Kan Ingves vilja att införa E-kronor bero på att han vet att banksystemet inte går att rädda vid nästa bostadskrasch?

cover_i_sigil
Boken som mekaniskt beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt kan beställas här:
—————————–

Förklarar först hur clearingen på Rikbanken fungerar så det kanske kan vara lättare att förstå mitt resonemang. Av utrymmesskäl har jag på bilderna tagit bort Danske Bank från oligopolet  som sköter clearingen på RIX.

Storbankernas oligopol på Riksbankskontona kan förenklat beskrivas som nedan :

2

Efter clearingen lånar minusbankerna av plusbankerna till den sk stiborräntan så att alla storbankerna hamnar på plus-minus noll, såsom bilden nedan visar: Stiborräntan är mao en internränta bankerna tar för att låna av varandras riksbankskonton.

14

Plus-minus-nollsträcket kallas med ett ”finare” ord för det ”likviditetskrav” varje bank måste nå upp till vid dagens slut. När en minusbank lånar av en plusbank måste minusbanken lämna något värdepapper i pant, oftast en bostadsobligation som visas nedan:

1

 

Vid clearingens slut ska systemet hamna på plus minus noll. Affärsvärlden beskriver detta en artikel om finanskrisen 2008:

Fem banker – Nordea, SEB, Swedbank, Handelsbanken och Den Danske Bank – skulle se till att alla hamnade på plus minus noll i slutet av dagen. De som har haft stora utgifter får låna pengar över natten och de som haft stora inflöden lånar ut pengar över natten.

———

Varje dag vid 16-tiden ringer handlarna på de fem bankerna varandra för att de som ligger på plus ska låna ut pengar över natten till dem som ligger på minus. Allt för att systemet ska sluta dagen på noll.

När bankerna inte litar på varandras panter så kan internlåningen (Interbank Lending på engelska) mellan storbankernas riksbankskonton ”frysa fast” och hela betalsystemet hotas. Riksbanken kan då kliva in som mellanhand som bilden nedan visar som förklarar vad reporäntan är:

2

Men om plusbankerna inte ens vill lämna in sitt överskott till Riksbanken kommer inte ens ovan fungera. Då kan Riksbanken skapa kronor som de köper upp t.ex bostadsobligationer för så att alla banker hamnar skyhögt över likviditetskravet (plus-minus-noll-sträcket) och bankerna kan klara clearingen utan att låna av varandra. Det var det som hände 2008 när Riksbanken genom Riksgälden köpte upp hälften av alla bostadsobligationer . Bilden nedan visar detta:

4

Affärsvärlden beskrev detta också i artikeln:

Sedan i höstas ser Riksbanken till att det finns en sådan överlikviditet, så att bankerna slipper låna ut pengar till varandra

När centralbankerna fyller på storbankernas centralbankskonton, såsom Riksbanken gjorde 2008, kallas det felaktigt för QE (ekonomiprofessor Richard Werner, som myntade begreppet, är ganska arg för att det kallas QE, men då bankernas främsta uppgift är att ljuga så borde man inte vara förvånad). Notera att trots att Riksbanken fyllde på storbankskontona med 500 nypåhittade miljarder kronor så rann inget av detta ut  från riksbankskontona och skapade inflation i ekonomin – detta då riksbankskontona är ett helt slutet system (då t.ex Nasdaq också har riksbankskonto kan dock pengar ”rinna ut” från det svenska banksystemet den vägen – om t.ex utlänningar säljer sina bostadsobligationer, såsom de gjorde 2008).

Många har noll förtroende för Ingves och själv hyser jag extrem misstro mot honom. Men kanske han, liksom fd chefen för Bank of England, Mervyn King, är medveten om att bank och penningsystemet är på på sista versen och inte går att rädda vid nästa bostadskrasch. King har sagt att det nuvarande systmet är ohållbart och kommer krascha förr eller senare.

Ingves var generaldirektör för bankakuten och städade upp efter bankerna på 90-talet. Han förstatligade då Nordbanken och Gotabanken som så småningom blev Nordea.

Det var Ingves som räddade bankerna 2008 också (som beskrivs ovan). Enligt IMF genomgick det svenska banksystemet en hjärtinfarkt då.

Genomlöpande för varje krasch är att de blivit värre och värre i takt med att bankerna byggt ett allt större pyramidspel av framför allt den sk ”bostadsmarknaden”. Ingves stoppade bostadsbubblan från att spricka 2008 men sedan dess har bankerna pumpat upp bubblan till minst dubbla storleken. Kanske Ingves vet med sig att det inte går att rädda bankerna vid nästa ”hjärtinfarkt”.

