Hur man kan ”diskutera” med en bankkramare

Jag har haft en diskussion med en bankkramare i ett av mina inlägg. Det blev en extremt långdragen historia  – vilket det oftast blir då en av bankkramarnas taktiker är att omskriva och krångla till allt  så maximalt som möjligt för att man till slut inte ska orka hänga med i alla svängar. Jag vet att många tycker att jag inte är ”rumsren” när jag diskuterar men jag försöker i alla fall vara ärlig. Och för mig är det ärligt att kapa av allt skitsnack. Sedan är det kanske mer en fråga om tycke och smak om man tycker oärlighet förklädd i ett extremkrystat språk är så mycket mer ”rumsrent”. Kanske  finns de de som kan använda mina argument  med ett ”finare” språk – ni kanske hittar en bättre väg – men jag är den jag så det blir som det blir.

Kopierar och klistrar in vår ”diskussion” som, som sagt, blev djävligt lång.

  • DickeFix skrev

    Hej Michael,

    Tyvärr har jag varit upptagen och inte kunnat besvara din kommentar. Jag är hedrad att du gjort ett blogginlägg även om det är mindre hedrande att få sin kommentar kallad förvirrande och att bli kallad korkad 🙂.

    Det är viktigt och intressant att veta hur pengar skapas och visst kan det verka förvirrande. Speciellt som vissa har en politisk agenda och sprider halvsanningar. Det du och Richard Werner skriver är i stort sett riktigt men det är inte hela sanningen utan får bankverksamhet att låta som ett rent bedrägeri. Jag är själv mycket skeptisk till banker och tycker privatbankerna bara skall vara filialer till Riksbanken drivna på entreprenad under demokratisk kontroll. Det är dock viktigt att debatten inte förvirrar folk mer. Här är en närmare förklaring som jag förstått det.

    Banker skapar inte ”pengar” ur tomma intet. De omvandlar skuldsedlar (löften att betala tillbaka i framtiden) från allmänheten till egna skuldsedlar. Precis som både du och jag skriver är ”pengarna” på bankkontot inte riktiga riksbankspengar utan bara en skuldsedel. Jag kommer därför skilja mellan ”kreditpengar” på bankkontot och ”riksdagspengar” som bara Riksbanken får emittera. Eftersom en bank endast skapar kreditpengar mot en skuldsedel där en låntagare betalar tillbaka så är det låntagaren som skapar nya kreditpengar ur tomma intet. Bankernas skulder är således, som du skriver, våra sparpengar och bankens tillgångar är låntagarnas skuldebrev, oftast uppbackade med någon säkerhet. Varför skriver du att jag hävdar att balansräkningen är uppdelad i ”Tillgångar” och ”Löften”? Låntagarnas skuldebrev (löftena) är ju på tillgångssidan.

    Bankens skuldsedel är mer värd än en privatpersons. Framförallt är bankens skuldsedlar (kreditpengarna på bankkontot) likvida eftersom banken lovar betala direkt i Riksbankspengar vid anmodan. Dessutom är trovärdigheten att en bank ska betala sina skulder större än att en privatperson ska göra det. Det beror på att dels sprider banken riskerna så att det är osannolikt att den ska gå i konkurs och dels garanteras de av staten genom insättningsgarantin.

    Eftersom bankens skuldebrev är värd än en privatpersons skuldebrev så kan de ta ut en högre ränta när de lånar ut till låntagarna (låneräntan) än vad de lånar in med från spararna(sparräntan).

    När pengar flyttas mellan bankkonton på olika banker så måste banker som du säger endast låna nettoflödet från Riksbanken. Riksbanken trycker inte heller pengar ur tomma intet utan mot skuldebrev som de ”köper” på öppna marknaden med nytryckta pengar. På sistone så har de börjat köpa statens skuldebrev (statsobligationer) mot negativ ränta. Det är en mycket farlig utveckling. Det vore dock ännu farligare om de tryckte upp nya pengar utan något skuldebrev alls. Varje krona som vi handlar med, oavsett om det är riksbankspengar eller kreditpengar backas upp av en skuldsedel, ett löfte från någon att betala tillbaka. Värdet på vår pappersvaluta är därför inte värd mer än trovärdigheten i dessa löften. Om sparare tappar tron att stater och privatpersoner ska betala tillbaka så söker de sig till andra tillgångsvärden än bankinnehav och valutan kollapsar. Det är vad som håller på att hända.

    Som kommentarerna ovan påpekar så stämmer det jag skrivit och som du ser har jag inte så mycket att invända mot det du skrivit heller mer än din tolkning av min kommentar. Kanske talar vi förbi varandra.

    • Banker skapar inte pengar överhuvudtaget. Skuldsedlar är inte pengar – de är bankens skulder som används som betalmedel ISTÄLLET för pengar.

      Du kan köpa en öl för Nisses skuld om Nisse är skyldig dig 50kr och pubägaren går med på det. Du behöver bara fråga pubägaren:

      ”Är det ok om Nisse betalar senare? Han är skyldig mig 50kr och jag har inga pengar”

      Du har då betalat med Nisses skuld som betalmedel men du kan inte hävda att du betalat med pengar.

      Samma sak gäller vid t.ex ett ”husköp” – man betalar inte med pengar – man betalar med bankens skulder (då det är det enda ett kundkonto innehåller enligt bankens egna balansräkning).

      Vidare är inte kronorna som staten skapar en skuldsedel längre sedan vi gick ur guldstandarden 1931. Fram till dess var staten skyldig att betala ett belopp guld som motsvarade sedeln (t.ex en 100-lapp). Nu får du ingenting om du går upp till Riksbanken och kräver att du ska få ”något” av Riksbanken . Men visa gärna att jag har fel genom att gå upp till Riksbanken och kräv att Riksbanken ska betala vad du nu tror att Riksbanken är skyldig dig för 1000-lappen – tror du Riksbanken är skyldig dig en cykel kanske? Inte vet jag). Det finns inget ”löfte” från Riksbanken att betala tillbaka något alls. De sedlar och mynt Riksbanken skapar är mao varken skuldsedlar eller ”löften”. Att de skrivs som en skuld på Riksbankens balansräkning är bara en kvarleva från guldmyntfoten. Sedlarna och mynten är ren fiat-valuta.

