Varför ditt kontoinnehav (dvs bankens skuld) inte är pengar

Har startat en annan blogg där jag troligen kommer husera mer framöver än här. Lite mer kreativ och förhoppningsvis positiv 🙂

Art, inventions and the stuff in between

Senaste inlägget:

Drawing and making another weird wall/table clock -Ikea hack

——————-

Bankerna gör i princip allt för att dölja att deras skulder inte är riktiga pengar (ditt kontoinnehav är ALLTID bankens skuld – banken kan betala sin skuld, i extremt liten omfattning, när kunderna gör t.ex bankomatuttag). Tänkte försöka skingra lite dimmor kring varför bankernas skulder (ditt kontoinnehav) inte är pengar – och inte ens krediter.

Enligt ekonomiprofessor Graziani ska det till tre grundvillkor för att något ska få kallas pengar. Dessa är

1) Riktiga pengar är enbart en symbol utan eget värde (symbol, ”token” på engelska). En vara (såsom guld) kan mao aldrig vara pengar – handlar man med t.ex guld byter man varan guld mot en annan vara och det är mao fråga om byteshandel.

2) Pengar ska accepteras som slutgiltig betalning (annars är det fråga om att handla på krita)

3) Seignoraget ska inte inte tillfalla någon (dvs den som skapar pengarna ska inte tjäna på att skapa dem)

Vi börjar praktiskt förklara vad riktiga pengar är genom att förklara  i omvänd ordning

* När staten skapar t.ex en 1000-lapp tjänar ingen enskild person eller grupp på att den skapas (uppfyller villkor 3) ).

* När Ulla betalar Per med 1000-lappen försvinner skulden mellan Ulla och Per. Skulden är slutgiltigt dödad vilket uppfyller villkor 2)

* 1000-lappen är bara en symbol (uppfyller villkor 1) ) – den saknar eget värde och är mao inte en vara. När Ulla betalar Per är det mao inte fråga om byteshandel.

För att förstå att bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) inte är pengar (och faktiskt inte ens krediter) måste vi kolla vad det innebär att handla på krita

Säg att Nisse går på Puben och vill köpa en öl. Men Nisse har inga pengar och frågar Pubägaren, Janne,  om han kan betala senare. Janne känner Nisse och går med på att Nisse får köpa en öl på krita. Janne skriver ner på en lapp att Nisse är skyldig honom 50kr.

I ovan fall är det väl ganska klart att inga pengar har använts överhuvudtaget. Att handla på krita är inte samma sak som att handla för pengar. Ingen slutgiltig betalning har skett (villkor 2) )

Säg nu att pubägaren, Janne, inte har så mycket pengar han heller och att han behöver handla på ICA. Janne känner ICA-handlaren och frågar om det är ok om Nisse kommer in och betalar 50 kronor senare. ICA-handlaren känner också Nisse och går med på att ta över fordran på Nisse. Nisse är nu skyldig ICA-handlaren 50 kronor  och Pubägaren, Janne, kan köpa mat av ICA-handlaren.

Ovan betalade pubägaren ICA-handlaren med Nissesskuld. Nisses skuld flyttades bara så att han nu är skyldig ICA-handlaren 50 kronor. Jag tror alla kan se att inga pengar användes i den transaktionen heller. Inte heller har villkor 2) uppfyllts – ingen slutgiltig betalning har skett – Nisse är fortfarande skyldig ICA-handlaren 50-kronor.

Av ovan hoppas jag att det är helt klarlagt att man inte handlar för pengar när man handlar på krita (kredit).

Observera dock att ovan har det skapats en riktig kredit. För att en kredit ska skapas när någon handlar på krita måste något avvaras från den som ger krediten. I fallet med pubägaren avvarade pubägare en öl till Nisse. När pubägaren handlade på ICA avvarade ICA-handlaren mat till PUB-ägaren. Som vi ska se avvarar banken ingenting när den ”lånar ut” till konton – så bankernas kontopåhittande är inte ens krediter.

Bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) är inte pengar

Nu när vi vet vad pengar är och att handla på kredit (krita) inte är samma sak som att handla för pengar har vi redskapen för att visa att bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) inte är pengar.