Staten sålde tillbaka bostadsobligationerna till bankerna efter finanskrisen 2008 och vi har inbillats tro att bankerna nu står på stabila fötter men statsunderstödet till bankerna genom så kallad QE upphörde aldrig.

Riksbanken har tvingats fortsätta fylla på bankernas riksbankskonton genom att istället köpa statsobligationer för att skapa en överlikviditet så bankerna slipper låna av varandra (till stiborränta) eller av riksbanken (reporänran). Idag sitter Riksbanken med nästan hälften av alla statsobligationer. Då bankerna pga av överlikviditeten i väldigt liten omfattning måste låna av varandra för att klara clearingen har räntan hållits nere – dvs Ingves har på så sätt hållit liv i bostadsbubblan – men hur länge till fungerar det? Överskuldsättningen kan inte pumpa upp bubblan i all evighet innan den spricker.

Skälet till att Riksbanken har minusränta på reporänta beror också på denna överlikviditeten. Då bankerna har mer än likviditetskraven kräver skulle de kunna pula in överskotten till riksbankens konto och få ränta av riksbanken. Men genom att hålla reporäntan lägre än noll måste bankerna betala för att Riksbanken ska hålla pengarna på riksbankens konto – så de undviker det därför.

I Schweiz verkar det som om centralbanken sänkte motsvarigheten till reporäntan men sket i att köpa upp obligationer för att fylla på bankernas centralbankskonton. Resultat blev att banker som hamnade på minus vid clearingen var tvungna att låna av plusbankerna till motsvarande stiborränta (eller vad de nu heter i Schweiz). Negativ reporänta (eller vad de nu heter i Schweiz) gav därför upphov till att räntorna steg i Schweiz.

Det positiva med att Riksbanken köpt upp en massa statsobligationer är att staten köpt sin egen skuld – så de ”skulder” statsobligationerna bär är egentligen ingen skuld då staten inte gärna kan vara skyldig sig själv något.

Vice Riksbankschefen har dock sagt att man kanske måste börja köpa upp bankernas bostadsobligationer igen ( för att inte storbankernas riksbankskonton ska bli torrlagda igen – min kommentar). I dag är de svenska bankernas internationella upplåning större än på 90-talet och mer än 50 procent av balansomslutningen (vid finanskrisen 2008 satt utlänningar med runt 40% av alla bostadsobligationer).

Så det verkar som om Riksbanken kommer få bankernas tillgångar i form av inkapslade skuldslavar i bostadsobligationer i knät igen – oavsett om Riksbanken vill eller inte (Ingves har ju sagt att han inte vill ha bankernas bostadsobligationer). Och då det är obligationer finns det en löptid på dem när bankerna måste köpa tillbaka dem. Mao Riksbanken kan likvidera bankerna genom att kräva att de ska betala tillbaka – varvid bankerna skulle konka. Riksbanken skulle ju kunna tänkas nationalisera bankerna på så sätt och göra om alla konton till riksbankskonton. Kanske är det så Ingves tänker – om man nu skulle vara riktigt snäll mot honom och inte tro att han enbart är en banklakej (men jag har full förståelse för att det finns massa misstankar mot honom som person). Å andra sidan kanske det enda sättet att rädda förtroende för betalningssystemet vid en krasch är just genom att förstatliga det – så Ingves kanske inte har något val?

Bankerna förväntar sig verkligen att Riksbanken ska rädda dem när bostadsobligationerna börjar ”regna in” (Affärsvärlden uttryck för vad som hände 2008) och bostadsbubblan hotar ploppa.

Annika Winsth, chefekonom på Nordea:

”Skulle finansmarknadernas aktörer tappa förtroende för bostadsmarknaden vill de ha bättre betalt för att låna ut kapital till hypoteksinstituten, vilket innebär att räntorna stiger. Riksbanken kan gå in och stödköpa bostadsobligationer för att dämpa en eventuell uppgång, men där är vi inte än på länge.”
https://www.di.se/…/chefekonomen-vanta-inte-for-lange…/

Hur hon nu kan få det att gå ihop med någon ”marknad”

Anna Breman, chefsekonom på Swedbank:

”– De skulle kunna förlänga köpen av statsobligationer med mindre belopp i vår men det vore mest symboliskt. Om Riksbanken känner sig pressad att fortsätta med stora köp är bostadsobligationer det naturliga valet. Stocken av bostadsobligationer är ungefär fyra gånger större än stocken av statsobligationer.”
https://www.svd.se/riksbanken-kan-tvingas-till-det-otankbara

Det är mao ”naturligt” att Riksbanken håller bankerna under armarna medans de leker ”marknad” – det är en stor muppet show hela skiten.

tenor

“of all the many ways of organising banking, the worst is the one we have today.”
Mervyn King, Chef för Bank of England

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s