Har banker egna konton som de kan betala sina skulder med sina skulder från?

Dags för lite rundgångslogik som alltid snurrat till det för mig då jag har aldrig fått någon bekräftelse på att t.ex en boskuldslav betalar av sin ”skuld” till banken med bankens skuld till boskuldslaven eller ej (jag förutsätter att boskuldslaven har konto på banken).. Japp, det låter som en kortslutning i logiken, såsom allt bankerna sysslar med, men går man igenom transaktionen måste banken ha ett eget konto på banken som boskuldslaven betalar till? Om ett sådant konto finns är detta ju bankens skuld till kontoinnehavaren – dvs bankens skuld till sig själv.

Följdfrågor i så fall:
Om en bank tillåts ha ett eget konto på egna banken kan banken då hitta på och ”låna ut” till det egna kontot? Dvs kan banken hitta på sin egen skuld och ”låna ut” till detta konto också? Finns det några regler kring att en bank håller konton på den egna banken? Vilken myndighet kollar så att banken inte missbrukar möjligheten att hålla egna konton? Och hur absurt är det inte om banken kan hitta på sin egen skuld till eget konto och få den att cirkulera som penningmängd? Eller för den delen – hur sjukt är det inte att man kan betala banken med bankens egna skuld.

Ovan är som sagt maximalt ologiskt och då vill ju bankerna som vanligt att man tar på sig idiotin och dumförklarar sig själv för att man inte fattar det ologiska. Jag försöker därför illustrera frågeställningen nedan då min argumentering ovan kan vara svår att förstå:

3

Och omvänt. Säg att Nisse jobbar på banken och SEB betalar lön till Nisses konto på banken. Nisses konto är ju bankens skuld till Nisse.  Har då banken ett konto på banken där banken håller sina egna skulder som banken betalar Nisse med? Illustrerar detta nedan:

2

—————–

cover_i_sigil
Boken som mekaniskt beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt kan beställas här:
—————————–
Annonser

14 tankar om “Har banker egna konton som de kan betala sina skulder med sina skulder från?

  1. Ja, något lurt är det. Vad fan sysslar banken med när de har stängt och man tydligt kan se att det finns en hel del personal i lokalen som febrilt jobbar med något. Man kanske skulle söka jobb som banktjänsteman och ta reda på hur det verkligen ligger till med den saken? 😉

    PS. Jag blev faktiskt erbjuden (på skoj) att börja jobba på banken när jag besökte dem för ett tag sedan. 🙂

  2. För den som vill ha en ganska kort beskrivning på bankernas skapande av pengar och varför denna verksamhet via räntan pressar fram en ständigt växande skuldsättning i samhället rekommenderas svaret på fråga 29 i FAQ (Frequently Asked Questions) på wwww.domkloka.se.

    SEB förstår mycket väl frågan men tycker kanske inte om att publicera svaret, eller också är SEB:s personal som hanterar frågor inte kompetenta att sköta sitt jobb.

  3. SEB gav ett godnatt-mösse-svar:

    ”Kort kan man besvara din fråga med att när kunden tar ut pengar minskar kundens fordran på banken och bankens skuld till kunden. /Marigona”

    Varvid jag svarade :
    Men det var inte frågan. Frågan var: när SEB betalar ut din lön till ditt konto kommer då dessa ”pengar” från ett bankkonto som SEB har på SEB Att ditt konto är bankens skuld till dig påpekade jag redan i frågan och det är korrekt att SEB bara kan betala av sin skuld till dig genom att du gör uttag från bankomaten. Men du får inte din lön i kontanter – SEB sätter in din lön, dvs bankens skuld, på ditt konto och bankens skuld går sedan att använda som betalmedel genom kontosystemet (bankens skuld ingår även i penningmängden M1 såsom avista)

    Så att SEB betalar dig med SEB.s egna skuld är klarlagt – frågan är om SEB har ett konto på SEB, dvs ett konto som innehåller en skuld SEB har till sig själv och innehållet från detta konto överförs till ditt lönekonto.