Om du ”lånar” av banken kluddar banken dit siffrorna på ditt konto från INGENTING (banken avvarar mao INGENTING så det är INTE fråga om en kredit). Observera att ditt konto ALLTID är bankens skuld till DIG. Banken har mao ”lånat ut” sin egen skuld till ditt konto.

Så när vi betalar varandra flyttar vi mao bara bankernas skulder mellan våra konton (på samma sätt som Nisses skuld flyttades från Pub-ägaren till ICA-handlaren i exemplet ovan).

Av ovan kan vi komma fram till:

* Vi använder mao inte pengar, dvs kronor, när vi betalar varandra genom kontosystemet.

*Inte heller har villkoret 2) är infriats. Så länge bankerna har skulder till kontoinnehavarna har ingen slutgiltig betalning skett (precis såsom ingen slutgiltig betalning skett förrän Nisse betalar ICA-handlaren 50 kronor i exemplet ovan)

Jag hoppas att det får att hänga med i att vi inte har ett penningsystem – vi har ett bedrägerisystem där bankerna ersatt pengar, kronor,  med sina egna skulder (ditt och mitt kontoinnehav).  Och slutmålet är att bankerna aldrig ska behöva betala sina skulder genom att det kontantlösa samhället införs -detta då, återigen, det enda sättet banken kan betala sina skulder till kontoinnehavarna är genom att dessa gör kontantuttag från t.ex bankomaten.

Hela samhället, ja hela världen, har hamnat i påhittad skuld till bankerna genom att bankerna tillåts ”låna ut” sina egna skulder. De påhittade skulderna till bankerna ska dock alltid kvarstå – allt och alla blir skuldslavar till bankerna.

Hur vi det tekniskt går till när vi bollar bankernas skulder mellan våra konton beskriver jag här:

Hur storbankernas skuldslavsystem mekaniskt är uppbyggt

7 thoughts on “Varför ditt kontoinnehav (dvs bankens skuld) inte är pengar

  1. Det som händer på Island är intressant ur ekonomisk och ur ett samhällsperspektiv! Man kan bara hoppas att de isländska politikerna har mod att genomföra sina planer och inte låta sig hotas tillbaka in i fållan av utländska politiker och bankmaffian. Det vore ju den yttersta fasan för bankskojarna om det skulle avslöjas att deras verksamhet är helt onödig, dessutom olaglig och kontraproduktiv.

    • Jo, man kan hoppas att de Isländska politikerna inte viker sig (de svenska politikerna är ju rövslickare allihop)

      För banksterna är ju det nuvarande systemet optimalt (så länge pyramidspelet håller och det inte blir bankrusningar).

      Tänk dig Nisse i exemplet ovan. Om han kan lura i alla att hans skuld ÄR pengar så kan han ju shoppa bäst han vill och t.om ”låna ut” sina skulder precis såsom bankerna gör. Problemet för banksterna är att det funkar bara så länge inte alltför många kräver att bankerna ska betala sina skulder genom bankomaten eller när systemet är så skuldmättat att det imploderar (t.ex genom att bostadsbubblan spricker).

      • Inget hindrar egentligen privatpersoner från att agera bank, detta genom att skapa skuld, dock så länge som det sker utan marknadsföring. Möjligheten att göra detta står dock i direkt relation till ens kreditvärdighet. Ett exempel: Adam lånar 1000 kr av Bertil, och skriver en skuldväxel på 1000 kr med 10% årsränta till innehavaren, Så länge som Adam är kreditvärdig så kan han på så sätt fortsätta att ställa ut sådana skuldväxlar till olika personer, som naturligtvis inte behöver känna till varandra, så alla är ovetande om hur mycket som Adam har lånat/hur mycket han är skyldig. Det finns nu två alternativ. Det ena är att Adam med sina inlånade pengar lyckas få dessa pengar att växa med mer än 10% om året, för att på så sätt kunna lösa in sina utfärdade skuldväxlar. Ett sätt är att låna ut pengarna till än högre ränta, eller att göra en kortsiktig investering som resulterar i en vinst som överstiger årsräntan, Det andra är att han inte kan eller vill göra det, dvs att långivarna därmed förlorar sina pengar.

