Banker tjänar INTE ” pengar på ränteskillnaden mellan inlåning och utlåning”

Kommer inleda varje inlägg med en uppmaning till Riksdagsledamot Jörgen Andersson (M), , suppleant i finansutskottet och näringsutskottet, att bemöta tidigare inlägg då Jörgen lovat att han ska göra detta. Jörgen föredrar tydligen karriären framför demokratin och han har tydligen inga som helst problem med att ljuga eller t.o.m censurera. Han har bl.a censurerat Peter – om detta kan ni läsa på Peters utmärkta blogg:

Riksdagsledamot Jörgen Andersson(M) tystnar i debatten kring Penningsystemet, raderar kommentarer på sin blogg

————–

Jag förstår inte hur det här kan vara så svårt att se.  Jag kommenterade ett inlägg skriven på PositivaPengars  blogg:

Finns mycket som är bra i den här inlägget – framför allt slutsatsen.

Men det finns även en hel del förvirring varav den största ligger i att ekonomer inte är skolade i att hålla reda på enheter (något som naturvetare har mycket lättare med genom sin skolning).

T.ex, det felaktiga påståendet:

”Lägg till det faktum att banker tjänar det mesta av sina pengar på ränteskillnaden mellan inlåning och utlåning”

Detta är direkt felaktigt och lätt att se om man håller reda på vilka enheter som är euro och vilket som inte är i grundenheten euro. För vad innehåller bankernas konton? Jo, bankernas skulder på euro (eller kronor om det är en svensk bank). Så det finns två enheter av pengar:

1) Enheten på kontot är som är den härledda enheten bankens ”skuld på euro”
och detta är enhetsmässigt skilt från grundenheten
2) ”euro”

Bankerna kan mao inte ”låna ut” euro till konton då kontona inte kan innehålla enheten ”euro” – den enda enheten som bankernas konton kan innehålla är bankens ”skuld på euro”.

Av ovan följer också att bankerna inte kan ”låna in” euro som de sedan ”lånar ut” till konton. Detta är också vad Bank of England säger (fast de förklarar det inte genom att införa enhetsbeteckningar på enheten ”euro” och den sammansatta enheten ”skulder på euro” – bankernas skulder på euro är lika lite euro som din elräkning är kronor).

Banken kan mao bara ”låna ut” sin egen skuld till konton och sätter sig och ”låntagaren” i ömsesidig skuld på samma belopp euro som aldrig varken lånats in eller ut. Bankernas skulder (dvs själva kontoinnehållet) används sedan som surrogat för euro i betalsystemet genom att vi bollar bankskulder mellan våra konton (den som betalar får mindre med innehav av bankskulder på sitt konto – den som blir betald får mer innehav av bankskulder på sitt konto – två kontoinnehavare betalar aldrig varandra med euro vid en kontotransaktion – detta då, återigen, ett bankkonto inte kan innehålla euro).

Men, som sagt, slutledningen i inlägget är helt korrekt – bankerna måste tas ifrån rätten att substituera bort euro (eller kronor i Sverige) med sina egna skulder som betalmedel.

Slut på inlägget

————————-

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

Ovan filmer är nog bäst att kolla in före man kollar in nedan två som mer beskriver hur centralbanken är navet i storbankernas kartellbildning och hur RIX fungerar  (det blir lite upprepning)

Andra delen här:

 

 

 

13 thoughts on “Banker tjänar INTE ” pengar på ränteskillnaden mellan inlåning och utlåning”

  1. Ja, bankernas dimridåer är skrattretande nu när bilden klarnat, och ditt exempel måste väl vara nummer fyra på prispallen?🙂

    Den första kan ju inte vara någon annan än illusionen att bankerna lånar ut något de har.
    Den andra illusionen att de lånar in något som existerar efter det att banken tagit hand om det.
    Den tredje illusionen att det är rimligt att betala bankerna ränta på något de hittat på.
    Den fjärde illusionen att till bankens intäkter räknas räntor på lån som inte kan existera minus räntor på tillgångar som inte kan existera så länge banken har hand om dem.