  4. De borde ha egna konton på banken, annars fungerar väl inte deras bokföring. Debet och kredit måste redovisas vid boksluten och det kan väl inte funka utan ett konto att redovisa mot. När man får en kredit eller ska betala ett lån så är det alltid banken som sköter transfereringen, man får ju aldrig ett inbetalningskort.

  5. Det är detta system vi har för att samhället skall fungera. ”Pengar” är egentligen ett sätt att värdera ens arbetsinsats.

    Att man sedan värderar en människa som springer efter en läderkula, (läs fotboll), mer än en vetenskapsman, som upptäcker saker som gör livet enklare att leva, är sjukt.

    • Pengar ska vara ett betalmedel som man betalar, dvs dödar, skulder med – det substitut som bankerna tillhandahåller genom att ”låna ut” sina egna skulder föder istället fler skulder än de dödar. Så på sätt och vis är bankernas skulder (som vi använder som substitut för centralbankspengar) ett slags antipengar.

      Skuldberget rasar med jämna mellanrum – men tydligen har du missat alla finansiella kriser. Så fungerar gör det inte.

      • Vad är det för vits med ”betalmedel”? Om inte ett sätt att värdera en arbetsinsats.

        Innan det fanns ”betalmedel”, så tillämpades byteshandel istället.

        ”Skuldberget” och dess effekter, visar på att prissättningen på olika arbetsinsatser, helt enkelt hamnat på fel nivå, och behöver nollställas.

        Ifall ens arbetsinsats värderades högre, så skulle man inte behöva ta ”lån”, sätta sin arbetsinsats i skuld.

        Har du klurat ut någon bättre metod än den vi har idag, att de privata bankerna fått förtroendet att ”producera” pengar, så berätta gärna.

      • Skuldberget i t,ex Sverige är skapat genom att bankerna såsom mellanhänder trissat upp priserna på framför allt bostäder. Det är mellanhanden banken som satt priset genom att hitta på mer och mer av sina egna skulder genom dubbel bokföring och ”lånat ut” dessa.. Det är mao ingen bostadsmarknad – det är skuldslavsauktioner där den som sätter sig i högst påhittad skuld till banken får hyra bostaden av banken.. Banken utför inget arbete som värderas – banken parasiterar istället på värdet av andras arbeten.

        Pengar ska vara en neutral värdemätare och ingen part ska kunna parasitera genom att få hitta på och ”låna ut” sina egna skulder såsom bankerna gör.

        Centralbankspengar (dvs kronor) skapas utan skuldsättning och är värdeneutrala då riksbanken t.ex inte går in i budgivningarna på t.ex bostäder i jakt på skuldslavar såsom bankerna gör. Centralbankspengar är därför värdeneutrala och skuldfria betalmedel.

        Riksbankens förslag att skapa E-kronor samt förbud mot att neka ta emot betalning i fysiska kontanter är en bra början. Sedan ska pengarna ruttna i enlighet med Silvio Gesells teorier. Jag skrev om det här:
        https://parasitstopp.wordpress.com/2018/11/01/e-kronor-ska-ha-negativ-ranta-for-att-de-ska-cirkulera-och-doda-skulder/

        Jag märker att du ignorerar mina frågeställningar och skiter i att bemöta mina argument. Du matar bara på med påståenden och motfrågor. Jag har extremt låg tolerans mot sådant arrogant och nonchalant beteende – så svarar du inte eller bemöter min tidigare kommentar behöver du inte bemöda dig om att svara.

        Ska ett betalmedel föda fler skulder än det dödar? Är inte ett betalmedels funktion just att betala, dvs döda skulder – inte föda dem? Besvara de frågorna samt bemöt det jag skrev i denna och föregående kommentar.

  6. Michael, jag ignorerar inte medvetet några frågeställningar. Min strävan är att förenkla och förbilliga människors liv samt hindra att de rikare blir allt rikare på de fattigares bekostnad. Jag är medveten om att du har liknande mål.

