Stoppa finansparasitismen nu!

Tillägg: När jag skrev det här beskrev jag det som att bankerna är kreditgivare  Det tar tid att se igenom alla banklögner för banken kan aldrig vara annat än kredittagare av det som skrivs på ditt konto.

—————–

Vilka skapar pengar? Vad är pengar? Vilka tjänar på att vi använder pengar? Har de som skapar pengar en agenda som påverkar hur samhället formas?

Det finns många frågor kring pengar som aldrig ställs eller diskuteras fastän pengar troligen är den mest centrala delen i såväl samhället, demokratin som hos de enskilda människorna och familjerna. Vad pengar är och vilka som tjänar på att vi använder pengar tänkte jag gå igenom senare – det finns annars utmärkta inlägg på internet om detta. Men kort kan man säga att ”pengar” idag mestadels hittas på från ingenting, såsom krediter, genom att parasiter, banker, skuldsätter samhället och dess innevånare.

Jag tänkte dock, i denna blogg, i huvudsak ägna mig åt den sista frågan. Har de som hittar på ”pengar” (=påhittade krediter) en agenda som påverkar hur samhället formas? Och i så fall: Hur påverkar penningskaparna samhället när de försöker maximera sin egen vinst?

Det finns en rad olika företeelser i samhället där jag vill lyfta fram en alternativ tolkning till att vi fått den utveckling av samhället som vi fått pga av att parasiterna som hittar på ”pengarna” (krediterna) vill maximera sin egennytta. Jag kommer ställa en del antaganden:

  1. Parasiterna vill att krediterna ska användas så mycket möjligt mellan människor och företag. Detta för att kunna suga ut det reella värdet i människors arbete. Ju fler transaktioner som sker mellan människor och företag desto mer måste folk använda parasiternas krediter för att förmedla värden (observera att pengar i sig har inget värde – en tusenlapp kan i sig kan inget göra eller har något värde – det är först när människor accepterar att den har ett värde som den får ett värde).
  2. Ju mer självständiga människor och riktiga företag är desto svårare är det för parasiterna att suga ut värdet av andras arbeten med krediterna (observera att jag inte anser att banker är företag – de är till till över 90% parasiter)
  3. Parasiterna vill på alla sätt förhindra att andra sätt att förmedla värden mellan människor och eller/företag används än deras påhittade krediter.
  4. Penningparasiterna vill att människorna alltid är skuldfjättrade av bankparasiternas påhittade krediter. För att betala dessa påhittade skulder måste folk löneslava för att få de likaså påhittade krediterna

Jag tror antagandena ovan kan ge alternativa förklaringar till en hel del av varför samhället ser ut som det ser ut. Jag ska ta några exempel

1) Den ökade specialiseringen i samhället

Vi har alla fått höra att specialiseringen är något bra. Men bra för vem? Förr i tiden var stora delar av samhället i princip självhushållande och inte beroende av att använda så mycket pengar. Dvs färre transaktioner med pengar skapades och parasiten hade svårare att suga ut värdet av andras arbeten.

Det brukar sägas att mer specialiseringen är effektivare – det är den kanske ibland men framför allt innebär det att vi alla blir fragment som måste söka en annan fragmenterad människa som kan göra andra bitar i det som vi vill ha gjort – och mellan oss ska det alltid finnas pengar. Dvs penningskaparna vill inte att vi ska bli självständiga utan vi ska alltid vara vingklippta så att vi måste ha pengar så att vi kan köpa det som fattas av någon annan.

Observera att jag inte menar att vi ska gå tillbaka till 1800-talet men nog skulle vi kunna använda dagens teknik på ett annat sätt för att öka självständighetsgraden – men penningskaparna har givetvis motsatt agenda.

