Hur kan Henning Witte tro att han har någon som helst trovärdighet kvar?

Min mer kreativa blogg:

The possibility to use a Boolean sphere in order to create a Von Neumann universal constructor

————–

Marcus Gullberg har skrivit en i det stora bra artikel på Newsvoice (jag har ingen koll på vad det är för sajt – så vad de nu än står för ska inte förknippas med mina åsikter). Witte försökte återigen skita ned min trovärdighet genom att bl.a kalla mig ”bankmarionett”. Jag svarade så här:

”Henning Witte som försöker skriva ned min trovärdighet ovan påstår bl.a att bankernas konton kan innehålla kronor – något som är en omöjlighet – för att inte säga en medveten uppenbar lögn. För att besvara hans nedsmutsning av min trovärdighet bör läsaren veta att Witte, enligt egen utsago, arbetar åt tyska storbanker. Han har dessutom varit delaktig i företaget Towah som enligt många sysslar med pyramidspel (googla gärna Witte + Towah). Utöver det har han olagligen tagit kreditupplysningar på mig. Advokatsamfundet har sparkat ut honom och han har inte längre rätt att arbeta som EU-advokat i Sverige (eller titulera sig advokat i Sverige). Den som vill gräva mer i Wittes skitiga förflutna kan även kolla upp vad många anhöriga till Estonia-katastrofens offer tyckte om Wittes handläggning.

Efter ovan tillbaka-kastning av skit ska jag sakligt bemöta hans enda sakliga ”argument” – att jag inte kallar bankernas skulder (dvs kunders kontoinnehav) för pengar.

Witte kan troligen skilja på betalmedel och pengar men är för oärlig för att göra den distinktionen.
Jag har hänvisat till ekonomiprofessor Grazianis som satte upp tre grundvillkor för att något ska få kallas pengar:

1) Riktiga pengar är enbart en symbol utan eget värde (symbol, ”token” på engelska). En vara (såsom guld) kan mao aldrig vara pengar – handlar man med t.ex guld byter man varan guld mot en annan vara och det är mao fråga om byteshandel.

2) Pengar ska accepteras som slutgiltig betalning (annars är det fråga om att handla på krita)

3) Seignoraget ska inte inte tillfalla någon (dvs ingen enskild individ eller organisation ska skapa pengar och tjäna på att skapa dem – vinsten med skapandet av nya pengar ska tillfalla hela samhället – dvs allmänheten)

T.ex är grundvillkor 3) inte uppfyllt då bankerna klart tjänar på att skapa betalmedel till kundkonton. Likaså är villkor 2) uppenbart inte uppfyllt då bankerna inte har betalat sina skulder till kontoinnehavarna (vilket visar sig vid t.ex bankrusningar då bankerna inte kan betala sina skulder till kontokunderna). 1) Uppfylls inte heller då en skuld är mer än en symbol.

Vidare är det enkelt att visa att bankerna inte ens själva ser sina skulder till kontoinnehavare (dvs kunders kontoinnehav) såsom om de är pengar. En bank accepterar inte en annan banks skulder som betalning (dvs en bank accepterar inte en kundkontoöverföring från en annan bank). Det är därför som clearingen mellan Riksbankskontona måste ske. Men då är vi inne på ren mekanik (Witte vill heller aldrig gå in på hur mekaniken är uppbyggd – han vill hellre snacka om rymdödlor etc) så för att förstå detta hänvisar jag till den bok om penningsystemets mekanik som jag skrivit som kan läsas här:

https://parasitstopp.wordpress.com/

Jag tycker det är otroligt att denne man tror sig ha någon som helst trovärdighet kvar. Den som vill kolla upp  i vilket skitigt vatten Witte simmar i idag kan t.ex läsa det här:

Titus Community Review: Towah scammers launch Titus Coin

Att Witte (Towah) ska tjäna pengar på utgivningen av ”Titus coin” är ju uppenbart. Vilket bryter mot grundvillkor 3) av Grazianis grundvillkor för att något ska få kallas pengar. Men för att få  pyramidspelet att fungera måste Witte få andra att tro att hans ”Titus coin” ÄR pengar.