    Du skriver att Kontanter och digitala E-kronor skulle vara skuldfria. Så är det inte. När jag för många år sedan besökte Riksbankens kontor för att prata med några tjänstemän om detta framkom följande:

    De sedlar som på den tiden levererades från sedeltryckeriet i Tumba var klassade som ”blanketter” tills två tjänstemän hos Riksbanken skrev sina namnteckningar på en skuldförbindelse till Riksgälden. Så snart detta skett så övergick ”blanketterna” till att bli kontanta pengar i form av sedlar, som genom ett trollslag.
    Även de planerade e-kronorna kommer att kräva att Riksbanken utfärdar en skuldförbindelse till Riksgälden.

    När det gäller dina exempel med bankernas skapande av pengar så upphör ju en skuld även när det kommer in pengar på den skuldsattes tillgångskonto hos banken om den skuldsatte sedan använder beloppet på kontot för att återbetala lånet.

    Exempel:
    Den skuldsatte tar ett lån. För lånet inköps en vara. Varan transporterar den skuldsatte till någon som köper varan. Köparen betalar för varan och för den transportkostnad och den arbetsinsats som den skuldsatte utfört genom leveransen. Betalningen sker till den skuldsattes konto från ett konto som köparen har. Då kan den skuldsatte så som ovan beskrivits återbetala sin skuld och räntekostnad med pengarna på sitt tillgångskonto.
    Köparen, eller någon som köparen levererat till, har troligen haft säkert haft en skuld till någon annan eller samma bank.

    Det verkliga problemet är ju att räntorna till en del är inkomster som ägarna till pengar också använder för att öka sina fordringar genom ny utlåning och därmed i praktiken tvinga fram allt större vinst- och räntebetalningar från den stora majoriteten människor som blir alltmer skuldtyngda.

    • Det var inte riktat till dig, Per! Det var riktat till pseudonym Clark Kent, det var klantigt av mig att inte vara tydligare där.

      Däremot kan jag inte se att du gör saker tydligare.

      Jo, staten blir på papperet skyldig sig själv kontanterna – men en skuld till sig sjäkv är ingen skuld. Om jag ”lånar ut” 100 kronor till mig själv så är det ingen skuld mer än på pappret. Likaså kan inte staten vara skyldig sig själv något Att det fortfarande skrivs som en skuld på Riksbankens balansräkning är en kvarleva från guldmyntfoten som avskaffades 1931 då sedeln var en IOU på guld. Idag får du bara en ny sedel i utbyte mot den gamla. De sedlar som skapas är ren fiat.

      Jo, man kan betala en skuld med en skuld. Det är det man gör när man betalar med bankernas skulder som substitut för centralbankspengar (dvs kronor, dvs fiat). Banken hittar på sin egen skuld genom dubbel bokföring och banken är egentligen låntagaren (kontokunden är mao inte låntagare såsom du beskriver(. den kredit kunden ger banken återfinns på kundens konto i form av en skuld banken har mot kontokunden (banken är mao kredittagare – inte kreditgivare som banken påstår). Vi använder sedan bankernas skulder såsom substitut för centralbankspengar, dvs kronor, dvs fiat-valuta.

      Så vad som sker är direkt motsatt till vad du skriver då banken är låntagare – inte kunden. För att det ska finnas betalmedel i et kreditbaserat system MÅSTE således någon vara skuldsatt. I ett rent fiatsystem sätter betalningsmedlet ingen i skuld..

      Bankerna krediter och centralbankspengarna har helt skilda egenskaper – därför ingår bara sedlar och mynt i M0 medans bankernas skulder ingår tillsammans med sedlar och mynt i M1

      Krediter

      Krediter är bara ett annat ord för skuld. Du handlar en korv på krita hos korvgubben – då har du handlat på kredit. Korvgubben skriver upp din skuld på en lapp som du signerar. Du har då skapat vad som brukar kallas en IOU – helt enkelt bara en lapp där det står att du är skyldig korvgubben 30 kronor (IOU betyder ”I owe you” på engelska – dvs ”jag är skyldig dig” på svenska). Mängden skulder i samhället har därmed ökat med 30 kr.