2) Maximering av storskaliga företag

Visst, återigen, det kan finnas fördelar med stordriftsfördelar – det är t.ex svårt att tillverka en bil i ett garage – där finns det stora fördelar att vara stora. Men även här gynnar det penningparasiterna då småskalighet är mer självförsörjande. Ta jordbruket t.ex. – om folk fick mer tid och möjlighet att skapa sin egen mat, bygga sina egna hus, hjälpa sina vänner etc skulle de inte behöva använda pengar i samma omfattning – dvs nyttjandet av parasitmellanhandens krediter skulle minska. Så att göra oss beroende av storskaliga lösningar är ett sätt att minska vår självständighet. Det samma gäller t.ex skapande av energi – genom att göra oss beroende av olja, stora elkraftverk etc minskar de vår självständighetsgrad och vi tvingas köpa dessa produkter. Penningparasiterna har ingen nytta av att vi börjar skapa vår egen el t.ex..

3) Urbaniseringen

Följer ganska självklart av ovanstående resonemang. Folk har svårt att vara självständiga i en stad.

4) Stora avstånd mellan olika produktioner

I urbaniseringen finns även ett avstånd. Ju längre från varandra produktionen ligger desto mer måste penningskaparnas påhittade krediter användas för att förmedla värden. Den nationella självständighetsgraden minskar ju större avstånd det är mellan olika sorters produktioner. På så sätt kan penningskaparna utöva makt över enskilda länder och demokratin

5) Den ökade alienationen mellan människorna

Precis som ovan gynnas penningparasiterna av att vi har stora avstånd mellan oss som människor. Ju färre vi känner och ju mindre vi bryr oss om varandra desto mer måste vi använda pengar (krediter) för att få något gjort. Vi inbillas att allt går ut på att konkurrera och få maximalt psykopatiska drag; t.ex att gå över lik för att få det man vill är något positivt. Konkurrens framställs som drivkraften i samhället och inte samarbete och gemensamhet. Och det vi ska slåss om är pengar – det är klart att penningparasiterna vill ha det så.

6)  Kvinnans frigörelse

Observera att jag inte har något emot kvinnlig frigörelse. Tvärtom tycker jag att hemmets sysslor ska delas av både mannen och kvinnan. Jag tycker att hemmaarbete är minst lika mycket arbete som annat arbete (t.o.m värt mer då vi t.ex tar hand om våra barn – då vi gör något som är av värde för oss själva) Men är det verkligen ”frigörelse” att löneslava? Som det är idag är många kvinnor både löneslavar och köksslavar. Borde det inte vara det bästa för familjen att minimera löneslaveriet och öka självständighetsgraden (återigen menar jag inte att detta måste ligga på kvinnans lott – det borde ligga lika mycket på mannen att ta hand om barn, kök etc). Borde inte det vi värdesätter högst finnas i hemmet och hos våra nära släktingar och vänner? Borde inte löneslaveriet var det som man ser ner på och minimeras i en familj – men istället framställs löneslaveriet som en ”frigörelse”.

Om både mannen och kvinnan inte hinner med att passa sina barn måste de betala för barnpassning – är det den ”frihet” vi vill ha?. Ofta hinner eller orkar folk inte fixa sin egen mat och måste äta halvfabrikat eller köpa pizza. Allt detta minskar familjens självständighetsgrad och beroendet av pengar ökas. Så att öka löneslaveriet är något som penningparasiterna strävar efter – att slå sönder familjen i fragment som knappt hinner träffa varandra innan de stupar i säng efter att ha lagt ungarna.

Att minska på arbetstiden är inget för penningparasiterna – då hinner vi ju skapa värden utan att behöva köpa färdigproducerade varor. Vi skulle hinna hjälpa vänner och släktingar och få gentjänster tillbaka. Kanske är penningparasiterna de som är absolut mest emot kortare arbetstid. För det skulle det inte vara något problem för den högteknologiska automatiserade produktionen att skapa de basala behoven till oss alla med en väldigt liten arbetsinsats från människor.. Men, som sagt, då får vi ju tid till annat där vi skapar värden som penningparasiterna inte kan suga ut.

Det här citatet från det kända Hazard cirkuläret 1862 där London-bankirer beskriver bankparasitismens synsätt på löneslaveriet. Det skickades till USA-bankirer och diskuterar övergivande av slaveriet till förmån för löneslaveri. Vanligt slaveri innebar att ”ägaren” av slaven var tvungen att ha ett hand om slaven (bostad, mat etc). Med löneslaveriet kunde det ”ansvaret” tas bort och mer kunde sugas ut från slaven.