      • För det första – Banken lånar inte in 1000kr – banken hittar på kontokluddet (vilket motsvarar skuldväxeln i din berättelse) utan att någon insättning sker. Så din liknelse med att alla kan göra som banken ramlar sönder redan där.

        För det andra – Skuldväxeln fungerar inte som allmänt betalmedel. Du kan inte gå och handla för Adams skuldväxel på ICA. Det här med att alla kan skapa allmänna betalmedel genom att skapa sina egna skuldväxlar är blaj i kvadrat.

        För det tredje – Banken påstår sig inte ”låna ut” skuldväxlar – banken påstår sig ”låna ut” kronor. Bankpersonalen ljuger (troligen är bankpersonalen lika omedveten om sina lögner som den kommande skuldslaven)) när han/hon säger:

        -”De 2 miljonerna kronorna som du lånat finns nu insatta på ditt konto”

        Bankpersonalen ljuger på minst på tre sätt . För i verkligheten:

        1) Har banken inget lånat ut överhuvudtaget
        2) Kundens konto kan inga kronor innehålla (kontot kan bara innehålla bankens skuld till kontokunden)
        3) Kontoinnehållet har inte satts in, dvs flyttats från något annat konto – banken har hittat på kontoinnehållet från ingenting.

        Så summa summarum:
        Ditt påståenden:
        ”Inget hindrar egentligen privatpersoner från att agera bank”

        är helt taget ur luften och saknar all logik.

  2. Michael Thudén: Ditt besserwissiga och arroganta tonläge i alla svar får en motsatt effekt. Jag tappar intresset för att fortsätta läsa och följa dina inlägg om du fortsätter med denna attityd, och jag är övertygad om att jag inte är ensam om att tappa intresse. Så ”tagga ner”.

    Jag vidhåller mitt påstående: ”Inget hindrar privatpersoner från att agera bank”. Jag har aldrig påstått att man som privatperson kan ersätta en bank, eller fungera exakt som en bank, utan jag påstår precis som vad jag skrev. Och ifrågasätter du detta så bevisar det enbart att det är du som inte riktigt förstår hur pengasystemet fungerar.

    Med mitt exempel så ville jag påvisa att man som privatperson kan utfärda skuldväxlar, som precis som med sedlar och mynt, eller bankers skuldväxlar, endast backas upp av den kreditvärdighet som utfärdaren har. Sådana skuldväxlar kan säljas vidare och användas som betalningsmedel så länge som det finns andra som är intresserade och villiga att acceptera dessa. Och ytterst står och faller deras värde med utgivarens vilja och förmåga att lösa in dom. Det var också så pengasystemet uppstod, och det fungerar i princip likadant idag. Det som principiellt skiljer är att idag så utgör fysiska pengar endast en bråkdel av det totala antalet pengar som är i omlopp. Och istället för fysiska skuldväxlar och bokföring i en fysisk bok, så sker bokföring, registrering och lagring elektroniskt i datorsystem.

    Det som skiljer en bank från en privatperson (eller ett företag) som ställer ut skuldväxlar, är att banken har tillstånd för detta, och också har tillgång till riksbankens pengar.

    En bank som lånar ut 1000 kr gör det genom att skriva in detta i sitt system, varvid dessa ”pengar” därmed bokföringsmässiogt omedelbart skapas. Och de ”skapas” på samma sätt som om en privatperson skulle skapa dom – genom att helt enkelt bokföringsmässigt skriva in dessa pengar. Det som skiljer är att en privatperson inte har direktaccess till bankernas betalsystem, och därmed så kan inte låntagaren nyttja pengarna som gångbart betalningsmedel. Den privata långivaren kan dock skriva ut ett papper (skuldväxel) där det står att innehavaren (låntagaren) av detta papper har 1000 kr tillgodo hos den privata långivaren. Men det blir samma praktiska problem – att detta skuldebrev inte accepterras av alla som godtagbar betalningsmedel. Dock är det viktigt att förstå, att pruncipen är densamma, och att acceptansen av dessa privata skuldväxlar endast står och faller med utfärdarens kreditvärdighet.

