Bankerna kan betala sina skulder med sina skulder

Kommer inleda varje inlägg med en uppmaning till Riksdagsledamot Jörgen Andersson (M), , suppleant i finansutskottet och näringsutskottet, att bemöta tidigare inlägg då Jörgen lovat att han ska göra detta. Jörgen föredrar tydligen karriären framför demokratin och han har tydligen inga som helst problem med att ljuga eller t.o.m censurera. Han har bl.a censurerat Peter – om detta kan ni läsa på Peters utmärkta blogg:

Riksdagsledamot Jörgen Andersson(M) tystnar i debatten kring Penningsystemet, raderar kommentarer på sin blogg

————–

Jag tänkte fortsätta tidigare inlägg och bemöta signaturen ”anonyms” lögn om att man inte kan betala med någons skuld. Jag ska dessutom bevisa att bankerna dessutom kan betala med sina egna skulder.

Enligt ”anonym” har jag fel när jag skriver som nedan:

Jag kan mycket väl säga till Nisse som jag är skyldig 1000 kronor:

-”Urban är skyldig mig 1000kr så han kan betala dig istället ”

Varvid Urban ger Nisse 1000kronor och jag blir av med min skuld till Nisse och Urban blir av med sin skuld till mig.

Analogt kan jag säga till Nisse:
-”Banken är skyldig mig 1000kr så banken kan betala dig istället”

Varvid banken INTE betalar Nisse 1000kr utan bara överflyttar bankens skuld så att banken istället för att vara skyldig mig 1000kr på mitt konto istället blir skyldig Nisse 1000kr på Nisses konto.

Anonym anser sig inte behöva ha några argument alls för att påstå att ovan är osant. I verkligheten är ovan helt sant. Anonym ljuger genom att hävda annat.

I exemplet ovan lät jag Urban betala Nisse då Urban hade en skuld till mig. Men jag kan ta det ett steg till och hävda att om jag skulle göra som bankerna skulle jag kunna betala  på ICA med min egen skuld, t.ex min egen elräkning. Tar några exempel som bevisar att bankerna kan betala med sina egna skulder:

* Vad betalar t.ex SEB sina anställda lön med för något?. Jo, den anställde har med största sannolikhet ett konto på SEB dit SEB betalar lön. Men vad är alla SEBs konton? Jo, SEBs konton är SEBs skuld till kontoinnehavaren på kronor (som banken kan betala genom att kontoinnehavaren gör t.ex bankomatuttag). Så SEB betalar sina anställda lön med SEBs egna skuld.

* Ett annat exempel. Säg att SEB ska bygga ett nytt kontor, vilken byggfirma kommer de då helst vilja anlita? En byggfirma med konto på SEB eller en firma som har konto på en annan bank? Givetvis kommer SEB i första hand anlita firmor som har konton på SEB – detta då SEB kan betala med sin egen skuld.

* När Wallenbergarna köpt upp företag har de  använt SEB och då Wallenberg är ägare av SEB har han använt SEB:s skulder för att betala.

* Man kan t.om hävda att bankerna köper skuldslavar när de påstår sig ”låna ut” sina skulder vid bostadsköp. Banken köper sig en skuldslav som de kan mjölka genom att kräva ränta på bankens egen skuld (dvs det som banken påstått sig ”låna ut” till skuldslavens konto).

* Var ligger skattekontona? Jo, på SEB (bankgiro 5050-1055 ). Dvs när SEB betalar skatt betalar SEB till sina egna konton, dvs SEB betalar sin skuld till staten med sin egen skuld.

Jag har ovan visat att det går utmärkt för bankerna att betala med sina egna skulder. Har jag, såsom ”anonym” lögnaktigt påstår, blandat ihop fordringar och skuld? Nä, inte alls,  jag har påvisat att om vi kunde göra som bankerna kunde vi betala på ICA med våra egna skulder, t.ex elräkningen. Vilket skulle visas.

Tillägg:
När t.ex SEB betalar lön till sina anställda måste SEB använda ett eget konto på SEB från vilket pengarna tas. SEB:s egna konto på SEB är rent definitionsmässigt en riktig logisk kortslutning då det måste vara SEB:s skuld till SEB (ett vanligt konto är ju SEB:s skuld till kontoinnehavararen – mao då SEB är kontoinnehavare på sin egen bank måste detta konto vara SEB:s skuld till sig själv). Är det någon som vet något om t.ex SEB:s egna konto på den egna banken?

Kommer ”anonym” sakligt bemöta ovan? Nä, ingen större chans då han aldrig besvarar frågor eller bemöter sakargument. Han är satt att dölja ovan fakta. Faktum är att han inte en enda gång besvarat en fråga eller ens erkänt att bankernas konton är bankernas skuld på kronor och han kommer inte göra det nu heller. Men anonym, du har möjlighet att svara så länge du inte ljuger och diktar ihop åsikter jag aldrig uttryckt som du sedan  förväntar dig att jag ska försvara (såsom att skuld och fordran är samma sak – något jag aldrig hävdat).

Slut på inlägget

————————-

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

Ovan filmer är nog bäst att kolla in före man kollar in nedan två som mer beskriver hur centralbanken är navet i storbankernas kartellbildning och hur RIX fungerar  (det blir lite upprepning)

Andra delen här:

28 thoughts on “Bankerna kan betala sina skulder med sina skulder

  1. La till följande frågeställning, intressant om någon vet

    Tillägg:
    När t.ex SEB betalar lön till sina anställda måste SEB använda ett eget konto på SEB från vilket pengarna tas. SEB:s egna konto på SEB är rent definitionsmässigt en riktig logisk kortslutning då det måste vara SEB:s skuld till SEB (ett vanligt konto är ju SEB:s skuld till kontoinnehavararen – mao då SEB är kontoinnehavare måste detta vara SEB:s skuld till sig själv). Är det någon som vet något om t.ex SEB:s egna konto på den egna banken?

  2. Intressanta frågeställningar. Det finns väl dock en balansräkning på det egna kapitalet någonstans – de får ju inte skapa nya skulder utan någon att skuldbelägga – men man får fråga sig hur flödena sitter ihop egentligen i slutänden.

    • Kundkontona är alltid bankernas skulder på balansräkningen. Bankerna hittar på två skulder på samma belopp kronor som aldrig lånas ut. Vi tar ett exempel:

      1) Banken hittar först på att den presumtive skuldslaven gör en insättning på säg 1 miljon kronor. Banken skriver då 1 miljon på den presumtive skuldslavens konto. Detta skriver banken på sin skuldsida på balansräkningen .
      2) När banken har fått den påhittade ”insättningen” av den presumive skuldslaven ”lånar” banken ”ut” sin egen skuld (dvs kontopåhittet på 1 miljon) till skuldslaven. Skuldpappret som skuldslaven skriver på sätter banken på sin tillgångssida.

