Banken kan bara ”låna ut” sina egna skulder till konton

Kommer inleda varje inlägg med en uppmaning till Riksdagsledamot Jörgen Andersson (M), , suppleant i finansutskottet och näringsutskottet, att bemöta tidigare inlägg då Jörgen lovat att han ska göra detta. Jörgen föredrar tydligen karriären framför demokratin och han har tydligen inga som helst problem med att ljuga eller t.o.m censurera. Han har bl.a censurerat Peter – om detta kan ni läsa på Peters utmärkta blogg:

Riksdagsledamot Jörgen Andersson(M) tystnar i debatten kring Penningsystemet, raderar kommentarer på sin blogg

————–

Det givna axiomet är:

Bankernas konton kan PER DEFINITION bara innehålla bankernas skulder till kontoinnehavaren (som banken kan betala kontoinnehavaren genom att kontoinnehavaren gör uttag från t.ex bankomaten). Detta axiom är även fastställt på bankens balansräkning där kundernas kontoinnehav alltid är bankens skuld.

Av ovan axiom följer att:

1) Banken kan bara ”låna ut” bankens egna skulder till konton – aldrig kronor

Detta då, som sagt, bankernas konton bara kan innehålla bankens skuld i enlighet med axiomet ovan.

2) Bankerna kan betala sina skulder med sina skulder

Bevis:

Nisse jobbar på banken och banken ska betala lön till Nisses konto. Men det enda som kan finnas på Nisses konto PER DEFINITION är ju bankens skuld. Jag har därmed visat att banken endast kan betala till Nisses konto med bankens egna skuld.

3) Bankerna kan bli betalda med bankens egna skuld

Bevis:

Säg att Nisse ska ta 10 000 av sitt bankkontoinnehav och betala i ränta till banken. Men det Nisse har på sitt konto är ju PER DEFINITION bankens skuld. Jag har därmed bevisat att Nisse endast kan betala banken med bankens egna skuld genom kontot.

4) Bankerna ser sina egna skulder som ”intäkter”

Bevis:

När Nisse ovan betalar ränta till banken från kontot betalar Nisse banken med bankens egna skulder. Banken bokför denna ”betalning” som en intäkt.
(för att se det absurda i detta – säg att Nisse betalar dig med DIN elräkning och du bokför din egen elräkning som en intäkt)

5) Det kontantlösa samhället innebär en total skuldavskrivning för bankerna

Bevis:

Bankerna kan endast betala sina skulder till kontoinnehavarna genom att dessa gör uttag i form av kontanter (från t.ex bankomater). Om det kontantlösa samhället införs kommer det innebära att bankerna slipper betala sina skulder till kontoinnehavarna. Bankerna har mao gradvis blivit skuldbefriade i takt med att användandet av kontanter minskat (och iom att Postgirot avskaffades).

Det finns givetvis ingen anledning till att bankerna ska få en total skuldbefrielse medan de skuldslavar bankerna häktat in genom att ”låna ut” bankens egna skulder ska sitta i evigt skuldslaveri till banken.

6) Bankernas skulder används som allmänt betalmedel och surrogat för kronor

Finns inga företag eller privatpersoner som kan ersätta kronor med sina egna skulder som allmänna betalmedel. Vi tar ett exempel där ett företag skulle försöka sig på det som bankerna gör :

Företag kan iofs skriva ut egna skuldlappar motsvarande bankernas konton men det finns inget kontosystem som dessa kan användas inom. Visst, Nisse på Tvärtomta snickeri kan få en ”växel”, dvs skuldlapp, av företaget där det står:

”Tvärtomta Snickeri är skyldig Nisse 20 000 kronor och denna lapp är att betrakta som allmänt betalmedel. Tvärtonmta Snickeri kommer betala 20 000 kronor för denna skuldlapp om ni kommer till snickeriet och fordrar detta”

men det finns ingen som skulle acceptera den lappen som allmänt betalmedel. Nisse skulle inte kunna använda företagets skuldlapp och handla för den på ICA. Nisse kan däremot använda bankernas skuld (Nisse kontoinnehav på banken) som betalmedel på ICA  Tvärtomta snickeris skuldlapp skulle med största sannolikhet ses som försök till penningförfalskning om snickeriet hävdade att skuldlappen var ett allmänt betalmedel som enligt lag måste tas emot vid betalningar på t.ex ICA.

Om Tvärtomta Snickeri byggde ett eget kontosystem, utanför banksystemets kontosystem, med digitala skuldlappar gäller samma sak som ovan – Nisse kan bara handla med bankernas skuldlappar (kontosystem) på ICA – aldrig med Tvärtomta Snickeris hemsnickrade kontosystem med Snickeriets skuldlappar.

7) Banken skattar samhället genom att ”låna ut” bankens egna skulder

Finns ingen annan grupp i samhället som kan göra detta mer än bankerna. Bankernas skatteuttag tas ut på flera olika sätt. Tar några (kanske finns fler som jag missat)

a)
Staten är enligt Maastricht artikel 104(1) tvungen att ”låna” bankernas skulder på kronor (dvs kontopåhitt) och får enligt denna lag inte finansiera staten med kronor som Riksbanken skapar. Vi betalar mao skatt till staten och kommunerna helt i onödan på räntor och ”avbetalningar” på bankernas ”utlånade” skulder till stat och kommun..

b) Räntan. T.ex. boskuldslavar skattas då de betalar räntor för att de ”lånat” bankens skulder. Enligt Margit Kennedy består generellt en varas pris till 50% av räntebetalningar till bankerna (banken har skuldsatt bonden som lägger det på priset på mjölken, åkeriet som kör mjölken till mejeriet är också skuldsatt av banken,  mejeriet likaså, mathandlaren likaså – och alla dessa led höjer priset så att ungefär 50% består av skatt till bankerna för  ”lån” av bankernas skulder)

c) Vi betalar skatt för att få använda bankernas skulder som betalmedel. Avgifter vid transaktioner där bankerna lagts sig som en binnikemask i betalströmmarna och kan suga näring från den reella ekonomin. Jag beskrev hur lång binnikemasken kan bli i detta inlägg.

Läsarfråga – vad är mest effektivt?

Den kanske mest absurda avgiften är vid uttag från t.ex bankomaten. Vi betalar då banken en avgift för att banken ska betala sin skuld till oss. Kan du tänka dig att Nisse säger till dig:
”Om jag ska betala tillbaka de 100 kr jag är skyldig dig får du betala mig 10 kr”

Det här systemet bör ryckas upp med rötterna och erkännas vara det bedrägeri det är. Skuldavskrivningarna bör tillfalla skuldslavarna och inte bankparasiterna.

8) Bankerna får skapa en kartell som har monopol på landets valuta med statens hjälp

Staten har en uppgift att se till att karteller och monopol inte skapas. I fallet med valutan gör staten precis tvärtom. De fyra storbankerna har ett praktiskt monopol på centralbankskontona där de digitala kronorna finns. Staten stöder denna kartellbildning och monopol genom Riksbanken och RIX (kolla videorna i slutet av nlägget om du inte har klart för dig hur RIX och clearingsystemet fungerar).
Vidare hjälper staten storbankskartellen med att avliva de fysiska kronorna (sedlar och mynt) genom att verka för det kontantlösa samhället. När det kontantlösa samhället är infört har storbankskartellen ett totalt monopol då endast de sitter på de digitala kronorna på centralbankskontona. Vi kommer då vara helt tvungna att använda bankernas skulder (dvs bankernas konton ) som betalmedel och kommer inte kunna använda kronor överhuvudtaget mellan varandra (vi kommer få mer eller mindre av bankens skulder på våra konton – vi kommer aldrig kunna ha kronor  – varken i fysisk eller digital form).

Att öppna upp centralbankskontona så att alla kan betala varandra med kronor igen borde vara statens roll (såsom man kunde med Postgirot som Nordea köpte upp 2002 och stängde den möjligheten). Men som sagt, storbankerna spelar med helt andra regler än riktiga företag. Man kan nog med fog säga att storbankernas monopol styr staten och inte tvärtom. Att storbankerna därmed också står över demokratin är också givet.

9) Bankerna kan godtyckligt ljuga om sina ”produkter”

Det konsumentskydd  som kunder har som gäller riktiga företag gäller inte alls bankerna. Om en restaurang serverar köttfärs men påstår att det är oxfilé gör restaurangen sig skyldig till bedrägeri.

Bankernas hela ”affärsidé” är att ”låna ut” sina egna skulder men lura i kunderna att banken lånar ut kronor – återigen; detta då bankernas ”produkt” är bankens egna skuld, och då detta är det enda som banken bevisligen kan ”låna ut” till konton, (se punk 1). Nästintill alla i samhället går på det – faktiskt är det så illa att t.om nästintill alla ekonomer tror på lögnen (t..o.m ”nobel”pristagaren Krugman). För att utföra detta bedrägeri använder sig bankerna av ett bokföringstrick som ekonomiprofessor Richard Werner beskriver så här:

“It is basically an accounting trick … Banks create money. They don’t lend it … When a bank gives out what is called a loan, it basically pretends that you have deposited the money… it has to invent the liability … This is how the money supply is created.”

Så enligt Werner låtsas bankerna att ”låntagaren” kommer in med en kasse med 1 miljon kronor till banken och gör en ”insättning”. Banken tar emot den icke-existerande kassen av ”låntagaren” varvid banken blir skyldig ”låntagaren” 1 miljon kronor som skrivs som bankens skuld till ”låntagaren” på ”låntagarens” konto. Banken ”lånar” sedan ut sin skuld till ”låntagaren” tillbaka till ”låntagaren” så att både banken och ”låntagaren”blir satta i skuld av den miljon kronor som aldrig existerade.

Av ovan följer att varken banken eller ”låntagaren” lånat några kronor alls. Banken har bara skapat två skulder på 1 miljon kronor som aldrig existerat. Skillnaden är att bankens skuld (kundens kontoinnehav) används som surrogat för kronor i samhället genom att storbankerna kontrollerar betalsystemet genom sitt monopol på kontosystemet (se punkt  8)

Så sammanfattningsvis kan bankerna ljuga hej vilt om sina ”produkter” och ”låna ut” sina skulder istället för kronor. Staten underhåller det här bedrägeriet genom att storbankerna har monopol på det digitala betalsystemet (kontosystemet)  inom RIX på Riksbanken så att folk inte kan se skillnaden på om de använder kronor eller bankernas skulder (bankernas konton) som betalmedel.