”Slavery is likely to be abolished by the war power and chattels slavery destroyed. This I and my European friends are in favor of, for slavery is but the owning of labor and carries with it the care of the laborers, while the European plan, led by England, is that capital  shall control labor by controlling wages. This can be done by controlling the money.”

7) Varubrist

Medan riktig marknadsekonomi i teorin syftar till att olika distributörer konkurrerar om lägsta pris och att utbudet ökar har parasitpenningskaparna motsatt agenda för att maximera sin vinst. Om priser på varor blir lägre kommer mindre summor pengar användas i transaktioner – folk kommer inte behöva löneslava lika mycket och får tid att skapa värden utanför penningsystemet – något som inte gynnar penningparasiterna. Särskilt viktigt är det att det råder brist på viktiga råvaror och energi. Penningskaparna har därför inga incitament till att öka effektiviteten och produktiviteten. De sista årens massiva spekulerande i ickeproducerande husprisspekulationer, aktiebubblor, It-bubblor visar detta klart. Parasitpenningskaparna är främst intresserade av att utveckla den fiktiva ekonomin medan de vill att det ska råda varubrist, energibrist etc i den reella ekonomin. Med dagens teknik skulle det vara enkelt att skapa föda till alla – men krafterna mot detta är starka.

8 ) Konsumtionshysterin och att saker ska gå sönder

Jag bodde en gång på 90-talet i ett hus med en tvättmaskin från 50-talet. Det var en stor klumpig sak men den funkade utmärkt. Vad jag vet funkar den än.

Jämför det med dagens tvättmaskiner som håller max i 5 år. Kolla in mobiltelefonerna som byts ut i snitt vartannat år.

När prylar har kort livslängd måste vi byta ut dem fortare och människorna  måste skaffa mer pengar genom löneslaveri. Ju mer kortvariga behov som skapas desto oftare måste vi använda penningparasiternas pengar. Vi matas med massa reklam om att ju mer vi konsumerar desto lyckligare blir vi.  Media skapar ”teflonbehov” som varar i en vecka för att snabbt bytas ut mot ett annat – aldrig får lugnet sätta sig och att vi besinnar oss och ser det som har beständigt värde.. Det beständiga måste slaktas och ersättas med nya ytligheter – det som håller länge cirkulerar inga pengar och är därför värdelöst för de parasitära påhittarna av krediter.

Därför är även parasitpenningskaparna t.ex även emot återvinning eller förnybar lokal energi.

9 ) En blind tro på en marknad som penningparasiterna själva inte är en del av

Penningparasiterna skapar inget, deras påhittade krediter är bara mellanhänder mellan värden som andra människor och företag skapar. Riktiga företag konkurrerar om befintliga pengar och kan inte skapa pseudopengar i form av krediter genom att maximera skuldsättningen i samhället. I en marknadsekonomi ska parasitmellanhänderna minimeras och inte maximeras såsom sker i detta parasitsystem där bankparasiterna suger ut allt från företag och människor. Vi kan ta den s.k ”husmarknaden” som exempel:

Vid en husförsäljning har inte köparna pengarna utan ”lånar” av banken som inte heller har pengarna men kan hitta på från luften såsom kredit

Så här har vi tre deltagare på denna ”marknad”

1) en säljare (tillgångssidan)

2) potentiella köpare (efterfrågesidan)

och

3)mellanhanden banken som vill sälja så mycket som möjligt av sin ”produkt” – dvs skulder skapade från ingenting

Det är ingen marknad, det är skuldslavsrace där ”husägaren” får hyra huset av mellanhanden, parasiten=banken som trissar upp priset med påhittade krediter!

Bostadsinflationen på ”bomarknaden” marknadsför bankparasiterna sedan såsom ”värdeökningar” (samma skit med IT-bubblor, aktier, guld, etc). På så sätt får de människor att tro att alla kan bli rika bara de skuldsätter sig maximalt och går in i pyramidspelet och spekulerar. Sist ut blir svarte Petter. Penningparasiterna är inte en del av marknaden – de är skurkar som bedriver legaliserade pyramidspel som med jämna mellanrum rasar.

