Ekonomin blir anti-evolutionär när ”pengar” skapas som en bristvara genom bankernas skuldsättning av allt

cover_i_sigil
Boken som mekaniskt beskriver hur bank och penningsystemet rent mekaniskt kan beställas här:
—————————–

Nyliberalerna har fått oss att tro att människor främst är skapade för att konkurrera mot varandra. Men sanningen är ju att människan fått sin evolutionära fördel i att vi kan samarbeta – människor är i grunden sociala varelser. Nyliberaler är mao i grunden anti-evolutionära.

Penningsystemet utformning där bankerna tillåts hitta på sina egna skulder (IOU:s) och ”låna ut” dessa skapar grogrunden för ett ekonomiskt system grundat på konkurrens. Detta då ”pengar” blir en bristvara som vi måste slåss över att få tillgång till. De som blir satta i påhittad skuld till banksystemet måste slåss mot varandra för att kunna betala tillbaka de påhittade skulderna. Mao banksystemet skapar grunden för den anti-evolutionära nyliberala människosynen.

Samtidigt så gäller motsatsen för bankerna. De behöver inte konkurrera för att betala sina skulder – detta då vi använder bankernas skulder som surrogat för pengar. Om många kräver att bankerna ska betala sina skulder så kallas det bankrusning och då bankerna inga pengar har så stänger de snabbt luckan till bankomaterna. Därför är bankerna ”to big to fail” – dvs de är för stora för att betala sina skulder – för betalar de sina skulder så rasar helar betalsystmet då vi använder bankernas skulder (dvs våra kontoinnehav) som surrogat för pengar.

Så vi har ett system där bankerna är ett frälse vars skulder (våra kontoinnehav) ses som ”pengar” och där resten av samhället måste skuldsätta sig för att få ”låna” bankernas skulder. När bankerna ”lånar ut” sina egna påhittade skulder till kontokunder blir bankerna lika skuldsatt som de som ”lånar”. Bankerna är mao sammanlagt lika skuldsatta som alla de skuldsatt. Men, som sagt, då bankernas skulder används som betalmedel så behöver inte bankerna konkurrera om att behöva betala tillbaka dem.

Systemet är mao inte bara anti-evolutionärt – det är även så jävla ologiskt det kan bli.

Staten ser till att vi använder bankernas skulder som betalmedel t.ex genom att ge bankerna ”insättningsgaranti” (vilket är en jävla lögn det med för ingen har ”satt in” ett skit – bankerna hittar på sina egna skulder vid det likaså påhittade ”lånetillfället”) som garanterar att staten betalar bankernas skulder till kontokunden vid bankrusningar. Mao staten garanterar att bankerna ska slippa betala sina skulder. Är det att konkurrera? Nä, givetvis inte!

Riksbanken hjälper de fem storbankerna som håller i clearingen på RIX som ett oligopol så att de slipper betala sina skulder till kontokunder. Är ett oligopol konkurrens? Nä, ett oligopol bygger på kartellsamarbete och staten hjälper dessutom bankerna, genom Riksbanken, med detta samarbete.

Allt medan vi andra ska slåss om att slippa vara skuldsatta i ett system där inget betalmedel existerar utan att någon annan är satt i skuld. Existerar inga skulder i detta perversa system finns inga betalmedel. Bankerna förser oss med ett för litet täcke där vi slåss om att dra åt oss täcket för att täcka våra skulder – vilket ofrånkomligt leder till att någon annan måste hamna utan täcke och frysa, skuldsatta av banksystemet.

T.ex har bankerna trissat upp priserna på bostäder till atmosfären genom att skuldsätta nästintill alla som bor. De som inbillar sig äga sitt hus (för let´s face it – de flesta hyr huset av banken) sitter skuldsatta upp över öronen och måste konkurrera på ”arbetsmarknaden” för att kunna betala ”tillbaka” alla påhittade skulder till banken.

Så länge boskuldslavarna sitter i skuld och fryser av bankernas påhittade skuldsättning  kan staten dra täcket åt sig genom skatter på arbete – och på så sätt täcka statens utgifter. Men när bostadsbubblan spricker måste staten rädda bankerna samtidigt som staten inte längre kan få några intäkter från boskuldslavarna. Täcket krymper mao för alla (utom för bankerna som ju staten räddar – kom ihåg! Banker är ett frälse!). Och när staten och kommunerna inte längre kan täcka sina utgifter måste de dra in på något då täcket inte längre räcker till för att värma alla längre. Staten och kommunerna drar då in på handikappstöd, sjukförsäkring, sjukvård, pensioner och allt annat som går. Dvs de ”svaga” får betala för att staten måste rädda bankerna (jag skriver ”svaga” för man måste vara jävligt stark för att klara av att vara ”svag” i detta system).

Det var det som hände i Spanien. Så länge bobubblan blåstes upp av bankerna kunde staten få in intäkter av boskuldlavarna och den Spanska staten hade ett överskott. När bubblan sprack fick staten mindre med intäkter genom skatterna samtidigt som staten räddade bankerna. Den spanska staten hamnade då i skuld och var tvungen att skära ned på offentlig verksamhet. Allt för att rädda det parasitära banksystemet. För att få in lite intäkter sålde också den spanska staten sina tillgångar – till vilka då? Jo, till det finansiella systemet som staten räddat!

Samma sak kommer snart hända i Sverige med!

Lösningen på det här är givetvis att nationalisera bankerna, ha totala skuldavskrivningar samt se till att vi får ett penningsystem som bygger på samarbete och omtanke – till skillnad från dagens ”penningsystem” som bygger på att vi ska ha ihjäl varandra för att betala av påhittade skulder till bankerna. Frågan är inte om vi har råd – frågan är: Har vi råd att ha kvar bankerna i deras nuvarande parasitära form?

 

Annonser