10) Banker får skapa pyramidspel
Att skapa pyramidspel är olagligt – för alla utom bankerna. Bankerna kan bygga pyramidspel på allt möjligt – aktier, bostäder, etc etc. Alla av bankernas pyramidspel är uppbyggda på samma grundregler:

1) Illusionen att bankernas skulder (dvs kundernas kontoinnehav) är valuta (t.ex kronor)
2) Bankerna ”lånar ut” bankens egna skulder på kronor till konton i form av kontopåhitt men låtsas att banken lånar ut insatta kronor (se punkt 9 hur det går till)
3) Priserna stiger på t.ex ”bostadsmarknaden” av att bankerna ”lånar ut” alltmer av sina skulder (dvs kontopåhitt)
4) Till slut kan bubblan inte innehålla mer skulder varvid pyramidspelet faller

Drivande i detta är bankens ”produkt” dvs bankens egna skulder som den ”lånar ut” och skuldsätter samhället med så att både banken och samhället blir så maximalt skuldsatta som möjligt. Ju mer skuldsatt samhället är desto mer ”pengar” tjänar bankerna då bankernas skulder är pengarna. Till det absurda hör också att när ett pyramidspel faller, t.ex pyramidspelet kring bostäder, så måste staten rädda bankerna för att rädda penningsystemet. För att inte penningmängden ska punkteras måste bankerna sedan hitta på ett nytt pyramidspel med ”värdeökningar” som bankerna blåser upp genom att ”låna ut” bankens skulder (kontopåhitt).

Vansinnigt? Jo, visst är det vansinne i kvadrat precis såsom Bank of Englands fd chef Mervyn King påpekade är det det värsta sättet man kan bygga bank och penningväsendet på.

11) Banker får obegränsad amorteringsfrihet

Egentligen är det bara en omskrivning av punkt 5 – men ett litet annat perspektiv kanske

Politiker är blocköverskridande eniga om att boskuldslavarna ska börja amortera av sina ”skulder” till bankerna. Men när ska bankerna börja amortera av sina skulder till kontoinnehavarna? Aldrig, för då rasar penning och betalsystemet då vi nu för tiden inte längre använder kronor när vi ska betala varandra – vi använder bankernas skulder vid kontobetalningar – du får mer av bankens skulder på ditt konto medan jag får mindre med bankskulder på mitt konto om jag betalar dig genom kontosystemet.

Vad är en bankrusning? Jo, det är när kunderna kräver att banken ska amortera sina skulder genom att kunden gör uttag (från bankomaten t.ex). Så hela systemet är uppbyggt på att bankerna ska få maximal  amorteringsfrihet. Införandet av det kontantlösa samhället skulle innebära att bankerna blir totalt befriade från att betala sina skulder till kontoinnehavarna.

Det riktiga vore att  förstatliga bankerna under en övergångstid (minst) och göra om systemet så att även bankerna kan avkrävas göra amorteringar. Detta kan göras genom att alla digitala konton måste vara kronor (centralbankspengar) precis såsom fysiska sedlar och mynt är kronor. Om bankerna sedan privatiseras igen kan de göra det de låtsas göra nu – låna ut insatta kronor.

Samtidigt bör även skuldavskrivningar ske och de som tjänat på att finansparasitera kan skattas hårt så att fördelningen i samhället kan bli mer rättvis.

Men, som sagt, ingen politiker kommer kräva att systemet ska byggas om så att bankerna kan amortera bort sina skulder. Lika lite kommer du hitta en politiker som kan ange ett skäl till varför vi ska betala med bankernas skulder (dvs våra kontoinnehav) och inte med kronor. Inte heller kommer politikern kunna svara på varför inte folk (inte ens staten själv) kan få ha konton som innehåller kronor som de kan betala varandra med (såsom Postgirot fungerade)

12) Banker ser inte ens själva bankens skulder (dvs kunders kontoinnehav) såsom om de vore pengar

Vid en kontoöverföring från en bank till en annan bank överförs kontoskulden. Den mottagande banken kräver kompensation genom RIX för att ta över skulden. Mao den mottagande banken accepterar inte den andra bankens skulder till kunder (dvs kundens kontoinnehav) såsom giltigt betalmedel – den mottagande banken kräver att bli betald med digitala kontanter genom RIX-systemet  .

Det absurda är mao att bankerna internt inte ser kontoinnehav hos banken såsom pengar – de ser dem för vad de är – bankens skuld till kontoinnehavaren. Men ändå ”lånar” bankerna ”ut” sina skulder till konton och får oss andra att tro att de är fullgoda betalmedel.

En ”crash course”  i hur clearingsystemet på RIX fungerar kan ni kolla in det här inlägget (om ni inte orkar kolla in videorna nedan).

Bevis på att bankernas skulder inte är giltigt betalningsmedel

Peters kommentarer där är också väldigt informativa – läs gärna dem med.

13) ”Upplåning” är ännu ett lögnbegrepp som bankerna använder

Som redan redovisats av ekonomiprofessor Richard Werner i punkt 9 lånar inte banken ut insatta kronor. Det finns ingen inlåning av kronor som blir en utlåning till någon annan. Det enda bankerna kan ”låna ut” till kundkonton är bankens egna skuld – ALDRIG kronor.

Så inlåning och utlåning av kronor till kundkonton är fullständiga lögner från bankernas sida. Återstår sedan då det kryptiska uttrycket ”upplåning” (snart skriver de säkert ”nedlåning” och ”sidolåning” också)

Bankernas påstås ”låna upp” det belopp kronor som de ”lånar ut” till konton i form av sina egna skulder. Beviset sägs vara :

1) Säg att Nisse har SEB som bank och Nisse ”lånar” säg 2 miljoner av SEB:s skulder som skrivs på Nisses konto.

2) Nisse ska köpa ett hus av Pia som har Nordea

3) Nordea kommer inte acceptera att ta över skulden som SEB har till Nisse på 2 miljoner om inte SEB samtidigt betalar Nordea 2 miljoner kronor i form av digitala kontanter genom RIX.

4) SEB måste låna 2 miljoner kronor för att betala Nordea så att Nordea tar över skulden.

5) SEB lånar 2 miljoner kronor som SEB ger Nordea  SEB blir då av med sin skuld till Nisse (Nisses kontoinnehav minskar med 2 miljoner) samtidigt som Nordeas skuld till Pia ökar med 2 miljoner kronor (Pias kontoinnehav ökar med 2 miljoner kronor).

Det finns flera logiska  brister i ovan.

1) Om bankerna verkligen såg andras bankers skulder (dvs kundernas kontoinnehav) som pengar så skulle inte Nordea behöva kräva kompensation för att ta över skulden på 2 miljoner kronor.  Men, som sagt, Nordea ser inte SEB:s skuld till Nisse som om SEB har ”lånat ut” 2 miljoner kronor till Nisse. Nordea ser Nisses kontoinnehav på 2 miljoner på SEB för vad det är – SEB:s skuld till Nisse. Det är bara Nisse som tror att han ”lånat” 2 miljoner kronor av SEB – Nordea lider inte av  den villfarelsen.

2) Låt säga att det samma dag  finns en Per på Nordea som köper ett hus av Ulla som har SEB också för 2 miljoner kronor. SEB kommer då kräva att få 2 miljoner kronor för att ta över skulden precis på motsvarande sätt som ovan beskrivits – fast riktningen är den motsatta. D.v.s Nisses köp av Pia:s hus och Pers köp av Ullas hus kommer ta ut varandra så att varken Nordea eller SEB behöver ”låna upp” 2 miljoner kronor.

Då det flödar skulder mellan SEB och Nordea i båda riktningar vid kontoöverföringar kommer flödena för det mesta ta ut varandra under en dag. Så i slutet av en dag kommer SEB eller Nordea vara skyldiga varandra väldig små belopp kronor i jämförelse med de flöden av skuldöverlåtanden (kontoöverföringar)  mellan SEB och Nordea som sker inom betalningssystemet RIX på Riksbanken.

Att såsom i det sk ”beviset” hävda att SEB måste ”låna upp” för varje enskilt sk ”bolån” är mao fullständigt skitsnack.

3) Vi tar en tredje punkt som visar att talet om bankerna måste ”låna upp” ett lika stort  belopp i kronor som banken ”lånar ut” till ett konto är fullständigt skitsnack.  Antag att Nisse och Pia i exemplet ovan båda har SEB som bank. SEB flyttar då bara över sin skuld på 2 miljoner från Nisses konto till Pias konto. Banken kommer då vara skyldig Pia de 2 miljoner kronor som banken tidigare var skyldig Nisse (Pias kontoinnehav av bankskulder ökar med 2 miljoner medan Nisses minskar med 2 miljoner). SEB behöver då inte kompensera sig själv för att den tagit över sin egen skuld. Mao inga kronor alls behövs ”lånas upp” för att SEB ska göra kontotransaktioner inom banken mellan konton.

Då de fyra storbankerna är ungefär jämstora sker det i ungefär vart fjärde  fall att kontoöverföringen sker inom den egna banken varvid inte RIX och kronorna på Riksbankskontona behövs användas alls.

Av ovan hoppas jag det klart framgår att även bankernas tal om ”upplåning” för att ”finansiera”  varje enskilt ”bostadslån” är fullständigt skitsnack från början till slut.

14) Bankerna är inga ”kreditgivare”

Orden krediter och kreditgivare är också ord som bankerna använder lögnaktigt.

Bevis

Wikipedia skriver::
Kredit innebär en överlåtelse av förfoganderätten till en penningsumma (penningkredit) eller fungibla varor (varukredit) på viss tid.”

Men som ekonomiprofessor Rickard Werner påpekar i punkt 9 lånar banken inget ut, dvs ingen överlåtelse har skett. Eller för att använda ekonomiprofessor Hyman Minskys ord:
“Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money”

Så banken är inte ”kreditgivare” då ingen kredit skapas då ingen överlåtelse av pengar skett. Det som skapas och ”lånas ut” till konton är bankens skuld på pengar (kronor) till kontoinnehavaren. Dessa, bankens skulder (dvs kundens kontoinnehav) , används sedan som substitut för kronor i betalningssystemet.

