Wallenbergarna är de optimala bidragsnarkomanerna

Min mer kreativa blogg:

The possibility to use a Boolean sphere in order to create a Von Neumann universal constructor

————–

Kanske kan det underlätta att läsa den här enkla historien för att förstå hur bankirerna är de absolut största bidragsnarkomanerna i samhället:

En enkel berättelse om hur bankernas bedrägeri fungerar

Men jag tror att det kommer gå att förstå ändå.

————–

I takt med att bostadsbubblan spricker kommer bankirerna och deras hantlangare, politikerna, behöva ha syndabockar för att dölja sin parasitism. Utsatta grupper, såsom fattigpensionärer, psykiskt sjuka, narkomaner, förståndshandikappade, rörelsehindrade, flyktingar etc kommer framställas som tärande och ställas mot varandra. Allt för att dölja att bankirerna är de som kört ekonomin i botten. Bankirerna har, såsom parasitära bidragsnarkomaner, lagt så stora bördor på den reella ekonomin att riktiga företag i Sverige inte kan konkurrera mot länder som har hållit sina finansparasiter i schakt. Bankirerna har gjort detta genom att sätta allt i skuld med bankernas egna skulder.

När andra länder ser att det inte finns någon reell ekonomi kvar i Sverige utan bara en jävla massa skulder kommer kronan gå åt helvete och det kommer bli svårt för folk att få mat på borden då Sverige enligt livsmedelsverket har noll procent självförsörjning. Det är mao lätt att förstå att bankirernas (och deras marionetter, politikernas) behov av att hitta syndabockar är enormt. För att parafrasera Wallenbergs ordspråk: ”Att parasitera utan att synas” är grunden för att bankirerna ska kunna fortsätta vara psykopatiska bidragsnarkomaner.

För att illustrera detta enkelt kan vi ta Nisses besök på puben igen som jag brukar tjata om.

Nisse Wallenberg var pank men törstig så han gick till puben. Pubägaren visste att Nisse var pank men Nisse hade spridit ett falskt rykte om han skulle få ut ett stort arv efter sin döde moster Agda. Pubägaren trodde på ryktet och lät Nisse dricka öl för 400 kronor på krita. Pubägaren skrev ned Nisses skuld på en lapp och la den i kassaapparaten (på fikonspråk kallas en sådan skuldlapp för IOU).

Ryktet om att Nisse Wallenberg skulle bli stormrik spred sig så Nisse kunde handla på krita överallt. Han kunde köpa mat på krita på ICA, han kunde t.o.m anställa en piga som städade åt honom då hon också accepterade att Nisse betalade på krita. Nisse levde mao helt gratis så länge andra accepterade hans skuld som betalmedel. Nisse Wallenberg levde mao i lyx genom att vara en parasitär bidragsnarkoman. För Nisse skapade ju inget men tog resurser från samhället. Nisses utsugeri drabbade på så sätt även de mest behövande – fattigpensionärer, förståndshandikappade och andra utsatta grupper. I takt med att Nisse roffade åt sig alltmer av samhällets resurser fick dessa en mindre del av kakan.

Folk i staden började även betala varandra med Nisses skuldlappar. Pubägaren tog skuldlappen från sin kassaapparat och betalade ICA-handlaren som tog emot Nisses skuld som betalning då ICA-handlaren också trodde att Nisse en dag skulle komma in och betala sin skuld.

Nisses skuldlappar började mao cirkulera som betalmedel ISTÄLLET för kronor. Snart använde knappt någon kronor längre när de skulle betala varandra. Folk betalade varandra med Nisses skulder istället. Ja, Nisse Wallenberg ”lånade” t.o.m ut sina egna skulder mot ränta varvid Nisses parasitism växte exponentiellt i takt med att alltfler hamnade i påhittad skuld till Nisse. I takt med att allt fler satt i allt högre påhittad skuld till Nisse började kostnaderna för folk att öka och därmed priserna på varorna som staden skulle sälja till andra städer.

Vissa i andra närliggande städer hade också accepterat Nisses skuldlappar som betalmedel då de också trodde Nisse skulle kunna betala senare. Men folk i dessa städer började så smått undra om den där Nisse egentligen någonsin skulle betala sina skulder. Till slut vägrade andra städer att ta emot Nisses skuldlappar som betalning. Armodet i Nisses stad började växa då staden hade slutat producera saker som de kunde sälja till andra städer i utbyte mot mat.

Till slut började t.o.m folk i Nisses stad förstå att Nisse aldrig tänkte betala sina skulder. Pubägaren insåg att Nisses skuldlapp i kassaapparaten var totalt värdelös då Nisse aldrig kom in och betalade skulden. Nisse sa bara:

-”Nästa gång betalar jag för då har arvet kommit”.

Folk gjorde processen kort med Nisse Wallenberg och hängde upp honom i en lyktstolpe. All rikedom som Nisse Wallenberg anskaffat genom sin parasitism fördelades sedan bland folket och alla påhittade skulder som folk hade till Nisse avskrevs. Folk kom sedan överens om att ALDRIG acceptera någons skuld som slutgiltig betalning. Visst, man kunde betala på krita ibland, men pubägaren var som en igel på den som handlat öl på krita – han krävde att bli betald samma månad.

Ovan är precis vad bidragsnarkomanerna Wallenberg sysslat med. Wallenbergarna har ”lånat ut” SEB:s påhittade skulder till kundkonton och folk har använt Wallenbergs skulder som betalmedel istället för kronor. Klart man kan bli rik som ett troll om man kan ”låna ut” sina egna skulder och få folk att använda dessa som betalmedel istället för kronor.

Att hänga Wallenberg, Wahlroos och resten av de parasiterande bidragsnarkomanerna är kanske att ta i. Men däremot bör all rikedom fråntas dem och fördelas rättvist samtidigt som alla påhittade ”skulder” till bankerna avskrivs.  Och de på botten av samhället som fått lida mest av Wallenbergarnas parasitism måste få pengar så de kan leva ett drägligt liv – varför inte en basinkomst åt alla?

Samma sak gäller bankirernas marionetter, såsom politiker, mäklare och andra som fungerat som hantlangare åt bankirerna – deras rikedom är också indirekt kommen ur bankirernas parasitism och bör fråntas dem.

Lite överkurs:

Ekonomiprofessor Grazianis satte upp tre grundvillkor för att något ska få kallas pengar:

1) Riktiga pengar är enbart en symbol utan eget värde. En vara (såsom guld) kan mao aldrig vara pengar – handlar man med t.ex guld byter man varan guld mot en annan vara och det är mao fråga om byteshandel.

2) Pengar ska accepteras som slutgiltig betalning (annars är det fråga om att handla på krita – dvs vad Nisse Wallenberg sysslade med ovan)

3) Seignoraget ska inte inte tillfalla någon (dvs ingen enskild individ eller organisation ska skapa pengar och tjäna på att skapa dem – vinsten med skapandet av nya pengar ska tillfalla hela samhället – dvs allmänheten)

T.ex är grundvillkor 3) inte uppfyllt då bankerna klart tjänar på att skapa betalmedel till kundkonton. Likaså är villkor 2) uppenbart inte uppfyllt då bankerna inte har betalat sina skulder till kontoinnehavarna (vilket visar sig vid t.ex bankrusningar då bankerna inte kan betala sina skulder till kontokunderna). 1) Uppfylls inte heller då en skuld är mer än en symbol.

Hoppas min berättelse gör att det är lättare att förstå Grazianis tankar.

Annonser