Att penningparasiterna tjänar på att världen är som jag beskrivit ovan tycker jag är uppenbart.

Vad ska vi göra åt det?

I kort perspektiv:

  • Skapa en ökad självförsörjande genom att skapa gemenskaper där folk kan hjälpa varandra utan mellanhandens påhittade ”pengar” (krediter) för att minimera användandet av parasiternas utsugningsmedel
  • Gå igenom våra liv och se om det vi värdesätter verkligen är pengar, konkurrens, löneslaveri eller om saker som gemenskap, vänner, familj, barn har ett större värde

I ett längre perspektiv:

  • Se till så att privata parasiter inte kan skapa pseudopengar, krediter, genom att skuldsätta allt och alla.
  • Se till så att pengar skapas statligt under maximal demokratisk genomlysning så att penningparasiterna inte kan ges möjlighet att manipulera vår världsuppfattning.
  • Ge folk en medborgarlön

För att vi ska använda deras parasitpengar måste de söndra och splittra oss. Det är dags för en motreaktion.

12 thoughts on “Stoppa finansparasitismen nu!

  1. Finns det nån som testat att öppna egen bank i kollektiv med syfte att förse medlemmar med räntefri kredit? Ett grundkrav är att ha 50Mkr i eget kapital vad jag förstår så ett kollektiv är en förutsättning för mej. Men om tex kapitaltäckningskravet är 10% skulle det för min del räcka om jag investerade 200kkr för att helt lösa mitt huslån på banken. Det vore hanterbart. Funnes det ytterligare 250 personer i samma sits så har vi till medlemsbanken som gör oss obundna av räntekrediter. Låter för bra för att vara sant… Skulle väl redan existera…

    • JAK är en medlemsbank som har en mycket liten hävstång (=påhittekvot mer än de har). Du kanske kan kolla upp dem. Har själv precis flyttat mina pengar dit.
      http://www.jak.se/
      Uppdatering:
      Efter jag skrev det här har jag fått reda på att JAK har sina ”pengar” på de stora bankernas konton. JAK är således bara ett annex till storbankerna och ingen riktig bank då de bara bollar med bankernas skuldförslavningsinstrumenet – ”krediter” – och inte med riktiga pengar i form av centralbankspengar (där kontanter ingår).

    • Fast den är felaktig. Verkligheten är mycket värre och enklare än det där med att insättningar blir utlåning som blir insättningar som blir utlåning o.s.v.. Bankerna behöver inte ha några inlåningar för att hitta på ”krediter” som de skuldförslavar folk, företag och samhälle med – de behöver inte ens ha reserven då dessa kan läggas till systemet ungefär ett år senare.
      Så bankerna lånar inte ut insättarnas pengar – bankerna hittar rakt av på ”krediterna”. Men bankerna vill ju få det till att de lånar ut något – det låter ju så mycket bättre än att de bara hittar på skulder/krediter rakt av.

  2. Jag är stolt ägare till en 12 kilos Bohus Tvättmaskin , byggd 1947 helt o rostfritt , elektriskt uppvärmning , och i skick som ny och fungerar perfekt !! Där kan man tala om kvalité !

    • Japp, prylarna nu för tiden byggs för att gå sönder så att företagen kan få in ”pengar” genom att sälja nya saker med än sämre hållbarhet. Abstraktionen ”pengar” har blivit viktigare än varorna och tjänsterna vi producerar. ”Pengar” som egentligen dessutom inte är pengar utan bara skuldpåhitt från bankerna – skuldpåhitt som gör att företag måste jaga mer ”pengar” genom att producera ändå mer undermåliga produkter som går sönder än snabbare.

      Vi behöver ett penningsystem där reella varor och tjänster har högre värde än abstraktionen pengar – att koppla loss penningbegreppet från bankernas skuldslaveri är första steget.

  3. Ping: Stoppa finansparasitismen nu! – För att vi ska använda deras parasitpengar måste de söndra och splittra oss. Det är dags för en motreaktion. | secret mind control in sweden and world wide

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s