      Mao banken ”lånar ut” sin egen skuld och sätter både sig själv och skuldslaven i skuld med kronor som aldrig lånats ut av någon. Skillnaden mellan skuldslavens skuld och bankens skuld (dvs kundens kontoinnehav) är att bankerna kan använda sina skulder som surrogat för kronor i betalsystemet. Vi betalar aldrig varandra kronor genom bankernas kontosystem – vi får bara mer eller mindre av bankernas skulder på våra konton vid kontotransaktioner. Runt 97% av penningmängden idag består av bankernas skulder (dvs kunders kontoinnehav) och bara runt 3% är kronor. Och, som sagt, bankerna kan t.o.m betala sina skulder med sina egna skulder (fast den enda bank som kan betala skatt till staten med sina egna skulder är SEB för SEB sitter på skattekontona).

      Ekonomiprofessor Richard Werner, bl.a myntare av begreppet QE) förklarar nedan hur bankerna hittar på att den presumtive skuldslaven först gör en ickeexisterande insättning som banken sedan ”lånar ut”. Werner kallar det mycket riktigt för ”kreativ bokföring”:

  3. Djävligt schysst att dikta ihop vad jag skall ha skrivit och sedan censurera mina svar (obs ironi för den som inte inser det). Ganska mycket att kasta sten i glashuset när du samtidigt klagar på att Jörgen Andersson censurerar inlägg.

    ” Är det någon som vet något om t.ex SEB:s egna konto på den egna banken?”

    Kanske inte, men det hindrar tydligen inte dig från att hävda att sådana existerar. Som du skriver så kan inte en skuld till sig själv existera, iaf inte i juridisk mening – att du mot bakgrund mot detta hävdar att SEB har egna konton i banken förväntar man sig ju att du har lite mer belägg för (nja egentligen förväntar jag mig inte så mycket saklighet i dina resonemang, men rent principiellt).

    • Du har verkligen svårt att stå för något överhuvudtaget, eller hur? Du har diktat ihop åsikter jag aldrig uttryckt och sedan förväntat dig att jag ska försvara mig mot dina påhitt. Du har t.ex skrivit att jag har åsikten att skuld och fordran är samma sak, vilket är en direkt lögn från din sida. Jag kan dra upp flera exempel där du bara rakt av ljuger ihop åsikter som du klistrar på mig som jag aldrig uttryckt. Men som sagt, varför förvänta sig bättring av en kronisk mytoman? Man behöver inte ”diskutera” med kroniska mytomaner, der är mitt val om jag vill utsätta mig för att hamna i ett evigt bombardemang av lögner som jag måste avvärja. Att du tror att du har oinskränkt rätt att ljuga är dina problem – inte mina.

      Jag frågar om någon vet något om dessa konton. Det borde vara en lätt sak för t.ex en bankanställd att kolla vilket konto överflyttning av bankskulder till lönekontot kommer ifrån (eller vilket magiskt ställe som du nu antar de kommer ifrån). Oavsett avsändarkonto betalar t.ex SEB den anställde med SEB:s egen skuld då lönekontot inget annat kan vara än SEB:s skuld. Jag har därmed bevisat att bankerna kan betala skulder med sina egna skulder och att min jämförelse med att gå till ICA med min elräkning och betala med den är korrekt.

      Lite roligt att du inte en enda gång under alla dina kommentarer ens erkänt att bankens konton är bankens skulder. Att vara tyst kan också vara ett sätt att ljuga på. Och lögnen tycks, som sagt, vara ditt Nirvana.

      Vad som kan och inte kan existera i bankerna värld är tämligen flytande (precis som dina ”sanningar”). Bankerna hittar ju på att den presumtive skuldslaven kommer in med en imaginär kasse med 1 miljon kronor och att han först gör en ”insättning” med dessa så att banken hamnar i skuld till skuldslaven (dvs banken skriver den påhittade ”insättningen” på kundens konto – vilket skrivs som bankens skuld till kunden på balansräkningen). Banken ”lånar” sedan ”ut” den påhittade ”insättningen” så att skuldslaven inbillas tro att det är han som ”lånar” den 1 miljon kronor av banken som aldrig sattes in. Inga kronor alls har i verkligen lånats ut alls – bara två skulder på samma 1 miljon ickeexisterande kronor har skapats (1) bankens skuld, dvs kundens kontoinnehav och 2) kundens skuld dvs att kunden ”lånar” det som står på kontot, dvs kunden ”lånar” bankens skuld). Precis såsom ekonomiprofessor Richard Werner berättar här.

      • ”Anonym” ramlade tillbaka till att ickesvara (om nu ens föregående ”svar” kan ses som svar). Han skriver dessutom att han inte vill bemöta eller svara på frågor (för vilken gång i ordningen har jag slutat hålla koll på) så då finns ingen anledning att forsätta denna ”diskussion”.

        ”Anonym”, ska du diskutera får du sakbemöta och besvara frågor samt inte ljuga (du har en hel arsenal av ursäkter för att slippa stå för något av det du själv skriver). Men jag har förståelse för att sådana krav är svåra att uppfylla för en kronisk mytoman. Demokrati innebär inte att du ska ha oinskränkt rätt till att ljuga ihop åsikter åt andra som de aldrig uttryckt, samt själv aldrig besvara frågor eller bemöta. Fast, som sagt, jag kan ha förståelse för att det är svårt att förstå det när man är ,såsom du är, en kronisk mytoman (som förvarar ett banksystem och penningsystem vars grunder också är grundat på rena lögner – det är inget sammanträffande att du och banksystemet har samma värdegrund).

  4. Jo, banken har eget konto i egna banken, alltså sina egna skulder till sig själv, på sitt eget konto.
    Bankens inkomster består ju av räntor och avgifter som betalas in av kunder, i den enda valuta som kunden har, alltså fordringar på banken.
    Ingen betalar väl kontant nuförtiden (det får man väl inte?)
    Det är ju endast när amorteringar görs som kontosiffrorna (”pengarna”) försvinner.
    Från lånet skapas fram till amorteringen fungerar siffran som påvisar bankens skuld precis som om den faktiskt vore pengar, precis så som kontanta pengar skulle göra.
    Vid inbetalning av räntor etc. så hamnar alltså siffrorna som påvisar bankens skuld till kontoinnehavare, på bankens eget konto i egen bank. Att användas för utbetalning av löner osv.
    Även till vinstutdelning skulle jag tro, som knepigt nog då dessutom bokföres som skuld till ägare.
    Bankens skuld är vår valuta, samhällets valuta och inte minst bankens valuta i samhället.
    Detta har jag iallafall uppfattat såhär, i olika diskussionstrådar.
    Sen antar jag att banken har en till typ av ”valuta” eller ”tillgång”, låntagarens skuldförbindelse. Ganska invecklat tycker jag.
    Jag skulle tro att största problemet blir när enorma rikedomar (bestående av siffror som påvisar bankens skuld) till slut ansamlas utanför samhällets cirkulation av dessa ”pengar”.
    Samhället blir jättefattigt och alla måste låna ännu mer.
    Jag har minst en myrstack i huvudet. 🙂
    Det är intressant här iallafall!

    • Precis! Tack Mimmi! Visst måste det vara så! Var ska skuldslaven annars betala räntan på det han (inte) lånade om inte till bankens egna konto på banken!

