Bankerna kan inte ”låna ut” sina egna skulder till konton (men gör det ändå)

Kommer inleda varje inlägg med en uppmaning till Riksdagsledamot Jörgen Andersson (M) , suppleant i finansutskottet och näringsutskottet, att bemöta tidigare inlägg då Jörgen lovat att han ska göra detta. Jörgen föredrar tydligen karriären framför demokratin och han har tydligen inga som helst problem med att ljuga eller t.o.m censurera. Han har bl.a censurerat Peter – om detta kan ni läsa på Peters utmärkta blogg:

Riksdagsledamot Jörgen Andersson(M) tystnar i debatten kring Penningsystemet, raderar kommentarer på sin blogg

—————————–
Ett penningsystem måste vara uppbyggt kring en logik som inte kortsluter sig själv. För att förtroendet ska kunna finnas kan inte kortslutning döljas genom lögner baserat på högtravande svammel.

Ditt konto är banken skuld till dig. Det är så det skrivs på bankens balansräkning, så det finns egentligen inget utrymme för det eviga flumspråket som bankerna använder sig av. Ditt konto är en förteckning (en skuldsedel, IOU) på vad banken lånar av DIG – aldrig tvärtom.

Ändå hävdar ekonomer att det är möjligt att banken kan ”låna ut” till kundens konto. Det de hävdar är fullständig absurt. Säg att Nisse är skyldig dig 1 kg socker och ni har skrivit upp det på en lapp, en skuldsedel (IOU). Du skulle aldrig gå med på att ”låna” skuldsedeln av Nisse.  Nisse skulle aldrig kunna få dig att tro att du är skyldig honom sockret.. Men det är just detta bankerna gör. – hävdar det omöjliga.

För att få det här att gå ihop måste det till en logisk kullerbytta som gör det än mer absurt. Bank of England skriver  i sin sin rapport att bankerna inte kan ”låna ut” det som står på kontot till kunden:

“Bank deposits are simply a record of how
much the bank itself owes its customers. So they are a liability
of the bank, not an asset that could be lent out.”
Översatt blir detta:
“Kontoinnehav är helt enkelt en sammanfattning av vad banken är skyldig sina kunder. De är en skuld banken har, inte en tillgång som kan lånas ut.”

http://www.bankofengland.co.uk/publications/documents/quarterlybulletin/2014/qb14q1prereleasemoneycreation.pdf
Bank of England säger här entydigt (vilket ju är logiskt självklart) att banken inte kan”låna ut” sin egen skuld och att banken inte kan ”låna ut” till konton.

Men det hindrar inte Bank of England från att också hävda att:
” bank lending creates deposits” (sid 1 – fast det står lite överallt)
översatt ”Bankens utlåning skapar kontoinnehållet”

Dvs BoE påstår här att en bank ”lånar ut” till kontot fastän banken enligt första citatet inte kan ”låna ut” till konton. Det finns ingen logik i ovan. Inte undra på att folk blir förvirrade och undrar om det är fel på deras egna förstånd när de inte förstår vad bankerna sysslar med. Folk blir lurade av att bankirerna har strikt klädsel och ser högdragna ut – bakom draperingen av arrogant högmod finns absolut ingenting som skyler logikens nakenhet.

När man diskuterar med bankkramare så vill de inte diskutera i termen att kontot är bankens skuld. De gör alla möjliga kringelkrokar för att undvika att erkänna att kundens konto är bankens skuld.

Oftast vänder bankkramaren på det och utgår från kunden istället. Bankkramaren säger att kunden har en ”fordran” på banken. Vilket förvisso är sant men det blir ju inte mer logiskt för det. Vi tar exemplet med Nisse igen. Nisse lånar 1 kg socker av dig och ni skriver en skuldsedel. Nisse har då en skuld till dig på 1 kg socker.- du har en fordran på 1 kg socker som du kan kräva av Nisse – beviset på det är skuldsedeln du och Nisse skrev. Observera entydigheten här – DU har en fordran på Nisse – Nisse kan aldrig ha en fordran på dig på sockret – det vore absurt att påstå det. Nisse kan inte ”låna ut” skuldsedeln tillbaka till dig och hävda att DU är skyldig honom sockret.