      Problemet i dagens ekonomi är inte ”pappersvalutan” som bara utgör 3% av penningmängden. Problemet är att 97% av ”penning”mängden utgörs av bankernas skulder till kontoinnehavare som inte ens är pengar (se ovan).

      Vad som behövs göras är att storbankernas monopol på Riksbankskontona knutet till betalsystemet tas ifrån dem och att alla kan betala med kronorna där. Precis som Postgirot fungerade så att alla kan betala varandra med pengar (kronorna) som fanns där.

      En av de lustiga prylarna när man ”diskuterar” med marknadsliberaler, t.ex de som tillber den Österrikiska skolan, är att de totalt blundar för det monopol som de 5 storbankerna har på Riksbankskontona inom betalsystemet (SBAB:s fd chef försökte bryta det monopolet genom att SBAB skulle fixa betaltjänster från sina konton – ett dåligt surrogat till Postgirot mao – han fick sparken illa kvickt och det las på is).

      • DickeFix skrev

        Du hävdar att varken det jag kallar för kreditpengar (pengar på bankkontot) eller det jag kallar för riksdagspengar (sedlar och mynt) är riktiga ”pengar”. Du tycker uppenbarligen bara guld har ett verkligt värde. Det står dig fritt att tycka så men visst har en skuldsedel ett värde precis som ditt exempel med pubägaren och Nisse visar. Det är väl bara på denna semantiska punkt vi har olika åsikter, om en skuldsedel verkligen kan betraktas som ”pengar”, eller hur?

        Man kan jämföra det med tjänster och gentjänster. Anta att du är beredd att klippa din grannes gräsmatta idag mot ett skriftligt löfte att han klipper din (eller någon annans) gräsmatta nästa månad. Då kan du byta detta framtida löfte mot något annat du behöver från en annan granne, antingen en pryl eller en annan tjänst. Det skriftliga löftet fungerar som ”pengar” och hur mycket det är värt beror på din grannes trovärdighet. När tjänsten återgäldats så förstör man skuldebrevet, d.v.s ”pengar” försvinner.

        Varken kreditpengar (pengar på bankkontot) eller riksbankspengar (som riksbanken emitterar när de t.ex. köper statsobligationer) tillverkas utan ett sådant bakomliggande löfte. När en låntagare återlöser sitt lån så försvinner både skuldsedeln och de emitterade kreditpengarna ur systemet. Statsobligationer är på samma sätt inget annat än ett kollektivt löfte från oss skattebetalare att betala tillbaka till ägaren av statsobligationen i framtiden. När staten löser in statsobligationen och betalar sin skuld så får Riksbanken tillbaka riksbankspengarna de emitterat och både riksbankspengarna och statsobligationen försvinner i tomma intet.

        Systemet med pappersvaluta fungerar bara så länge stater och privata låntagare betalar tillbaka sina skulder i samma takt som spararna vill konsumera för sina kreditpengar eller riksbankspengar. Annars så får systemet likviditetsproblem.

        Det är alltså inget bedrägeri från bankernas sida. Det är låntagarens löften om framtida arbete som skapar kreditpengar, inte bankerna. Bankerna förädlar bara dessa löften genom att stå som garant. Det som är moraliskt fel är att de lättförtjänta vinsterna från denna verksamhet hamnar i privata fickor trots att det är skattebetalarna som får rycka in när bankerna inte klarar sina åtaganden.

      • Jag hävdar att skulder inte är pengar. För dig är skulder samma sak som pengar (du anger ingen vettig logik hur du får skulder till att bli pengar).

        Jag har inte någonstans hävdat att Riksbankspengar (dvs sedlar och mynt samt storbankernas innehav på riksbankkontona) INTE är pengar. Riksbankspengar är pengar som genom lag (fiat) bestämts vara pengar. Hitta inte på vad jag tycker.

        Kundkontona är bankens skulder och de är inte ens krediter.

        En kredit förutsätter att kreditgivaren avstår något som den lånar ut. Lånar jag ut en 1000-lapp så är jag kreditgivarna och jag avstår från 1000.lappen för en viss tid. Vad avstår banken när den ”lånar ut” sina egna skulder till ett kundkonto? Nada. Om du hävdar att banken ”lånat ut” till kundkontot (som, återigen, enbart kan innehålla bankens skuld) får du påvisa vad banken avstått när banken ”lånar ut” sin egen skuld.

        Lyckas du inte bevisa att det är en kredit eller lån faller allt svammel om ”kreditpengar”.

        Du får påvisa att skulder och pengar är samma sak (för alla utom banker är de totalt skilda åt – troligen kan du även skilja din elräkning från en 1000-lapp). Som jag beskrev med exemplet med Nisse kan en skuld användas som betalmedel i brist på pengar. Jag hoppas att du inser att skulden till Nisse INTE är pengar. Samma sak gäller bankernas skulder – de är lika lite pengar de fast vi använder dem som betalmedel när vi flyttar bankernas skulder mellan våra konton.

        Japp, Riksbanken kan skapa obligationer för att suga upp kronor för att reglera penningmängden men statsobligationen är en skuld den med – INTE pengar.

        Jag bad dig berätta vad du får när du går till Riksbanken med 1000-lappen och begär att Riksbanken ska betala av sin ”skuld” till dig – en cykel kanske? Skiter du i att svara nästa gång kommer jag kapa här. Jag är trött på alla som ignorerar mina frågor och det här är min blogg så jag behöver inte älta dem i evighet om jag inte vill.

        Jag har aldrig skrivit att jag tycker bara guld har värde – jag beskrev guldmyntfoten som var ett skitsystem det med. Jag tycker dagens fiat-system är bra. Problemet är att endast 3% av penningmängden är fiat – 97% är INTE fiat utan bankernas skulder till kontoinnehavare – mao de är inte ens pengar. Istället för att hitta på vad jag tycker – FRÅGA!