Witte har skitat ned sin trovärdighet så mycket det går – det är otroligt att någon ens lyssnar på honom.

Annonser

6 thoughts on “Hur kan Henning Witte tro att han har någon som helst trovärdighet kvar?

    • Tack, ska kolla! Väldigt lång. Kollad dock lite snabbt och såg att Steve Keen, liksom jag, förklarar att det måste ske två transaktioner
      1) mellan bankernas kundkonton
      och
      2) Centralbankskontona (Riksbankskontona) där den mottagande banken får betalt för att ha tagit över skulden till kontoinnehavaren.

    • Kollade in hans modell och den är vettig men har begränsningar i att den inte tar upp clearingmekanismen ordentligt mellan centralbankskontona. Hans dynamiska modell skulle bli extremt komplex om han tog med alla kombinationer av clearingar som kan ske mellan centralbankskontona. Nedan är kombinationerna mellan de fem svenska storbankerna som sköter clearingen på RIX.

      För n banker kommer det bli vägar . Dvs komplexiteten ökar drastiskt bara man lägger till en endaste bank. Clearingsystemet på centralbanken måste därför vara en kartellbildning där endast ett fåtal banker ingår, dvs ett oligopol. Hade Keen dragit in detta hade han klart visat att clearingen på centralbanken är ett naturligt monopol som staten bör ta hand då storbankerna MÅSTE bilda en kartell kring clearingen för att det ska fungera och andra banker inte kan konkurrera på lika villkor (därav det sk tier-systemet där olika banker har olika rang och de med lägre rang egentligen bara är annex till storbankerna som sköter clearingen på RIX – vilket ökar komplexitet än mer).

      Keen löser det ”lilla” komplexitetsproblemet genom att ha en modell med bara en bank. Och t.o.m denna extremt reduktionistiska modell blir så komplex att hans dator har svårt hänga med. I.o.m att hans modell är så extremt reduktionistisk missar han också, om sagt, helheten, såsom jag beskrev ovan. Jag tycker hans naturvetenskapliga reduktionistiska tillvägagångssätt på många sätt är jättebra men den blir lite insnöad i en extremt förenklad modell kring hur penning och banksystemet fungerar när han bara har en endaste bank i modellen.

      Han skulle dessutom kunna göra beskrivningen av clearingen mellan centralbankskontona mycket enklare genom att särskilja på vad som är valuta (t.ex kronor) och vad som är en skuld på valuta. Sedlar och mynt samt innehållet på centralbankskontona är valuta (=centralbankspengar, t.ex kronor i Sverige). Bankernas kundkonton är bankens skuld på valuta till kontokunden. En bank accepterar inte att ta över en annan banks skuld på valuta vid en transaktion mellan två olika bankers kundkonton. Banken som övertar skulden kräver därför att få motsvarande belopp valuta av den andra banken genom centralbankskontona i den sk clearingen .

  1. Witte svarade så här:

    ”All smutskastning från Michael Thudén mot mig är lögn. Hans smädartiklar hamnar jämt längst upp på Google när man söker mitt namn trots att hans blogg har betydligt mindre trafik än White TV. Detta visar vilka mäktiga uppbackade han har. White TV blir jämt takasserat av Google.
    Vi är tyvärr en mycket liten skara som genomskådat banksystemet. Då borde vi hålla ihop. Men Thydén verkar ha motsatt uppdrag.”

    Varvid jag svarade:


    Låt oss först konstatera att du inte sakligt vill gå in på ekonomiprofessor Grazianis grundvillkor för vad som ska kallas pengar. Kan det bero på att det äventyrar ditt nya Towah-projekt (nya pyramidspel?) där du vill få det till att dina ”Titus-coin” är pengar?