15) Räntenetto är ett ord till som bankerna använder lögnaktigt

Enligt Wikipedia är räntenettot för:banken:
”Utlåningen sker till en högre ränta än inlåningen, och skillnaden däremellan utgör bankernas räntenetto ”

(denna definition är rätt  för riktiga företag men bankerna är inga företag så det gäller inte dem)

Som påvisas i punkt 9 av ekonomiprofessor Richard Werner sysslar inte bankerna med att ”låna ut” inlånade pengar. Ekonomiproffessor Hyman Minsky säger det kortare:(och japp jag försöker tjata in det här)
“Banking is not money lending; to lend, a money lender must have money”

Ovan lögn börjar dock bli lite väl genomskinlig och därför börjar diffusa och ännu mer alkemiska definitioner dyka upp om att  räntenettot är skillnaden mellan räntan på ”utlåning” och ”upplåningsräntan”. Men som påvisas i punkt 13 är inte heller bankernas användande av ordet ”upplåning” sanningsenlig. Dessutom kommer man inte förbi de faktum att bankerna inte sysslar med ”utlåning”.av pengar till kunder (återigen – det bankerna ”lånar ut” är bankens egna skulder på pengar, dvs kronor, – banken lånar aldrig ut kronor till konton).

Förtydligande – Jag skrev ”alkemiska definitioner” då Bank of Englands fd chef uttryckts att bankernas verksamhet grundas på alkemi (sid 19)

”For a society to base its financial system on alchemy is a poor advertisement for its
rationality.   ”

16 Bankerna vänder ut och in på pengars funktion genom att föda skuld och skuldslavar

Politik, oavsett parti,  borde gå ut på att minimera mängden skuldslavar i samhället.  Bankernas skuldsättning av allt gör motsatsen –  bankerna försöker maximera skuldsättningen. Göran Person hade helt rätt när han skrev:  ”Den som är satt i skuld är inte fri” (man kan ju undra varför han då är en av de som mest bidragit till att skuldförslava samhället).

För att förstå förslavningsmekanismen måste man förstå skillnaden mellan att använda bankernas skulder som pengar (dvs kundkonton) och permanenta pengar som t.ex staten kan skapa.

a) Permanenta pengar (dvs kronor)
Tänk att du har en 1000-lapp i handen. Du betalar din skuld till Ulla som nu får 1000-lappen. Ulla betalar sin skuld till Per så får Per tusenlappen. Skulderna i samhället har då minskat med 2000 kronor men 1000-lappen finns fortfarande kvar och kan cirkulera i samhället och döda skulder utan att 1000-lappen förtärs (ungefär som en katalysator i en bil om du vill ha en liknelse)

b) Bankernas kontopåhitt:
Tänk att du går in på banken och ”lånar” 10 000 ”kronor”. Banken kluddar då 10 000 på ditt konto. Banken har bara hittat på kontokluddet från luften. Banken har då ökat penningmängden med 10 000 ”kronor” genom att sätta dig och banken i skuld på samma 10 000 kronor som ALDRIG har existerat.
Säg att du ångrar dig i samma stund du skrev på ”låne”pappret till banken. Du säger till kassörskan att du vill betala tillbaka ”skulden”. Banken tömmer ditt konto och kluddet på 10 000 suddas ut från ditt konto. Banken har då minskat penningmängden med 10 000 ”kronor” kontopåhitt då ditt konto suddades ut.

Då ovan logik gäller alla bankkonton så kan man generalisera detta till alla bankkonton. När en skuldslav betalar sin ”skuld”  till banken  suddas både bankens och kundens skulder ut och kontot samt penningmängden minskas med motsvarande belopp.

Dvs bankernas kontoinnehav kan bara finnas om banken kan sätta både sig själv och kunder i ömsesidig skuld på kronor som ALDRIG lånats ut. Idag består 97% av penningmängden av bankernas skulder som bankerna ”lånat ut” till kundkonton.

Så i takt med att bankerna tvunget skapar allt större pyramidspel måste också mängden skuldförslavade öka.

Vad pengar är för något är diskutabelt men vad som är odiskutabelt är att pengar ska duga till att döda skulder med när man betalar. Riktiga pengar ska inte skapa skulder såsom bankernas kontopåhittande gör. Därför är typ Bitcoin, Freecoin etc mer riktiga pengar än bankernas skuldförslavande kontopåhittande. Bitcoin, Freecoin etc behöver inte skapa skuldslavar för att existera. Om politikerna är så genomkorrumperade av bankerna (kolla t.ex Jörgen ovan)  att de inte vill att staten ska skapa skuldfria pengar kan vi skapa skuldfria pengar själva.

För en politik som går ut på att ge bankerna rätt till att maximera mängden skuldslavar kan aldrig vara demokratisk. De enda sant demokratiska partier som finns är de som vill avskaffa bankernas rätt att skuldförslava samhället. När t.o.m med fackföreningarna tigger om att bankerna ska skuldförslava fler är det riktigt illa ställt med demokratin (de brukar t.ex kräva att Riksbanken ska sänka räntan så att bankerna kan ”låna ut” mer – dvs öka mängden skuldslavar i samhället)

Nedan film illustrerar skillnaden mellan permanenta pengar och bankernas skuldpåhittande ”pengar”

16) Bankerna förstör ekonomin när de suger ut den

Banker behöver inte vara destruktiva men oreglerade är de helt klart direkta motsatsen till ekonomi. Ekonomi betyder hushålla. Liberaler brukar framhålla att ekonomin dessutom ska innebära att de som deltar i den inte tvingas till beslut och att frihet råder så länge inte den personliga friheten skadar andra. Hur fungerar detta inom det penning och banksystem som vi har idag? Några punkter på hur destruktiv det nuvarande finanssystemet är för ekonomin

1) Som Göran Persson sa  – ”Den som är satt i skuld inte fri”. Men då  hela penningsystemet bygger på att sätta hela samhället, ja hela världen, i skuld till bankerna så kan ingen frihet finnas. Och då även staterna är skuldsatta av bankerna är alla skuldsatta av bankerna och betalar ”skulden” genom skatten.

Enligt liberalernas frihetssyn  ska de rika kunna vara rika så länge deras rikedom inte negativt påverkar någon annans frihet. I dagens skuldbaserade system är man rik om man har mycket med bankskulder på sitt konto (japp, ett bankkonto kan inte innehålla annat än bankens skulder). Påverkar denna ”rikedom” någon annans frihet negativt? Jo, detta då den rikes kontoinnehav skapas genom att banken hittar på en motsvarande skuld som banken skuldförslavar någon annan med. Så för varje kontoinnehav finns alltid en motsvarande skuldslav som måste jobba gratis åt bankerna för att betala av den påhittade skulden till banken.

Så liberalernas frihetssyn är totalt oförenligt med ett ”fritt” banksystem. Om bankerna släpps fria och tillåts skuldförslava allt finns ingen frihet.

2) Ekonomi betyder som sagt hushållning – man ska hushålla med de resurser man har och inte snylta på andra. Det finns mao en självhushållande aspekt i begreppet ekonomi (i  begreppet självhushållande finns även en frihetsaspekt i att inte vara beroende av andra så mycket). Men om folk eller samhällen blir självhushållande behöver de inte sätta sig i skuld till bankerna för att få ”låna” pengar bankerna hittar på  i form av skuld. För bankerna är mao all form av självhushållande negativt då det minskar bankernas möjlighet att suga ut producerande värden från den reella ekonomin.

Bankerna urholkar mao ekonomin då bankerna är intresserade av att suga ut den – inte långsiktigt bygga upp den eller göra den hållbar.

3) Bankernas centralstyre fungerar som en centraldammsugare som suger ut ekonomierna i periferin. Bankernas enda ”vara” är skuld och genom att skuldsätta allt kan det centraliserade banksystemet suga upp reella varor och tjänster som den riktiga ekonomin skapar.. Det parasiterande centrumet behöver inget skapa mer än skulderna som bankerna hittar på och suger ut periferin med. Ekonomin i centrumet förtvinar då det inte behöver ha någon egen tillverkning kvar – centrumet får allt gratis från periferin – dvs kolonierna.

Detta sker globalt genom dollarhegemonin men även nationellt där bankerna gör samma sak inom nationer. USA behöver inte tillverka något själv –  det enda USA behövt göra är att tvinga på andra länder dollar och shoppat upp resten av världen med dessa. Att tala om ”frihandel” etc i det sammanhanget är mao inget annat än totalt hyckleri.  Jag beskriver det mer detaljerat om dollarhegemonin här:

Bankirerna kommer starta ett till världskrig för att behålla rätten att parasitera

Så för att summera –  kritik av bankernas parasitverksamhet är politiskt blocköverskridande. Det finns inget höger eller vänster när det gäller parasitism – både höger och vänster borde kunna enas om att verka för att avlägsna parasiten.

17) För bankerna är det en synd att konkurrera

Någon bankir påstås ha sagt att konkurrens är en synd. Jag anger ingen källa – det behövs inte då sanningen i uttrycket är riktig oavsett om bankiren sagt detta eller inte..

Som vi sett ovan måste bankerna samarbeta i en kartellform med staten (Riksbanken) som sambandscentral och clearinghus. Detta då bankerna intern inte ser varandras skulder till kontoinnehavare som något annat än vad de är – bankernas skulder! Bankerna ser mao inte sina egna kunders kontoinnehav såsom pengar. För att reglera bollandet av bankernas skulder mellan kontona måste Riksbanken finnas som en central mellanstation där bankerna kan kompensera varandra vid kontoöverföringar (kolla videorna nedan om ni inte vet hur clearingen på Riksbanken fungerar – det är ganska simpelt uppbyggt).

Riksbanken uppgift är även att skydda storbankerna från att behöva betala sina skulder till kontoinnehavarna, vid t.ex bankrusningar då många kontokunder samtidigt kräver att banken ska betala sina skulder genom att göra t.ex bankomatuttag. Det det mao mer rätt att säga att storbankerna är ”för stora för att behöva betala sina skulder” än det vedertagna uttrycket ”to big to fail”.