        Vilken tjänst menar du att banken gjort när den ”lånat ut” sin egen skuld till kundkontot och inbillat kontokunden att han/hon lånat kronor av banken? Jag håller inte med dig om att bedrägeri är en ”tjänst”.

        Att du inte ser något problem med dagens system där allt blir skuldsatt av banker som ”lånar ut” sina egna skulder.är helt otroligt. Hela världen är skuldsatt (bankerna likaså då de ”lånat ut” sina egna skulder) och skulderna uppgår till mer än hela världens BNP. Det är en fin ”tjänst” bankerna ger världen.

        Staten får i EU inte skapa pengar enligt Maastricht utan är tvungen att ”låna” bankernas skulder de med. Staten är tvungen att skapa statsobligationer för att få låna bankernas skulder av bankerna (skattekontona ligger t.ex på SEB).

        Utav allt svammel slår nog uttrycket ”Bankerna förädlar bara dessa löften ” det som är mest tomt.

        Vi kör bostadsmarknaden som exempel på din ”förädling”:

        Vid en husförsäljning har inte köparna pengarna utan ”lånar” av banken som inte heller har pengarna men kan skapa kontopåhitt från luften som de ”lånar ut”
        Så här har vi tre deltagare på denna ”marknad”
        1) en säljare (tillgångssidan)
        2) potentiella köpare (efterfrågesidan)
        och
        3)mellanhanden banken som vill sälja så mycket som möjligt av sin ”produkt” – dvs dvs bankerna ”lånar ut” sina egna skulder till kundkontona. . Bankerna försöker trissa upp priserna så mycket som möjligt med dessa påhitt genom att hetsa ”köparna” mot varandra.

        Det är ingen marknad, det är skuldslavsauktion där ”husägaren” får hyra huset av mellanhanden, parasiten=banken som sätter priset..

        Och bankerna marknadsför bostadsinflationen, som är en följd av denna upptrissning, såsom ”värdeökningar” (samma skit med IT-bubblor, aktier, guld, etc). På så sätt får de människor att tro att alla kan bli rika bara de skuldsätter sig maximalt och går in i pyramidspelet och spekulerar. Sist ut blir svarte Petter.

        Så du tycker ovan pyramidspel är en ”förädling av löften”. Jo, helt tydligt tycker du att bankernas anskaffande av skuldslavar är ”förädling” – även om jag inte kan förstå hur du moraliskt kan ha den åsikten (om du nu har den åsikten). Själv tycker jag att om en person lånar ut sin egen elräkning till en förståndshandikappad och lurar i denne att det är pengar som ska betalas tillbaka med ränta ska vederbörande sättas i fängelse för bedrägeri. Du tycker dock att när bankerna gör samma sak genom att ”låna ut” sina egna skulder till kundkonton så ”förädlar” banken löften – nä bankirerna bör sättas bakom lås och bom de med.

  • DickeFix skrev

    I vårt pappersvalutasystem har pengar faktiskt inget annat bakomliggande värde än skuldebrev. Dina pengar är någon annans skulder och dina skulder är någon annans pengar. Även riksbankens pengar är endast bakomliggande skulder. Riksbanken får bara trycka pengar om de köper skuldebrev (t.ex. statsobligationer som Riksgälden emitterar) eller om de får skuldebrev i pant. Banker förädlar privata skuldebrev till bankens kreditpengar och Riksbanken förädlar skuldebrev till sedlar och mynt.

    Banker avstår som du säger inte något när de lånar ut. Det är bankens sparare som gör det. När du lånar pengar från banken så omvandlar banken ditt skuldebrev till nya kreditpengar. Eftersom du vill använda dessa kreditpengar omgående och betala tillbaka senare så måste det finnas sparare som är villiga att avstå från att använda sina kreditpengar motsvarande tid. Annars blir banken illikvid och kollapsar.

    Du skriver ”Staten får i EU inte skapa pengar enligt Maastricht utan är tvungen att ”låna” bankernas skulder de med. Staten är tvungen att skapa statsobligationer för att få låna bankernas skulder av bankerna.”

    Centralbanken ska vara oavhängig staten just för att förhindra att staten trycker pengar utan ett löfte att betala tillbaka (statsobligationer). Centralbanken ska egentligen inte trycka riksbankspengar mot statsobligationer eftersom också det kan missbrukas men nu tummar både ECB och vår riksbank på den regeln, s.k. quantitative easing. För att få det lite mer rumsrent så köper inte Riksbanken direkt från Riksgälden utan på öppna marknaden t.ex SEB. SEB kan sedan pantsätta statsobligationen hos Riksbanken som i utbyte trycker de riksbankspengarna staten behöver. Vinnarna är precis som du skriver privatbankerna.

    Jag håller med dig att banksystemet är osunt och förslavar en stor del av befolkningen. Med en extremlåg ränta och längsta medelamorteringstiden i Europa (125 år!!!) så kan man bara konstatera att bankerna hastigt men mindre lustigt blivit de-facto-ägare till en stor del av Sveriges bostadsbestånd.

    Den låga räntan och de obefintliga amorteringskraven har lockat unga bostadsköpare att skuldsätta sig för livet. När tillräckligt många hamnat i skuldfällan kommer denna ränta successivt höjas till ett optimum där bankernas vinster maximeras. Liksom det är otaktiskt för en parasit att ta död på sitt värddjur så kommer man vilja ligga nära – men inte överstiga – vad bolånarna klarar av att betala i rätekostnader. Trots att de skuldsatta kommer få arbeta hårt och leva sparsamt ett helt liv för att hålla näsan över vattenytan så kommer de flesta aldrig få uppleva tillfredsställelsen av att vara skuldfri och äga sitt boende på ålderns höst, något som för bara 50 år sedan var möjligt för varje sparsam medelklassfamilj trots att bara mannen jobbade.