    Vad är lögn? Att du är utsparkad från advokatsamfundet och inte längre får titulera dig advokat i Sverige? Är du med i Towah? Här är en artikel i Realtid som jämför din verksamhet med pyramidspel (samt ger en antydan om varför advokatsamfundet kastade ut dig):

    http://www.realtid.se/sverige-ny-fristad-pyramidspel
    en till:
    http://www.realtid.se/har-ar-nasta-pyramid

    Många anhöriga till offren är extremt kritiska till din hantering av Estonia-katastrofen, kanske inte så underligt?
    http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9902/28/estonia.html

    Jag kan bevisa att du olagligt tagit en kreditupplysning på mig.

    Jo, jag tror att du får massa trafik genom att flumma runt om rymdödlor etc.

  2. Klistrar innehållet i ovan länk då det verkar försvinna ibland:

    Björn Hygstedts artiklar i SvD

    Svenska Dagbladet/Inrikes (sid 7) 990227

    LÄNGTAN EFTER VISSHET BLEV JURIDISK TRAGEDI

    Splittringen inom den internationella stödgruppen efter Estonia, DIS, är nu total. Styrelsen och dess före detta juridiska ombud Henning Witte anklagar varandra för grova brott.

    av Björn Hygstedt

    Witte beskylls av DIS styrelse för att kräva oskälig betalning, när han fakturerar 1 200 kronor i timmen för att prata med journalister.

    Witte vill också att de anhörigas försäkringsbolag ska betala höga räntor på lån han tagit i Handelsbanken.

    En bitter strid rasar mellan de anhörigas förtroendemän som turas om att avsätta varandra. Nya advokater anlitas ständigt och i periferin opererar olika privatdetektiver. I dagsläget verkar det oundvikligt att konflikterna ska hamna i domstol.

    TRAGISKT DRAMA

    Det är ett tragiskt juridiskt drama som utspelar sig med katastrofen på Östersjön som svart fond. Förutom djup oenighet i den känsliga bärgningsfrågan är den utlösande faktorn att den stora skadeståndsprocessen i Paris av olika skäl gått i stå.

    Enligt ombudet Henning Witte, som drivit målet, lär det dröja mellan tio och 20 år innan någon dom kan falla i hovrätten i Versailles. Så länge måste alltså de 944 anhöriga som gått med i processen vänta på eventuella skadestånd från det svenska Sjöfartsverket, från klassningssällskapet Bureau Veritas och det tyska Meyervarvet. Och då kommer många av klienterna inte längre att vara i livet.

    VILANDE RÄTTSPROCESS

    Anhöriga och efterlevande i olika fraktioner inom den internationella stödgruppen DIS ställer sig frågan: vad har vi fått för våra 2 400 kronor plus de 1,7 miljoner kronor som i vissas fall betalats ut till Henning Witte via hemförsäkringens rättsskydd?

    Svar: en vilande rättsprocess i Paris. Totalpris hittills: 2 795 265 kronor. Det kommer nu att ifrågasättas om detta är ett rimligt pris för det arbete som Henning Witte och hans franske kompanjon, advokaten Erik Schmill, har utfört.

    Schmill har exempelvis fakturerat de anhöriga 1,4 miljoner franska franc för sitt uppdrag i Paris.

    – Jag vill inte kommentera Estoniaärendet, säger Schmill till SvD. Men det har varit ofantligt mycket jobb med processen här.

    BESVIKEN

    Henning Witte känner sig naturligtvis besviken över resultatet, men skyller en stor del av det inträffade på att en grupp anhöriga utanför DIS stämde rederiet Nordström & Thulin i Stockholms tingsrätt en dag innan han själv skulle lämna en stämningsansökan till tingsrätten i Nanterre utanför Paris.

