Hur vi ”betalar” varandra med bankernas skulder som bankerna inte ens själva ser som pengar.

Tänkte göra en serie av extremt enkla illustrationer som beskriver penning och banksystemet. Tänkte slänga ihop dem till slut i ett sammanhängande blogginlägg.

Det här inlägget grundar sig på att man har klart för sig att bankerna bara kan hålla bankens egna skulder på kundkontot vilket jag beskrev extremenkelt här:

1) Det idiotiska med att bankerna tillåts ”låna ut” sina egna skulder

Jag stänger av kommentarsfältet då jag inte hinner eller orkar kommentera just nu.

1) Säg att Per betalar Nisse och båda har SEB som bank. SEB överför då bara bankens skuld från Pers konto till Nisses konto direkt som bilden visar nedan (det är därför överföringar mellan konton i samma bank går mycket fortare än mellan två olika banker) SEB:s sammanlagda skuld ändras inte så inget händer på SEB:s tillgångssida.

1

2) Om det är två banker blir det krångligare och tar längre tid (oftast 1 bankdag). SEB (som blir av med sin skuld) måste betala Swedbank 1000 kronor genom Riksbankskontona. Notera att endast Riksbankskontona kan innehålla kronor. Notera också att bankerna internt inte ser varandras skulder till kontokunder såsom de vore pengar – de kräver betalt genom Riksbankskontona för att ta över varandras skulder.

2

Av ovan kan man få intrycket att bankerna alltid betalar varandra genom Riksbankskontona för varje kontoöverföring. Men som vi ska se i nästa inlägg är det ett flöde mellan bankerna åt båda hållen (det sker 100000-tals överföringar varje dag) som tar ut varandra och de kan kvittas bort vid dagens slut. Detta kallas clearing men , som sagt, vi tar det i nästa inlägg.