    Bankerna har efter den sk Novemberrevolutionen där de duperade våra dumma politiker lyckats göra världens bostadskupp. De har fått hjälp av Riksbankens låga styrräntor, lågt bostadsbyggande i storstadskommunerna och utnyttjat unga låntagarnas naivitet. Fortfarande står våra politiker, Riksbanken och Finansinspektionen och kliar sig i huvudet. De undrar vad som egentligen hände och funderar på vad de nu kan göra.

    Svaret är enkelt! Höj räntorna, inför amorteringskrav och slopa ränteavdragen! Bygg samtidigt hyresrätter så att unga människor slipper skuldsätta sig upp över öronen för att kunna flytta hemifrån. Då faller även bostadspriserna till en rimligare nivå så att medelinkomsttagare har en chans att spara till ett eget boende. Man få naturligtvis tillämpa övergångsregler för de som redan är överskuldsatta så att de får tid på sig att reda upp sin ohållbara situation men utan dessa åtgärder så förvärras situationen ju längre tiden går och ännu fler olyckliga hamnar i bankernas skuldfälla.

    • Citat:
      I vårt pappersvalutasystem har pengar faktiskt inget annat bakomliggande värde än skuldebrev. Dina pengar är någon annans skulder och dina skulder är någon annans pengar. Även riksbankens pengar är endast bakomliggande skulder. Riksbanken får bara trycka pengar om de köper skuldebrev (t.ex. statsobligationer som Riksgälden emitterar)”

      Riksgälden är statlig – Riksbanken är statlig. Om Riksgälden sätter sig i skuld till Riksbanken är det samma nonsens som att säga att du sätter dig i skuld till dig själv. Du kan ”emittera”(ni bankkramare gör verkligen allt för att undvika orden ”hitta på”) ett skuldebrev till dig själv och det är lika mycket trams att säga att du är i skuld till dig själv.

      Kronor skapade genom Riksbanken är genom LAG (fiat) de enda pengarna i Sverige. Bankernas ”utlåning” av sina egna skulder till kundkonton är INTE pengar enligt lag.

      Citat:
      ”Banker förädlar privata skuldebrev till bankens kreditpengar och Riksbanken”

      Vilket djävla svammel! Hur i helvete ”förädlar” du din elräkning till att bli penningsurrogat? Jo, möjligtvis genom att du lurar någon stackars förståndshandikappad att dina skulder ÄR pengar. Det kallas bedrägeri och INTE ”förädling”. Samma sak gäller bankerna när de ”lånar ut” sina skulder till kundkonton och inbillar folk att de ÄR pengar.

      ”Banker avstår som du säger inte något när de lånar ut. Det är bankens sparare som gör det. När du lånar pengar från banken så omvandlar banken ditt skuldebrev till nya kreditpengar. Eftersom du vill använda dessa kreditpengar omgående och betala tillbaka senare så måste det finnas sparare som är villiga att avstå från att använda sina kreditpengar motsvarande tid.

      Nä, det finns inga sparare som sätter in pengar som banken ”lånar ut”. Skuldpappret som skuldslaven skriver på är ett bevis på att skuldslaven ”lånat” det som banken skriver på den andra sidan balansräkningen – dvs där banken ”lånar ut” sin egen skuld till skuldslavens konto. Ovan händer samtidigt och det finns ingen ”sparare” när banken hittar på de två skulderna på kronor som aldrig existerat. Så frågan kvarstår – vad har banken avvarat som den ska ha tillbaka. Skitsnacket om sparare är bara skitsnack och inget annat. Du har fortfarande inte bevisat att det är varken ett ”lån” eller en ”kredit” (än mindre ”pengar”).

      Vid kontoöverföringen från köpare till säljare får säljaren mer av bankens skulder på sitt konto. Varför i helvete ska det ses som ”sparande” att spara på andras (bankernas) skulder?

      Den QE du svamlar om är inte den QE Richard Werner menar är QE (Werner är myntare av begreppet QE). Riksbanken ”trycker” inte upp några pengar vid den sk QE. Riksbanken fyller på storbankernas Riksbankskonton som är helt inneslutna och inte ens ingår i penningmängden.

      Riksbanken är ett serviceorgan framför allt till storbankernas monopol på Riksbankskontona som sköter clearing. Som jag mycket riktigt förutsåg blundade du helt för det faktum att storbankerna som kartell har ett monopol på riksbankskontona inom betalsystemet. Den megastora bostadsbubblan är väl ett bevis på att Riksbankens” ”självständighet” är ett totat misslyckande. Men du föredrar tydligen oligopol, bostatdsbubblor och skuldslaveri framför att Riksbanken skapar skuldfria pengar genom fiat under demokratisk insyn. Antar att du tycker det är en ”rumsren” åsikt där bankerna ”förädlar löften” – själv tycker jag det stinker.

      Så om man höjer räntan så blir det färre skuldslavar? Bullshit! Det finns inget empiriskt stöd för det överhuvudtaget.. Räntan är inte det styrande som Richard Werner empiriskt undersökt det antagandet och det sambandet finns det ingen korrelation till alls. På Irland och i Tyskland var det samma ränta – på Irland skapade bankerna en bobubbla genom att maximera ”utlåningen” av sina egna skulder till kontokunder och skapade en boom. I Tyskland stramade de tyska bankerna åt ”utlåningen av sina skulder till sina kundkonton och skapade en recession. Samma ränta – två helt skilda utslag beroende på hur mycket bedrägeri som utfördes i Tyskland och på Irland.

      Dessutom – varför i helvete ska någon överhuvudtaget få ta ränta när man lånar ut sina egna skulder – såsom bankerna gör. Jag ska inte kunna ”låna ut” min egen elräkning – än mindre ta ränta på bedrägeriet om jag utförde det mot någon förståndshandikappad – jag borde sättas i fängelse om jag gjorde något sådant.