    Detta gav domarna i Paris möjligheten att åberopa artikel 22 i den så kallade Luganokonventionen, ett slags garanti mot parallella rättegångar med risk för olika utgång i olika länder.

    – Så därför kan Paris invänta Stockholm med de fördröjningar det innebär, menar Henning Witte.

    INTERNA STRIDER

    DIS styrelse anser att felet är Wittes eftersom han haft kontakt med målsägarna och borde ha kunnat avstyra den olycksaliga krocken. Henning Witte själv avfärdar detta.

    Dessa processer har emellertid de senaste månaderna hamnat i bakgrunden. Fokus har flyttats till de interna strider som blossat upp mellan DIS styrelse och Henning Witte.

    Som SvD tidigare berättat polisanmälde en anhörigfamilj med stöd av Henning Witte i januari DIS styrelse för grov förskingring och medhjälp till grov förskingring. Sedan dess har flera anhöriga lämnat in likande anmälningar. I förra veckan beslutade statsåklagare Nils-Eric Schultz att inleda en förundersökning i ärendet för att bringa klarhet i DIS inre affärer.

    Enligt Henning Witte förbereder också en grupp estniska anhöriga en polisanmälan av DIS ordförande Gunnar Bendréus.

    I går kontrade Bendréus med att polisanmäla såväl Henning Witte som en av anhörigfamiljerna för grovt förtal.

    Samtidigt planerar DIS-styrelsen en stämning mot Witte. I det ärendet har bland andra advokat Mario Ashman kopplats in.

    En grupp andra advokater planerar också att ta över hela processen från Henning Witte. Detta har förstås inte gått helt smärtfritt och nu hotar handräckning med hjälp av kronofogden. Witte vägrar att överlämna alla handlingar i ärendet och kräver betalning för att sätta in de nya advokaterna i målet.

    ”LURAD OCH BLÅST”

    Witte hävdar att föreningen fått kopior på allt och skriver i ett brev:

    ”Föreningen innehar således enligt min bedömning alla de handlingar som erfordras för att kunna driva processen i Paris”.

    – Om de vi har räcker kan man ju undra vad han bidragit med sedan han började 1996. Som amatör i sådana här sammanhang känner man sig både lurad och blåst, säger Allan Sooman, kassör i DIS styrelse.

    Visserligen har Henning Witte formellt lämnat sitt uppdrag som DIS ombud, men han vill ändå driva ärendet vidare i Paris.

    Därför tänker han bilda en ny anhörigförening, Processföreningen. I ett brev i december i fjol krävde Witte att 90 procent av de 944 DIS-klienterna skulle stödja honom för att han skulle starta den nya föreningen. Bara 223 svarade, men ändå väljer Witte nu att driva saken vidare utanför DIS. Han ansåg också att enkätsvaren gav honom stöd att ”avsätta Gunnar Bendréus ur DIS styrelse”.

    I mycket handlar bråket om pengar. I ett brev till DIS medlemmar, utskickat i december i fjol, hävdar Henning Witte att han erhållit 844 943 kronor av DIS så kallade stridskassa på inalles 1 636 562 kronor, som samlats in bland anhöriga och efterlevande.

    GLÖMDE BOKFÖRA

    Det är redovisningen av resten, 791 619 kronor, som på nytt rivit upp känslorna.

    SvD:s granskning visar dock att summan inte är fullt så stor, då Henning Witte glömt att bokföra två överföringar från DIS konto till sina egna på sammanlagt drygt 216 000 kronor.

    DIS hävdar att fullständig redovisning över de resterande medlen finns. SvD har tagit del av sammanställningar av verifikaten som, om de är riktiga, kan bekräfta detta.

    Ett tvisteämne är om Gunnar Bendréus årsmötesbeslutade arvode på 52 640 kronor i månaden under delar av 1996 har belastat stridskassan. Om arvodets storlek kan man ha delade meningar, men de som betalat in bidrag till Parisprocessen vill förstås inte att dessa pengar ska gå till annan verksamhet inom DIS.