      Så banken har åtminstone ett eget konto på egna banken. Om man gör en händelsekedja så blir myrstacken klar i sitt totala vansinne.
      1) Banken låtsas att presumtive skuldslaven gör en insättning genom att komma in till banken med en fiktiv plastkasse innehållandes säg 1 miljon kronor
      2) Banken skriver upp den påhittade miljonen kronor som aldrig sattes in på skuldslavens konto, varvid
      3) Banken satt sig i skuld till skuldslaven på 1 miljon kronor
      4) Banken påstår sig sedan ”låna ut” den miljon som aldrig sattes in så att skuldslaven hamnar i skuld med samma ickeexisterande 1 miljon kronor
      5) Skuldslaven måste betala ränta för att han/hon ”lånat” bankens skuld (dvs kontoinnehavet) på 1 miljon kronor
      6) Skuldslaven betalar ränta till bankens egna konto på banken som är bankens skuld till sig själv på kronor som aldrig lånats ut
      7) Banken kan sedan inom den egna banken betala sina skulder med sina egna skulder från det egna kontot

      Makes perfect sense!🙂 Men så galet fungerar penningsystemet!

      • I den mån banken har konton i sig själv så är det inte fråga om någon skuld till sig själv. För att se hur det verkligen förhåller sig så måste man ju kolla hur banken faktiskt bokför en sådan transaktion. Det rimliga och som skulle göras i vilket annat företag som helst (och därmed också i banken) är att man för upp räntan på debit på kontot för skulder till kontoinnehavare och bokar det mot kredit på kontot för ränteintäkter. Att påstå något annat utan att har riktiga belägg för det är rena spekulationer – att dessutom påstå något som inte håller juridiskt är rena beskyllningar som borde framföras belägg för.

        Men det är klart det kanske inte är så roligt ifall man accepterar den enkla förklaringen…

        Värt att beakta är att man väl inte som kund får veta vilket konto pengarna går till när man betalar ränta så man har egentligen inget belägg för att de flyttas till något egentligt konto (i den bemärkelsen).

        Samma sak när banken betalar ut lönen – framgår det verkligen för betalningsmottagaren vilket konto pengarna kommer ifrån? Är man där lika säker på att pengarna tas från ett konto (i den bemärkelsen)?

      • Samma lögneriverkstad som vanligt från din sida. Att du kryddar den med lite ord som ”rimligt”, ”verkligen förhåller sig” för att få högre trovärdighet samtidigt som du gör motsatsen genom att pissa på andras argument med uttryck som ”spekulationer”, ”påstå”, ”rena beskyllningar” etc gör bara vid det här laget att dina lögner blir än mer synliga (inte för att du bryr dig – du ljuger bara vidare med samma upblåsta arrogans).

        Vi kan väl börja med stapla upp lögner för att sedan gå över till det tvetydiga språk du använder.
        1) Du använder termen ”kredit” då det bevisligen inte kan vara en kredit då banken inget lånat ut ( se t.ex Richard Werners tal i inlägget). För att en kredit ska existera måste något lånas ut.

        2) Du skriver ”påstå något som inte håller juridiskt” – var har jag skrivit det? Men när du ändå är inne på det – var finns det beskrivet att banken har rätt att låtsas ”boka” en insättning som aldrig sker och ”låna ut” sin egen skuld istället för insatta kronor? Även om du tycker det är höjden av moral att göra så betyder det inte att det är det (och med tanke på hur mycket du ljugit hitintills så är det svårt att se hur du kan tro att du kan få någon trovärdighet överhuvudtaget genom att fortsätta påstå det.)

        Så går vi över till ditt språkmissbruk och slappa definitioner där du konsekvent t.ex. ”glömmer” bort att kontoinnehav är bankens skuld på kronor och inget annat och att banken därför inget annat kan ”låna ut” eller få betalt med från bankens egna konton än sin egen skuld.

        1) Så enligt dig betalar kontoinnehavaren banken genom kundens konto på banken (eller menar du att banken tar emot betalningen med samma imaginära plastkasse som de fick ”insättningen”, fylld med imaginära kronor som Werner beskriver?). För, återigen, vad är bankens konto enhetsmässigt – jo, det där som du konsekvent ”glömmer” – BANKENS SKULD PÅ KRONOR TILL KONTOINNEHAVAREN! Så när du skriver:

        ”Det rimliga och som skulle göras i vilket annat företag som helst (och därmed också i banken) är att man för upp räntan på debit på kontot för skulder till kontoinnehavare och bokar det mot kredit på kontot för ränteintäkter.”

        så är det fullskitet med lögner och totalt felaktiga ”påståenden” från din sida. Nä, ett riktigt företag kan inte ”låna ut” sina egna skulder och ersätta kronor som allmänt betalmedel. Nä, riktiga företag kan inte ta emot sina egna skulder som betalning för ränta och boka det ”på kontot för ränteintäkter”
        Det finns inte någonting i det du skriver som är ”rimligt” överhuvudtaget men då du tycker det är ”rimligt” att banken tar emot en fiktiv insättning som de ”lånar ut”, och då detta är grunden för det som är ”rimligt” enligt dig så är det inte undra på att du logiskt skiter på dig i den omfattning du gör (gång på gång dessutom).

        Så vi tar det sakligt och stegvis och håller reda på det faktum att kundens kontoinnehav är bankens skuld till kontoinnehavaren (undrar hur många inlägg du tvärvägrat erkänna att kontoinnehavet är bankens skuld och inget annat – att vara tyst kan också vara ett sätt att ljuga på). Då sker följande
        1) Kontokunden ”betalar” banken genom kontot
        men
        2) Kontokundens konto är bankens skuld på kronor till kontokunden

        3) Kontokunden betalar mao banken med bankens skuld till kontoinnehavaren (visa mig det företag som kan göra något sådant)

        4) Det enda banken kan få i betalning av kontokunden är i bankens egna skuld
        men
        5) Banken ”bokar” sin egen skuld som en ”ränteintäkt”

        Berätta nu hur bankens skuld på kronor ( för det är det enda som kunden PER DEFINITION kan betala med genom kontot till banken) helt plötsligt kan bli en ”intäkt” och vad enheten är på den ”intäkten”. Och berätta vilket företag som kan ”boka” sina egna skulder som ”intäkter”? Berätta också vilket riktigt företag som kan betala och bli betalad med sina egna skulder (när banken t.ex betalar sina anställda så kan banken bara betala med sina egna skulder då personalens lönekonton inte kan innehålla något annat än bankens skuld). Ska bli roligt att läsa hur du återigen inte kommer låtsas om att kontoinnehav är bankens skuld på kronor till kontoinnehavaren och inget annat (som sagt, i hur många kommentarer har du ”missat” den ”lilla” detaljen)

        Jag förstår att banksystemet behöver verbala alkemister (för att sno ordet från Bank of Englands fd chef Mervyn King) för att trolla fram lite trovärdighet i ruttenheten. Men du gör ett förbannat dåligt jobb. Vem vet? Du kanske får löneavdrag och mindre innehav av bankskulder på ditt konto🙂
        Fredrick Soddy, en riktig Nobelpristagare, studerade penningsystemet i två år utan att komma förbi svammelpellar som dig och han fattade ingenting. I dagens informationssamhälle går det mycket fortare att passera gatekeepers i form av lögnhalsar som dig och folk ser igenom dina lögner snabbare än du hinner ljuga ihop nya.
        ”I thought that, as a scientific man, I ought to know something about economics. So I studied the money system for two years and could make nothing of it. Then, one day, the truth dawned on me. What I was studying was not a system, but a confidence trick.”