    Kafka, någon?😀

  2. Helt off-topic🙂

    Jag råkade läsa hos Birger att du leker med arduinos Lincoln. Har du nåt speciellt skojigt i åtanke? Ur skrivare kan man ta massa festliga saker och leka med🙂

    • Jag har precis börjat med Arduino. Gjorde en tavla (en rumsillusion) som roterade 90 grader och sedan tillbaka med en servo. Längre har jag inte kommit🙂

      Jo, det verkar finnas massor av skoj man kan göra (tyvärr för mycket, jag är jätteduktig på att börja saker men aldrig slutföra dem – kollar om det funkar men blir uttråkad när jag väl ser att det fungerar – lite väl kreativ).

      Ska bli skoj att dissekera skrivaren. Lite sensorer, någon dc-motor och kanske en stegmotor? Brukar det finnas någon ”motor driver” typ L293D som man kan återanvända? Vad mer kan man plocka ur?

      Helt sjukt att det är billigare att köpa en ny skrivare/scanner istället för att byta färgpatroner! Det kanske t.o.m är billigare att köpa en skrivare och slakta den direkt för att få delar till typ Arduino? Såg att någon gjort en cnc-etsare av scannern och dioden från en dvd -brännare. Jag har iofs redan slaktat några skrivare jag hittat i grovsoporna🙂 Lite som att plocka svamp på hösten🙂

      • Jo, stegmotorer och drivkretsar, men det finns ofta också bra mekanik för ”linjärdrift” men det har du redan koll på🙂 Det är som du säger lätt att man drar igång massor med projekt och aldrig kommer i mål, men å andra sidan, är inte själva resan målet🙂

        Det är iallafall väldigt roligt att mixtra! Synd att vi är hemliga, annars kunde jag plockat ihop lite grejor till dig och skickat i en sån postpåse. Har en miljard pryttlar till diverse projekt som inte blivit använda. Displayer, knappsatser, rfid-läsare och taggar och fan vet🙂 Nu ska jag återvända till livet som löneslav på ett ställe där jag kommer få all min hackarlust uppfylld dagligen så jag får hitta en annan hobby tror jag, men jag vet hur jag är, det kommer inte dröja länge innan jag drar igång nåt nytt. Är sugen på att konvertera en gammal bmw till eldrift, vore superkul och lärorikt!

  3. Tydligen är det riktigt svårt att förstå att bankerna inte ”lånar ut” kronor. Lars Alaeus på PositivaPengar svarade:
    ”Roligt att du tycker mycket är bra i inlägget. Och visst är slutsatsen viktig. Men att dagens penningsystem där bankerna skapar pengar i samband med kreditgivning är en grundorsak till hela eurokrisen, var mitt huvudsakliga budskap.

    Jag håller med om att i dagens system så är det skillnad på en euro på ett konto och en euro som ett mynt eller sedel. Euron på kontot är ju som du mycket riktigt påpekar egentligen ett löfte från banken att när du ber om det, ge dig en euro eller flytta ‘löftet’ till ett annat konto. Men effekten blir ju att ‘löftet’ kan användas till att betala med så det är ju faktiskt ett betalningsmedel vad du än vill kalla det.

    Så med begreppet pengar menar vi i PP en nationell valuta som kronor eller euro. Vare sig den ligger på konto eller är i form av sedel eller mynt. Enheten krona eller euro är ett mått på ett värde som garanteras av respektive centralbank dvs respektive stat.

    Det är den här sortens pengar, pengar på konton, dvs ‘löften’ , som i dagsläget utgör 96 % av alla kronor.( Jag vet inte andelen euro men det är 97 % av alla pund). Och det är dessa pengar på konton, ‘löften’, som vi i Positiva Pengar med vårt förslag till reform vill göra till riktiga pengar som fungerar likadant som mynt och sedlar.

    Och jag vidhåller att bankerna tjänar det mesta av sina pengar på ränteskillnaden mellan inlåning och utlåning (av löften om du så vill). I samma ögonblick som de skapade krediten så lades den ju på ett konto. Och från detta ögonblick tjänar banken pengar på ränteskillnaden som de får in på lånet och den de betalar ut på ‘löftet’.

    Du har alltså helt rätt i att bankerna inte kan låna in euro som de sedan lånar ut. Det har jag aldrig påstått. De euro bankerna lånar ut skapas i låneögonblicket.”