    ANSTRÄNGDA RELATIONER

    Även relationerna mellan Henning Witte och försäkringsbolagen har länge varit ansträngda. Ytterligare advokater har varit inkopplade sedan Folksam, som representerar alla bolag, underkänt flera av Wittes fakturor, bland annat 300 000 kronor för ”mediakontakter”.

    – Det ligger i mina klienters intresse att massmedia skriver om Estonia. Då kan jag också debitera dem, säger Witte.

    Enligt Claes Peyron, ordförande i Sveriges advokatsamfunds disciplinnämnd, är det dock ”utomordentligt ovanligt” att svenska advokater mer än i undantagsfall tar betalt för att prata med journalister.

    Ovanligt är det också att klienterna får betala räntor för lån som deras ombud sett sig nödsakad att ta. Witte förklarar de bägge lånen i Handelsbanken på 350 000 kronor med ”utebliven betalning från försäkringsbolagen”.

    Du har ju inte taxerat någon inkomst de senaste tre åren. Hur kunde du få dessa lån beviljade?

    – Det beror på vilka kontakter man har i banken, säger Henning Witte.

    Totalt har Witte under 1998 krävt 49 000 kronor för lån på 350 000, enligt hans egen redovisning. Detta innebär i så fall att bankkontakterna givit en mycket dålig ränta. 49 000 kronor täcker, med skatteeffekten inräknad, ett lån på runt 1,4 miljoner kronor.

    Det är en skog av frågetecken och märkliga turer i denna beklagliga röra. Och Henning Wittes fasta övertygelse om att flera utländska underrättelsetjänster skulle vara inblandade i Estonias förlisning förenklar inte situationen.

    Witte är säker på att Bill Clinton har ett finger med i spelet och att denne dryftat saken med Göran Persson. Skälet skulle vara känslig smuggling på passagerarfartygen mellan Baltikum och Sverige. Han är också säker på att ett sabotage ligger bakom haveriet, att Estonia utsatts för ett sprängattentat.

    – Jag vet dessutom att jag är avlyssnad av bland andra den svenska militära underrättelsetjänsten, säger Witte.

    KRÄVDE KRYPTERING

    När han i februari 1997 planerade en hemlig dykexpedition ner till Estonias vrak, finansierad av ovetande anhöriga, krävde han att all kommunikation skulle krypteras. DIS styrelse fick ett kryptogram för att ”kunna dechiffrera framtida meddelanden”.

    Nu gick dykoperationen om intet eftersom Witte ansåg att han var förföljd av militären.

    Sedan dess har mycket gått om intet och till den kommunikationsstörning som nu råder parterna emellan finns ingen kodtabell.

    Svenska Dagbladet/Inrikes (sid 4) 990228

    ESTONIAJURIST I SKALBOLAGSHÄRVA

    Den internationella stödgruppen DIS förre Estoniajurist Henning Witte figurerar i en stor skalbolagsutredning som Skattemyndigheten i Stockholm har inlett.

    av Björn Hygstedt

    I går berättade SvD om splittringen inom DIS där styrelsen och dess förra juridiska ombud Henning Witte anklagar varandra för brott. I dag kan vi berätta hur Witte genom raffinerade konstruktioner med utländska kapitalförsäkringar har lyckats undgå skatt på sina intäkter de senaste åren. Inkomsterna av kapital uppgår till sammanlagt 86 kronor.

    Hans olika kommanditbolag, dit de flesta intäkter styrts, delägs av företaget Tromode på skatteparadiset Isle of Man samt av företaget Avonlea i Lichtenstein.

    Det är här de anhörigas och överlevandes pengar hamnar. I kommanditbolagens svenska företagsdeklarationer är den taxerade förvärvsinkomsten ständigt noll.