      • @Lincoln

        Det skulle vara stilfullt ifall du skulle kunna skriva ett sakligt svar utan att åtminstonde inleda med personangrepp och andra osakligheter, men jag väljer att hoppa över första stycket denna gången (men räkna inte för den sakens skull att jag skall bemöta saker som kommer efter en sådan radda).

        ”1) Du använder termen ”kredit” då det bevisligen inte kan vara en kredit då banken inget lånat ut ( se t.ex Richard Werners tal i inlägget). För att en kredit ska existera måste något lånas ut.”

        Hade du haft lite insikt i hur bokföring fungerar så hade du vetat att jag skriver om debit och kredit. Det rör sig alltså inte nödvändigtvis om något man lånar ut, det kan röra sig om att man minskar ett tillgångskonto eller ökar ett skuld/eget-kapitalkonto, eller ökar ett vinstkonto eller minskar ett kostnadskonto.

        ”2) Du skriver ”påstå något som inte håller juridiskt” – var har jag skrivit det? ”

        Jo du skriver ju att banken har en skuld till sig själv – något sådant håller inte juridiskt. Därmed så har du ju påstått (att banken sysslar med) något som inte håller juridiskt.

        ”Men när du ändå är inne på det – var finns det beskrivet att banken har rätt att låtsas ”boka” en insättning som aldrig sker och ”låna ut” sin egen skuld istället för insatta kronor? ”

        Banken har rätt för att det är normal bokföring, men det sker inte som du beskriver. Man bokar debit på bankens fordringar på kund mot kredit på bankens skuld mot kund. Inte speciellt märkligt ifall man förstår hur bokföring fungerar, det ÄR ju så att banken i och med avtalet både får en skuld och en tillgång som skall bokföras.

        Du påpekar gärna att pengarna på kontot kommer från ingenstans och då kan man rimligen också inse att räntebetalningen hamnar ingenstans (men tittar man på bokföringen så är det inte riktigt så – de kommer från balanserad bokföring även om det inte är från ett konto i bankkonto bemärkelsen utan snarare ett konto i bokföringsbemärkelsen).

        ”Så går vi över till ditt språkmissbruk och slappa definitioner”

        Öh? Ja om du får hitta på egna betydelser på ord så förbehåller jag mig rätten att också göra så – isht med tanke på att jag använder orden som jag föreställer mig att de allra flesta faktiskt använder orden. Jag ”glömmer” inte bort saker för den delen bara för att jag skriver på normal svenska.

        ”1) Så enligt dig betalar kontoinnehavaren banken genom bankens konto (eller menar du att banken tar emot betalningen med samma imaginära plastkasse som de fick ”insättningen” med, fylld med imaginära kronor som Werner beskriver?).”

        Om du betraktar bokföringskonton som imaginära plastkassar så ja. Rent konkret varför är det så märkligt att man betalar räntan till en sådan ”imaginär plastkasse” när kundens konto har fyllts på med en sådan ”imaginär plastkasse”? Isht när du inser att banken inte kan ha ett konto som andra i sig själv (då banken inte kan vara skyldig sig själv pengar).

        ”så är det fullskitet med lögner och totalt felaktiga ”påståenden” från din sida. Nä, ett riktigt företag kan inte ”låna ut” sina egna skulder och ersätta kronor som allmänt betalmedel. Nä, riktiga företag kan inte ta emot sina egna skulder som betalning för ränta och boka det ”på kontot för ränteintäkter””

        Jo, så funkar det var och varannan gång ett normalt företag köper saker. Man bokar upp inköpet mot leverantörskulder. Lär dig hur bokföring fungerar innan du uttalar dig om hur bokföring fungerar i verkligheten. Att kvitta fordringar mot skulder är också ett ganska normalt förfarande.

        ”Berätta nu hur bankens skuld på kronor ( för det är det enda som kunden PER DEFINITION kan betala med genom kontot till banken) helt plötsligt kan bli en ”intäkt” och vad enheten är på den ”intäkten”.”

        Eftersom du verkar ha en annan definition på vad en enhet är så är det ganska meningslöst att tala om vad det är för enhet i normal bemärkelse. Allt i bokföringen mäts med samma enhet dvs kronor (du verkar dock blanda ihop enheter med något annan röra av enheter, storheter, dimensioner och gud-vet-vad). Men enkla beskrivningen är att när banken får sin räntebetalning via kontoinnehav så kommer ju bankens skulder minska utan att tillgångarna minskar – detta innebär att banken gör en vinst då differensen mellan tillgångar och skulder ökar.

        ”Berätta också vilket riktigt företag som kan betala och bli betalad med sina egna skulder (när banken t.ex betalar sina anställda så kan banken bara betala med sina egna skulder då personalens lönekonton inte kan innehålla något annat än bankens skuld). ”

        Betala med sin egen skuld gör man ju varje gång man köper på faktura eller med kreditkort. Det du skall ha i åtanke är ju att skulden inte uppstår förrän vid affärstillfället precis som vid ett bolån (inte som du verkar vilja ge sken av att det är en skuld som redan finns som används – det är bara betalning mellan tredje part som sådan betalning kan ske). Att ta acceptera egna skulden som betalning kan ske ifall en anställd köper något av arbetsgivaren mot löneavdrag på redan intjänad, men ej utbetald lön.

        Får återknyta till ditt första stycke:

        ”Samma lögneriverkstad som vanligt från din sida. Att du kryddar den med lite ord som ”rimligt”, ”verkligen förhåller sig” för att få högre trovärdighet samtidigt som du gör motsatsen genom att pissa på andras argument med uttryck som ”spekulationer”, ”påstå”, ”rena beskyllningar” etc gör bara vid det här laget att dina lögner blir än mer synliga (inte för att du bryr dig – du ljuger bara vidare med samma upblåsta arrogans).”

        Jag noterar att du inte lyckas frambringa ETT ENDA belägg för ditt påstående att banken har skulder till sig själv. Att hävda att banken har detta trots att det inte håller juridiskt måste ju betraktas som en beskyllning av just den anledningen – att sen göra dessa utan att prestera ETT ENDA belägg för det trots uppmaning blir lätt att ta för just ”spekulationer” (hade du haft belägg för det så hade du ju kunnat lägga fram dem istället för att hålla på med sandlåderetorik).

        Eller hur är det nu du skrev – att man kan ljuga genom att hålla tyst, ja då får man ju fråga vad din tystnad angående belägget för ditt påstående betyder. Noterar också att det mot bakgrund av den tesen är väldigt dålig stil att censurera inlägg med tanke på att du därmed tystar någon och tvingar dem att ”ljuga” (men det kanske bara är när det är andra som censurerar som det är dålig stil?).

      • Så staplar du lögner på lögner för att dölja lögner igen. Att jag kallar dig lögnare är inte värre än de nedlåtande omdömen du drar till med. Så sluta gnäll och spela offer för fan!

