försöka rationalisera bort det med en massa svammel. Men någon riktig känsla av avsky eller äckel skulle han aldrig uttrycka (en normal människa med ett normalt känsloliv kan inte lyssna på Aldbrights uttalande utan att känna ryggmärgen knyckla ihop sig av avsky).

    En annan politiker som tydligen inte heller kan uttrycka ånger eller skuld är en annan av USAs f.d. försvarsministrar, Donald Rumsfeld. Har bara läst den här recensionen men den säger ju en del om att även han måste vara känslomässigt störd.
    Citat från recensionen:
    ”Carl Bildt är ökänd som skjutjärnsjournalistikens vita val. Förmågan att ducka för kritik (om exempelvis Lundin Oils blodiga affärer) med avväpnande motfrågor eller genom att pladdra på om annat, lämnar ofta de stackars politiska reportrarna vilse i snömoset.
    Men bredvid USAs f.d. försvarsminister Donald Rumsfeld framstår Bildt som en flugviktare.

    I ”The Unknown Known” försöker den berömde dokumentärvirtuosen Errol Morris det som många amerikanska journalister misslyckats med: komma under huden på Rumsfeld, förstå mannen bakom det egendomligt bekymmerslösa flinet och kasta ljus över de militära besluten kring Irakkriget. Med facit i hand ett av de mest meningslösa krigen någonsin.

    Insikt eller ånger kommer aldrig. Rumsfeld står för sina beslut och hans ”född alfahanne”-attityd och sliriga definitioner får nästan galenskapen att verka förnuftig. Igen.

    http://www.svt.se/kultur/film/the-unknown-known

  4. Säga vad man vill om David Graeber, men här pratar han om ”bullshit jobs” och basinkomst, http://www.pbs.org/newshour/making-sense/ask-says-notorious-occupy-academic-job-exist/

    Han uppskattar andelen nonsensjobb till 20%. Jag tror faktiskt att det kan vara en hel del mer än så, men det beror väl på ens egna definition av mening kanske. Artikelns första kommentar är iallafall:

    ”If you took all the economists in the world and laid them end to end, they wouldn’t reach a conclusion.”

    • Jo, han skriver mycket som är djävligt vettigt, Greaber.

      Jag tror också andelen Bull shit-jobb är betydligt mer än 20%.

      Undrar förresten om inte Riksdagsledamöternas höga löner egentligen är till för att skapa devota rövslickare åt psykopaterna i partitopparna. För sådana som Jörgen riskerar ju att mista ganska mycket förmåner om han mopsar och säger vad han tycker. För några årtionden sen tjänade en Riksdagsledamot ungefär lika mycket som en lärare. Då blev inte fallhöjden så hög om riksdagsledamoten käftade emot partitoppen. Riksdagsledamöternas höga löner brukar ju motiveras med att det annars är svårt att få kompetens in i Riksdagen. Men jag tror nog mer på att det är för att partitoppen vill ha lojala rövslickare som är rädda som fan för att bli av med sina förmåner. Det som talar för det är t.ex att fd riksdagsledamot Anne-Marie Pålsson, i sin bok “Knapptryckarkompaniet” helt dömer ut kompetensen hos Riksdagsledamöterna. I slutet av intervjun nedan säger hon dessutom rakt av att partitopparna minst av allt vill ha kompetenta Riksdagsledamöter som kan få jobb utanför Riksdagen. Partitopparna vill ha inkompetenta Riksdagsledamöter som är rädda om arslet och röstar som de blir tillsagda, allt enligt Pålsson (ok, hon använder inte mina ord men det är andemeningen av vad hon säger🙂 ). Pålsson säger också att det är de 9 partiledarna som bestämmer i Riksdagen, resten, 340 riksdagsledamöter, är knapptryckande boskap enligt Pålsson (knapptryckare låter ju också som ett låtsasjobb🙂 )
      [audio src="http://k005.kiwi6.com/hotlink/nrv54wa9hi/knapptryckarkompaniet.mp3" /]

      Så Riksdagsledamöterna betingas i Pavlovs anda till att bli devota dreglande rövslickare åt partitoppen (som har klara psykopatiska drag oavsett parti).