Vad går konkurrens ut på? Jo, att det företag som inte kan betala sina skulder slås ut. Men som synes gäller detta inte bankerna.

Vad är det företagen  slåss över att få? Jo, mer pengar på kontot. Men vad är pengarna på kontot? Jo, de är bankernas skulder till kontoinnehavarna. Det är svårt att inte se det sjuka e i detta faktum. Rikedom och måttet på hur konkurrenskraftiga vi är mäts i mängden bankskulder vi innehar på kontot. Ju mer skuldsatt banken är desto mer pengar finns i samhället i form av kontoinnehav och ju mer bankskulder vi innehar på kontot desto rikare är vi.

Man förstår att banksystemet måste ha en armé av svammelpellar för att dölja att ovan är så ologiskt det bara kan bli. Men för bankernas parasitverksamhet är det dock maximerat logiskt – inte nog med att storbankerna  nästan aldrig  behöver betala sina skulder till kontoinnehavarna – storbankerna lånar t.o.m ut sina egna skulder till konton och skuldsätter samhället med bankens egna skuld.

Men vad kulle hända om resten av samhället gör som bankerna? Om vi samarbetade istället för att konkurrera? Vad skulle hända om jag hjälpte dig utan att kräva betalt? Jo efterfrågan på pengar skulle minska. Dvs efterfrågan på bankernas vara, pengar i form skulder, skulle minska. Så bankernas parasitverksamhet bygger helt på att samhället ska konkurrera ihjäl varandra – samhället får inte vara uppbyggt på samarbete och altruism där vi hjälper varandra utan att använda pengar.

Så för att summera:
För bankerna är det en synd att konkurrera men de är helt beroende av att resten av samhället tror på lögnen om att ”fri konkurrens” etc leder till utopiskt paradis. Vi behöver ett nytt penningsystem som inte är byggt på hyckleri och där storbankerna bygger hela sin existens på att resten av samhället försöker ha ihjäl varandra. Vi behöver öka mängden altruism i penningsystemet och minska mängden psykopati.

18) Bankerna kan inte ”låna ut” sina skulder men gör det ändå

Bank of England kom ut med en rapport för att avmystifiera hur pengar skapas. Det lite roliga är att Bank of England hamnar i en logisk kortslutning då de skriver:

“Bank deposits are simply a record of how
much the bank itself owes its customers. So they are a liability
of the bank, not an asset that could be lent out.”

Översatt:

“Kontoinnehav är helt enkelt en sammanfattning av vad banken är skyldig sina kunder. De är en skuld banken har, inte en tillgång som kan lånas ut.”

(Sid 3)
http://www.bankofengland.co.uk/publications/documents/quarterlybulletin/2014/qb14q1prereleasemoneycreation.pdf

Men ändå påstår sig banken ”låna ut” till konton – banken säger:

-”Pengarna du lånat finns på ditt konto”.

Dvs banken kan ”låna ut” sin egen skuld till kundkontot – vilket de ju inte kunde enligt Bank of England. Ekonomer är duktiga på att logiskt kortsluta sig själva men med högdragen min låtsas som ingenting – kanske det enda som de är riktigt duktiga på🙂

Och jag tjatar vidare: bankens skulder (dvs kundkontona) aldrig kan vara kronor. Ditt kontoinnehav är alltid bankens skuld på kronor till dig som banken kan betala genom att du t.ex gör uttag från bankomaten.

19) Bankerna ljuger om att pengar i sig måste vara skuld (IOU).

Bankerna och dess medlöpare vill gärna få det till att alla pengar är skuldsedlar (sk IOU på engelska). Skälet är att de vill försöka få det tlll att pengar bara kan skapas genom att någon sätts i skuld såsom bankerna gär genom att ”låna ut” sin egen skuld till konton. Men som punkt 15 visar kan permanenta pengar (t.ex sedlar och mynt) existera utan att någon är satt i skuld. Du kan ha en 1000-lapp i plånboken och det är en tillgång för dig – ingen annan är satt i skuld för att du har 1000-lappen.

Visst, du kan betala en skuld med 1000-llappen.. Bankerna vill dock ha det till att 1000-lappen är en skuldsedel ändå just för att den duger till att betala en skuld med. Det är en medveten lögn för att sudda ut begreppen. För att visa detta kan vi ta ett exempel med en annan tillgång än 1000-lappen.

Säg att du varit i skogen och hittat 20-liter kantareller. Säg att du är skyldig Nisse 1000 kronor och ni kommer överens om att du betalar genom att ge Nisse kantarellerna. Med bankernas logik har kantarellerna då hela tiden varit en skuldsedel då den duger att betala en skuld med. Det är givetvis ett extremt fånigt argument men det är precis det argumentet som bankkramare använder för att ”påvisa” att betalmedel måste vara skulder (IOU). Men i verkligheten är 1000-lappen och kantarellerna bara tillgångar för ägaren så länge de ligger i plånboken (eller svampkorgen) – de skuldsätter ingen.

Bankernas kontopåhitt är dock alltid skuldsedlar. Faktiskt kan bankernas kontopåhitt bara existera genom att två skuldsedlar på samma ickeexisterande belopp skapas samtidigt.

1) Den första skuldsedeln skapas genom att banken tar emot den fiktiva insättningen som Werner beskriver ovan – detta blir bankens skuld till kontokunden

2) Den andra skuldsedeln skapas när banken ”lånar ut” den påhittade insättningen till ”låntagaren” – detta blir skuldslavens skuld till banken.

Av ovan framgår det klart varför bankerna vill bladdra ihop begreppen och få det till att alla pengar måste skapas genom att någon skuldsätts. Dessutom har ju skuldfria permanenta pengar (sedlar och mynt) den sidoeffekten att de likt en katalysator dödar skulder utan att själv förtäras (såsom beskrivs i punkt 15). De skuldfria pengarna riskerar mao att smälta bankernas skuldberg av kontopåhitt. Och då bankernas enda vara är skuld så måste alla penningalternativ som inte baserar sig på att maximera skuldsättningen elimineras – det är därför som vi går mot det kontantlösa samhället.

Ett demokratiskt samhälle kan dock aldrig bygga på att bankerna får maximera mängden skuldslavar. Så länge bankerna har den rätten existerar ingen demokrati.

20) Bankerna skapar myter om ”fria marknader” och att man måste arbeta än mer

Robotiseringen gör att allt fler jobb försvinner. T.ex har Google tagit fram en bil som tydligen inte behöver någon förare. Varför skulle taxibolag avlöna chaufförer när de kan slippa? I Kina har man byggt en 3D-skrivare som kan skriva ut 10 hus på ett dygn. Det kommer inte behövas lika många byggnadsarbetare i framtiden. O.s.v

Mängden nödvändigt arbete minskar mao i samhället men vi måste ändå jobba mer. Varför? Jo, därför att den sk ”fria maknaden” kräver att vi ska slåss om pengar. Det centrala i detta är att se hur, i vilket syfte och av vem som pengar skapas.

Enligt Maastricht får inte staten skapa valuta (kronor) för att finansiera sig själv – de måste ”låna” bankernas kontopåhitt de precis såsom såsom alla andra  (få har förstått att bankernas kontopåhitt inte är kronor – inte ens professorer i nationalekonomi har en aning om det – de tror att bankerna lånar ut insatta kronor till kundkontona – faktiskt tror ju till och med ”nobel”pristagaren Krugman det).

Så staten måste enligt Maastricht antingen finansiera sig genom att skuldsätta sig till bankerna eller genom att skatta folk och företag vars pengar är skapade genom att bankerna skuldsatt allt de kommer åt. Det finns inget annat sätt staten kan finansiera sig på..
Det hela är mao helt grundat på parasitism där banksystemet skapar skulder från ingenting som resten av samhället måste jaga ikapp. Detta religiösa svammel om ”fria marknader” som nyliberaler mantrar om finns inte. Vi är alla direkt eller indirekt (genom skatten) skuldslavar åt bankerna. För det är, som sagt, vad bankernas ”fri marknad” går ut på – att vii måste slåss om pengarna som parasiterna skapar från ingenting och håller som en morot framför oss samtidigt som de piskar oss in i ekorrhjulet genom att hitta på pengarna som skuld.

Om staten kan skapa skuldfria pengar och bankerna togs ifrån rätten att skuldförslava samhället skulle vi kunna bygga ett rättvisare och hållbarare samhälle än dagens.  Vi skulle kunna sluta se varandra som konkurrenter som ska ha ihjäl varandra i något kvasi-socialdarwinistiskt race där alla skapade mervärden ges till parasiten som satt allt i skuld med ingenting,

Om folk fick en medborgarlön skulle de ha en grund och trygghet att stå på och kunna förverkliga sina egna idéer. Tvånget att till varje pris slåss om att jaga ikapp skulder skulle försvinna. Istället har staten gett den grundtryggheten till bankerna i form av en ”insättningsgaranti” som garanterar att bankerna ska slippa betala sina skulder till kontoinnehavarna.

Med en medborgarlön skulle vi ha tid att hjälpa varandra och skapa värden utanför att använda pengar. Det är givetvis inget bankerna vill då grunden för bankerna är att få folk att tro att det existerar en ”fri marknad” där moroten alltid består av bli av med skulderna genom att slåss med sin nästa om pengarna som bankerna skapar från ingenting genom skuldsättning av allt.

Som ekonomiprofessor Michael  Hudson brukar påpeka måste en parasit få värden att tro att den är en vital del av värdens kropp. Att parasiten fått samhället att tro att ”skuld är frihet” och att det existerar någon ”fri marknad” under bankernas parasitvälde visar hur stor makt parasiten har över våra sinnen. Parasiten lyckas med denna hjärntvätt  genom att äga och kontrollera media, utbildning, politikerna och kulturen.

Som Goethe skrev:
”Ingen är mer hopplöst förslavad som den som falskeligen tror att han är fri”

 

—————-

Tillägg och överkurs:

Ovan gäller bara storbankerna, de sk tier1 bankerna. Småbankerna, tier2 bankerna, kan bara ”låna ut” storbankernas skulder. Tier2 bankerna är mao ett slags andrahandsuthyrare av storbankernas skulder

————————-

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

————————-

Nedan filmer ger en intro till hur penningsystemet ”fungerar”.