        Så du menar att banken inte påstår sig vara ”kreditgivare” och att banken därmed påstår sig ”låna ut” något? Enligt Wiki är en kredit att något måste lånas ut.

        Nä, vi vet alla att du tycker det är ”normal bokföring” att bankerna hittar på en fiktiv insättning och ”lånar ut” sina egna skulder (dvs kontopåhitt). Enligt ekonomiprofessor Richard Werner är det ”kreativ bokföring” (att du tror dig stå över en av världens mest kunniga på bankväsendet och inte anser att det är ett ”belägg” och tro dig ha högre trovärdighet än honom gör ju dig bara ”patetisk” – ett uttryck som du brukar du satt på mig samtidigt som du gnäller över ”personangrepp”). Jag skulle nog kalla det bedrägeri- du kallar det istället för ”normal bokföring” – visa vilket företag som kan sköta sin bokföring på det ”kreativa sättet”. Väntar på ett till mäktigt ickesvar


        ”Betala med sin egen skuld gör man ju varje gång man köper på faktura eller med kreditkort.”

        Nä, man får en skuld på kronor som man SKA betala – man handlar på krita – det betyder inte att skulden ÄR betald när du handlar med kreditkort eller på faktura. De kan inte användas som allmänna betalmedel (men prova gå med en faktura och gå till ICA och se om de tar emot fakturan som betalmedel). Att man ska behöva bemöta det där dravlet gång på gång. Bankernas skulder (dvs kunders kontoinnehav) används som allmänna betalmedel genom att vi bollar bankernas skulder mellan våra konton som betalning istället för kronor. Det sänker din trovärdighet bara än mer när du bladdrar som om alla skapar allmänna betalmedel när de handlar på krita. Som sagt, det är så extremt fånigt att man måste behöva bemöta sånt dravel gång på gång.

        Så, nä, företag kan inte göra allmänna betalmedel av sina skulder. Men fortsätt ljug – du skiter bara ner dig än mer i din egen byxa. Det är en lögn som troligen INGEN går på mer.

        Vilken skuld? På vad? Vad är enheten på det som banken lånar ut? Vad är enheten på den ”fiktiva insättningen” (enligt Richard Werner)? Vad är det som banken ”lånar ut”? Det kommer du givetvis inte svara på för i din värld är det ”normal bokföring” att man inget ”lånar ut” (som ekonomiprofessor Herman Minsky skrev: “Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money.” – men i din värld lånar banken ut kronor fastän de inget lånar ut alls – det är ”normal bokföring”, enligt dig).


        ”Allt i bokföringen mäts med samma enhet dvs kronor.”

        Så du menar på fullaste allvar att i ”normal bokföring” gör man inte skillnad på grundenheten ”kronor” och den härledda enheten ”skulder på kronor” och att banken därför fritt kan omvandla sina skulder på kronor (till kontoinnehavare) till kronor? Vilket företag kan göra kronor av sina skulder och använda dem inom bokföringen som allmänna betalmedel och surrogat för kronor? INGET!

        Jag har redan visat att det enda som en kontokund kan betala banken med genom kontot är det som står på kontot – det som står på kontot ÄR bankens skuld på kronor och mao det enda som banken kan få av kontokunden. men visst fan, det är ju enligt dig ingen skillnad på bankens skulder på kronor och kronor – de är ju samma sak (men inte enligt Werner elller Minsky- men de är ju småskitar i jämförelse med din hybris). Banken behöver bara ”boka” sina skulder som ”intäkter” av kronor så kommer de förbi det faktum att kontona inget annat är än bankens skuld på kronor till kontoinnehavaren. För enligt din alkemi så omvandlas då dessa, bankens skulder på kronor, till kronor – detta då bankens skulder på kronor och kronor är samma sak. Inget hokus pokus kan dölja kortlutningen i ditt resonemang – spelar ingen roll hur mycket du svamlar i kvadrat.

        Så i din alkemivärld (för att parafrasera Bank of Englands fd chef King) är bankernas ”kreativa bokföring” (Werner) riktig och bankerna ”lånar ut” kronor då bankernas skulder på kronor (dvs kontoinnehället) ÄR kronor -(att Minsky säger att bankerna inte sysslar med att ”låna ut” pengar, dvs kronor, är också något som du i din värld kan bortse från – det ingår ju i din ”normala bokföring”)

        Men om du nu är så totalt indoktrinerad och inte kan se det totalt sjuka i ovan tycker jag väldigt synd om dig. Men, som sagt. du är bara en gatekeeper som gör ett djävligt dåligt jobb. Då får nog löneavdrag och mindre innehav av bankskulder på ditt konto🙂.

      • ”Så staplar du lögner på lögner för att dölja lögner. Att jag kallar dig lögnare är inte värre än de nedlåtande omdömen du drar till med. Så sluta gnäll och spela offer för fan!”

        Likväl lyckas du ganska dåligt med att påvisa att jag far med lögner med mindre än att förvränga vad jag skrivit ganska rejält. Om du tycker jag ger nedlåtande omdömen så får du gärna visa på vad, men när man beskyller banken för att hålla på med olagligheter och liknande utan belägg för det så är det väl rätt nära till hands att betrakta det som just det.

        Istället för att lägga långa raddor av otrevligheter, personangrepp och andra osakligheter så kan du ju kanske istället bemöda dig med att framföra belägg för ditt påstående – nämligen att banken har skulder till sig själv. Med mindre än att du gör det så kommer jag iaf fortsätta att betrakta det som spekulationer och ogrundande beskyllningar.

        ”Så du menar att banken inte påstår sig vara ”kreditgivare” och att banken därmed påstår sig ”låna ut” något? ”

        Var får du det ifrån? Förstod du inte det där med debit och kredit eller? Det handlar om vanlig BOKFÖRING – kan du inget om bokföring så är det helt OK för min del och jag skall inte belasta dig för eventuella bristande kunskaper (mycket av ditt resonemang tyder på det iaf), men att inte ta till sig förklaringarna verkar inte vettigt. På vilket sätt Werner menar att bokföringen är ”kreativ” framgår inte riktigt – den är faktiskt ganska normal givet affärshändelserna. Hur skulle du annars bokföra en sådan affärshändelse egentligen?

        ”Nä, man får en skuld på kronor som man SKA betala – man handlar på krita – det betyder inte att skulden ÄR betald när du handlar med kreditkort eller på faktura. ”

        Eh, i samma bemärkelse som banken får en skuld på kronor som man SKA betala så föreligger det ingen skillnad alltså egentligen. Det är väl ingen som säger att banktillgodohavandet är utbetalt heller förrän den är det?

        ”De skuldalpparna kan inte användas som allmänna betalmedel (men prova gå med en faktura och gå till ICA och se om de tar emot fakturan som betalmedel). ”

        Åter igen faller du in på din tankevurpa – jag vet inte om den orsakas av att du envisas med att använda ordet ”skuld” både när det gäller skuld eller fordring eller om det är någon annan bakomliggande orsak. Att man accepterar fordringar på vissa gäldenärer som mer gångbara än andra fordringar är något som är upp till parterna ifråga, men notera att det är en fordring man överlåter och inte en skuld (det är ju inte så att man lämpar över skyldigheten att betala till betalningsmottagaren utan snarare rätten att kräva betalning).