    En bank som ”lånar ut” pengar på detta sätt tar betalt för detta i form av ränta. Dvs banken lånar ut pengar som inte fanns där från början, och gör det enbart utifrån sin egen goda kreditvärdighet och det faktum att de har tillstånd att göra detta, och är anslutna till det betalningssystem (bankomater, kortsystem, m.m.), gör att det praktiskt blir så mycket lättare för bägge part. Men principen är densamma som om en privatperson skulle låna ut pengarna. Om nu en privatperson skulle låna ut pengar genom att ställa ut en skuldväxel (som har en text där det står att detta papper är värt 1000 kr, pengar som långivaren lånat ut till låntagaren). Då skuille denna skuldväxel, dels innehålla nyssnämnda text, men dels också innehålla texten om att låntagaren omvänt är skyldig banken X% i ränta på dessa 1000 kr. Dvs den privata långivaren lånar ut pengar som inte finns och tar betalt för detta. Dessa privata skuldväxlar är som sagt vad inte allmänt godtagbara som betalningsmedel, men så länge som långivaren anses vara kreditvärdig nog av tillräckligt många personer, så kommer detta också att fungera i praktiken, Dvs det kommer att finnas personer och företag som är villiga att godta dessa skuldväxlar som betalningsmedel.

    Problem med att en privat långivare ”lånar ut” pengar på detta sätt med skuldväxlar, är att intresset för handel med dessa skuldväxlar kommer att vara minimal eller obefintlig, eftersom det inte finns något att vinna på det. Tvärtemot mitt första exempel i föregående post, där en privatperson ställer ut en skuldväxel på ett belopp, och är beredd att lösa in den till ett högre belopp (betala ränta) när den förfaller till betalning.

    Banker gör nu båda delarna, dvs både lånar ut pengar (som inte finns där från början, genom att bokföringsmässigt skapa en skuld), och de lånar in pengar. Och de kan tjäna på båda sakerna.

    Principen för en bank är dock densamma som för en privatperson som fungerar som en bank. Och en privatperson som lånar ut 1000 kr kontant och begär 10% i ränta för detta, har på så sätt ”skapat pengar genom att skapa skuld”. I detta fall så finns dock dessa 1000 kr från början, men dessa 100 kr som 10% motsvarar i ränta är pengar som låntagaren på ett eoler annat sätt måste ordna fram, ex.vis genom att utföra ett arbete.

    Min poäng är att banker egentligen inte gör något ”magiskt”, dvs dom gör i princip inget som inte en priovatperson kan göra. Dom har dock tillstånd att göra detta i kommersiellt syfte, och det ställs krav på dom från statsmakternas sida om att de ska ha tillräckligt mycket egna pengar. Och dessutom är de qanslutna till resp. riksbank och bankernas kommunikations och betalningssystem som gölr in- och utlåning så mycvket praktiskt enklare.

    • Tycks som om vi kan tävla om att vara arrogant överlägsen. Jag har inte så mycket till övers för ditt skitnödiga sätt att uttrycka dig på heller. Vem som orkar läsa vem av oss får läsarna bedömma. Tror i alla fall jag är betydligt mindre skitnödigt tråkig än du (att vara tråkig är inte, såsom du möjligen tror, ett bevis på att det du skriver är logiskt).

      Som jag påvisat agerar inte en bank som du skrev.
      1) Ingen inlåning som sedan ”lånas ut” till kontot sker
      2) Nä, skuldväxlar som andra än bankerna skapar (om man nu ska kalla bankens kontopåhitt skuldväxlar) kan inte användas som allmänna betalmedel – det spelar ingen roll att du omformulerar lögnen med det arroganta överlägsna uttrycket:

      ”Sådana skuldväxlar kan säljas vidare och användas som betalningsmedel så länge som det finns andra som är intresserade och villiga att acceptera dessa. ”

      Ditt påstående var att ALLA kan agera bank. Visa då själv medels en kamera att du kan använda en skuldväxel som du själv skriver ut och att du kan handla med den på ICA – det är ett befängt korkat påstående som antingen beror på att du gått på Handelshögskolan och lärt dig bli korkad eller så ljuger du medvetet.

