Hur storbankerna som kartell kan slippa betala sina skulder genom sitt monopol på Riksbankskontona

Kommer inleda varje inlägg med en uppmaning till Riksdagsledamot Jörgen Andersson (M) , suppleant i finansutskottet och näringsutskottet, att bemöta tidigare inlägg då Jörgen lovat att han ska göra detta. Jörgen föredrar tydligen karriären framför demokratin och han har tydligen inga som helst problem med att ljuga eller t.o.m censurera. Han har bl.a censurerat Peter – om detta kan ni läsa på Peters utmärkta blogg:

Riksdagsledamot Jörgen Andersson(M) tystnar i debatten kring Penningsystemet, raderar kommentarer på sin blogg

—————————–

Nedan är en riktigt torr (i tre delar) men extremt saklig föreläsning om clearingen på centralbanken som bankerna har varje dag. Mike Black är matematiker och visar det jag tjatar om i motvind – kundens konto är bankens skuld till kunden och det är viktigt att hålla reda för att förstå clearingen – det går inte att förstå bankernas clearingen på centralbanken om man inte har det klart för sig. Som Black säger var det även svårt för honom att svälja (det var det även för mig).

Systemets uppbyggnad kan ”kort” sammanfattas:

1) Bankerna ”lånar ut” sina egna skulder till kundkontona

2 ) Bankernas skuldsida på balansräkningen ökar vid denna ”utlåning”

3) Vid en kontotransaktion måste banken som blir av med sin skuld betala mottagande banken med centralbankspengar (digitala kronor i Sverige) genom Riksbankskontona

4) Clearingen är mao ett sätt för bankerna att flytta sina skulder till kontoinnehavare mellan bankerna. Om kontoöverföringen sker inom den egna banken behövs ingen clearing (banken behöver ju inte betala sig själv för att överta sin egen skuld).

5) Då storbankerna har monopol på centralbankskontona (Riksbankskontona i Sverige) är detta ett helt slutet system.

6) Då storbankerna som kartell har monopol på dessa centralbankskonton innebär detta att bankerna ENBART betalar varandra med vad bankerna anser vara pengar – centralbankspengar (kronor). Observera att det inte är jag som påstår att bankerna inte ser varandras kundkonton som pengar – det är bankerna själva då de vägrar acceptera en annan banks skuld (dvs innehållet i en annan banks kundkonto) som giltigt betalmedel.

7) Då centralbankskontona är ett helt slutet system och bara bankerna kan komma åt dem är clearingen ett nollsummespel, En bank kan när dagen är slut bli skyldig en annan bank centralbankspengar men då måste en annan av storbankerna sitta med lika mycket plus. För att förklara detta – tänkt dig att du som barn lekte med dina två polare Nisse och Pelle. Ni hade tre vattenpölar som innehöll 10 liter var – dvs 30 liter tillsammans. Om ni flyttade vatten mellan pölarna skulle ju inte den totala mängden vatten ändras för det – när ni slutat leka skulle kanske Nisse ha 5 liter, du ha 15 liter och Pelle ha 10 liter i sin pöl – dvs det skulle fortfarande vara 30 liter. Bankernas clearing fungerar precis på samma sätt – skillnaden är bara att istället för vattenpölar har storbankerna kronor på sina Riksbankskonton.

8) Då inga pengar (kronor) kan”rinna ut” från Riksbankskontona är systemet mao uppbyggt så att vi ska använda bankernas skulder (dvs ditt kontoinnehav) och inte centralbankspengar (dvs kronor i Sverige). Systemet är mao helt uppbyggt kring att bankerna inte ska behöva betala sina skulder till kontokunderna och att storbankerna genom sitt monopol på centralbankspengar kan bolla skulderna till kontoinnehavarna mellan sig inom kartellen. Centralbankspengarna (kronorna) på Riksbanken används av bankerna för att betala varandra vid kontoöverföringar och är det enda som bankerna sinsemellan ser som riktiga pengar (då, återigen – banken ser inte ditt konto för något annat än vad det är – bankens skuld)

Vad kan vi göra åt detta då?