      Säg att korvgubben går till ICA-handlaren och köper grillkorv. Korvgubben kan då fråga ICA-handlaren om han accepterar din IOU-lapp som betalning. ICA-handlaren känner och litar på dig så han tar emot din IOU som betalning för han vet att du kommer komma in och betala av den när du handlar nästa gång.

      Notera ovan att ICA-handlaren accepterade din skuld, dvs den kredit som korvhandlaren gav dig som betalning ISTÄLLET för att kräva 30 kronor. Av ovan har vi lärt oss att det går att betala med en skuld (IOU) om motparten accepterar skulden som betalmedel (hade ICA-handlaren tyckt att du var en opålitlig person hade han aldrig tagit emot din IOU). En IOU kan mao fungera som betalningssubstitut för kronor.

      Nu över till bankerna. Bankerna har vänt ut och in på terminologin och logiken – för egentligen är det banken som lånar av kontoinnehavaren – men banken vänder ut och in på det genom att ljuga och påstå att kontoinnehavaren lånar av banken. Processen är i princip likadan som ditt skapande av en IOU ovan när du köpte en korv på krita av korvgubben.

      Säg att du ska köpa ett hus. Banken hittar då på en IOU på 4 miljoner kronor som den fyller ditt konto med samtidigt som du skriver på en annan IOU – den sk ”lånehandlingen” . Är de fyra miljonerna på ditt konto kronor? Nä, de är lika lite kronor som din skuld till korvgubben – din IOU till korvgubben var din skuld på kronor till korvgubben – på samma sätt är ditt kontoinnehav bankens skuld på kronor till dig. Banken har inte ”lånat ut” en endaste krona – banken har, liksom du gjorde när du köpte korven på krita, skapat en IOU på ditt konto och bankens skuld går att betala med genom bankernas kontosystem på samma sätt som korvgubben kunde betala ICA-handlaren med din IOU när han handlade grillkorv på ICA.

      Banken köper en försäkring (”promissory note” på engelska) på krita där de står att du ska betala ”tillbaka” de 4 miljoner kronor som du aldrig lånat av banken – denna försäkring döper banken sedan lögnaktigt om till ”lånehandling” varvid du blir ”återbetalningsskyldig” de 4 miljoner kronor som du aldrig lånat. När banken köper denna försäkring på krita får banken en skuld till dig på 4 miljoner kronor – det är denna skuld, dvs IOU, som återfinns på ditt konto (ekonomiprofessor Richard Werner visar med en balansräkning hur det går till i den här videon).

      Hur mycket har banken ökat mängden skulder i samhället när den hittat på sin egen skuld (IOU) på fyra miljoner kronor och ”lånat ut” den till ditt konto? Faktiskt har banken ökat mängden skulder med 8 miljoner! Detta då två skulder (IOU:s) på 4 miljoner hittas på, dessa två är:

      1) Din försäkring om att du ska betala tillbaka de 4 miljoner kronor som banken aldrig lånat ut

      2) Bankens skuld (IOU) till dig på fyra miljoner kronor representerat av ditt kontoinnehav

      Banken har mao nu ökat mängden skulder i samhället med 8 miljoner kronor.

      Av ovan har vi lärt oss att bankerna föder skulder genom att köpa en försäkring (den sk ”lånehandlingen” du skrev på) på krita på samma sätt som du skapade en kredit när du köpte korven på krita. Skillnaden är att banken föder två skulder (IOU:s) och att alla accepterar bankens skuld (dvs ditt kontoinnehav) som betalmedel.

      Vi kollar nu in egenskaperna hos skuldfria permanenta pengar

      Skuldfria permanenta pengar

      Säg att du hittar 30 kronor i din ficka som du inte visste att du hade. Du går tillbaka till korvgubben och betalar av skulden för korven du köpte på krita. Korvgubben river då skuldlappen (den sk IOU:n) som du skrev på och skulderna i samhället har minskat med 30 kronor.