      En annan intressant betingen som Pavlov sysslade med kallas tydligen för ”transmarginal inhibition” – (hade faktiskt inte koll på vad det var för något). Tror Riksdagsledamöterna utsätts för det med, liksom vi alla. Bra förklarat här av någon som heter Laura Knight-Jadczyk:

      • Ja, det är lite tragiskt faktiskt. Det fenomenet med psykopater i toppen och rövslickare därunder återspeglar sig i hela samhället såväl som i politiken. Det är nog lite så också att de som uppvisar minst eget och kritiskt tänkande uppmuntras och passar in bättre i de färdiggjutna formarna. Det är heller inte så svårt att se att vårt samhälle sätter fel människor på fel plats, de giriga och maktlystna jobbar med pengar, politik, eller något annat liknande, de som säger sanningen får inte något utrymme som journalister eller i media, politik eller någon annanstans. Hela konceptet med ”sponsrat” skrivande och reklam på bloggar och i media överlag får annars smarta människor att totalt säga emot sig själva och sprida någon sorts dimma av osäkerhet och en ganska tydlig arom av skit över alltihop.

        Jag är helt ärligt så djävla trött på hela alltet så jag ibland inte vet var jag ska ta vägen. Det blir bara sjukare och sjukare. Dom djävla rekryteringsföretagen blir knasigare och knasigare, nu har dom börjat med något nytt, eller så är det inte nytt men jag hade inte sett det förut, som kallas second opinion. Det är ett absolut måste om man ska rekrytera nuförtiden tydligen, eftersom ”felrekryteringar” kan ha så stora konsekvenser. Jo, stackars djävul som anställer en individ som tänker själv och ifrågasätter saker, såna måste vi gallra bort. Så, nu har många rekryteringsfirmor tydligen experter på second opinion man kan anlita om man inte är säker på att en kandidat är helt hjärntvättad och steril i sin attityd och tankeverksamhet. Den som har tråkigt kan försöka surfa runt på den freakshow som heter Linked In, och läsa vad folk faktiskt skriver om sig själva. Det är floskel efter floskel efter floskel. Det börjar också bli skitvanligt att låta styla sig och få bilder tagna av en proffsfotograf, så att ens profil ser riktigt stel och idiotisk ut. Det är så djävla barnsligt alltihop, det är ett helt språk man ska använda och en massa ord man inte får använda, trots att alla vet vad det handlar om så ska man ändå dravla runt. ”Jag är redo för nya utmaningar” betyder jag är arbetslös just nu, ok? Och varför skriver så många på engelska fast nästan ingen har internationella anknytningar? Det vore kul att göra några fejkprofiler för att se om dom får erbjudanden.

        ”Expert blame-diverter. I never accept responsibility for anything, and I have got myself completely untarnished out of many hard situations such as:

        Fraud
        Economic crime and theft
        Warcrimes and murder

        I have training and expertise in the following areas:

        Overthrowing governments and enforcing democracy
        Deception
        Affecting and manipulating public opinion
        Blackmail and extorsion
        Character assassinations
        Financial assassinations
        Assassinations
        False flag operations and propaganda
        Financial terrorism
        Regular oldschool terrorism

        I have a wide network of connections such as intelligence agencies, mercenaries and arms dealers.

        I am ready for new challenges.”

        Ok, det var lite överdrivet, sorry att jag spammar din blogg Lincoln, men man blir lite less på allt ibland.

      • Tycker inte alls du spammar. Du säger mer sanningar än den trevlighetsfascistiska median och ”marknaden” som rövknullar oss någonsin får sagt. Är också så förbannat trött på allt djävla låtsande och fejkad demokrati, fejkat medbestämmande etc och alla leende rövslickare som låtsas att det är så här det ska vara.

  5. Det finns forskning som visar att det är en viss typ av människor som blir politiker och makthavare. Inte sällan delar de drag bland de som förklarats vara mentalt labila så det förklarar varför människor som exempelvis Carl Bild är som han är.

    Den stora gåtan måste ändå vara hur det kommer sig att människor i detta informationens tidevarv väljer att lägga sina demokratiska röster på figurer som ovan nämnda i inlägget. Obegripligt. Vi får de politiker och politik vi förtjänar…

    • Det är sådana enkla, enkla frågor som behövs och det är ju sorgligt att ekonomijournalisten erkänner att de inte ens vågar ställa den. Fixat videon samt gjort ett inlägg. Tack för uppslaget, Dave!

Kommentarer inaktiverade.