Ovan film är nog bäst att kolla in före man kollar in nedan två som mer beskriver hur centralbanken är navet i storbankernas kartellbildning och hur RIX fungerar (det blir lite upprepning)

Andra delen här:

 

15 thoughts on “Banken kan bara ”låna ut” sina egna skulder till konton

  1. Ping: Brev till Swedbank | transparentabrev

  2. Vill kommentera din punkt 4 ovan. Tycker du gör en tankevurpa i liknelsen med elräkningen. Så här är det väl: om jag tex. betalar min bolåneränta (eller nåt helt annat) till banken så gör jag det genom att banken drar pengar från mitt konto på banken. Bankens skuld till mig minskar alltså. Det är såklart lika reell transaktion som att jag t.ex. går till ett bankkontor och betalar samma belopp med kontanter. Nettoeffekten är ju i båda fallen att bankens totala tillgångar ökar med beloppet.

    Exemplet med elräkningen borde vara så här: om Nisse ska betala mig X kr och jag har en skuld till honom på precis lika mycket, då kan man helt enkelt stryka skulden och se det som betalning.

    • Men då gör du en rejäl tankevurpa. För antingen är du eller banken skyldig det som står på kontot. Ni kan inte vara skyldiga varandra samma belopp kronor samtidigt, lika lite som du och jag kan inte vara skyldiga varandra samma 1000-lapp samtidigt – antingen har jag lånat 1000-lappen av dig eller så har du lånat 1000-lappen av mig. Att hävda att vi lånar samma 1000-lapp samtidigt till varandra är logiskt trams – men det är just vad du hävdar. Det finns ingen ”reell transaktion” där något lånas ut samtidigt så att båda parter lånar saken samtidigt – om du med reell menar verklig – vilket ju faktiskt ordet betyder (men ekonomer sysslar sällan med verkligheten så varför förvånas?). Men påvisa att ett ”reellt” ”lån” kan ske om du och jag ska låna, säg en bil, berätta hur vi i din reella värld kan lånas samma bil av varandra samtidigt.

      Det som står på kontot är ENTYDIGT (enligt bankens egna balansräkning) bankens skuld. Banken kan inte mao ”låna ut” sin egen skuld till kontot (t.o.m Bank of England säger så) – men banken gör det ändå. I verkligheten (du vet den där reella lilla saken) har inget lånats av varken banken eller kunden. Om du hävdar att banken ”lånat ut” något – påvisa vad. Är det kronor banken ”lånat ut” till kontot? Eller vad menar du att banken ”lånat ut”?

      Samma sak med din elräkning – du kan inte ”låna ur” elräkningen och kalla att du ”lånar ut” något. I den reella välden är ett sådant tankesätt trams – men i den alkemivärld (som Bank of Englands fd chef Mervyn King beskrev bank och penningsystemet som) som ekonomer befinner sig i är det fullt möjligt att ”låna ut” sin egen elräkning. Och då du uppenbarligen tror det är möjligt så skulle jag gärna se ett bevis på att du lyckas i den ”reella” världen. Ställ dig på torget och fråga folk om någon vill ”låna” din elräkning – filma och lägg upp på youtube så att vi får se – kan bli skoj om du kan få fram en sådan ”reell transaktion” – du måste vara en extremt duktig bedragare för att lyckas med det.

      Då banken inget kan ”låna ut” till kontot finns inga skulder till bankerna så alla transaktioner med de fiktiva skulderna som ”finns” på kontona är imaginära transaktioner med imaginära skulder – finns ingenting som är reellt i bankernas alkemivärld kallat kontosystem.

      • Hej, kul med så snabbt svar! Ska försöka svara så kortfattat det går men tror det blir ganska långt ändå. Vet inte om du missförstått mig, eller jag dig, men gör ett nytt försök.

        ”Att hävda att vi lånar samma 1000-lapp samtidigt till varandra är logiskt trams – men det är just vad du hävdar.”
        Nej, det var inte vad jag skrev. Mitt saldo, dvs de pengar jag har på mitt bankkonto, är bankens skuld till mig, där är vi överens. Om saldot minskar så minskar bankens skuld till mig, och nettoeffekten blir att bankens tillgångar ökar (eftersom deras skulder minskar). Så om jag betalar en bank genom att de drar 1000 kr från mitt konto, så är det en högst reell betalning från mig till banken. Precis på samma sätt som om jag är skyldig dig t.ex. 1000 kr, och du sen vill betala säg 200 kr till mig, så kan vi helt enkelt använda en nedskrivning av skulden med 200 kr (dvs till 800 kr) som en form av betalning, eller hur? Alternativet är ju att du ger mig 200 kr och skulden behålls oförändrad. Nettoeffekten är dock i princip identisk (om man bortser från risken med skulden och andra detaljer…).

        ”Men påvisa att ett ”reellt” ”lån” kan ske om du och jag ska låna, säg en bil, berätta hur vi i din reella värld kan lånas samma bil av varandra samtidigt.”

        Jag vet inte varför du menar att vi lånar samma sak samtidigt (ditt exempel handlade ju dessutom om betalning, inte lån), men om du menar att man kan ha både pengar på banken OCH ett lån hos banken, så visst — det kan man ju såklart ha. Jag kan dra ett exempel. Säg att jag har en bil, och lånar ut den till dig under en vecka för 1000 kr (nu blir det ju snarare uthyrning än lån…). Vi skriver såklart kontrakt på det. Säg nu att jag efter några dagar plötsligt är i desperat behov av en bil eftersom min bil har gått sönder. Jag begär att få låna tillbaka bilen av dig. Eftersom du vet att jag är i desperat behov av en bil, så begär du 2000 kr av mig för att låna tillbaka bilen under bara 1 dag. Jag får bita i det sura äpplet, skriver på ditt kontrakt och får tillbaka bilen.

        Nu har du plötsligt situationen att vi lånar samma sak av varandra samtidigt. Vi har två kontrakt, med olika löptid och helt olika pris. Det är helt analogt med att ta ett lån på en bank och sätta in pengarna på ett sparkonto på samma bank. Olika villkor, olika pris. Men som sagt, jag tycker inte det är riktigt applicerbart i exemplet.

        ”Och då du uppenbarligen tror det är möjligt så skulle jag gärna se ett bevis på att du lyckas i den ”reella” världen. Ställ dig på torget och fråga folk om någon vill ”låna” din elräkning – filma och lägg upp på youtube så att vi får se – kan bli skoj om du kan få fram en sådan ”reell transaktion” – du måste vara en extremt duktig bedragare för att lyckas med det.”

        Nu var det ju jag som ifrågasatte din liknelse med elräkningen, så jag förstår inte varför jag skulle behöva bevisa detta (och återigen, det handlade om betalning, inte lån).

        Det du ifrågasätter i punkt 4 är ju att banker kan ta emot sina egna skulder som betalning, vilket jag inte tycker är så konstigt, vilket jag försökt förklara med första exemplet ovan. Det de gör är ju inte att föra över pengarna till ett eget konto på banken — det skulle ju vara meningslöst. Den reella vinsten är ju att saldot minskar, att bankens skuld till kontoinnehavaren minskar. Eller hur?

        Men om jag ska försöka visa att elräkningen, som är en skuld, kan användas som betalningsmedel, så visst. Min elräkning är en skuld jag har till ett elbolag, eller en fordran som ett elbolag har på mig. Kan man betala med denna skuld? Ja! Elbolaget kan t.ex. sälja sin fordran till ett inkassobolag, och få kontanter i utbyte. De skulle ju t.o.m. kunna gå in på ICA och fråga om de kan få betala genom att föra över sin fordran till ICA, men jag tror inte det skulle accepteras.

        Man kan också tänka sig att elbolaget betalar mig genom en nedskrivning av elräkningen. Om min skuld till elbolaget minskar, så är ju det i princip lika bra betalning som att de skulle ge mig motsvarande belopp kontant och bibehålla skuldens storlek. Det är ju exakt detta som motsvarar vad som händer då en bank får betalt med pengar från ett konto på banken.

        Min elräkning kan dock inte JAG använda som betalningsmedel — det är ju jag som är skyldig pengarna, inte tvärtom. Men å andra sidan kan man tänka sig att jag gör en betalning till elbolaget genom att skulden skrivs upp med motsvarande belopp.

        ”Då banken inget kan ”låna ut” till kontot finns inga skulder till bankerna så alla transaktioner med de fiktiva skulderna som ”finns” på kontona är imaginära transaktioner mer imaginära skulder – finns ingenting som är reellt i bankernas alkemivärld kallat kontosystem.”

        Men det stämmer ju helt enkelt inte. Om jag lånar säg 10 000 kr hos en bank (rent fiktiva pengar enligt dig), så kan jag ju använda dem som betalningsmedel till andra. Jag kan t.ex. köpa något högst reellt i en affär. Bankernas låtsaspengar ÄR de facto riktiga pengar eftersom de går att använda som betalningsmedel (för det är väl ändå det som är kriteriet för ”riktiga” pengar?).

        Det som du motsätter dig är det sjuka i att banken kan skapa pengar kostnadsfritt och obehindrat. De kan skapa krediter ur tomma intet och tjäna pengar på dessa. Ja, det är sjukt! Men vi har ju samtidigt regler och lagar kring hur bankerna får arbeta, t.ex. kapitaltäckning och liknande.

        Det är alltid intressant att diskutera kring dessa frågor!

      • Jakob
        Du ska besvara frågan vad det är banken ”lånar ut” till kontot. Det gjorde du inte i ditt svar. Dessutom ska du hålla åtskillnad på enheterna ”kronor” och ”skuld på kronor” – inte bladdra bort skillnaden genom att alkemiskt blanda ihop dem till ”pengar”.

        BAnken kan inte dra 200 kronor från ditt konto då ditt konto omöjligt kan innehålla kronor – det det enda ditt konto kan innehålla är bankens ”skuld på kronor”. Detta är genomlöpande för hela din text att du inte kan skilja på bankens ”skuld på kronor” (ditt kontoinnehav) från ”kronor”.