        ”Så du menar på fullaste allvar att i ”normal bokföring” gör man inte skillnad på grundenheten ”kronor” och den härledda enheten ”skulder på kronor” och att banken därför fritt kan omvandla sina skulder på kronor (till kontoinnehavare) till kronor? ”

        Jag har stått ut med den osakliga argumentationen, det ovanstående är en så kallad komplex fråga (återigen får du kolla upp vad som menas istället för att gissa). Jag vet inte varför du envisas med denna typ av frågor, är det för att du inte själv inser problematiken med dem? Din föreställning att saker måste vara samma sak bara för att de mäts med samma enhet är helt uppåt väggarna – både mjölk och bensin mäts i enheten liter, men ingen skulle få för sig att mjölk och bensin är samma sak bara för det, eller att en liter bensin är en liter mjölk.

        Ett par avslutande tips:

        1) Använd inte personangrepp, argumentationsfel och liknande osakligheter. Jag tänker i fortsättningen inte bemöta det som följer efter – det betyder inget annat än att ditt eget sätt att skriva är orsaken till att du inte får svar.
        2) Om du skall kritisera bankernas bokföring så kanske det vore läge att börja med att lära dig lite om grundläggande bokföring (att två gånger missförstå debit och kredit tyder på bristande kunskaper där).

      • Som sagt, gnäll för fan inte på ”personangrepp” och ”otrevligheter” när du är en lika god kålsupare samt därutöver är extremt djävla arrogant. Jag har ”stått ut” med den utan att gnälla så knip bara – gör dig inte än fånigare genom att tro att du skulle få någon gratis stilpoäng genom att spela offer.

        Så den ”kredit” som banken lögnaktigt påstår sig ”låna ut” ingår inte i bokföringen och därmed i ”debit och kredit”? Snacka om att inte förstå bokföringen!

        ”På vilket sätt Werner menar att bokföringen är “kreativ” framgår inte riktigt– den är faktiskt ganska normal givet affärshändelserna ”

        Shit, du måste var totalt djävla kognitivt förstoppad! Werner klargör med all tydlig önskvärdhet att han med ”kreativ bokföring” avser den ”fiktiva insättningen”. Att du sedan tycker fiktiva insättningar är ”normala” säger mer om din lögnfabrik än om vad Werner säger. Herregud, har du ingen djävla begränsning på hur mycket du kan ljuga!

        Jo, jag vet att du tycker det är en ”tankevurpa” (om jag skulle gnälla och spela offer som du skulle jag här kunna påpeka den nedlåtande arrogansen i uttrycket – men jag tar inte dig på allvar – minst av allt ditt offerspelande, så det skiter jag i). Men det är ingen ”tankevurpa” att se på kundernas kontoinnehav som bankernas skulder på kronor till kontoinnehavarna – det är så de skrivs på bankens balansräkning – du vet den där lilla biten som ingår i bokföringen. Jag har inte blandat ihop begreppen ”fordran” och ”skuld” – dra inte den lögnen en gång till – den blir inte mer trovärdig för att du upprepar den.

        Nä, inga andra än banker kan göra allmänna betalmedel av sina skulder. Det är ett till fulltändigt löjligt påstående från din sida att ens påskina något sådant (att du inte vill se att kundens fordran på banken är bankens skuld är lika löjeväckande det).

        97% av penningmängden består av bankernas skulder på kronor till kontoinnehavarna, det finns inga andra skuldlappar än bankernas som kan utgöra allmänt surrogat åt kronor. Om bankerna tvingas betala sina skulder till kontoinnehavarna (t.ex vid en bankrusning) rasar hela betalsystemet. Du kan inte handla på ICA varken med en skuldlapp där det står att Nisse är skyldig dig 1000 kronor eller med dina egna skulder, typ med din elräkning (vilket, återigen, banken bevisligen gör då den t.ex betalar till sina anställdas lönekonton som inget annat kan innehålla än bankens skulder). Det är lika djävla löjligt varje gång du påstår att skuldlappar som är skrivna av andra än bankerna är gångbara som allmänna betalmedel. Bladder och inget annat.

        Jag har stått ut med massa ickesvar, direkta lögner (däribland påståenden som att jag hävdat att fordran och skuld är samma sak) från din sida och du levererade ett till utan något som helst sakligt innehåll. Att du inte tycker att man ska se bankernas skulder såsom bankernas skulder bara för att du tycker så är inget sakargument – även om du i din arroganta hybris kanske möjligen (men inte troligen) tror så. Att du försöker få empatipoäng genom att spela offer ändrar inte heller detta faktum.

        Du har inte påvisat hur en kontoinnehavare kan betala banken med något annat än bankens egna skuld då detta är det enda som finns på kundens konto. Du använder bara alkemi (Bank of Enlands fd chef Kings uttryck) och säger att bankerna kan göra sina skulder på kronor till kronor genom att ”boka” dom som det. Hur anser du dig inte behöva påvisa. Jag har bevisat att det enda som banken kan få i betalning av kontokunden är bankens egna skulder på kronor så är det upp till dig att bevisa hur bankens skulder på kronor kan omvandlas till kronor (och det räcker inte med att bara skriva ”boka” dem som ”ränteintäkter” – jag vet att du brukar komma undan med alkemiskt svammel som det men det räcker inte – det finns inget företag som kan göra det i sin bokföring – ingen kan ”boka” om sina skulder till ”ränteintäkter”). Så länge du inte kan påvisa detta så är det bara bevisat att kontokunden betalat banken med bankens skulder och att banken med det sitter med sina egna skulder som innehav.

        Omvänt, när banken betalar t.ex sina anställda så kan detta endast ske genom att den anställde får ett ökat innehav av bankens skulder på sitt lönekonto. Var kommer dessa från om inte från ett konto som banken håller i den egna banken? Jo, jag vet – det är magi enligt dig där den alkemin som Mervyn King talar om råder. Men som King också påpekar -”“Att basera ett samhälles finansiella system på alkemi ger dålig reklam för dess rationalitet” – och att du använder alkemisvammel istället för rationalitet framgår ju ganska klart.

        Och som sagt, sluta för fan spela offer! Spyr fan på dig!

  5. Jag skrev att bankens skuld/ kundens fordran fungerar precis som pengar tills den amorteras bort. Det gör den ju då bara inom samma bank. Det är väl därför banker föredrar ”helkunder”.
    Jag tror banken kan betala sina utgifter med sina skulder även till konton i andra banker, men då får det bli genom RIX.
    Man kan undra om banken kan gå till riksbanken för att växla in sina egna skulder på eget konto i egen bank, på samma vis som vi kan gå till bankomaten för att komma åt kontanter??