      Dessutom, vad fan spelar räntan för moralisk roll om den grundläggande orsaken till bostadsinflationen ligger i att bankerna lägger sig som mellanhand mellan köparna och säljare och pressar upp priserna genom att hetsa köparna mot varandra med kontopåhitt som bankerna hittar på (dvs bankens egna skulder som banken ”erbjuder” att ”låna ut”). Även om räntan var 4000% är det lika fel ändå att bankerna lägger sig i budgivningen och påverkar priset genom att ”låna ut” sina egna skulder.

      ”Överskuldsatta” skriver du – vilket gör att vi återkommer till frågan som du duckat för med massa svammel om ”löften”, ”förädling” och bla, bla, bla. Vad är det bankerna ”lånat ut” som de ”överskuldsatta” ska återbetala? Vad har banken avvarat för något? Sanningen är NADA – eller som ekonomiprofessor Hyman Minsky uttryckte det:
      “Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money”

      Du ska svara på vad banken har avstått för något när den ”lånar ut” bankens egna skulder till kundkonton. Vad är det som banken ska ha tillbaka? Vet du inte vad banken avstått så finns det heller inget som banken har ”lånat ut” och inget banken kan kräva tillbaka. Fast det är klart – banken kan ju få tillbaka sin skuld – precis som du skulle få din elräkning tillbaka om du försökte blåsa mig med att din elräkning är ”pengar” – jag skulle säga att
      – ”Du kan ta din djävla elräkning och trycka upp den i ….”.
      Det är precis vad de ”överskuldsatta” borde säga till parasiterna bankerna med.

      Du ska också svara på vad du får för 1000-lappen när du går upp till Riksbanken och kräver att Riksbanken ska betala sin ”skuld” – en cykel? Det här blir tredje gången jag ställer den frågan och skiter du i att besvara den den här gången också så kapar jag diskussionen här. I så fall blir det ingen mer ”förädlande” av svammel från din sida.

      By the way – att svamla skit är inte samma sak som ”rumsrent” – det stinker faktiskt betydligt mycket mer om man snackar skit än om man rakt av säger som det är.

  • DickeFix skrev

    Jag försöker tålmodigt förklara hur det fungerar så att du ska förstå men du avfärdar det jag skriver som svammel. Jag ber dig försöka förstå istället!

    När du eller staten lånar pengar så finns finns alltid en sparare som har kreditpengarna som banken lånat ut på basis av ditt skuldebrev. Precis när du har lånat är det du som får kreditpengarna i utbyte mot ditt skuldebrev. Sedan om du köper något är det säljaren som får dem. Banken behåller visserligen skuldebrevet men man kan säga att den som har kreditpengarna för tillfället har rätten till ditt skuldebrev ifall banken kommer på obestånd. Man kan inte lösa in pengarna mot guld längre men om banken blir illikvid och inte kan betala riksbankspengar, är kreditpengarna istället inlösbara mot privata skuldebrev. Mänskliga löften har ersatt guld som värdemätare. Skuldebrevet som du skrivit är i slutändan garantin för att spararen (t.ex. säljaren) ska få sina pengar. Banken har bara förädlat skuldebrevet från att vara din personliga skuld till att bli bankens skuld som är likvid och har mindre kreditrisk. Därför kan de ta högre inlåningsränta än sparränta.

    Du skriver: ”Du ska också svara på vad du får för 1000-lappen när du går upp till Riksbanken och kräver att Riksbanken ska betala sin ”skuld” – en cykel? ”

    Ovanstående besvarar din fråga. Banken växlar normalt in sparade kreditpengar mot riksbankspengar (och inte en cykel). Som säkerhet har de privata och offentliga skuldebrev. Ifall banken kommer på obestånd så har spararna rätt till säkerheten, d.v.s. de privata skuldebrev som banken äger (bankens fordringar på sina låntagare). Om stater och låntagare inte betalar tillbaka är det därför spararna som förlorar sina pengar.

    Du skriver: ”Du ska svara på vad banken har avstått för något när den ”lånar ut” bankens egna skulder till kundkonton.”

    Svaret är att kreditpengarna du får är en fordran på banken som banken åtar sig att lösa in mot riksbankspengar när du vill. När du lånar och banken emitterar kreditpengar så skuldsätts inte bara du utan även banken eftersom banken går in som garant att du ska betala tillbaka. Om du köper något för de lånade kreditpengarna och överför dem till säljarens bankkonto så övergår fordran på banken till honom. Du är skyldig banken pengar och banken är i sin tur skyldig att när som helst lösa in de kreditpengar säljaren fått mot riksbankspengar. Om du inte betalar till banken riskerar banken konkurs och då blir säljarens kreditpengar värdelösa. Banken tillverkar inte pengar, de är bara en mellanhand som förädlar det skuldebrev som du skrivit till likvida kreditpengar (bankens skuld). Det är du som låntagare som tillverkar pengar när du skriver på skuldebrevet och ingår ett löfte att göra något värdeskapande i framtiden för att kunna köpa något nu.

    Du har rätt att både Riksbanken och Riksgälden är statliga men Riksbanken ska officiellt vara fri gentemot regeringen så att inte den ska frestas trycka pengar för att finansiera sina budgetunderskott. Tyvärr hjälper uppenbarligen inte detta. Med negativa räntor är det hela smått absurt. Staten kan låna upp pengar och få betalt för dem och nu när Riksbanken köper upp statsobligationer så trycker de nya pengar och lovar implicit att kontinuerligt trycka mer till staten under statsobligationens löptid. Det är ett sjukt system och innebär att alla sparade pengar blir mindre värda vilket vi ser på att markpriser och huspriser ökar. Vårt fiat-system håller på att kollapsa!

    En annan fara är ett kontantlöst samhälle där privatbankerna ingår en kartell och får monopol på alla insättningar och uttag. Då förlras helt den demokratiska kontroll över kreditgivningen som Riksbanken idag gör med styrräntan eftersom bankerna då aldrig behöver omvandla sina kreditpengar till riksbankspengar. Jag är ingen bankkramare utan anser att privatbankerna bara ska vara filialer till Riksbanken drivna på entreprenad.

