4) Nollsummespelet på RIX mellan riksbankskontona samt vad stibor och reporänta

Jag stänger av kommentarsfältet då jag inte hinner eller orkar kommentera just nu.

Kapitel 4 i serien hur pengar skapas. De andra delarna är:

1) Det idiotiska med att bankerna tillåts ”låna ut” sina egna skulder

2) Hur vi ”betalar” varandra med bankernas skulder som bankerna inte ens själva ser som pengar.

3) Hur clearingen mellan bankerna går till

Storbankernas monopol på Riksbankskontona kan beskrivas som nedan :

2

Efter clearingen lånar minusbankerna av plusbankerna till den sk stiborräntan så att alla storbankerna hamnar på plus-minus noll, såsom bilden nedan visar: Stiborräntan är mao en internränta bankerna tar för att låna av varandras riksbankskonton.

14

Plus-minus-nollsträcket kallas med ett ”finare” ord för det ”likviditetskrav” varje bank måste nå upp till vid dagens slut. När en minusbank lånar av en plusbank måste minusbanken lämna något värdepapper i pant, oftast en bostadsobligation som visas nedan:

1

När bankerna inte litar på varandras panter så kan internlåningen (Interbank Lending på engelska) mellan storbankernas riksbankskonton ”frysa fast” och hela betalsystemet hotas. Riksbanken kan då kliva in som mellanhand som bilden nedan visar som förklarar vad reporäntan är:

2

Men om plusbankerna inte ens vill lämna in sitt överskott till Riksbanken kommer inte ens ovan fungera. Då kan Riksbanken skapa kronor som de köper upp t.ex bostadsobligationer för så att alla banker hamnar skyhögt över likviditetskravet (plus-minus-noll-sträcket) och bankerna kan klara clearingen utan att låna av varandra. Det var det som hände 2008 då hela betalsystemet enligt IMF var en hårsmån från att få en hjärtinfarkt. Bilden nedan visar detta:

4

Sammanfattning av vad vi kommit fram till hitintills:

Som synes är det ett extremt komplicerat system där kontokunder bollar storbankernas skulder mellan varandra konton. Kontokunderna ser varandras konton som pengar men bankerna internt ser inte varandras kundkonton som pengar utan måste betala varandra med kronor genom riksbankskontona vid kontoöverföringar. Varje dag kvittas betalningarna mellan bankerna i nollsummespelet kring clearingen mellan riksbankskontona inom RIX-systemet..

Då vi använder bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) som betalmedel är mao systemet uppbyggt så att storbankerna helst aldrig ska behöva betala sina skulder till kontoinnehavarna. Det enda sättet bankerna kan betala sina skulder till kontokunderna är genom kunden gör kontantuttag genom t.ex bankomaten. I nästa kapitel tar vi upp hur systemet kan reformeras så att bankerna inte längre kan ”låna ut” sina egna skulder (såsom beskrevs i kapitel 1) och där bankerna, liksom alla andra, tvingas till att betala sina skulder och sluta upp att vara ett frälse.

Överkurs

När centralbankerna fyller på storbankernas centralbankskonton, såsom Riksbanken gjorde 2008, kallas det felaktigt för QE (ekonomiprofessor Richard Werner är ganska arg för att det kallas QE, men då bankens och Riksbankens främsta uppgift är att ljuga så borde man inte vara förvånad). Notera att trots att Riksbanken fyllde på storbankskontona med 500 miljarder så rann inget av detta ut  från riksbankskontona och skapade inflation i ekonomin – detta då riksbankskontona är ett helt slutet system.