      När du skitnödigt skriver:
      ”En bank som lånar ut 1000 kr gör det genom att skriva in detta i sitt system, varvid dessa “pengar” därmed bokföringsmässiogt omedelbart skapas”

      så är det en direkt lögn – banken kan inte ”låna ut” kronor till kundkontot då kundkontot inga kronr kan innehålla (kontot kan bara innehålla bankens skuld till kontoinnehavaren – en skuld kan aldrig vara kronor). Enbart Riksbanken kan skapa kronor, dvs pengar som fyller de villkor som ekonomiprofessor Graziani säger att pengar ska ha.

      Tar in hela inlägget som du totalt skiter i att bemöta överhuvudtaget (snacka om arrogans!)

      Det som finns på kundkontot är inte pengar då det, i enlighet med ekonomiprofessor Graziani ska till tre grundvillkor för att något ska få kallas pengar. Dessa är

      1) Riktiga pengar är enbart en symbol utan eget värde (symbol, ”token” på engelska). En vara (såsom guld) kan mao aldrig vara pengar – handlar man med t.ex guld byter man varan guld mot en annan vara och det är mao fråga om byteshandel.

      2) Pengar ska accepteras som slutgiltig betalning (annars är det fråga om att handla på krita)

      3) Seignoraget ska inte inte tillfalla någon (dvs den som skapar pengarna ska inte tjäna på att skapa dem)

      Vi börjar praktiskt förklara vad riktiga pengar är genom att förklara i omvänd ordning

      * När staten skapar t.ex en 1000-lapp tjänar ingen enskild person eller grupp på att den skapas (uppfyller villkor 3) ).

      * När Ulla betalar Per med 1000-lappen försvinner skulden mellan Ulla och Per. Skulden är slutgiltigt dödad vilket uppfyller villkor 2)

      * 1000-lappen är bara en symbol (uppfyller villkor 1) ) – den saknar eget värde och är mao inte en vara. När Ulla betalar Per är det mao inte fråga om byteshandel.

      För att förstå att bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) inte är pengar (och faktiskt inte ens krediter) måste vi kolla vad det innebär att handla på krita

      Säg att Nisse går på Puben och vill köpa en öl. Men Nisse har inga pengar och frågar Pubägaren, Janne, om han kan betala senare. Janne känner Nisse och går med på att Nisse får köpa en öl på krita. Janne skriver ner på en lapp att Nisse är skyldig honom 50kr.

      I ovan fall är det väl ganska klart att inga pengar har använts överhuvudtaget. Att handla på krita är inte samma sak som att handla för pengar. Ingen slutgiltig betalning har skett (villkor 2) )

      Säg nu att pubägaren, Janne, inte har så mycket pengar han heller och att han behöver handla på ICA. Janne känner ICA-handlaren och frågar om det är ok om Nisse kommer in och betalar 50 kronor senare. ICA-handlaren känner också Nisse och går med på att ta över fordran på Nisse. Nisse är nu skyldig ICA-handlaren 50 kronor och Pubägaren, Janne, kan köpa mat av ICA-handlaren.

      Ovan betalade pubägaren ICA-handlaren med Nissesskuld. Nisses skuld flyttades bara så att han nu är skyldig ICA-handlaren 50 kronor. Jag tror alla kan se att inga pengar användes i den transaktionen heller. Inte heller har villkor 2) uppfyllts – ingen slutgiltig betalning har skett – Nisse är fortfarande skyldig ICA-handlaren 50-kronor.

      Av ovan hoppas jag att det är helt klarlagt att man inte handlar för pengar när man handlar på krita (kredit).

      Observera dock att ovan har det skapats en riktig kredit. För att en kredit ska skapas när någon handlar på krita måste något avvaras från den som ger krediten. I fallet med pubägaren avvarade pubägare en öl till Nisse. När pubägaren handlade på ICA avvarade ICA-handlaren mat till PUB-ägaren. Som vi ska se avvarar banken ingenting när den ”lånar ut” till konton – så bankernas kontopåhittande är inte ens krediter.