    • Japp, men det kan inte vara någon skillnad enhetsmässigt på bankens konto eller en vanlig kunds konto, dvs det är bankens skuld på kronor på balansräkningen. Så när banken ska betala t.ex en byggfirma som har ett konto på en annan bank så måste den mottagande banken kompenseras med kronor från Riksbankskontona genom RIX-systemet. Blir rätt skoj om man gör en händelsekedja då med alla kortslutningar i logiken finns med, det är inte konstigt att Bank of Englands fd chef tycker det här är det värsta sättet man kan bygga bank och penningsystemet.
      Säg att SEB har anlitat en byggfirma som har sina konton på Swedbank och ska betala 1 miljon kronor, då måste följande hända

      1) På SEB:s egna konto har SEB en skuld till sig själv som Swedbank inte vill ta över
      om inte
      2) Swedbank får 1 miljon kronor från Riksbankskontona genom RIX i kompensation
      varvid
      3) Swedbank tar över SEB:s skuld (som SEB hade till sig själv) och Swedbank blir skyldig byggfirman 1 miljon kronor som skrivs på byggfirmas konto.

      Hur kan någon ens komma på att försvara det absolut absurda i ovan? Det enda sättet de kan försvara dumheterna är genom att dölja det (t.ex genom att tvärvägra svara på frågor och ickebemöta, såsom anonym gör, samt kombinera det med att aggressivt försöka förnedra den man debatterar mot så att denne känner sig korkad.

      Som Nobelpristagern Soddy sa
      ”I thought that, as a scientific man, I ought to know something about economics. So I studied the money system for two years and could make nothing of it. Then, one day, the truth dawned on me. What I was studying was not a system, but a confidence trick.”

  6. Intressant diskussion, och det vi kan konstatera är att Wallenberg alltid drar det längsta strået, och en bra början vore att flytta skattekontona till SBAB vilket du ju föreslagit, Lincoln. Jag är iaf så trött på lögnerna och bedrägerierna och undansmitandet av ansvar både lokalt och globalt, att jag nu begärt att min fiktiva juridiska person ska avregistreras på Skatteverket. Har formulerat ett öppet brev till generaldirektören Ingemar Hansson, samt kungjort mitt utträde via ett blogginlägg. Dessvärre glömde jag ta med det där med skattekontona, så det får nog bli en uppdatering senare när även andra missar kommer i dagern. Här är iaf inlägget om du eller dina läsare är intresserade av att ta del av det: http://www.autentopia.se/blogg/?p=5094

    • Japp, det här systemet saknar all legitimitet och du gör all rätt i att begära utträde. Jag tror folk alltmer kommer få din klarsyn på orimligheterna och parasitismen i takt med att bobubblan kommer spricka (för de kommer inte kunna hålla det pyramidspelet igång länge till).

  7. @Anonym

    Det verkar som om du krånglar till allt i onödan, läs det här istället .

    ANONYM jag menar ungefär så här..

    ”Det är så enkelt som att om du vill låna 1 miljon av banken så går du till banken och skriver på ett skuldpapper att du skall betala 1 miljon till banken + ränta. Detta skuldkvitto ser banken som en tillgång för banken. Det är denna tillgång som banken ”lånar ut” till dig genom genom att skapa ett bankkonto till dig och skriva in 1 miljon på ditt konto.

    Nu finns det alltså två skulder. 1. Din skuld till banken. 2. Bankens skuld till dig. Det är den sistnämnda (2. bankens skuld till dig) som du sedan använder som betalningsmedel när du vill köpa något för en miljon. Svårare än så är det inte.”

    Om sedan du skall betala till en säljare med konto i en annan bank så måst vi använda oss av RIX. Men det tar vi sedan. Försök nu se enkelheten i det ovan skrivna sjunka ordentligt så bli det även enkelt att förklara RIX för dig !

    • Eller om man tar Werners förklaring att banken hittar på att du först går till banken med en fiktiv påse med 1 miljon kronor som banken skriver att den ”lånat” av dig genom att skriva upp sin skuld på ditt konto. Banken påstår sedan att de ”lånar ut” den miljon ickeexisterande kronor som finns på ditt konto så att du också blir skyldig banken 1 miljon kronor.
      Både din och Werners förklaring balanserar bankens balansräkning. ”Anonym” vill dock aldrig diskutera balansräkningen fastän han svamlar oupphörligt om bokföringen. Detta av den enkla anledningen att han till varje pris vill dölja att kundernas kontoinnehav är bankens skuld på kronor och aldrig kronor.

      En annan sak ”anonym” inte vill ta upp på balansäkningen är följande. Säg att Nisse jobbar på SEB och har ett löntgarkonto samt har ”tagit” (vad fan nu man ”tar” från banken) ett ”lån” (dvs Nisse har lånat bankens skuld då detta är det enda som kan finnas på Nisses konto). Om vi ritar upp bankens balansräkning och bara sätter upp den med avseende på Nisse ser den ut så här, vi säger att Nisse för stunden innehar 30 000 av bankens skulder på sitt konto, Fixade ihop den här balansräkning lite snabbt om man bara ser till Nisses konto och bortser fårn bankens övriga tillgångar och skulder:

      Vad är troligast om Nisse ska överföra 10 000 av sitt innehav av bankskulder till SEB för att betala ränta på ”lånet”.?
      1)

      2)

      3) Enligt anonym händer nedan

      4) Men

      5) För att bankens balansräkning ska vara oförändrad måste nedan gälla:

      Anta nu att banken ska betala lön till Nisse. Då måste rimligtvis nedan gälla:

      • @Lincoln

        Jag noterar även att du i din förklaring ljuger om vad jag påstått eller så har du helt enkelt inte fattat. Ränteintäkter är inte en post i balansräkningen utan en post i resultaträkningen (det hade du vetat om du hade haft någon koll på bokföring). Hade du haft koll på det här med bokföring så hade du vetat att den så småningom hamnar i eget kapital (på högersidan – skulder och eget kapital).

      • Återigen: Håkan Östman som Mimmi referar till jobbar inom bankväsendet och skriver han att banken har ett eget konto dit ”intäkter” går så är det så. Om detta konto ligger på skuldsidan eller tillgångssidan spelar ingen roll. I båda fallen är det en logiskt kortslutning (alkemi som bank of Englands fd chef uttryckte det) då banken kan bli betalad och betala med sina egna skulder. Med tanke på att du dessutom inte förstår vad ekonomiprofeesor Richard Werner säger så bör du nog tona ned besserwisser-attityden lite grann – du får inga trovärdighetspoäng av det.

        Säg att Nisse ska ta 10 000 av sitt bankkontoinnehav på banken och betala i ränta till banken (oavsett om bankens konto ligger på tillgångssidan eller skuldsidan). Det Nisse har på sitt konto är PER DEFINITION bankens skuld. Jag har därmed bevisat att Nisse bara kan betala banken med bankens egna skuld från kontot.

        Omvänt. Nisse jobbar på banken och banken ska betala lön till Nisse. Det enda som kan finnas på Nisses konto PER DEFINITION är bankens skuld. Jag har därmed visat att banken kan betala med sin egen skuld.

        Att banken sedan sätter sina ”intäkter” (i form av sin egen skuld – för återigen det är det enda banken kan få av Nisse PER DEFINITION) på sin resultaträkning ändrar inte logiken i ovan. Inget företag kan sätta sina egna skulder som ”intäker” på resultaträkningen. Inget företag kan betala eller bli betald med sina egna skulder – den bokföringen existerar inte för vanliga företag.