        Var har jag skrivit att en man inte kan betala med en fordran? Men en fordran är inte allmänt betalmedel -. Säg att du är skyldig Nisse 50kr. Säg att du går in på Puben och tar en öl samt säger:
        -”Nisse betalar senare – han är skyldig mig 50 kr”
        Om Pubägaren går med på det är helt godtyckligt från hans sida och bygger helt på att han känner och litar på Nisse. Du kan inte gå in på vilket ICA som helst och säga till kassörskan att.

        ”Du, Nisse är skyldig mig 50 kr han betalar när han kommer”

        Detta eviga bladder om att alla kan skapa pengar som fungerar som allmänna betalmedel är totalt skitsnack och extremt djävla tjatigt att behöva bemöta gång på gång.

        Vidare – Nisse skulle ALDRIG kunna ”låna ut” sin egen skuld, t.ex sin elräkning, mot ränta. Men detta är precis vad bankerna gör då det enda de kan ”låna ut” till konton PER DEFINITION är bankernas egna skuld.

        Ditt exempel med bilen är irrelevant då det de facto fanns en bil som lånades ut. Varken banken eller kunden har dock ”lånat ut” några kronor alls – kronorna har aldrig existerat då det enda banken kan ”låna ut” till kundkontot är bankens egna skuld till kunden. Bankens skuld och kundens skuld är båda fullständiga påhitt på kronor om aldrig lånats ut överhuvudtaget.

        Var har jag skrivit att vi inte kan använda bankernas skulder (på kronor) genom kontona som betalmedel? Varför ljuger du? Bara för att vi använder bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) som surrogat för kronor ÄR inte bankernas skulder kronor.

        Jag kommer inte diskutera metafysik med dig i en evig rundgångsvals där du blandar ihop enheter och begrepp i en evig rundgångssoppa – känner igen den valsen alltför väl. Håll dig till ovan regler så kan vi diskutera. Du ska inte hävda direkta lögner som du gjorde i ditt svar – såsom att bankerna kan låna ut 10 000kr till kontot – det är en direkt omöjlighet och endast bladdder. Likaså är det en direkt lögn, såsom du påstår, att banken kan dra 1 000 kronor från kontot etc etc. Kundens konto kan ALDRIG innehålla kronor – det kan endast innehålla bankens skuld på kronor till kontokunden.


        1) Håll dig till ovan regler gällande enheter och besvara vad det är banken ”lånar ut” till kontot
        2) Sluta ljuga

  3. ”Du ska besvara frågan vad det är banken ”lånar ut” till kontot. Det gjorde du inte i ditt svar.”
    Men det är du som blandat in utlåning i diskussionen. Min invändning hade ju inte med utlåning att göra, utan med din punkt 4 som handlar om betalning. Att en bank egentligen inte lånar ut någonting när man tar ett banklån håller jag med dig om. Kalla det nåt annat då istället, om du tycker just benämningen ”lån” är missvisande.

    ”Detta är genomlöpande för hela din text att du inte kan skilja på bankens ”skuld på kronor” (ditt kontoinnehav) från ”kronor”.”
    Det är ju för att jag anser de vara likvärdiga. Förklara då varför en nedskrivning av en skuld i kronor inte är lika mycket värd som ”kronor”? I mitt exempel, varför skulle nedskrivningen från 1000 kr till 800 kr inte vara likvärdig med en betalning av 200 kr i t.ex. sedlar och mynt?

    ”Detta eviga bladder om att alla kan skapa pengar som fungerar som allmänna betalmedel är totalt skitsnack och extremt djävla tjatigt att behöva bemöta gång på gång.”
    Förklara då varför det är skitsnack.

    ”Nisse skulle ALDRIG kunna ”låna ut” sin egen skuld, t.ex sin elräkning, mot ränta. Men detta är precis vad bankerna gör då det enda de kan ”låna ut” till konton PER DEFINITION är bankernas egna skuld.”
    Jag tycker att du hakar upp dig för mycket på själva ordet ”lån”. Ja, man kallar det banklån. Och nej, banken lånar egentligen inte ut någonting — precis som du säger själv. När jag tar ett s.k. ”lån” hos en bank, så lånar jag egentligen inte från en existerande hög med tillgångar, vilket jag tror du håller med om? Det som händer är att bankens skuld till dig skrivs upp (dvs du får ”pengar” på kontot), samtidigt som en skuld på exakt samma belopp skapas i motsatt riktning (det som man kallar själva lånet). Bankens tillgångar har egentligen inte ökat — det gör de först när du börjar betala ränta för lånet.

    Så det som ligger på ditt konto är inte pengar som du lånat av banken — det är bankens skuld till dig, punkt.

    Ditt lån hos banken är en skuld som du har till banken, punkt.

    Det är ju faktiskt detta du skriver själv: ”Bankens skuld och kundens skuld är båda fullständiga påhitt på kronor om aldrig lånats ut överhuvudtaget.” — ja, man kan se det så. På så sätt har jag som bankkund alltså fått tillgång till betalningsmedel som skapats ur tomma intet. Sjukt, men sant!

    Så när du skriver ””Nisse skulle ALDRIG kunna ”låna ut” sin egen skuld, t.ex sin elräkning, mot ränta” så är det helt korrekt — men det är inte det som banken gör när de ger ut ”lån”. Din liknelse är felaktig.

    Det här är väl egentligen inte så konstigt om man försöker dra en liknelse till något mer konkret. Låt oss säga att JAG försöker leka bank och att du begär att få ta ett ”lån” på 1 miljon hos mig. Vi enas om villkoren, och jag ger dig sedan en hemgjord skuldsedel på 1 miljon. Denna skuldsedel ger innehavaren rätt att avkräva mig motsvarande belopp (i pengar eller andra tillgångar). Samtidigt så noterar jag att du har ”lånat” denna miljon av mig, och räntan börjar ticka upp, så att din skuld till mig hela tiden ökar, och därmed ökar ju mina tillgångar (dvs jag tjänar faktiskt något på ”lånet”).

    I princip skulle detta kunna fungera lika bra som riktiga sedlar som betalningsmedel. Så länge som man kan lita på skuldsedelns värde (dvs att jag faktiskt kan hosta upp pengarna, eller något annat av samma värde), så skulle den fungera bra som betalningsmedel. Detta trots att jag i princip har skapat den ur ingenting. Eller hur?

    Om man tänker sig att du bara vill ha pengarna på ett konto hos mig, så blir det ännu enklare. Jag noterar detta på ditt saldo, och behöver inte ens skriva någon skuldsedel. Räntan på lånet tickar, samtidigt som sparräntan på ditt konto tickar långsammare, så jag tjänar fortfarande pengar genom att din skuld till mig ökar snabbare än min skuld till dig.

    Notera att jag har INTE lånat ut någon existerande tillgång till dig, precis som du säger. Hur kan jag då skapa något som har ett värde på 1 miljon?

    Svaret är så enkelt: det jag skapat är ju en skuld, ett löfte om eventuell framtida betalning. Du behöver i princip inga tillgångar för att skapa detta (förenklat sett; det finns ju regler kring detta…). Detta hindrar dock inte att skulden används som betalningsmedel.

    ”Ditt exempel med bilen är irrelevant då det de facto fanns en bil som lånades ut.”
    Varför drog du då upp det exemplet? Har du redan glömt att det var du som beskrev förutsättningarna? Låt mig citera dig: ”…påvisa att ett ”reellt” ”lån” kan ske om du och jag ska låna, säg en bil, berätta hur vi i din reella värld kan lånas samma bil av varandra samtidigt.”

    Jag gav dig ett svar, och du avfärdar det för att exemplet (som du själv tog upp) är irrelevant. Jag tänker inte argumentera med dig på den punkten!

    ”Var har jag skrivit att vi inte kan använda bankernas skulder (på kronor) genom kontona som betalmedel? Varför ljuger du?”
    Du envisas ju med att hävda att pengarna på bankkontot inte är riktiga pengar, utan att det är ”imaginära skulder”, eller hur? Men om de inte är riktiga pengar, varför kan de då användas som betalmedel? Vad är skillnaden på ”riktiga” pengar och ”fiktiva” pengar, enligt dig? Och om det nu är någon skillnad, vad har det för praktiskt betydelse om man ändå bara använder det som betalmedel?

    ”Du ska inte hävda direkta lögner som du gjorde i ditt svar – såsom att bankerna kan låna ut 10 000kr till kontot – det är en direkt omöjlighet och endast bladdder.”
    Du hakar upp dig på termen ”lån”. Du har ju rätt — det är inte ett lån av befintliga tillgångar, det är en ömsesidig skulduppskrivning som görs. Kan vi komma överens om att strunta i att den exakta benämningen är missvisande och helt enkelt kalla det ”lån”, så att vi håller oss till det etablerade talspråket?

    ”Likaså är det en direkt lögn, såsom du påstår, att banken kan dra 1 000 kronor från kontot etc etc. Kundens konto kan ALDRIG innehålla kronor – det kan endast innehålla bankens skuld på kronor till kontokunden.”
    Återigen, det här är enbart semantik. Mitt saldo är ju angivet i kronor, så varför inte hålla sig till det, även om det är låtsaskronor?

    Hoppas att du har tålamod att svara sakligt, för jag tycker egentligen du har en poäng i din kritik av systemet. Det är som sagt ett intressant ämne att diskutera.

    • Jakob
      Jag kommer inte släppa igenom din kommentarer mer tills du svarar på vad banken ”lånar ut” till kontot. Att du svarar att jag kan kalla det något annat än utlåning är inget svar. Som sagt, jag kommer inte ranta runt i evighetsnonsens med dig. Vad är det enda som banken kan ”låna ut” till ett konto och det enda som kan stå på kontot? Jag har redan gett dig svaret flera gånger om men ändå skiter du fullständigt att svara på frågan, så jag ger dig svaret i stora bokstäver så du kan kopiera och klistra in det i ditt nästa kommentar (ska bli roligt att se hur du bladdrar dig ur detta) – DET ENDA BANKEN KAN ”LÅNA UT” TILL ETT KUNDKONTO ÄR BANKENS EGNA SKULD”

      Detta är genomlöpande för hela din text att du inte kan skilja på bankens ”skuld på kronor” (ditt kontoinnehav) från ”kronor”.”

