Fler banker skapar bara än fler penningväxlare – inte ökad konkurrens

Har startat en annan blogg där jag troligen kommer husera mer framöver än här. Lite mer kreativ och förhoppningsvis positiv 🙂

Art, inventions and the stuff in between

Senaste inlägget:

DIY – disktrasehållare, ändå simplare variant

————————

Det finns en tro bland vissa penningreformister om att det nuvarande systemet kan reformeras genom att man släpper in fler banker i systemet. De menar att det nuvarande systemet är sunt och bra uppbyggt – det enda som är fel är regelverket för hur systemet fungerar. EAP (Larouche-rörelsen) menar att penningsystemet kan fixas om bankerna delas (blir fler) och om Glass-Steagall reglerna återinförs. Men som jag ska visa ändrar det, enligt mig, inget i det nuvarande systemet. I fallet med att öka antalet banker skapar det bara än fler penningväxlare och mellanhänder.

För att slå två flugor i en smäll så tar jag först upp guldbaggarnas förslag om att dagens kontosystem är bra – det är bara att se till att den backas av guld och man inför sk ”free banking” (fler banker) så löser sig allt.

Vi börjar därför med ett guldbaserat kontosystem där varje enskild banks kundkonton är en förteckning på hur mycket guld banken är skyldig kontoinnehavaren. Vid en kontotransaktion tar en annan bank över skulden . Bankerna betalar varandra sedan genom att forsla motsvarande guld mellan varandras kassavalv på Riksbanken som bilden visar nedan.

guld

Så på ena sidan bollar bankerna sina skulder mellan varandra och på Riksbankssidan skyfflar de motsvarande guld mellan varandras valv för att betala varandra i den sk clearingen.Som synes måste det till en massa växlingar på härsan och tvärsan i två skilda system för att ett guldbaserat kontosystem ska funka.

1931 avskaffades det guldbaserade systemet i Sverige. Istället har vi sk fiatbas, vilket bara är ett skitnödigt ord för kronor. Systemet är dock exakt likadant uppbyggt. Skillnaden är att det inte finns fysisk guld i några kassavalv på Riksbanken – istället håller varje storbank kronor på sina digitala Riksbankskonton. Men alla växlingar på härsan och tvärsan i de två skilda systemen är dock kvar. Så det funkar på samma sätt som med guld som bas, se bilden nedan:

1

Redan med 4 storbanker blir det mao extremt komplext, oavsett om vi använder guld eller kronor som bas. Enligt EAP och guldbaggarna skulle det lösa sig om vi slänger in fler banker i systemet. Så låt oss slänga in EN till bank och se vad som händer:

3

Som synes blir än mer krångligt och ger än mer växlingar. Tänk då om vi slänger in 50 banker i bilden ovan – det skulle bli en djävla massa växlingar och pilar åt alla möjliga håll 6b2be63a1b8e310465d1b538e2d7d71b

Så löser EAP:s och guldbaggarnas förslag dagens problem?  Nä, de blir bara än större. Värst blir det med guldbaggarnas ”free banking” som kommer bli ett eldorado för penningväxlarna då inget regelverk alls behövs enligt dem.

Lösning är att kasta ut penningväxlarna från Riksbanken och skapa ett system där växlingarna och komplexiteten minimeras. Detta kan göras om alla konton är Riksbankskonton och enbart får innehålla kronor. Du och jag kan då betala varandra med kronor utan att ha bankerna som mellanhänder. Bankerna kan då syssla med vad de låtsas göra nu – hjälpa folk som kan avvara kronor att hitta någon som vill låna dem. Tier2 bankerna (JAK, ICA-banken etc) skulle i ett sådant system också ha samma villkor storbankerna och skulle inte ha något emot att fler banker fanns. Se bilden nedan:

6

För att förstå storbankernas nollsummespel vid clearingen på Riksbanken kan ni läsa det här:

Hur storbankskartellen använder sitt monopol på Riksbanken vid clearingen