    FÖRLUSTTYNGDA BOLAG

    Enligt strategin säljs kommanditbolagen efter några år och även reavinsten plöjs ner i de utländska företagen samtidigt som de flesta kostnader bokförs på alltmer förlusttyngda aktiebolag. Sådana har Henning Witte två stycken med en total beskattningsbar intäkt på 2 800 kronor sedan 1993.

    Om det ena skrev den auktoriserade revisorn i juni 1998: ”Jag har noterat betydande brister i bolagets redovisningsrutiner samt i den interna kontrollen”.

    Han friar ändå styrelseledamoten Henning Witte från allt ansvar eftersom denne ”inte gjort sig skyldig till någon försummelse som kan leda till ersättningsskyldighet mot bolaget”.

    Witte har följt den taktiska planen och sålt två av sina kommanditbolag till skatteplaneringsföretaget Proagera AB i Stockholm. Henning Witte själv tycker att upplägget, som det heter, är bra.

    – Proagera har hittat kryphålen i skattelagstiftningen och säljer hela paketlösningar. Målet är förstås att sänka inkomstskatten, berättar Witte.

    Han hyser inga e tiska betänkligheter kring detta eftersom han anser att Sverige är ”en skattediktatur”.

    – Jag betalar moms och fastighetsskatt. Det får räcka. Skattebördan förstör hela samhället, menar Witte.

    Mycket av momsen kan han visserligen debitera klienterna, men fastighetsskatt har Witte de facto betalat för sina hus i Finspång. De senaste åren har denna legat på ungefär 700 kronor i månaden.

    Henning Witte har agerat via Handelsbanken, där en tjänsteman i höstas slog larm till Skattemyndigheten. I en rapport redovisar tjänstemannen en rad penningtransaktioner.

    INGET FALL PRÖVAT

    SvD har konfronterat Henning Witte med dessa uppgifter, som han anser vara ett led ”i den häxjakt som pågår mot mig”.

    Det senaste året har Skattemyndigheten i Stockholm börjat granska skatteupplägg av den typ som företaget Proagera med flera medverkar till. En utredare säger till SvD:

    – Detta är en vidareutveckling av skalbolagshärvorna. Det är komplicerade konstruktioner, ofta med synliga så kallade målvakter som vd-ar och styrelseordförande, men med betydligt skarpare hjärnor bakom kulisserna.

    Ännu har inget fall prövats i länsrätten och inga ekobrottåtal har väckts, men det är bara en tidsfråga anser SvD:s sagesman. Att skattemyndigheterna verkligen är aktiva visar ett omprövningsbeslut från i december i fjol, där en fotograf fått sin inkomst höjd med över 3,6 miljoner kronor. Skatteförvaltningen underkände hans kapitalförsäkringstaktik.

    Wittes skalbolagsaffärer har också fått de anhörigas försäkringsbolag, representerade via Folksam, att dra öronen åt sig. Redan i höstas uppdagades det att Henning Witte inte skickat några originalfakturor till DIS styrelse för godkännande utan bara kopior direkt till Folksam.

    – Vi hade i samtliga fall krävt att Henning Witte skulle gå till klienten så att denne kunde göra en skälighetsbedömning, säger Bertil Garpland, skadechef på Folksam.

    MEDGER SLARV

    Witte erkänner för SvD att han slarvat med detta, men säger att han uppfattade det som om styrelsen inte var intresserad av fakturorna. Inte oväntat är styrelsen av motsatt uppfattning.

    Folksam har nu åter börjat granska de fakturor som Henning Witte lämnat in.

    Inalles har han och hans franske kompanjon Erik Schmill hittills lyft drygt 1,7 miljoner kronor från de anhörigas hemförsäkringar.

    – I avvaktan på Skattemyndighetens utredning om Witte har vi beslutat att frysa alla vidare utbetalningar, säger Folksams utredningschef Lennart Molin.

Kommentarer inaktiverade.