      Nu när vi vet vad pengar är och att handla på kredit (krita) inte är samma sak som att handla för pengar har vi redskapen för att visa att bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) inte är pengar.

      Om du ”lånar” av banken kluddar banken dit siffrorna på ditt konto från INGENTING (banken avvarar mao INGENTING så det är INTE fråga om en kredit). Observera att ditt konto ALLTID är bankens skuld till DIG. Banken har mao ”lånat ut” sin egen skuld till ditt konto.

      Så när vi betalar varandra flyttar vi mao bara bankernas skulder mellan våra konton (på samma sätt som Nisses skuld flyttades från Pub-ägaren till ICA-handlaren i exemplet ovan).

      Av ovan kan vi komma fram till:

      * Vi använder mao inte pengar, dvs kronor, när vi betalar varandra genom kontosystemet.

      *Inte heller har villkoret 2) är infriats. Så länge bankerna har skulder till kontoinnehavarna har ingen slutgiltig betalning skett (precis såsom ingen slutgiltig betalning skett förrän Nisse betalar ICA-handlaren 50 kronor i exemplet ovan)

      Vi har inte ett penningsystem – vi har ett bedrägerisystem där bankerna ersatt pengar, kronor, med sina egna skulder (ditt och mitt kontoinnehav). Och slutmålet är att bankerna aldrig ska behöva betala sina skulder genom att det kontantlösa samhället införs -detta då, återigen, det enda sättet banken kan betala sina skulder till kontoinnehavarna är genom att dessa gör kontantuttag från t.ex bankomaten.

      Hela samhället, ja hela världen, har hamnat i påhittad skuld till bankerna genom att bankerna tillåts ”låna ut” sina egna skulder. De påhittade skulderna till bankerna ska dock alltid kvarstå – allt och alla blir skuldslavar till bankerna.

      Skuldlappen i fallet Nisse kunde vandra till ICA-affären men inte längre än så – enligt dig är dock skulden Nisse har ett allmänt betalmedel som kan användas överallt då du – återigen – hävdar att alla kan göra det banken gör genom att ”låna ut” sina egna skulder (detta då, för att tjata, det enda som kan finnas på ett kundkonto är bankens egna skuld – mao det enda som banken kan ”låna ut” till kundkontot är bankens egna skuld)

      När du svarar nästa gång vill jag att du styrker ditt minst sagt korkade påstående att DU kan skriva ut en skuldväxel som duger som allmänt betalmedel på ICA – skapa en videofilm för att påvisa att du faktiskt kan det då du vidhåller att ALLA kan göra det banken kan göra. Jag har haft för många sådana här evighetstrams-diskussioner för att falla in i en igen.

      Tills videon kommer upp lägger vi ned diskussionen – det går inte bara att påstå saker utan att anföra minsta argument eller logik (fast ekonomer har ju trots allt lärt sig att ”tänka” utan hjärna så jag har viss förståelse för ditt förståndshandikapp).

      • Vad gäller ditt påstående att systemet är praktiskt enklare så är det skitsnack det med. Enligt Bank of Englands fd chef Mervyn King är detta det värsta sättet att organisera bank och penningsystemet på. Detta då clearingsystemet blir extremt tillkrånglat då varje bank skapar sina egna skuldsedlar/växlar på kundkontona. Jag beskriver det bl.a här:
        Hur storbankernas skuldslavsystem mekaniskt är uppbyggt

        Samt drar ett exempel med en tier2 bank hur extremt överkomplicerat betalningar blir då vi tvunget måste använda bankernas skulder istället för kronorna som finns på riksbankskontona.

        Läsarfråga – vad är mest effektivt?

        När Postgirot fanns kunde vi betala med kronorna som fanns på Riksbankskontona. Postgirot skapades 1925 enkom för att vi skulle kunna betala med kronor genom kontosystemet. 2002 köpte Nordea upp Postgirot och dödade den möjligheten. Lösningen är att ta ifrån storbankerna deras monopol på kronorna på riksbankskontona så att alla kan hålla kronor där. Då kan vi börja betala varandra direkt med kronor igen genom kontosystemet och bankerna blir tvungna att göra det alla andra tvingas göra – betala sina skulder.

Kommentarer inaktiverade.