      Permanenta skuldfria pengar dödar mao skulder.

      Säg att du hittar 4 miljoner kronor i sedlar i en kasse hos din döde moster Agda. Du går till banken och betalar av den påhittade skulden till banken på de 4 miljoner kronor som banken aldrig lånade ut. Banken har då fått fyra miljoner kronor av dig fastän banken inte lånat ut en endaste krona. Banken river samtidigt den sk ”lånehandlingen” och du blir skuldfri. Mängden skulder i samhället har mao därmed minskat med 4 miljoner kronor när du blir skuldfri.

      Permanenta skuldfria pengar kan mao döda bankernas påhittade skulder (IOU:s).

      Sammanfattning av hur långt vi har kommit:

      Ett betalningssystem borde rimligtvis gå ut på att skulder betalas av, dvs dödas, så snabbt som möjligt. Pengar bör rimligtvis vara skulddödare – vilket permanenta pengar (dvs sedlar och mynt, dvs kontanter) är. Av ovan har vi sett att bankerna istället föder skulder när de skapar krediter (IOU:s). Mao är bankernas betalmedel ett slags anti-betalningsmedel när de föds – bankerna sätter samhället (och banken själv) i allt större påhittad skuld genom att hitta på alltmer krediter.

      Av ovan kan man också förstå bankernas krig mot permanenta pengar (dvs kontanter) – bankerna lever ju på att hitta på skulder och maximera skuldsättningen. Permanenta pengar dödar bankerna påhittade IOU:s.

      Hur ska vi då bygga ett ärligt penningsystem där bankerna inte längre parasitärt kan suga ut resten av ekonomin?

      Av ovan borde det framgå att bankerna borde fråntas sin rätt att sätta allt i skuld genom att föda påhitt. Bankernas krediter (dvs bankernas skulder, IOU:s) ska inte accepteras som betalmedel då de föds såsom skulder . Alla betalmedel bör vara permanenta pengar som har förmågan att döda skulder.

      Ekonomiprofessor Grazianis som satte upp tre grundvillkor för att något ska få kallas pengar:

      1) Riktiga pengar är enbart en symbol utan eget värde (symbol, ”token” på engelska). En vara (såsom guld) kan mao aldrig vara pengar – handlar man med t.ex guld byter man varan guld mot en annan vara och det är mao fråga om byteshandel.

      2) Pengar ska accepteras som slutgiltig betalning (annars är det fråga om att handla på krita)

      3) Seignoraget ska inte inte tillfalla någon (dvs ingen enskild individ eller organisation ska skapa pengar och tjäna på att skapa dem – vinsten med skapandet av nya pengar ska tillfalla hela samhället – dvs allmänheten)

      T.ex är grundvillkor 3) inte uppfyllt då bankerna klart tjänar på att skapa betalmedel till kundkonton. Likaså är villkor 2) uppenbart inte uppfyllt då bankerna inte har betalat sina skulder till kontoinnehavarna (vilket visar sig vid t.ex bankrusningar då bankerna inte kan betala sina skulder till kontokunderna). 1) Uppfylls inte heller då en skuld är mer än en symbol.

      Vidare är det enkelt att visa att bankerna inte ens själva ser sina skulder till kontoinnehavare (dvs kunders kontoinnehav) såsom om de är pengar. En bank accepterar inte en annan banks skulder som betalning (dvs en bank accepterar inte en kundkontoöverföring från en annan bank). Det är därför som clearingen mellan Riksbankskontona måste ske.

  7. Nedan visar ekonomiprofessor Richard Werner (bla myntare av begreppet QE) att banken är låntagare genom att banken köper en försäkring (promissory note) på krita – dvs kontoinnehavaren är kreditgivaren – inte banken. Och som Werner också uttrycker har ingen bank någonsin lånat ut några pengar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s