        Förklara hur Nisse kan betala något eller bli betald något från kontot annat än bankens skuld när Nisses konto PER DEFINITION inte kan innehålla något annat än banken skuld. Det har du fortfarande inte visat – minst av allt med en balansräkning.

        Att du spelar överlägsen och är arrogant kan inte dölja att bankens sysslar med det som Werner kallar ”kreativ bokföring”. Det blir nästan lite löjeväckande att du fortsätter låtsas att du inte fattat att det är just fråga om ”kreativ bokföring” grundat på ”fiktiva insättningar” (för att använda Werners ord).

        Du ska klart och tydligt redogöra ovan innan jag släpper in mer inlägg från din sida – med en uppställd balansräkning. Att bara vara arrogant och överlägsen räcker inte som argument – det krävs mer än alkemi och evighetssvammel för att logiskt kunna överbrygga ovan frågeställningar.

    • @superzeke

      Måhända jag krånglar till det lite, men frågeställningen var ju var räntebetalningarna (och amorteringarna) hamnar. Tesen som drevs var att de sätts in på ett konto tillhörande banken som avser bankens skulder – det är detta påståendet som för det första inte funkar rent juridiskt och för det andra inte har kunnat beläggas.

      Det som rent konkret händer är ju att när du betalar ränta från ditt konto så minskar ditt kontoinnehav medans din skuld till banken består (minskar bara när du amorterar). Exemplet betyder t.ex. att du då har en skuld på 1milj till banken, men banken är skyldig någon 960tkr (troligen någon annan eftersom du rimligen inte tagit lånet utan att köpa något). Diffen 40tkr behöver inte ligga på något bankkonto utan det räcker med att konstatera att banken nu har ökat sitt egna kapital (ie tillgångar minus skulder) med 40tkr, dvs gjort en vinst på 40tkr. Dessa 40tkr behöver inte finnas någon annanstans än i bankens bokföring (och gör det i första steget i form av ränteintäkter som hamnar på resultaträkningen och senare som eget kapital i balansräkningen).

      • Håkan Östman som mimmi referar till jobbar inom bankväsendet och skriver han att banken har ett eget konto dit intäkter så är det så. Fråhan är bara vilken sida av balansräkningen kontot står på- skuldsidan eller tillgångssidan. I båda fallen är det en logiskt kortslutning då banken kan bli betalad och betala med sina egna skulder.

        Banken hittar, precis såom Rickard Werner uttrycker (fast visst fan du fattar ju inte vad han säger), att skuldslaven gör en fiktiv insättning varvid banken hamnar i skuld till kunden på 1 miljon kronor -banken ”lånar” sedan ut sin egen skuld. Det är även så det skrivs på balansräkningen. Att banken sedan kan bolla sina skulder intern (med hjälp av RIX om kontot ligger på annan bank) och användas som surrogat för kronor är sekundära händelser.

  8. ”Anonym” tycks ju ha väldiga problem att inse banken kan ha ett eget konto i sig själv, och därmed vara skyldig sig själv. Men det är inget problem ” att vara skyldig sig själv” eftersom bankens skuld är ju allas våra ”pengar”. Alltså en skuldvaluta / undervaluta.
    En skuldvaluta som är en fullt gångbar valuta för hela samhället, inklusive för banken.
    Banken kan betala skulder med skuldvaluta. Dock inte till andra banker utan att gå genom RIX.
    Skuldvalutan ”föds” när ett nytt lån skapas, och lever i form av ”pengar” tills den dör, dvs tills den dag den amorteras bort, när en låntagare amorterar bort sitt lån.
    Under skuldvalutans levnad ska man (om man är väluppfostrad) helt bortse från minustecknet, dvs faktumet att den aldrig är utbetald av banken, utan bara är en fordran på bank.
    Fast vid direkt fråga vet alla det men…Strunt i det helt enkelt.
    Självklart kan banken ha ett konto med skuldvaluta, som alla andra. Varför skulle banksystemet skapa en helt dominerande valuta som de sen inte skulle kunna använda själva? Vore dumt.

    Men det är inte så långe sen jag också trodde att vid ränteinbetalning så minskade bankens skuld och att bankens inkomst/vinst bestod av att tillgångssidan då blev jämförelsevis större.
    Men det var fel. Skuldvaluta försvinner endast vid amortering.
    Vid amortering minskar ju även bankens tillgångssida och ingen vinst uppstår. Banken har ju som vi vet inte varit så jätteintresserad av amorteringar.

    Banksystemet vill ha så mycket skuldvaluta som bara möjligt. Förutom ta ränta så brukar man ibland konfiskera/ beslagta kontoinnehav, för att på så vis täcka sina egna utgifter.
    Tex kostnader för egna lån i tex ECB, antar det måste ske genom clearing i motvarighet till RIX.
    Bankirerna räknar med att det finns mer än 3300 miljarder dollar tillgängligt inom EU för dylika konfiskeringar/beslag, vid egna behov.

    Förra året var det en del snack om Cypern, i vilka sammanhang jag började förstå mer.
    När jag fick detta svar tex:
    ”Håkan Östman skriver:
    april 16, 2013 kl. 10:35 f m
    Mimmi: Räntor kommer in i banken genom att banken helt enkelt har ett eget konto i den egna banken. Det är dit inbetalda räntor går. Betalas räntan från en annan bank får banken dessutom ett tillskott av centralbankspengar i tillgångsposten ”kassa”, precis som vid vanliga kontoöverföringar.
    Vinster/eget kapital står emellertid också på skuldsidan i balansräkningen. Det räknas som bankens skuld till sina ägare.”

    I nedanstående länk kan man genomgående använda beteckningen skuldvaluta iställetför pengar.
    Det framgår tydligt att banksystemet beslagtar och använder kontoinnehav. Därav kan man förstå att även ränteinbetalningar kan användas att betala utgifter.

    http://www.larouche.se/artikel/finansoligarkins-cypernmodell

    Det är fö vad jag förstår inte någon avgörande skillnad på vanligt kundkonto och bokföringskonto, jag menar i den bemärkelsen att allt är ett gigantiskt bokföringssystem, vanliga kundkonton är väl den yttersta utposten i ett sammanhängande system. Det finns endast bokföringsposter.
    Den enda på riktigt existerande valutan ligger i portmonnän.

    • Tack, Mimmi! Det verkar ju även var det enda logiska. Att banken kan göra sina egna skulder till tillgångar, såsom anonym påstår, genom att ”boka” om skulderna tiil ”ränteintäkter” är en logisk kortslutning (som syns på balansräkningen jag kluddade ihop).

      Bankerna kan mao betala sina skulder med sina skulder då bankens egna konton på banken inte kan vara något annat än bankens skuld (till sig själv – dvs på bankens balansräkning står bankens egna konto på skuldsidan). Och när t.ex löner till anställda ska betalas tas dessa från bankens egna konto – dvs banken betalar med sina egna skulder.

      Japp, enda riktiga valutan vi kan komma åt ligger i portmonnän.

      Fan, du har fått bättre klaryn på det här än jag har!

  9. Tack själv Lincoln! För allt ditt jobb med hela bloggen!
    Vill passa på att önska en riktigt bra midsommar!

Kommentarer inaktiverade.