Jo,

1) Kräva att storbankernas monopol på Riksbankskonto tas ifrån dem

2) Kräva att storbankernas kartellverksamhet genom clearingen upplöses

3) Att Riksbankkontona öppnas upp så att alla kan ha kronor på Riksbankskontona. Detta är det samma som att kräva att bankerna också ska kunna betala sina skulder genom kontosystemet.

4) Att bankernas rätt att ”låna ut” sina egna skulder till konton tas ifrån dem och att bankerna måste göra det de påstår göra – dvs låna ut kronor – om de ska få existera..

5) Kräva att staten skapar skuldfria pengar

6) Kräva skuldsavskrivningar och erkänna bedrägeriet i bankernas verksamhet

Det Black berättar nedan berättar jag på ett annat sätt i filmerna under (vem du somnar bäst till får du bestämma🙂 ). men detta är det centrala för att förstå parasitverksamheten som bankerna håller i.

————————

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

Ovan film är nog bäst att kolla in före man kollar in nedan två som mer beskriver hur centralbanken är navet i storbankernas kartellbildning och hur RIX fungerar (det blir lite upprepning)

Andra delen här:

7 thoughts on “Hur storbankerna som kartell kan slippa betala sina skulder genom sitt monopol på Riksbankskontona

  1. Den mest passande beskrivning jag kan komma på vad gäller vårt så kallade penningssystem är att det är ett pyramidspel och sådana kollapsar alltid. Detta erkänns förstås inte av våra så kallade ledare. Jag ägnade en eftermiddag åt att gå runt bland de olika partiernas valbara i Växjö i samband med det senaste valet. Efter den rundan kan jag bara konstatera att i Europas så kallade ”grönaste stad” har de inte en susning om hur våra pengar kommer till existens. Där diskuteras bara den självklara tillväxtens ideologi.

  2. Riksbanken är ett skämt! 0% ränta de flesta banker och långivare har vinstmarginaler på utlåningsräntan på 1000 tals %. Du som kund i banken får ingen ränta på ditt insatta kapital.
    Du får knappast någonting för de pengar som du lägger i kapital och investeringsfonder heller, avgifterna äter upp vinsten.
    Du kan med andra ord känna dig blåst på den låga räntan som riksbanken erbjuder.

    • Du blandar ihop saker ganska friskt här.

      Det finns ingen ”utlåning” då bankerna varken lånar in eller ut något alls. Banken ökar sina skulder (dvs du får mer på ditt konto) och säger att den ”lånar ut” pengar. Du skriver på att du lånat det som står på ditt konto (som per definition enligt balanräkningen bara kan innehålla vad banken lånar av dig). Banken vidgar på så sätt sin balansräkning på ömse sidor genom att sätta både sig själv och dig i skuld på samma belopp kronor som aldrig existerat.

      Vidare – Riksbanken sätter inte bankernas räntor till kontokunderna. Den sk reporäntan är bara det som en bank som hamnar på minus i nollsummespelet kring clearingen behöver betala för att Riksbanken ska låna ut till banken om ingen annan bank vill låna ut (den räntan när bankerna lånar av varandra kallas stibor och är ett nollsummespel också då det sker enbart inom Riksbankskontona som bankerna har monopol på). Reporäntan är mao inte en ränta som ”Riksbanken erbjuder” och som kontokunderna i bankerna får.