Men det är precis detta som banken gör – ditt konto är DIN fordran på banken på kronor (detta är, som BoE skriver, entydigt). Men banken påstår sig kunna ”låna ut” vad den är skyldig dig tillbaka till  dig så att banken också har en fordran på dig. Så logiken blir kortsluten även om man utgår från att kunden har en fordran på banken.

Bankerna har satt hela världen i skuld genom att ”låna ut” sin egen skuld till kundkonton. På denna ”logiska” grund vilar 97% av penningsystemet då 97% av penningmängden består av bankernas skulder (kunders kontoinnehav) som bankerna ”lånat ut” till – jo just det – kundernas konton.

Enkelt förklarat hur bankernas skuldsedlar används som pengar i bloggboken

————————

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

Ovan film är nog bäst att kolla in före man kollar in nedan två som mer beskriver hur centralbanken är navet i storbankernas kartellbildning och hur RIX fungerar (det blir lite upprepning)

Andra delen här:

4 thoughts on “Bankerna kan inte ”låna ut” sina egna skulder till konton (men gör det ändå)

  1. Du skriver bl.a. följande:

    ”Ändå hävdar ekonomer att det är möjligt att banken kan ”låna ut” till kundens konto. Det de hävdar är fullständig absurt. Säg att Nisse är skyldig dig 1 kg socker och ni har skrivit upp det på en lapp, en skuldsedel (IOU). Du skulle aldrig gå med på att ”låna” skuldsedeln av Nisse. Nisse skulle aldrig kunna få dig att tro att du är skyldig honom sockret.. Men det är just detta bankerna gör. – hävdar det omöjliga.”

    Det banken (Nisse) faktiskt får dig att göra är att låna skuldsedeln på socker som du i din tur använder för att betala någon annan som då får en fordran på banken på 1 kg socker, Banken (Nisse) vill sedan att du lämnar tillbaka den lånade skuldsedeln, eller en annan skuldsedel, på 1 kg socker (plus någon skuldsedel på en deciliter socker som tack för lånet).

    • Japp, bankens skuld på kronor går att använda som betalmedel – vilket gör det än mer absurt och är själva kärnan i bedrägeriet – varför ska vi använda någons skuld som allmänt accepterat betalmedel? Så till den grad att hela penningsystemet rasar om bankerna tvingas göra det riktiga företag gör – betala sina skulder (t.ex vid bankrusningar). Jag kan inte se hur ditt resonemang skulle ge någon logisk legitimitet till systemet.

      Sedan missar du att enligt balansräkningen är det som står på kontot entydigt bankens skuld till mig – mao en skuldsedel på vad JAG lånat ut till banken – banken kan inte ”låna ut” kontoinnehållet ”tillbaka” till mig. Hur kan banken ”låna ut” till mig det som banken bevisligen, enligt balansräkningen, lånar av mig? Detta är också vad BoE säger (se inlägget) – banken kan inte ”låna ut” det som står på kontot till kontokunden – då det som står på kontot är bankens skuld och vad banken lånat av kontokunden.

    • Tack, Dave!
      Tack, Dave!
      Japp, lögner, halvlögner, och massa skitsnack! Det är otroligt att de kan få fortsätta.

      Det är också som vanligt intressant att texten konsekvent använder ordet kontanter istället för ordet kronor. Det är ett sätt att kringgå det faktum att bankernas påhittande till konton INTE är kronor – ett konto är ju per definition alltid bankens skuld på kronor till kontoinnehavaren.. Genom att inte vara stringent och skilja på vad som är kronor (kontanter och Riksbankskontona) och vad som är skulder på kronor (bankernas kundkonton) lyckas man förleda läsaren in i en labyrint av svammel som varken har en ingång eller utgång. Detta genom att klumpa ihop allt till begreppet “pengar”,

      En fysiker som inte kan skilja på hastighet och sträcka utan tror att de är samma sak och kan kallas “fart” kan knappast kalla sig en fysiker med någon större trovärdighet. En ekonom som inte kan skilja på kronor ock en skuld på kronor utan tror att de är samma sak genom att klumpa ihop dem i begreppet “pengar” kan dock med stolt hjärntvättat huvud fortsätta kalla sig ekonom.