    Du skriver: ”Fast det är klart – banken kan ju få tillbaka sin skuld – precis som du skulle få din elräkning tillbaka om du försökte blåsa mig med att din elräkning är ”pengar” – jag skulle säga att
    – ”Du kan ta din djävla elräkning och trycka upp den i ….”.

    Nu tänker du fel. Min elräkning är inte min tillgång, Det är en skuld jag har till elbolaget. Elbolaget skulle däremot kunna använda denna skuld som säkerhet för ett lån genom att t.ex. emittera en obligation. Min elräkning har därför ett värde för elbolaget och kan därför betraktas som pengar.

    Jag vet att det här är förvirrande. Jag var själv förvirrad när jag lärde mig detta hur värdet på våra fiatpengar endast är baserat på skuldebrev; mänskliga lånelöften att göra något värdeskapande i framtiden så att de kan betala tillbaka. Om löftena är tomma så är våra pengar värdelösa.

    • @DickeFix
      Tar det igen:
      Kronor skapade genom Riksbanken är genom LAG (fiat) de enda pengarna i Sverige. Bankernas “utlåning” av sina egna skulder till kundkonton är INTE pengar enligt lag.

      Detta är entydigt och inget du kan svamla dig bort ifrån.

      Hur fan du kan påstå att det är fiat-systemet som håller på att kollapsa när endast 3% är kronor (fiat) som staten skapat genom Riksbanken och 97% procent av ”penning”mängden inte är lagliga pengar skapade genom fiat (lag) är fan otroligt. Att bankerna satt allt i skuld genom att ”låna ut” sina egna skulder till kundkontona är det som håller på att haverera då det inte finns mer att skuldsätta för att hålla pyramidspelet uppe länge till. Att så totalt missa 97% av verkligheten är antingen otroligt korkat av dig eller så är din enda uppgift att svamla så mycket som möjligt för att dölja sanningen.

      1)
      Du besvarade inte vad banken avstår när banken ”lånar ut” sin egen skuld till kundkontot. Att banken sätter sig själv i skuld genom att ”låna ut” sin egen skuld innebär inte att banken avstår något. ”Lånar” jag ”ut” min elräkning kan jag inte hävda att avvarat något. Lånar man ut något måste man avvara något – du har inte bevisat att bankerna avvarat något.

      Då du inte påvisat att banken avvarat något ( i ditt första svar medger du dessutom att banken inget avvarat). så är det inget lån. Är det inget lån är banken ingen ”kreditgivare” då detta kräver att banken lånat ut något. Mao har du inte påvisat att Hyman Minsky har fel när han påpekar:

      ” “Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money” ”

      Det måste finnas någon form av sammanhållande logik i det du skriver. Att högtravande stapla lögner på varandra är svammel – oavsett hur mycket ordbajseri man använder. Att slapphänt använda begrepp som ”kreditpengar”, ”lån” etc i en logisk geggamoja som ältar runt i evighet är svammel. Jag är ledsen att DU inte FÖRSTÅR att du är extremt slapphänt med definitioner. jag försöker vara TÅLMODIG och få dig att FÖRSTÅ att du använder begrepp definitionsmässigt felaktigt och att du förankrar dina slutsatser på ohållbar logik. Att totalt vända ut på begrepp såsom du gör är svammel – ledsen om du inte FÖRSTÅR det.
      (ovan speglade jag din härskarteknik genom att anspela att du inte har något förstånd – vilket jag vet att du har – du svamlar skit bara helt enkelt – inte av oförstånd utan för att dölja)

      2) Du svarar fortfarande inte på frågan vad du anser dig få av Riksbanken om du kräver att Riksbanken ska betala av sin skuld till dig

      3) Jag påpekade att om Riksgälden, som är statlig, sätter sig i skuld till Riksbanken, som också är statlig för att skapa det enda lagliga pengarna i Sverige, dvs kronor, så har staten ingen skuld. Du har inte påvisat att staten kan sätta sig i skuld med sig själv – det är logisk ekvivalent med att att du kan sätta dig i skuld till dig själv (möjligt att du kan det om du lider av multipel personlighetsklyvning – annars är det bara högtravande logiskt nonsens du hänger dig åt igen).

      4) Du skrev:
      Nu tänker du fel. Min elräkning är inte min tillgång, Det är en skuld jag har till elbolaget.

      Jo du har helt rätt , jag tänker precis lika fel som banken. Bankens kundkonto är bankens skuld och inte en tillgång. Banken kan mao inte ”låna ut” sina egna skulder till ett kundkonto – men likt förbannat påstår banken att den kan göra det. Inte nog med det – banken ljuger rakt av och påstår sig ”låna ut” kronor till kundkontot. Bankpersonalen ljuger (med största sannolikhet helt omedvetet) när han/hon säger:

      – ”Den miljon kronor som du lånat har förts över till ditt konto”

      För meningen ovan innehåller minst tre lögner:

      1) Kundkontot kan inga kronor innehålla, kontot kan bara innehålla bankens skuld
      2) Banken har inget lånat ut överhuvudtaget då banken inte kan ”låna ut” sin egen skuld.
      3) kontoinnehållet har inte överförts till ditt konto. Det blev påhittat direkt – det kom inte in på kontot utifrån.

      Så, visst, du har helt rätt – jag kan inte ”låna ut” min egen skuld – men det kan inte banken heller – men likt förbannat påstår banken (och du) att det är logiskt möjligt.

      Återigen, jag försöker bara ”hjälpa dig” så ”tålmodigt” som möjligt att inse att din logik inte bara överträder gränsen till svammel – den är i träsket och simmar.

      Jag förstår att du är förvirrad – det skulle jag också vara om det jag skriver var så kortslutande som allt du skriver

  • DickeFix skrev

    PS. Jag såg nu att det stod Riksbanken i din fråga: ”Du ska också svara på vad du får för 1000-lappen när du går upp till Riksbanken och kräver att Riksbanken ska betala sin ”skuld” – en cykel? ”

    Svaret är dock detsamma. Riksbankens säkerhet är statsobligationer och andra skuldsedlar. Även om inte Riksbanken löser in din 1000-lapp mot dessa så har dessa skuldsedlar tillräckligt med värde i form av löften om framtida arbete för att de ska fungerar som säkerhet. Det är inte guld som Riksbanken har i sitt valv utan papperslappar med mänskliga löften.

