Marx överproduktionsparadox och eskalerande tillväxt-meningslöshet

Marx överproduktionsparadox blir självinducerande i en tillväxtspiral.

Robotiseringen gör att allt färre jobb behövs. Arbetare avskedas men då kan de inte köpa produkterna. Alltså måste nya jobb skapas så nya saker eller tjänster som ingen behöver kan produceras. Men de få jobb som skapas robotiseras de med varvid dessa arbetare också sparkas. Varvid nya meningslösa jobb skapas för att folk ska få lön och kunna köpa än mer meningslösa prylar och tjänster.

Så där fortsätter det tills samhället är totalt fylld med meningslösa arbeten samtidigt som arbetslösheten trots det ökar.

Enligt neoliberalernas religion ska en osynlig hand på ”marknaden” ta hand om det där. Men om alla jobb försvinner och ingen längre får lön, var finns då ”marknaden”? Går den och gömmer sig med den osynliga handen?

Dags för medborgarlön innan dagens eskalerande tillväxt-meningslöshet spårar ur totalt.

Men vad skulle hända med finansparasiterna som skapar pengar som skuld om staten gav ut en skuldfri medborgalön? Jo, folk skulle kunna börja betala av alla påhittade skulder och på sin ökade fritid skapa värden till varandra utan att använda pengar – laga saker, hjälpa varandra, odla sin egen mat etc.Näringsflödet till finansparasiten skulle mao strypas.

Det är givetvis inget varken finansparasiten eller storföretagen (i den mån de nu inte är representerade av samma individer) vill. Därför gör de jakten på destruktiv meningslöshet oändlig.

Tillägg:

Jag är ingen anhängare av Marx då hans centralstyre bara är en variant av finansparasiternas centralstyre. Bankirerna som finansierade t.ex Ryska revolutionen  (Shiff, Warburg, Aschberg etc) hade inget emot centralstyret i kommunismen då det i princip var vad de själva ville skapa. Marx skrev själv:

“Talk about centralisation! The credit system, which has its focus in the so-called national banks and the big money-lenders and usurers surrounding them, constitutes enormous centralisation, and gives this class of parasites the fabulous power, not only to periodically despoil industrial capitalists, but also to interfere in actual production in a most dangerous manner— and this gang knows nothing about production and has nothing to do with it. ”

Och dagens finanssystem är maximalt centraliserat då 85% av världshandel går genom FED:s datorer i New York i form av dollar.Skrev om det här.

En Ring för att härska över dem alla

8 thoughts on “Marx överproduktionsparadox och eskalerande tillväxt-meningslöshet

  1. Är det inte vinstmaximeringen som reducerar de anställdas köpkraft och därigenom skapar överproduktionskriser? Krisen gör att företag går i konkurs och läggs ned och efter en tid balanserar utbud och efterfrågan återigen varandra och cykeln startar igen.

    • Jo, men om arbetare ersätts med maskiner så försvinner alltfler arbeten. En maskin jobbar 24 timmar om dygnet utan lön och kan inget köpa.Det finns 3d skrivare i Kina som kan skriva ut 10 hus på ett dygn. I USA ha de skrivit ut en bil med 3d skrivare på 1 dag.

      Enligt en undersökning kommer 50% av alla jobben försvinna inom en 20 årsperiod i Sverige genom robotisering. Det blir ett enormt efterfrågebortfall.

      Att marknader är effektiva samt att det existerar ett jämviktsläge grundas på en hel rad antaganden som saknar grund (en del är direkt fåniga – som såsom perfekt information och konkurrens). Lyssna på ekonoprofessor Richard Werner när han slaktar dessa antaganden nedan:

      • Med ”de anställdas köpkraft” menar jag lönekostnaden på en marknad. Därmed är den kollektiva lönesänkningen som rationaliseringar medför inräknad.
        Den balans jag syftar på är momentan och finns i övergången mellan låg- och högkonjunktur.
        Medborgarlönen är redan införd. Kommunerna är enligt lag skyldiga att bekosta varje medborgares uppehälle, även i det fall vederbörande vägrar göra någon som helst motprestation till samhället.

      • Men du har, precis såsom Werner påpekar, inget som helst intellektuellt belägg för att några av de antaganden som ligger som grund för din ”balans” är vettiga antaganden – än mindre empiriska. Inget hockus pockus-språk baserat på löskokta antaganden kan ändra det.

        Vad i ditt resonemang ändrar det faktum att allt färre kommer kunna köpa den ökande mängden meningslösa saker och tjänster om alltfler blir arbetslösa?

        Jag tror du knappast levt på existensminimum – den summan har dessutom minskat – den var större förr så det lär inte ge större köpkraft (du verkar ha en tendens att skita i empiri och bara göra lösa antaganden om allt – en yrkessjukdom alla ekonomer lider av – om modellen inte stämmer med verkligheten är det definitivt fel på verkligheten – aldrig modellen)

        Trappan är att försäkringskassan ger mest utan motprestation. Arbetslöshetsersättningen lite mindre. Existensminimum nästintill ingenting utöver mat och bostad.

        Den förnedringstrappan och förtryck antar jag du inte har något emot heller (det är lite svårt att tyda av ditt flumspråk).

        Själv tycker jag vi ska inse att systemet är byggt på finansiell parasitism, nollställa systemett, ha skuldavskrivningar samt se till att staten skapar pengarna skuldfritt (istället för att bankerna skapar dem genom att inhäkta skuldslavar). Staten kan då ge ut en medborgarlön så att alla (och inte bara finansparasiterna) kan få del av den extrema produktivitetsökningen som skett de senast årtiondena.

        Om detta har du absolut inget att säga. Att försöka styra diskussionen genom svammel växlat med selektiv tystnad avslöjar dig.

  2. Jag tänkte skriva något om att vårt penningsystem påminner om hur en blind (politiker) leder en döv (väljare), men du tar hela tiden orden från munnen på mig:) Skämt åsido så är det bra att du har börjat skriva om hur USA,s finanselit för västvärldens folk bakom ljuset, för du gör det så mycket bättre än vad jag förmår.

    • Tack Farfar! Jag läser din blogg och du skriver minst lika bra som jag (det är väl så att man tröttnar på sig själv – jag tröttnar ibland så in åt helvete på mitt sätt att skriva).
      Är dålig på att kommentera andras bloggar. Ett kort tag kunde jag skylla på att jag hängde på facebook för mycket (blev indragen i en massa rundgångar med troll som inte vågar sig till min blogg längre – har saknat dom lite🙂 )
      Antagligen är jag bara för impulsiv och kan oftast inte komma på vad jag ska kommentera (det går ju inte att reta sig på dig då det du skriver är så vettigt och bra -. jag går ju inte igång på det🙂 )

Kommentarer inaktiverade.