      Sakligt är det mao helt skilda pengar du beskriver
      1) Bankernas kundkonton som är bankernas skuld på kronor till kontoinnehavarna – när banken betalar ränta till ditt konto ökar mao banken bara ditt innehav av bankskulder

      2) Bankernas konto på centralbanken som kan innehålla kronor och som den banken som hamnar på minus kan låna till av Riksbanken mot ränta (reporäntan)

      Som sagt Riksbanken lånar bara ut till nollsummespelet kring clearingen om den bank som hamnar på plus vägrar låna ut till den bank som hamnar på minus. För att använda jämförelsen med vattenpölarna igen:

      Säg att du och lillbrorsa har två pölar med 5 liter vatten i var – dvs sammanlagt 10 liter vatten. Du och lillbrorsan pytsar vatten mellan era pölar och när dagen gått har du 6 liter vatten i din pöl och brorsan de återstående 4 literna i sin pöl. Din brorsa vill att du ska låna ut från din pöl för att det ska bli jämt mellan er men du vägrar. Då kommer pappa Ingves och fyller på 1 liter vatten från trädgårdsslangen i brorsans pöl för att det inte ska bli tjafs inom den inavlade Åsa-Nisse familjen.
      Nästa dag leker du och brorsan samma lek igen och då får du 5 liter och brorsan 6 liter i sin pöl. Brorsan lämnar då över den liter vatten som han ”lånat” av pappa Inves.
      Och så där håller den interna clearingen på inom Riksbanken mellan bankern (i princip skulle de kunna ha vattenbehållare men det är ju bekvämmare att fylla datorerna med ettor och nollor än att plaska i vattnet).

      Men tack för att du skrev då det visar vikten av att man måste veta vilka ”pengar” man pratar om.

    • Ska lägga till stackars Jörgen🙂 Glömde bort honom. Tack!

      Jag har fattat det så här (men här kan jag vara ute och cykla – det är en intressant frågeställning)

      Då 85% av alla transaktioner i världshandeln sker med dollar som clearingvaluta sker det mesta av den clearingen genom FED i New York. Detta då det endast kan finnas dollar på FED:s centralbankskonton (precis som endast kontokronor kan finnas på Riksbankskontona). Det måste betyda att nästintill all clearing internationellt sker genom FED och USA:s banksystem.

      Då alla nationer inte tillåts ha konton direkt på FED (vet inte vilka som har eller inte har det) har istället amerikanska banker konton direkt på utlänska centralbankerna. Jag antar att dessa kan hjälpa till med clearingen i dollar (observera att det är ett antagande – jag vet inte riktig). I Sverige har t.ex Citi tillgång till RIX – kolla bilden på RIX nedan)

      EMCF, Euroclear och CLS på bilden är internationella clearinghus annars (om de bankerna inte kan använda sig av Citi för att komma åt dollarna på FED – vilket som sagt är en ren gissning från min sida).

      Som jag fatta är Swift själva infrastrukturen för att hålla reda på alla dessa flöden och alla hubbar av clearinghus. Stängs man av från Swift kan man mao inte komma åt dollarna som 85% av världshandeln sker i.

      Det är så jag har fått det till att vara rent logiskt. Men, som sagt, det är glapp där i mitt kunnande.

      En rysk journalist skrev bra om det här för ett tag sedan.
      ” No matter what anybody says, New York is still the global financial centre with which neither London, Tokyo, Frankfurt or Hong Kong can compare. After all, the lion’s share of all global dollar-denominated transactions passes through New York. This includes those that have absolutely nothing to do with the US. Consequently, the New York State Department of Financial Services, which was created in 2011, also has its special role to play in the exposure of bank and company wrongdoers. Around 4,500 organisations, with assets of $6.2 trillion, are under the direct control of this agency.

      ————-
      «Even if a transaction is done, say, in Japanese yen, if a blip in the system turns these into dollars, that in theory could mean it falls under US law»
      ————-
      This circumstance is a powerful incentive for non-US banks and companies to replace the US dollar with the currencies of other countries when making international payments, while at the same time creating their own regional systems of international payments. There is no doubt, for example, that there is a need for the immediate creation of an integrated group of Euro-Asian countries involving Russia, Belarus, Kazakhstan and other post-Soviet countries. International payments within this group could then be made in roubles, and Moscow would be able to lay claim to the status of regional financial centre as an alternative to New York.”

      The Dollar Racket

Kommentarer inaktiverade.