    • Så Riksbanken betalar med ett ”löfte” – ett löfte om vadå? Och när fan blev du betald med ett ”löfte”?

      Om jag lovar att betala dig genom att du får min bil så är du inte betald förrän du fått bilen – mitt löfte är i sig ingen djävla betalning. Är det sånt här svammel ni lär er på handelshögskolan?

      Om jag köper en statsobligation LÅNAR staten pengar av mig – obligation betyder just förpliktelse – dvs förpliktelse att betala tillbaka 1000-lappen. Staten betalar inte genom att ge ut en statsobligation – staten LÅNAR 1000-lappen genom att ge ut en statsobligation.

      DickeFix skrev

      ”Kronor skapade genom Riksbanken är genom LAG (fiat) de enda pengarna i Sverige. Bankernas “utlåning” av sina egna skulder till kundkonton är INTE pengar enligt lag.”

      Det stämmer. Om bankerna inte kan kvitta transaktioner emellan dem så måste ena banken nettolåna från Riksbanken till styrränta för att betala. Men när styrräntan är negativ så är det ju inga problem för bankerna.

      ”Om jag köper en statsobligation LÅNAR staten pengar av mig – obligation betyder just förpliktelse – dvs förpliktelse att betala tillbaka 1000-lappen. Staten betalar inte genom att ge ut en statsobligation – staten LÅNAR 1000-lappen genom att ge ut en statsobligation.”

      Det stämmer men du kan använda statsobligationen som ett betalningsmedel. Det sjuka är att när staten ska betala tillbaka gör de det genom att emittera fler statsobligationer på öppna marknaden som Riksbanken idag köper genom nytryckta sedlar med stadsobligationen som säkerhet. Om stater tar för vana att inte betala med befintliga sedlar utan med nytryckta sedlar så blir ju sedlarna mindre och mindre värda.

      Dina tre punkter:
      1) ”Kundkontot kan inga kronor innehålla, kontot kan bara innehålla bankens skuld”

      Ja det stämmer eller rättare sagt, kundkontot är ett bevis att du har en fordran på banken, d.v.s., bankkontot fungerar som ett skuldebrev från banken.

      2) ”Banken har inget lånat ut överhuvudtaget då banken inte kan ”låna ut” sin egen skuld.”

      Detta stämmer inte! Banken skriver ut ett skuldebrev som visar att du har en fordran på banken, Om banken inte betalar dig med riksbankspengar när du begär det så har du som fordringsägare rätt till bankens tillgångar. Bankens tillgångar är främst skuldebrev från dig och andra låntagare. Om banken kraschar så är det alltså de som ska betala din fordran. Varje krona som finns på sparkonton är garanterad av ett privat eller statligt skuldebrev bakom sig. När du tar ett lån är det ditt löfte att betala tillbaka som utgör själva värdet i de pengar du får, inget annat.

      3) ”Kontoinnehållet har inte överförts till ditt konto. Det blev påhittat direkt – det kom inte in på kontot utifrån”

      Detta stämmer delvis. Banken tillverkade nya kreditpengar (en fordran på banken) utifrån ditt löfte att jobba och producera så du kan betala i framtiden. Banken hittade inte på det utan du skapade dessa pengar när du skrev på lånepapperet

      uthör
      • Nu får det vara nog med bladder. jag kapar dig efter det här. Dels för att du fortfarande inte berättat vad för ”löfte” Riksbanken gett dig som du kan kräva för din 1000-lapp. Du påstår att Riksbanken har en skuld till dig som Riksbanken ska betala dig – att svamla i evigheter om Riksbanken lovat något svarar inte på frågan vad Riksbanken lovat att den ska betala. Du vill inte tillstå att Riksbanken inte har lovat ett skit och att du inte kommer få ett piss om du går upp till Riksbanken med din 1000.lapp. Dvs du vill inte erkänna att 1000-lappen är en ren fiat – dvs att den får sitt värde genom lagen att den är pengar i sig själv.

        Du kan inte skita i att besvara den frågan genom att svamla runt den hur djävla många gånger som helst. Jag har väntat ”tålmodigt” på ett svar i varenda inlägg nu och rundgångssvamlet från din sida bara fortsätter fast jag sagt till att det tar stopp om du fortsätter skita i att svara.

        1) Bankens clearing är vid sidan om det bi diskuterar. Men då du ändå, totalt utan ett sammanhang, halkar in där (troligen för att du tror att du kan bladdra bort mig med svammel genom den avstickaren) så kan vi använda clearingen som bevis på att bankerna SJÄLVA INTE ser sina egna skulder till kontokunder (ditt och mitt kontoinnehav) som pengar.

        Vid en kontoöverföring inom samma bank behöver inte banken betala sig själv genom riksbankskontona för att ta över sina egna skulder. Vid en kontoöverföring mellan två skilda banker kräver bankens som ska ta över skulden att bli betalad med PENGAR från riksbankskontona – detta då banken inte ser den andra bankens skuld såsom pengar. Jag har därmed bevisat att bankerna inte ens själva ser sina skulder till kontoinnehavare såsom pengar.