    Mitt svar:
    Var har jag skrivit att det inte ses som pengar? Tvärtom skrev jag att bankernas skulder används som surrogat för kronor när vi betalar från ett konto till ett annat.Vi får mer eller mindre av bankernas skulder på våra konton vid kontoöverföingar – vi får aldrig mer eller mindre kronor på kontona då kontona inte kan innehålla kronor.

    Att kalla bankernas konton för ”löften” är att låta dem få slinka undan lite väl lättvindigt. På bankens balansräkning är kundkontona bankens skulder på kronor till kontoinnehavarna. Det finns ingen anledning till att kalla det något annat än vad det är på bankens egna balansräkning. Bankerna ger rätt enhetsbeteckning på kontoinnehållet på balansräkningen.

    Dessutom är det svårt att förstå clearing om man inte använder samma enhetsbeteckning som banken gör i sin egen bokföring. För bankerna internt ser inte en annan banks kundkonton som något annat än den andra bankens ”skuld på kronor” till kontoinnehavaren. Vid en kontotransaktion tar den mottagande banken över skulden från den sändande banken. Den sändande banken blir skyldig sin kontokund mindre med kronor medan den mottagande banken blir skyldig mer kronor till sin kontokund. För att den mottagande banken ska acceptera att ta över skulden så kräver den att kompenseras genom att få samma belopp av kronor genom centralbankskontona från den sändande banken. Så för varje överföring av bankskulder från en bank till en annan bank vid kontotransaktioner måste motsvarande belopp kronor överflyttas genom RIX som kompensation. Oftast väntar man tills dagens gått och kvittar flödena fram och tillbaka mellan bankerna av skulder på RIX som oftast tar ut varandra så att i slutändan krävs väldigt små belopp av kronor från centralbankkontona för att fixa clearingen.

    ”De euro bankerna lånar ut skapas i låneögonblicket.”

    Nä, bankerna kan inte ”låna ut” euro överhuvudtaget då kontona inga euro kan innehålla. Enligt bankernas balansräkning är, som sagt, kundkontona ALLTID banken skuld på euro till kontoinnehavaren – en skuld på euro kan per definition aldrig vara euro (om bankernas skulder, dvs kontopåhitt var euro skulle heller inget behov av clearingen finnas -en bank skulle gladligen ta emot en annan banks euro). Bankerna kan inte skapa euro överhuvudtaget – enbart centralbanken kan skapa euro. Allt bankerna kan ”låna ut” till konton är sin egen skuld på euro då det är det enda kan finnas på ett bankkonto.

    Det samma gäller givetvis kronor också. Svenska banker kan inte skapa kronor i ”låneögonblicket”. Endast Riksbanken kan skapa kronor. Såsom Mattias Persson, chef för Riksbankens avdelning för finansiell stabilitet:
    ”“–Det hela bygger på att Riksbanken kan skapa svenska kronor och det är vi de enda som kan göra. ”
    http://www.svd.se/naringsliv/riksbanken-tjanar-miljoner-pa-krisen_1919803.svd

    Det är mao mycket viktigt att inte blanda ihop enhetsbeteckningarna och att kunna skilja på ”en skuld på kronor” (dvs bankernas konton) och kronor. Tyvärr blandade du ihop dem igen.

  4. Cornyt har fått för sig att centralbankskonton är ‘inlåningskonton’:

    ”ECB sänkte sin styrränta till 0.15% idag, och inlåningsräntan till minus 0.10%. Det betyder att bankerna nu måste betala för att sätta in sina balanser hos ECB över natten.”

    Detta trots att ECB själva kallar det för deposit rate, alltså ränta på insättningar. Inte inlåning. ECB behöver aldrig låna pengar av bankerna, istället tillhandahåller dem förvaring av euro = kontanter. ECB har nu valt att införa en avgift på förvaring av kontanter hos dem.

    • Cornu är lika borta som vanligt.
      Men fan vad det droppar i hans kommentarsfält – knappt någon skriver något däe längre.

      • Kanske har de tröttnat på den överlägsna ”jag-vet-allt”, ”jag-har-alltid-rätt-även-när-jag-har-fel-stilen”🙂

  5. Skön snubbe den där Simsalablunder. Hade missat er lilla debatt hos Schlaug, såg den nu. Det är en väldigt effektiv taktik att be om korrekta enheter på saker och ting, det blir så tydligt då allt svammel🙂

Kommentarer inaktiverade.