      Det är ju för att jag anser de vara likvärdiga. Förklara då varför en nedskrivning av en skuld i kronor inte är lika mycket värd som “kronor”? I mitt exempel, varför skulle nedskrivningen från 1000 kr till 800 kr inte vara likvärdig med en betalning av 200 kr i t.ex. sedlar och mynt?

      Så enligt dig är bankernas skulder på kronor ”likvärdiga” kronor. Så du menar på fullaste allvar att det går att går att betala vem som helst med skulder genom att få dem avskrivna? Det är bara löjeväckande. Så allas skulder ska ses som ”likvärdiga” och lika fullvärdiga som bankernas skulder? Det är exakt lika korkat och logiskt kortslutande som det låter.

      I ditt exempel har jag lånat 1000 kronor av dig. Något har de facto lånats ut. Jag gör något för dig (t.ex tvättar din bil) som gör att du skriver ned skulden till 800kronor. Visst det kan man göra, men det är enbart mellan dig och mig den betalningen kan ske. Din fordran på mig går inte att användas som ett allmänt betalmedel som kan cirkulera i samhället.

      Om vi tar motsvarande för banken

      * Banken har inte lånat ut några 1000 kronor till mig – banken har ”lånat ut” bankens egna skuld på 1000 kronor till mig då det enda som kan finnas på mitt konto är bankens skuld (PER DEFINITION). Enligt dig är det ingen skillnad på att låna ut existerande 1000 kronor och ”låna ut” sin egen skuld på 1000kronor (totalt alkemiskt tänkande).

      * Bankens skuld kan vandra mellan kontona och utgör ett substitut för kronor som betalningsmedel (du får påvisa att skulden mellan dig och mig på 1000 kr ovan kan vandra på samma sätt och vara ”likvärdig” kronor)

      * Banken har inte avvarat eller gjort något (t.ex tvättat min bil) för att bankens ”skuld” ska avskrivas (hävdar du det får du, återigen, påvisa vad banken avvarar eller gör så att skulden ska avskrivas)

      Och så där fortsätter ditt bladder och ickesvarande samt din totala vägran att skilja på ”kronor” och ”skulder på kronor”.

      Ditt bladder om att du och jag gör en hemmagjord skuldsedel och att denna kan cirkulera i samhället på samma sätt om betalningsmedel är bara en annan variant på ovan bladder. NÄ, MIN FORDRAN PÅ DIG SKULLE INTE FUNGERA SOM ETT ALLMÄNT BETALMEDEL OCH SKULDSEDELN SKULLE INTE CIRKULERA I SAMHÄLLET SOM ALLMÄNT BETALMEDEL SÅSOM BANKERNAS SKULDER KAN! Som, sagt, det är extremt djävla jobbigt att behöva bemöta sånt trams gång efter gång (men ändå fortsätter du bara radda upp varianter av samma trams i slingor av evighetsnonsens)

      ”Du envisas ju med att hävda att pengarna på bankkontot inte är riktiga pengar,”

      Varför fortsätter du ljuga? Jag skriver att bankens skulder på kronor omöjligt kan vara kronor. Till skillnad från dig tycker jag inte att någons skuld är ”likvärdig” med kronor – jag tror faktiskt att jag skulle få problem med att hävda det om jag tog Nisses elräkning, gick ner till ICA och hävdade det du hävdar. Kassörskan skulle ta mig som en galning om jag sa till henne:

      -”Jag har inga 100 kronor men jag kan betala med Nisses elräkning som han inte betalat”

      Men faktum är detta är precis vad vi gör när vi betalar genom konton. Jag betalar dig med bankens skuld genom kontot – jag betalar inte dig med kronor. Du får mer innehav av din banks skulder på ditt konto – jag får mindre innehav av min banks skulder på mitt konto.

      Som jag redan påpekat i föregående svar ljuger du när du påstår att jag säger att vi inte använder bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav) som betalmedel – det gör vi – vi bollar bankernas skulder mellan våra konton när vi betalar varandra istället för att använda kronor. Kan du sluta ljuga nu?

      ”Du hakar upp dig på termen “lån”. Du har ju rätt — det är inte ett lån av befintliga tillgångar, det är en ömsesidig skulduppskrivning som görs. Kan vi komma överens om att strunta i att den exakta benämningen är missvisande och helt enkelt kalla det “lån”, så att vi håller oss till det etablerade talspråket?”

      Jo, det är helt uppenbart att du vill använda lögner som giltigt språkbruk. Men om man utgår från lögnen som ”etablerat talspråk” (såsom du konsekvent gör) så blir det ingen sanning av resultatet (vilket du minst av allt är intresserad av).

      ”Återigen, det här är enbart semantik. Mitt saldo är ju angivet i kronor, så varför inte hålla sig till det, även om det är låtsaskronor?

      Hoppas att du har tålamod att svara sakligt, för jag tycker egentligen du har en poäng i din kritik av systemet. Det är som sagt ett intressant ämne att diskutera.”

      Bara semantik? Enligt dig är en skuld på kronor samma sak som kronor och ett ickelån är ett lån. Sedan har du mage att be mig att ”svara sakligt” – har du ingen som helst ärlighet kvar i kroppen?

  4. Intressant att se att fler än jag (såsom ”insider”) själv förstått hur detta system med s.k. ”fiat” pengar fungerar. Förklaringarna är på det hela taget korrekt, även om det bitvis kan misstolkas. Vad du dock bör göra, är att komplettera med en förklaring till varför detta system överhuvudtaget har uppstått. Orsaken är alltså, att med fysiska pengar (av den typ som bara kan skapas så länge som det finns något av fysiskt värde kopplat till dom, ex.vis guld), så finns det en en begränsning av hur mycket pengar som kan cirkulera i ett samhälle där man använder detta betalningsmedel. Konsekvensen blir att ekonomin förr eller senare stagnerar. Det var också orsaken till varför man gick ifrån den s.k. guldstandarden (som man i realiteten gick ifrån mycket tidigare än vad som officiellt framgår – detta eftersom man inte hade en koppling mot fysiskt guld utan mot guldcertifikat – papper som antas motsvara guld som förvaras ”någonstans” – och med tiden fanns det mera i värde i form av guldcertifikat än vad det finns fysiskt guld på jorden). Så idag ”skapas pengar” genom att helt enkelt ”skapa skuld”, och världsekonomin såsom den har utvecklats, kan också endast fortsätta växa genom att man helt enkelt accepterar denna acceleration av ökad skuld – pengar som aldrig någonsin totalt sett kan komma att återbetalas. Det stora problemet, är att det tyvärr inte finns någon återvändo, utan vi drivs med tiden mot en konstant ökande skuldbörda,

    Det tragikomiska i sammanhanget, är att de organisationer som med tiden samlat på sig det riktigt stora vinsterna som konsekvens av detta system, de är mer eller mindre ”bakbundna” från att spendera pengarna, som därför ligger på hög i diverse bankkonton hos de största bankerna världen över. Dvs skulle deras pengar ”spenderas” så skulle det späda på inflationen för mycket, varför dom därför inte får använda dessa pengar hursomhelst. Av samma anledning så finns det heller inget intresse från dessa ”karteller” att låta vinsterna fördelas ut bland befolkningen, eftersom det också skulle späda på inflattionen. Man försöker istälölet att se till att se till att få så som möjligt kan samla på sig så mycket som möjligt, och att den breda majoriteten kan sättas i skuld och på olika sätt ”luras”, ”tvingas” eller ”påverkas” till att låna allt mer. Och det måste finnas en balansgång mellan hur mycket (lite) pengar som den breda befolkningen tillåts ha att spendera med och det utbud av varor och tjänster som finns, allt i syfte att hålla inflationen inom ramarna för en fortsatt ekonomisk tillväxt. Ty det är det enda sättet att hålla ”motorn igång”.

    • Håller med om det mesta.

      Den orsak du nämner för varför guld inte fungerar så bra som pengar är rätt men det finns flera. Fysiska pengar är krångliga att transportera (gäller även papperssedlar). Om Nise bor i Kiruna och Pelle i Malmö så är det inte troligt att Nisse vill betala Per genom att slänga ett frimärke på guldet och hoppas att det kommer fram med posten. Bankerna hade då en funktion när de agerade mellanhand. Jag beskrev det här:
      Kapa av de parasitära mellanhänderna bankerna

      Det finns mao behov av ett kontosystem och med en guldbas blir kontosystemet tvunget att bli skuldbaserat och samma clearingsystem baserat på skuld måste byggas upp dagens system. Jag beskrev det här:
      Guld är inte pengar

      Som jag även visar i det inlägget är det enda sättet att skapa en icke skuldbaserat kontosystem att alla konton ligger på Riksbanken och kan innehålla kronor som vi kan betala varandra med (såsom Postgirot en gång fungerade).

      Snarare är det deflation som kommer bli följden av en omfördelningen av bankernas skulder (som bankerna lögnaktigt kallar ”krediter”). Om de skuldsatta får tag i ”pengar” så kan de kunna betala sina ”skulder” och penningmängden sjunker ihop. Det är snarare det som är orsaken till att de ”rika” (de som sitter med stort innehav av bankskulder på sina konton) inte kan ge till de ”fattiga” (de som har lite med bankskulder på sitt konto). Dvs det är därför som klyforna tvunget måste öka i samhället. Jag beskrev detta här:
      Omfördela krediterna skapar depression

      • Ja, det är rätt att fysiska pengar är mer krångligt att hantera, och det är också en orsak (men den minst viktiga orsaken) till varför bankerna inte längre vill ha med fysiska pengar att göra. Grundorsaken är dock att ett pengasystem som är fast kopplat till något av reellt fysiskt värde, ex.vis guld, det kommer förr eller senare att stagnera.

        Det stora problemet är att bankerna är privatägda. Kanske inte så stort problem sett ur det faktum att deras ägare kan smala på sig allt större förmögenheter, som det faktum att bankerna bedriver näringsverksamhet med något som inte gagnar samhället. Man behöver inte vara socialist för att anse att bankverksamhet är något som inte bör drivas som näringsverksamhet och ej heller ha privata ägare. Det är lika sanslöst som att anse att vägar, flygplatser, broar och hamnar ska vara privatägda och drivas som nöringsverksamheter. Dvs det är verksamheter som är svåra näst tintill omöljliga att konkurensutsätta, och därför kan drivas som oligopol. Och bankerna är sannerligen oligopol.