        2) Det stämmer men du kan använda statsobligationen som ett betalningsmedel<
        Jo statsobligationen är en skuld och precis såsom med exemplet med Nisse går den att använda som betalmedel men statsobligationen är INTE pengar. Du kanske kan använda den som betalmedel i vissa sammanhang men du lär inte kunna gå till ICA och slänga fram en statsobligation och tro att den duger som betalmedel. Kundernas kontoinnehav är bankens skulder och mao bara betalmedel de med (INTE pengar). Men du kan använda bankernas skuld (ditt kontoinnehav) som betalmedel på ICA då bankerna tagit nästintill hela betalsystemet som gisslan med sina skulder (kolla läget i Grekland)

        3) Det sjuka är att när staten ska betala tillbaka gör de det genom att emittera fler statsobligationer på öppna marknaden
        Men för i helvete! Som jag skrev förra gången betalar inte Riksbanken/Riksgälden med statsobligationer – Riksbanken/Riksgälden LÅNAR – obligation betyder förpliktelse – dvs förpliktelse att betala tillbaka pengarna. Dessa eviga djävla förvrängningar du sysslar med har tydligen ingen som helst stopp där din ärlighet ställer sig på bromsen.

        4) Ja det stämmer eller rättare sagt, kundkontot är ett bevis att du har en fordran på banken”
        Varför skulle det vara mer rätt att skriva ”fordran”? Det är inte mindre rätt att skriva bankens skuld! Faktum är att man kan bara förstå clearingen mellan bankerna och att bankerna inte ens själva ser sina kunders kontoinnehav som pengar (se ovan) om man utgår från att ett kontoinnehav är bankens skuld. Det är mao betydligt mer rätt att utgå från att ett kundkonto är bankens skuld om det är förståelse man vill uppnå. Men det är ju helt klart att ökad förståelse är vad du minst av allt vill försöka nå med allt svammel

        2) har du som fordringsägare rätt till bankens tillgångar.”

        Herregud, vilket djävla bladder. Säg att jag ger dig ”löftet” (då du svamlar om löften hela tiden) om att du ska få min bil som betalning för en skuld jag har och vi skriver ett papper på det. Visst. du har då ”som fordringsägare rätt” till bilen enligt pappret. Men så länge jag har bilen har jag fan inte betalat skulden. Om jag vägrar att ge dig bilen så har jag inte betalat skulden (för jag har ingen djävla bil – precis såsom banken inte har några djävla pengar – därav bankomatköerna i Grekland). Jag kan stå där utanför garaget och le snällt och svamla skit (som du gör) och säga till dig att -”Du har mitt löfte på att du ska få bilen” – så länge du inte fått bilen har jag inte betalat skulden.

        Kundkontot är bankens skuld och INGET ANNAT – kontot kan aldrig innehålla pengar – dvs kronor. Banken påstår att den ”lånar ut” kronor till kundkontot. Vad banken sedan håller parkerat i sina tillgångar i form av kronor och lovar att de ska betala ut är totalt irrelevant för det är inte vad banken ”lånar ut” till kundkontot och bankomatköerna i Grekland visar att bankerna bara kan betala tillbaka en bråkdel av alla sina skulder till kunder med konton.

        3) Banken tillverkade nya kreditpengar (en fordran på banken) utifrån ditt löfte att jobba och producera så du kan betala i framtiden”
        a) En fordran på banken är samma sak som bankens skuld- Mao banken tillverkar sin egen skuld som den påstår sig ”låna ut” -låter dock inte lika bra för banken om man uttrycker det så – det skulle ju inte låta så bra om banken sa som det är:

        – ”Ledsen, vi lånar inte ut pengar – vi ”lånar” bara ut bankens skulder”

        b) Så kontoinnehållet överförs från ”framtiden” till ”nutiden” till kontot? Kontoinnehållet finns inte i nutiden men kommer från löftet från ett framtida konto som inte existerar i nutiden? Fan! Filmen ”Tillbaka till framtiden” är fan så mycket mer trovärdig än du är.

        Det finns inte ett uns av logik i vad du skriver. Att stapla högtravande trams och krystade omskrivningar på varandra i en totalt obegripligt utstyrsel visar bara ditt egentliga syfte – att klä den nakne kejsaren med kläder den inte har.

One thought on “Hur man kan ”diskutera” med en bankkramare

  1. Henning Witte, den fd advokaten (utslängd av advokatsamfundet) hävdar det DickeFix hävdar ovan, att bankernas skulder (dvs kunders kontoinnehav) ÄR pengar.

    Witte förlorade ett rättsfall där han anförde DickeFix argument att bankerna skapade pengar och förlorade just för att rätten inte ansåg att bankernas skulder (dvs kundernas kontoinnehav) är pengar. Det troliga är att Witte helt medvetet förlorade det målet för att det skulle bli ett prejudikat och förhindra framtida rättsliga prövningar.

    Det intressanta i sammanhanget är dock att rätten kom fram till samma slutsats som jag (och t.ex Bank of England) – bankernas skapar inte pengar när de ”lånar ut” sina egna skulder till kundkonton.

    Det Witte borde ha rättsligt prövat är om det är bedrägeri av banken att ”låna ut” sina egna skulder till kontot och inbilla ”låntagaren” att kontot innehåller kronor (dvs pengar). Det skulle vara intressant att få nedan rättsligt prövat:

    Säg att du ”lånar” 1 miljon av bankens skulder till ditt konto (som du inbillas tro är kronor). Bankpersonalen ljuger då (med största sannolikhet helt omedvetet) när han/hon säger:

    – ”Den miljon kronor som du lånat har förts över till ditt konto”

    För meningen ovan innehåller minst tre lögner:

    1) Kundkontot kan inga kronor innehålla, kontot kan bara innehålla bankens skuld
    2) Banken har inget lånat ut överhuvudtaget då banken inte kan ”låna ut” sin egen skuld.
    3) kontoinnehållet har inte överförts till ditt konto. Det blev påhittat direkt – det kom inte in på kontot utifrån.

    Ovan är vad Witte borde ha prövat om hans egentliga mål inte var att förlora rättegången (vilket det mesta tyder på – genom att förlora kunde han dessutom spela rättsoffer och ses som en martyr inom penningreformsrörelsen). Istället hissar han ur sig dumheter om att bankernas skulder (dvs dit och mitt konto) ÄR pengar. Inte nog med det – han hävdar att bankerna skapar kronor till kundkontona, såsom i videon nedan (DickeFix hävdar i alla fall inte att bankernas skulder ÄR kronor):

Kommentarer inaktiverade.