      Fastnade dock för den här meningen:
      “Begreppet kan spåras i svensk lagstiftning mer än hundra-femtio år bakåt i tiden och orsaken kan ha varit att det historiskt har funnits ett behov av att särskilja de betalningsmedel som staten eller Riksbanken gav ut från konkurrerande betalningsmedel som andra stater och banker då gav ut.”

      Riksbanken erkänner här att banker ger ut betalmedel som “konkurrerar” med Riksbanken. Om man använder begreppet kronor, vilket som sagt är det mest stringenta så blir ovan mening från Riksbanken:
      “Begreppet kan spåras i svensk lagstiftning mer än hundra-femtio år bakåt i tiden och orsaken kan ha varit att det historiskt har funnits ett behov av att särskilja de kronor som staten eller Riksbanken gav ut från konkurrerande skulder på kronor (dvs kunders kontoinnehav) som banker då gav ut.”

      Men givetvis vill inte Riksbanken vara stringent då den är ett rundsmörjningsorgan för storbankskartellen som har monopol på Riksbankskontona (och därmed de digitala kronorna som dessa innehåller) knutna till betalsystemet. Hur kan Riksbanken påstå att det finns en “konkurrens” när de låter en liten klick storbanker bilda en kartell som får monopol på alla digitala kronor som ligger på Riksbankskontona? Hur kan kronorna på Riksbankskontona “konkurrera” med storbankerna om dessa banker har ett totalt monopol på dessa kronor inom betalsystemet RIX?

      Om Riksbanken verkliga funktion var att främja konkurrensen skulle ju Riksbanken frånta storbankskartellen dess monopol på Riksbankskonotona och låta vem som helst få ha konto på Riksbanken (såsom Postgirot fungerade fört). Då skulle vem som helst kunna ha ett Riksbankskonto innehållandes kronor.

      Varför främjar då inte Riksbanken konkurrens genom att bryta upp storbankernas monopol på kronorna på Riksbankskontona? Jo, för det skulle troligen bli en digital bankrusning då bankernas kontokunder skulle fly till Riksbankskontona. Varför skulle någon välja att ha sina pengar i den riskfyllda formen “bankens skulder på kronor” (vilket, som sagt, är det enda bankernas kundkonton kan innehålla) när man kan ha dem i i den säkrare formen “kronor”? Den enda skillnaden mellan en sådan digital bankrusning och en vanlig bankrusning skulle vara att folk inte plockar ut sina fordringar på banken genom bankomaten – folk skulle kräva att bankerna betalar sina skulder till kundens konto på Riksbanken istället.

      Hela Riksbankens uppdrag är mao det direkt motsatta till vad som uppges – Riksbankens främsta uppgift är att värna storbankernas monopol på kronor samt se till att storbankskartellen inte konkurrensutsätts. I detta uppdrag ligger även att stoppa användandet av kronor som betalmedel genom att ta död på kontanterna.

      I den mån Riksbanken nu representerar staten är staten mao totalt kontrollerad av storbankskartellen och Riksbanken har som enda syfte att hjälpa parasiten mjölka resten av samhället genom att sätta samhället i maximal skuld till bankerna.

      Ps

      Jag har inte så mycket tid (eller lust och ork) att skriva på bloggen mer. Jag håller på med mer upplyftande kreativa saker och kommer skriva mer på en ny blogg som jag skapat. Känner att jag fastnat i den här dyngan tillräckligt och vill inte dras ner djupare i svårmodet kring detta parasitära träsk. Kolla gärna in om den om du känner för det:
      https://artinventions.wordpress.com/

      Jag

Kommentarer inaktiverade.