        Så istället för att transaktioner ligger på Riksbanken (som har sin funktion), så bör det ligga hos enskilda banker, men bankerna bör också vara statligt ägda och drivas utan vinstsyfte.

        Om man fördelar alla de rikas förmögenheter (den 1% som har högst förmögenhet) till alla medborgare, så kommer detta att leda till inflation, och inte till deflation. Orsaken har med det mänskliga sinnet att göra. Dom allra flesta människor skulle använda dom mesta pengarna till att köpa varor och tjänster, inte till att glöra sig skuldfria. Det finns många studier av detta fenomen, och det är vetenskapligt belagt och används i ekonomiskt-matematiska modeller där man gör simuleringar. Så att fördela dessa förmögenheter måste därför följa ett krav – att pengarna används till att betala av skulderna, vilket också måste ske automatiskt, dvs inte av egen fri vilja. Endast detta skulle hålla inflationen nere. Deflation är f.ö. helle rinte önskvärt.

      • Vad som är viktigaste orsaken är kanske lite ointressant. I vilket fall finns det ett kontosystem och vi är överens om pengaskapandet ska vara statligt skött under maximal demokratisk insyn.

        Dina tankar om konkurrens stämmer bra med Irving Fisher som satte upp penninreformsförslaget kallat Chicago-planen med dåtidens mest inflytelse amerikanska ekonomer. De var laissez faire i allt utom när det gällde penningskapande.

        Jo, det kan nog stämma att de intitiellt kommer användas till annat än att betala de fiktiva skulderna till bankerna. Men förr eller senare kommer pengarna till någon som betalar sina skulder så om det långsiktigt stämmer kanske är mindre säkert. Vad som definitivt är säkert är att bostadsbubblan skulle spricka samt att det skulle bli deflation på tillgångsvärden (konst, aktier och andra bubblor). Det är en till orsak till att pyramidspelet kallat penningsystemet måste upprätthållas.

        Det du förespråkar är något liknande ekonomiprofessor Steve Keen förelsår – att alla får pengar och att de om är satta i skuld måste betala sin skuld. Då penningmängden minskar av detta menar Steve Keen att de som inte är satta i skuld skulle kunna shoppa loss och hålla efterfrågan uppe.

  5. Det ska tilläggas, att även om man konfiskerade alla de samlade förmögenheterna och använde dom till att betala av skulder, så skulle det bara räcka till att betala en bråkdel av all världens samlade skulder. Merparten av skulderna skulle finnas kvar. Och detta samlade skuldberg det accelerar,

  6. ”Vad är det enda som banken kan ”låna ut” till ett konto och det enda som kan stå på kontot? Jag har redan gett dig svaret flera gånger om men ändå skiter du fullständigt att svara på frågan,”

    Michael, jag har svarat flera gånger på din fråga. Det här citatet är direkt från min förra kommentar: ”det som ligger på ditt konto är inte pengar som du lånat av banken — det är bankens skuld till dig, punkt.”

    Det är ju exakt vad du själv skriver gång på gång.

    ”Så du menar på fullaste allvar att det går att går att betala vem som helst med skulder genom att få dem avskrivna? Det är bara löjeväckande.”

    Ja, du får ju gärna ta något exempel varför det INTE skulle gå? Om A har en skuld till B sen tidigare på X kr, och B ska betala exakt X kr till A för t.ex. en tjänst, så är väl följande alternativ helt ekvivalenta:
    1) B betalar X kr till A, och A återbetalar skulden på X kr med de pengarna
    2) A’s skuld till B kvittas mot B’s betalning till A
    På vilket sätt menar du att de inte är ekvivalenta?

    ”Jag gör något för dig (t.ex tvättar din bil) som gör att du skriver ned skulden till 800kronor. Visst det kan man göra, men det är enbart mellan dig och mig den betalningen kan ske. Din fordran på mig går inte att användas som ett allmänt betalmedel som kan cirkulera i samhället.”

    Jag har inte påstått det heller; syftet var ju att visa att det är fullt rimligt att en betalning kan göras genom en skuldnedskrivning, vilket du ju invände mot nyss. Isåfall är vi överens på den punkten (eller?!). Men då är vi ju tillbaka till det som var den ursprungliga diskussionen: att du tycker det är orimligt att banken får betalt ”med sin egen skuld”.

    Det är klart att en bank kan ta betalt med sin egen skuld, på så sätt att om det sker en skuldnedskrivning av bankens skuld till en kontoinnehavare (dvs betalning från ett konto på banken). Jag tycker din formulering är lite missvisande dock; jag skulle snarare säga att banken tar betalt genom en skuldnedskrivning, inte ”med sin skuld”.

    ”Banken har inte avvarat eller gjort något (t.ex tvättat min bil) för att bankens ”skuld” ska avskrivas (hävdar du det får du, återigen, påvisa vad banken avvarar eller gör så att skulden ska avskrivas)”
    Du menar; hur kan en bank ta ränta för ett lån av pengar som egentligen är helt påhittade? Jo men det är en helt annan diskussion huruvida det är moraliskt att ”skapa” pengar, ”låna ut” dem och sen till råga på allt ta ränta på det…

    Jag tycker visserligen att det är befogat. Säg att vi inte vill ta banklån, hur ska vi då t.ex. köpa en nybyggd villa? Du kan ju försöka be om 3 miljoner i kredit hos byggbolaget, och kanske skulle de acceptera det, men de skulle ju antagligen kräva villan som säkerhet för krediten och dessutom vilja ta lite ränta för besväret. Det skulle ju ändå inte skilja sig så mycket från om man tar banklån istället. Företag och privatpersoner vill antagligen inte sköta en massa krediter kors och tvärs; det överlåter vi på banken istället. Allt blir enklare, och banken tar lite för besväret. Ingen tvingar någon att ta banklån väl?

    • Du har inte skrivit att det är bankens skuld på KRONOR som banken påstår sig ”LÅNA UT”.

      Du visar att A kan betala betala B genom att skulden dras av. Du har inte med detta visat att en skuld på kronor är ”likvärdiga” (ditt ord) kronor. Du har heller inte visat att skulden på kronor går att använda som allmänt betalmedel och fungerar på vilket ICA som helst. Som jag skrev i tidigare svar måste du påvisa att det är en giltig utsaga för person C, D, E, F, G och så vidare i hela samhället – det har du inte gjort. Du har hävdat att en skuld på kronor är ”likvärdiga” kronor som pengar – då måste du visa att din skuld till mig är ett lika gångbart betalmedel som kronor för ALLA.

      Vidare, för att en avskrivning ska ske förutsätts att något lånats ut. Banken har inget lånat ut och därför kan heller inget avskrivas då det i verkligheten inte föreligger någon skuld. Vad ska ”avskrivas” enligt dig när banken inget lånat ut? Det svarar du aldrig på heller.


      ”Du menar; hur kan en bank ta ränta för ett lån av pengar som egentligen är helt påhittade? Jo men det är en helt annan diskussion huruvida det är moraliskt att “skapa” pengar, “låna ut” dem och sen till råga på allt ta ränta på det”…

      1) Banken har inget lånat ut då banken inget avvarat
      2) Ingen skuld föreligger då banken inget avvarat
      3) Bankens ger ingen kredit då banken inget avvarat

      Dessutom missar du att banken som mellanhand är den som trissar upp priset vid budgivningen genom att banken ”lånar ut” sina egna påhittade skulder. Det är mao inte säljaren och köparen som bestämmer priset – det är bankerna som har skuldslavsauktioner där den som sätter sig i högsta påhittade skuld till banken får bli skuldslav åt banken. I realiteten är det bankerna som äger huset – utan att banken vare sig avvarat, lånat ut eller skapat en kredit (då, återigen en kredit, PER DEFINITION, kräver att något avvaras). Du tycker detta parasiterande är ”befogat” – det tycker inte jag.

      Jo, byggföretaget kan låta köparen handla på kredit då byggföretaget de facto avvarar något (huset) till skillnad från banken som inget avvarat överhuvudtaget. Men byggföretagets fordran på husköparen kan INTE användas som allmänt betalmedel, dvs som pengar. Dvs vi är tillbaka till samma blaj där vi startade där du hävdar att alla kan skapa allmänna betalmedel genom att skapa krediter (och som sagt, i fallet med byggföretaget är det en ÄKTA kredit då byggföretaget de facto avvarar något). Skulden mellan mig och företaget är bara mellan mig och företaget – den skulden kan inte vandra som allmänt betalmedel såsom bankernas skulder (ditt och mitt kontoinnehav). Den skulden och krediten skulle mao INTE ingå i penningmängden dvs INTE vara pengar, vilket de facto bankernas påhittade krediter och skulder (ditt och mitt kontoinnehav) gör – bankens skulder ingår i penningmängden och är allmänna betalmedel. Fast det hindrar inte att du fortsätter blaja om att alla kan skapa allmänna ”likvärdiga” betalmedel genom att skapa fordringar/skulder på varandra.

      För att återigen (för vilken gång?) påvisa det absurda i vad du hävdar. Du hävdar att jag kan gå till korvkiosken och handla på krita varvid jag skriver på en lapp att jag är skyldig korvgubben 50 kr. Korvgubben kan sedan ta skuldlappen och gå och handla med den på Konsum, ICA eller vilken affär som helst då min skuld på kronor till korvgubben är likvärdig riktiga kronor.

      Fast det är faktiskt än värre i din värld. För enligt dig kan korvgubben sätta mig i skuld för en korv jag aldrig fått och skapa en ”kredit” på 50 kr. Korvgubben kan sedan använda ”skuld”lappen som allmänt betalmedel ”likvärdigt” (dina ord) kronor.

      Hur man skulle kunna låna till ett hus? T.ex genom att bankerna gör det de påstår sig göra – låna ut insatta kronor. Dvs att bankerna de facto lånar ut något och avvarar något. Fast du tycker istället att det är bättre att bankerna anordnar skuldslavsauktioner genom att bankerna trissar upp bopriserna när de påstår sig ”låna ut” påhittade skulder.

      Det här var definitivt den sista bladderdiskussionen med dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s